JUNO

Mamman försöker skärpa sig. Det går lite si och så. Hon har förvisso tränat två dagar i rad. Men idag tog hon barnen och hälsade på sin egen mamma. Som bjöd på bullar och glass. Mamman tackar ståndaktigt nej till bullar men sen var hon visst tvungen att dela en minimagnum med lillan. Eftersom hon inte tycker att en ettåring behöver klämma i sig massor av glass mitt i veckan. Man får väl offra sig.

Juno

jag har varit på globen. jag älskar att vara på globen. det finns alltid något koolt att se på globen. i sommar ska vi åka upp på taket. hissarna på utsidan blir klara i februari men mamma vill åka hiss på sommaren. min kusin anton säger att det ska bli fett koolt. då säger jag att det ska bli fett koolt.

men nu åkte vi ingen hiss, för nu har vi tittat på dinosaurier. mamma säger att showen heter vålk vitt dinosårs och det är engelska. men killen som var pytteliten pratade hela tiden på svenska. dinosaurierna var jättestora! först var det några pyttesmå för de låg i sina ägg men sen blev de lite större och då kunde man se att det var en människa i dinon för den hade människaben också. och efter det blev de superstora och det kom långhalsar. deras halsar var så långa att de nästan nådde ner till oss där vi satt. man kunde näääästan klappa dem lite på nosen.



äntligen efter pausen kom den koolaste dinon, t-rex. och när den hade rytit klar så var det slut. då åkte vi hem till anton och spelade skejtspel på hans xbox. det var också koolt.



joar

Maken, jag och systerbarnen har varit och spanat in några dansare på stan. En fransk-algerisk grupp bestående av åtta grymma grabbar. Två med hår, en med en lustig mage, en med röda kallingar och alla med en cool attityd. Det är inte helt självklart att förklara när man inte är så haj på dans men om jag säger street-, break-, modern-, snabb-som-satan-, dance och mystisk och rytmisk musik så hamnar jag rätt så nära.

Jag är imponerad. Jag är inspirerad. Jag är realist. Do not try this at home.



Juno

På dagis, torsdag eftermiddag och jag frågar Erica medan jag försöker få på Joar ytterkläder om hon ska följa med oss imorgon. Ja, det ska hon. Och ska hon, frågar jag vidare, sova kvar och ha fredagsmys med oss också? Ja, det ska hon. Och så ska vi ha "O", här illustrerar hon en liten ring med fingrarna. Jag undrar vad det är men hon ser bara finurlig ut. Så jag säger JA, oavsett vad det är så kör vi på det.

Hemma, fredag morgon och Ericas mamma ringer och bekräftar att flickan fortfarande vill sova över här. Hon har med sig en tandborste, pyjamas och ostbollar för det hade vi tydligen kommit överens om. AHA, nu vet jag vad det lilla o:et betydde. Det kan vara farligt att säga ja in blanco men ostbollar blir perfekt till fredagsmyset. Välkommen!

Juno

Familjens gudson, ja makens i alla fall, fast enligt principen allt ditt är mitt så är han allas gudson, ja ja han i alla fall fyller år idag. Han hade förstås kalas och det kom förstås jättemånga kompisar och firade honom och han fick naturligtvis jättemånga paket också. Precis som sig bör.

När mormor och man kommer några timmar senare säger den nyblivna sjuåringen:

- Hej, har du köpt ett paket till mig?
- Nej, men grattis i alla fall, får han till svar tillsammans med en handskakning.
- ?!

Det stackars barnet vet inte riktigt hur han ska bemöta detta oerhörda besked men gör sitt bästa för att hålla god min. Det sägs att man inte förstår ironi fullt ut förräns man är tolv år, kanske gäller det samma för ovanligt dåliga skämt. Aldrig skoja om paket eller godis...

Juno

Jag har tagit ledigt idag. Men jag har svårt att hålla mig borta från jobbfilerna och jobbmailen. Det är ju knäppt, jag som har tusen andra saker på min att-göra-lista, och dessutom en knorrande mage och världens bästa bok (tack Gud för Arnaldur Indriðason). N.u.l.o.g.g.a.r.j.a.g.a.v.

Juno

Hon följer med hem efter dagis idag. "Vad har ni gjort för något idag?" undrar mamman på vägen hem. Ingenting. Bara lekit. Han berättar motvilligt vem han har lekt med under dagen men hon står på sig och "Det tänker jag faktiskt inte berätta för dig". Nähä tänker mamman snopet, som två tonåringar fast åtta år för tidigt.

Han och hon leker fint nu för tiden. Fast, de stänger dörren och mammor är inte längre välkomna in. En lätt knackning på dörren och två femåringar ser överdrivet oskyldiga ut. "Vad gör ni då?" undrar mamman men får inte helt otippat till svar att de inte gör någonting. Under täcket i sonens säng ägnar sig han och hon åt att göra ingenting. Verkligen?

Detta ingenting måste först avslutas innan han och hon har tid att komma ner och äta middag. Samma ingenting ska sedemera fortsättas efter middagen, i badkaret. Mamman tycker ett bad låter som en rolig idé, fast hon får inte vara i badrummet. Ut bara ut. Lillasyster tycker att bad låter som en rolig idé men hon blir också utkörd. Under protest ska tilläggas.

Lillans tandborste i badrummet. Mamman smyger in i badrummet för att hämta. Han och hon leker (förvisso väldigt oskyldiga) snopp- och snippaleker. Precis som två tonåringar åtta år för tidigt. Superhemligt. Superjobbigt.

Juno

Tjugo över fem ringde klockan och jag var så trött så jag ville dö. Fast jag smög så väckte jag lillan på väg ner för trappen. Uääh uääh. Exakt min åsikt. Halvskrapar rutorna på bilen, halvsen till tåget. Helsen visar det sig. Samtidigt som jag låser bilen hör jag plinget som säger att "nu kommer jag". Springer som en galning upp för alla trappor och ramlar i princip ner för dem på andra sidan spärren. Hinner.

Fem över sju håller jag passerkortet mot larmdosan på jobbet. Klick och grönt ljus. Så långt så bra. Men, det finns ju inget handtag. Nähä, nästa våning har kanske handtag. Vänder om för att gå ut i trapphuset när pip pip pip pip pip pip. Oj, ska den larma nu? Vänder tillbaka, upp med kortet. Klick och grönt. Sedan samma procedur var tionde sekund fram till tjugo i åtta när smart kollega dyker upp.

- Du kan inte gå in där, det finns inget handtag.

När jag väl kom in i lokalen kom jag inte in i datorn. Omstart två gånger. Snacka om taskig förvaltning av tid, jag kunde ha sovit minst en och halv timme till för att logga på vid åttabläcket. Nå, nu kan jag rutinen, nu hämtar jag kaffe. Nu kan dagen börja.

God morgon.
Juno

Det jag behöver göra nu är två saker. Ingenting som är extremt tidskrävande och ingenting som är ett dugg avancerat, faktum är att det inte ens kostar skitmycket pengar. Med andra ord, det finns inga ursäkter.

Ett. Jag måste röra på mig mer.

Jag tänker på hur duktig jag var förra året och försöker hitta samma energi men det är inte lika lätt att motivera sig ett år och tre månader efter graviditet som efter tre månader. Då försöker jag tänka på att kläder ska sitta snyggt men sen inser jag att jag ändå inte har råd att köpa de snygga kläderna så då faller det korthuset ihop.

Två. Jag måste ge fan i att snatta i godisskåpet.

Jag försöker att inte handla godis men tänker hela tiden att vi äter så lite så det är ingen fara. Eller det är ju gott att ha något hemma i alla fall. Och sist på ICA Maxi var det extrapris på chips, jättebilligt faktiskt. Men problemet är nu inte att jag har godis i ett skåp. Problemet är att jag plötsligt har lite mindre godis i ett skåp.

Motivationen tryter och jag kastar mig ner i tevesoffan med en Anthon Berg istället för att kasta mig upp på motionscykeln medan jag glor på skräpteve. Varför? För att det ändå är kört. Så känns det ikväll, imorgon kanske det känns annorlunda.

Juno

...mellan klockan sex och åtta på morgonen ungefär. Skrapa rutan på bilen, sätta på mössa och vantar på väg till jobbet och - tjoho! - åka på dojjorna nerför bron mot Karlbergs slott. Detta under barnsliga förtjusta pip och skratt och med tungan ute. Gubbarna och tanterna som jag åkte om måste trott att jag hade downs eller något annat fel som gjorde att jag betedde mig som en femåring ungefär. Skit i det. Jag blev i alla fall glad.

Och sen med en helt ledig eftermiddag framför mig sitter jag ute i solen och äter lunch och läser min halvkassa bok. Det gör ingenting att den är kass, det är härligt ändå. Hösten är bäst! Och dessutom är det fredag, det gör inte så ont det heller.

Juno

För ett år sedan köpte jag en billig reklampryl. En liten digital fotoram som plötsligt dök upp i en kasse. Åh, foton på barnen på jobbet tänkte jag. Läser att den rymmer sexto bilder. Nåja. Jag minns inte längre vad jag betalade för den men nu vet jag varför den var billig. Den kan bara visa en enda bild, en blå som det står Connecting..... på.

Juno