JUNO

Ute är det så grått så grått. Inte så kallt för all del men det snöar än. Och vi (99 procent av alla svenskar) är så trötta på snö nu. Vi vill ha vår men vi vill helst slippa slasket som kommer när all snö smälter. Vi vill att det ska bli sol och torrt och krokusar i rabatten på en gång. Eller varför inte bikiniväder på en gång tänker vi desperat när vi läser DN på morgonen.

För i DN hittar man spaltmeter efter spaltmeter med reklam från smarta resebolag som vet exakt vad vi bleka svenskar behöver just nu. En sista minuten. Jag dreglar över annonserna till Australien och Nya Zeeland, till Karibien, en resa till Petra och Döda havet för artontusenfemhundra, sju dagars kryssning, elva dagars kryssning och det är ju all inclusive också för bara dryga femtusen. Ja plus flyget till Dubai där båten avgår från då. Det kan väl inte kosta så mycket till Dubai väl??

Eller så är jag hemma i vår. Jobbar och skottar snö och letar efter röda prislappar på ICA Maxi. Bygger små staket i rabatten så att inte vårfloden från plogvallen ska dra med sig alla krokusarna rakt ner i källaren på huset. Ligger på pass med luftgeväret i väntan på att få göra en Runar när rådjuren gräver upp tulpanlökarna. Jag sparar mina artontusen och åker för att leta efter ett par gummistövlar istället. Innan det är sista minuten på dem och bara finns storlek fyrtiofyra kvar.

Tar vara på det positiva i varje situation. Vad är väl en resa till Jordanien när man har chans på ett par gummistövlar i storlek trettiosju?

Juno

Det är fredag och jag är inte i London och jobbar. Jag är inte heller i Istanbul och jobbar. Utan jag är hemma och jag jobbar inte. Fast jag kanske skulle behöva. Men det är fredag och vi firar lite här hemma. Firar, dricker skumpa, lyssnar på Imse vimse spindel på stereon, dansar och leker med barnen. Det behövs också.

Juno

Det blir bara roligare och roligare med årets OS. Ett lagom engagemang måste jag erkänna, jag har ingen koll på vad som ska ske under dagen men varje morgon på väg till jobbet blir det P4 på radion och varje kväll när jag kommer hem blir det svt1 på teve.

Det är precis lagom att ha tre kronors damlag i ögonvrån medan excelfilen för nästa års stora möte fylls på. Kämpa nu tjejer, se till att inte vara lika bedrövliga som killarna var i morse. Gör ert jobb medan jag gör mitt.

Juno

Söndag kväll och det är massa karlar som jagar runt på skidor med gevär på ryggen på teve. Barnen sover och jag myser hemma i min gamla sunkiga soffa och hejar på Ferry. Jag är så glad över att vara hemma igen. Det är snö till förbannelse, jag har känt mig fet för jag fungerade utmärkt som ballast till en taxi som kört fast utanför mitt hus mitt i natten. Jag har roat mig i nästan två timmar på ICA maxi och Elsa har provat tolv mössor. Men jag har sluppit skotta hela uppfarten för det har min man slitit med. Och jag har sovit middag och jag har inte jobbat idag. Sommarvärme eller inte, jag är hellre hemma i kylan med min familj.

Heja Björn, första serien felfri. Heja heja heja.

Juno

...att packa ner sin tandborste? Jag bara undrar. Hotellets engångstandborste är hård och jag gillar den inte alls. Blö.

Juno

Mötesrummet är tomt, sånär som på tre tjejer som med glåmiga ögon slösurfar och njuter extra mycket av varsin kall öl från baren. Tystnaden susar i öronen. Eller så finns det helt enkelt ingenting kvar mellan öronen som kan absorbera något ljud längre. Men smaklökarna sitter kvar, det smakar fint med Guiness.

Juno

Snö snö snö till galenskapens dagar. I morse var jag inte ute och skottade snö vid fyratiden och därför var det bara med nöd och näppe jag lyckades backa ut min lilla vinröda från uppfarten och sladda ner den till stationen. Och sen har det ju snöat ännu mer hela dagen, hurra för det.

         

Tänka sig att all snö som föll ner från himlen idag landade just framför mitt hus. På min uppfart, så att jag vid halv fem inte kunde ta mig in på uppfarten, inte ens fram till den faktiskt. Inte ens med nöd och näppe. Så jag fick parkera den lilla vinröda på den nu för tiden minimala vändzonen och hoppas på att kunna skotta mig fram när barnen har somnat.



Men då plötsligt dyker en hjälte upp. Inte Batman eller Superman utan min granne P med sin snöslunga. På min uppfart. Tack snälla, du är min hjälte!

Juno

Stod i lördagskö på systemet för någon vecka eller två sedan. Bredvid mig står två unga, smala, blonda, festklädda och rejält uppsminkade tjejer och snackar blaj. "Faan vad jag läääängtar till Paradise hotel" säger tjejerna och suckar och fördjupar sig i vem som är töntig och vem som är programmets billigaste ligg. Och jag fattar ingenting, längta till en dokusåpa om vem som ligger med vem?

På jobbet hyste kollegorna ingen förståelse för min oförståelse. De längtar också till Paradise hotel och sedan fördjupade de sig i vem som...och jag fattar ingenting. Jag är ett UFO, jag är en gammal gammal tant. Jag är förundrad.

Juno