Konsten att göra något bra
Jag betalar lite pengar varje månad till Plan International och uppenbarligen har det hjälpt vilket borde få mig att må bra. Men istället har jag dåligt samvete, för att jag har varit så dålig på att skriva brev till Abhinan. Varför är det så, varför kan man aldrig bara vara nöjd med det man åstadkommer, oavsett om det är lite, mellan eller mycket man gör. Men nu ska jag skriva ett hej då brev till Abhinan och ett hej brev till Astiana. Och hoppas att jag kan vara lite bättre på att skriva till henne så jag kan känna mig som en bra person i år.
Juno
Årets kock
Men självklart är det en grov generalisering, jag har vänner som har ett helt omvänt förhållande till matlagning, det vill säga, han står för allt av den sorten. Och vi har det jämställt, den som hämtar på dagis och är hemma tidigt ordnar med middag. Tyvärr har vi precis bestämt att jag alltid ska hämta. Tur att barnet är så förtjust i fiskpinnar...
Häromdagen gick jag med i en receptbytarkedja via e-post. För vardagsmat. Alla på listan var tjejer. Fast jag skickade i alla fall brevet till några män som jag vet gillar matlagning också. All in the name of gender equality. Och nästa år är det säkert en tjej som tar hem titeln utanför det egna köket.
Juno
Eller barnets chokladbollar
Juno
I längtan efter syrlingar
En sockerbebis lär vara en bebis som i magen på sin mamma får i sig för mycket socker. Och varför får de så mycket socker då? För att gravida kvinnor alltid är sugna på syrlingar.
Eller för att kvinnor idag måste alltid tänka på vikten och vad de stoppar i sig. Fast det är dötrist står vi ut med att leva med GI, points och annat nyttigt skit. Och när vi väl är gravida, äter vi allt onyttigt vi kommer över, bara för att vi vet att exakt just nu döljs valkarna av en stor rund - legal - bebismage.
Men barnmorskorna säger att det är onödigt att äta för mycket socker, bebisen blir större än den behöver och det gör ännu ondare att pressa ut den och mamman kan drabbas av diabetes. Det som vi alla märker förr eller senare är att de dolda valkarna plötsligt framträder med obehaglig tydlighet ungefär ett år efter att barnet har kommit ut.
Jag är godissugen.
Naturell yoghurt, en halv banan, en apelsin, lite frusna hallon, en stavmixer och ett glas. Voilà, världens godaste hallonsmoothie i brist på syrlingar.
Juno
Optimism när den är som störst
Du stressade kvinna på Centralen någon gång i september. Du på väg någonstans. Jag i jacka och jeans. Hör av dig! (STO165771)
Lotta. Du gav mig eld, jag visade dig min tändare. Vill träffa dig. (STO 166032)
Om det där var till dig Lotta, har din mamma inte lärt dig att man inte ska prata med främmande karlar på stan?
Annonser på blocket kan också vara rätt så optimistiska. Jag spanar ju fortfarande efter en ny mobil till exempel och då har jag så klart rekonginserat lite på var priserna ligger innan jag kollar in telefoner på blocket. Så, om jag beställer en P1:a på nätet kostar den från tretusenfyrahundra kronor. Om jag låser mitt abbonnemang ett år eller ett och ett halvt kostar den mig tvåtusenfemhundra.
De flesta blocketannonsörer är optimistiska och vill ha ut tretusenfemhundra, eller tretusen i alla fall. Några få med kvitto, de flesta utan. Vilket ju är lite optimistiskt, femhudra spänn lägger jag gärn till för att få kvitto och garanti till min telefon. Och så plötsligt dyker det upp en dåre som vill ha ut fyratusensjuhundra spänn för en telefon som han har vunnit. Varför skulle någon i hela världen vilja köpa den för tusen spänn extra, av just honom?
Optimism när den ställs på sin spets, då heter den dumhet.
Juno
Hur man knäpper upp en BH
Det gick nämligen inte att knäppa loss den. Det var som att det inte fanns några hakar att haka ur. Jag kände mig lika förvirrad och hjälplös som jag föreställer mig att en femtonårig pojke måste göra på sin första "get undressed" date. Som tur är har jag en rutinerad make som kom till undsättning. För att tråckla av mig den BH som jag hade satt på mig ut-och-in. Jeez.
Juno
Hostan från hell
Stirrar på hostmedicinerna i skåpet. Det är bara en som är för rethosta och den vågar jag mig inte på. Inte sedan jag för många år sedan drog i mig en tablett innan en teaterföreställning, för att inte störa, och låg utanför på en bänk, helt övertygad om jag hade drabbats av akut brusten blindtarm under hela föreställningen. Det visade sig sedan att det var en ovanlig reaktion på medicinen.
Så nu är frågan, vad göra? Alternativ ett är att göra ingenting, det kommer att gå över med tiden. Och vem behöver sova anyway. Tvåan provade jag nyss, nämligen att ringa till vårdguiden och fråga om det finns alternativa receptfria mediciner. Men de tyckte att receptfria mediciner inte var till allt för stor nytta, så de rekommenderade min sista utväg. Alternativ tre; Skogås vårdventral. Man kan lugnt säga att jag INTE är så sugen på att gå dit, med förra besöket i färskt minne. Långa väntetider, skrikiga ungar, vresiga läkare. Kostar pengar gör det också att besöka detta ickeparadis. Och när man ringer för att se om det går att boka tid istället kommer man inte ens in i telefonkö. Det ger ju en rätt klar bild av vad man har att vänta sig.
Fan, jag kan inte bestämma mig för vilket som är värst. Att sitta där och häcka en hel dag eller att inte kunna sova på nätterna. Dessutom finns det inget som säger att de kan hjälpa mig, nittiofem procent av gångerna blir man väl hemskickad med ett käckt "du mår bra", det blir några hundra kronor och ha en bra dag". Men ÅÅÅHHHH!!!!
Juno
Det är temmeldax
Jag älskar semlor. Eller gör jag egentligen det? Semlor består av en bullbit, mandemassa och grädde. Jag tycker inte om mandelmassa så värst mycket och inte grädde heller. Men om man tar bort sjuttio procent av mandemassan och grädden så blir det en vansinnigt god liten bulle.
Ja ja, i vilket fall som helst så längtar jag varje år efter semlor och i år är inget undantag. Oftast springer jag och köper en semla på närmsta fik så fort jag får syn på den. I år är dock ett undantag. I år har jag bakat helt egna semlor! Med alldeles för mycket mandelmassa för att vara riktigt god, men vad gör det - de såg fina ut och jag känner mig lite stolt. Jag tror fan de skulle duga till Ture Sventon.
Juno
JUNO - en riktig feelgood film
Juno är uttråkad och bestämmer sig för att ha sex med sin bästa kompis Bleeker. Resultatet blir ett rosa plus på en sticka. Hon är för ung för att bli mamma, han är för ung för att ens odla mustasch och Juno bestämmer sig för att adoptera bort barnet till den perfekta familjen.
I och för sig kan hennes val av adoptivfamilj te sig lite falsk eftersom hon själv representerar jeans, converse, rutig skjorta och upprorisk musik medan blivande mamman Vansessa är rik, konversativ och "född att bli mamma" som hon själv uttrycker det. Men trots det är detta en härlig feelgood film och jag njöt och grät av alla nittiosex minuter som filmen pågick.
Bästa repliken: I'm a planet.
Om du, liksom jag, är torsk på ungdomsfilmer eller så kallade tjejfilmer, se den. Om du gillar filmer med Julia Stiles kommer du gilla Ellen Page. Hon är så vansinnigt bra!
Juno
Ingen skattereduktion för Sudoku
Skatteutskottet (SkU) bereder ärenden om statliga och kommunala skatter och ärenden om taxering och skattebetalning, folkbokföring samt exekutionsväsendet. Ärenden om anslag inom utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution bereds av skatteutskottet.
Well, jag kanske inte exakt begrep vad det innebär. Och om man får tro den fantastiska gratistidningen City så vet inte de som jobbar där heller vad det innebär. Enligt dem så har Gunnar Andrén (fp), riksdagsledamot i skatteutskottet försökt att få skatteavdrag för Sudoku, cykellås, klädtvätt och böcker om antikens historia för en summa av tolvtusen kronor.
Och nej, han fick inte igenom detta så ni kan sluta skriva på era listor över udda saker att dra av i maj.
Juno
Men var är tårtan?
Idag hade jag sovmorgon. Min man sjöng för mig när han vaknade. Treåringen satte sig upp och sade "Men var är tårtan och varför har inte mina vänner kommit?". Tja, de kommer nog om ett halvår när du fyller år svarade jag som kände mig rätt tacksam över att inte ha sonens alla vänner i sängen.
Efter en regnruskig morgon tittade solen fram - och nej, jag såg inte mycket av den genom mina gråstrimmiga fönster - men jag anade den. Sen blev jag bjuden på fika av A och fick fuskchampagne och tulpaner av M och jättemånga tulpaner av L. Och hur många SMS gratulationer som helst. Jag känner mig bortskämd, tack!
Av maken fick jag ett jättefint färdigt halsband och av sonen fick jag veta att han har ett halvfärdigt halsband på dagis. Fina saker gör mig alltid glad och jag lovar att i år ska jag verkligen försöka att komma ihåg alla mina vänners födelsedagar och göra er lika glada som jag fått vara idag.
Juno
Det var tjugoåtta år sedan
Ut i vardagsrummet och sappar fram en kanal som jag aldrig tror jag har tittat på förut. TV4 Film och där visar de en nostalgitripp som heter duga; Gyllene Tider - Parkliv. Men herregud, titta på killarna. Allihop som små flickänglar, ljusa lockar klippta i någon sorts rundklippt frisyr - jag undrade just varför alla hade rundklippt men nu minns jag, vi ville se ut som Gyllene Tider idolerna. Jag såg inte klok ut och nu ser jag att det gjorde inte de heller. Garv.
Woah, mitt nioåringa unga flickhjärta smälte av de här unga killarna som började lira ihop av en slump mer eller mindre, vissa av dem osäkra på om de alls kunde spela (och det kan man ju diskutera), och förutom mitt så lyckades de fånga alla flickhjärtan i hela Sverige. Jag minns att jag rodnade när de spelade Flickorna på TV2, det var något med den frustande tjuren som färgade mina kinder röda. Och så var det ju Anders Herrlin, världens sötaste basist.
Det är verkligen ett ålderstecken, fastna i gamla minnen om killar med rundklippt hår. Underbart! Plötsligt blev det mysigt att sitta här med excel och traggla. "tar cykeln ner till city när bussen slutat gå..."
Juno
Perkkelä eller vad det nu heter!
Nå?!
Detta kräver kommenteringar för jag vill muntras av er andra som har det värre än jag!!!
Juno
Hur lång är en minut?
När tåget står stilla i Älvsjö i en minut missar jag bussen med fem sekunder och kommer till jobbet en kvart senare. Alltså är en minut lika med niohundra sekunder.
Juno
Jo, man lever på hoppet
Juno
jag ringer till mamma
- Hej mamma, är du på väg hem?
- Du ska åka förbi affären...
- Affären där vi brukar köpa sushi
- Och sen måste du köra på motorvägen...
- och sen måste du bromsa.
- Och sen ska jag pussa och krama på dej!
joar
Hemligt meddelande till min man
Jag brukar glömma bort min mans födelsedag. Det är ytterst sällan någon av oss kommer ihåg våra årsdagar och vi var rejält nöjda när vi kom ihåg att fira femårig bröllopsdag. Men i år tänkte jag att vi skulle ändra på det. Älskling, jag fyller år snart och här får du lite tips på saker att ge mig. Du behöver inte slå in och göra fint, jag blir glad ändå.
Önskelista: Mobiltelefon, helst med touchscreen, GPS och som är surf- och bloggvänlig, Wii-spel, Singstar vilket förstås kräver ett Playstation för att fungera, ett Nikkor 300 objektiv med VR, en Nikon D300.
Eller: En son som sover i sin egen säng, mer valuta för träningskortet, högre lön, rena fönster och ork att vara vaken längre än till åtta på kvällarna.
Juno
PS. annars blir jag lika glad för tulpaner, semlor och en barnfri kväll med fuskchampagne och överdrivna komplimanger.
Hotet om ett besök på vårdcentralen håller vem som helst frisk
Inte helt oväntat är det ganska mycket folk på infektionskliniken och inte helt oväntat är de flesta små barn. Små barn med massor av baciller som de med rinnande näsor och smaskande munnar för över till varenda leksak som finns på stället.
- Mamma, jag vill leka med...
- Nej, det är bättre om du tar en av dina egna leksaker!
Mamman har drabbats av akut bacillskräck, var man inte sjuk när man kom hit så blir man det garanterat.
Tillslut har horden av skrikande, nej vrålande ungar mattats ut. Mamman tittar otåligt på klockan, snart en och halv timme och visst är det där den fjärde personen som får gå in som kommit dit efter dem? I receptionen påstår de att mor och son redan blivit inkallade. Har de verkligen suttit där hela tiden? (stick och brinn va)
När läkaren tillslut ropar upp dem igen så är mamman beredd, larmet har lagt sig och ändå, ändå kan hon knappt höra den lilla rösten som snabbt tittar ut genom en dörröppning och viskar fram barnets förnamn. En gång, sen försvinner huvudet in på kontoret igen. Inte ett steg ut i väntsalen, inget efternamn, ingen upprepning. (men va fan)
Jaha och fem minuter senare har läkaren konstaterat fem gånger att det inte är något bakteriellt, hon har svarat i sin mobiltelefon lika många gånger och nu anstränger hon sig för att få mamman att förstå att allt var rätt pjoskigt att komma in för lite hosta och en feber som ju faktiskt trots allt inte är konstant på fyrtio grader. "Men okej, jag skriver väl ut lite hostmedicin så de känner att de får lite valuta för sina två timmar här", tänker nog käringen. (jävla käring, du sade ju nyss att det är ungefär samma medicin som vi har hemma redan)
Och trots att ingen tror att det är bakteriellt så skickas barnet på blodprovtagning. Han är rädd för sticket, han springer och gömmer sig och gråter lite. Sjuksköterskan som ska ta sprutan är inte heller på sitt bästa humör. "Vad är du rädd för?" frågar hon barskt och medan mamman försöker lirka upp barnet i knät får sköterskan nog och säger att "Nej, nu får du komma hit så vi kan ta provet". Så fort det är klart går ut ur rummet utan att säga hej då eller att han var duktig eller att det väl inte var så farligt. Sånt där som vanliga människor med en smula empati gör.
För att motstå impulsen att springa efter käring nummer två och vråla otrevliga saker, tävlar mor och son i vem som först kommer ut därifrån. Sisten ut är en sjögurka!
Juno
En läcker dessertost
Tänk er sen en gammal bit julost (ni vet den där runda Edamern med rött runt). Den är lite halvtorr och det är en centimetertjock skiva kvar i botten av påsen. Skär en snutt av osten och lägg på ett litet kex. Torrt, eller hur. Men tänk sedan att ni stoppar det lilla kexet och den lilla ostbiten i micron i femton sekunder. Ta-da! Krämig.
Med lite vilja och fantasi kan man sedan låtsas att äppeljuicen är en snutt dessertvin som man inmundigar tillsammans med sitt delikata desserostkex.
--- ?
Okej, ganska mycket fantasi då.
Juno
Bio när det är som bäst
Juno
Fyrtio graders feber
- Mamma, jag är bara ledsen gråter barnet. Jag kan inte bli glad igen för jag bara gråter.
Mamman vill också gråta. En bild av doktor House flimrar förbi, vilket inte inger särskilt mycket lugn i hennes kropp. Snälla, låt alvedonet verka, låt barnet få sova och bli sval. Låt honom vakna och vara glad igen imorgon bitti.
Juno
Platespotting
Förr om åren när vi åkte till landet brukade min syster och jag tävla i att se flest röda bilar på tio minuter, eller att se flest olika bilmärken på en viss tid. Det händer ibland att min man och jag roar oss med att sätta ihop riktiga ord av nummerplåtarna där JGR kan bli JAGUAR. Ett tidsfördriv som duger för stunden, men ingenting som får oss att längta efter att sitta fyra timmar i bilen direkt.
Nu har jag precis lärt mig att det finns en allmän lek eller tävling för alla bilåkare som heter Platespotting. Den går enkelt ut på att se bilars nummerplåtar i ordning och registera det på nätet, på platespotting.com. Först registrerar man sig själv, sen registrerar man när man ser en bil som har siffrorna 001, och efter det en med 002 och så vidare ända till 999. Då är man klar. Eller så börjar man om.
Detta tar inte fyra timmar. Någon som är rutinerad säger att det kan gå på ett år medan de flesta tar många år på sig att leka den här lilla leken. Först är det en slump läste jag någon säga, sen fick man se ett par till och det blev en kul grej, fast till slut så blev det en mani och när familjen hade ätit middag var det dags att ge sig ut på vägarna och leta. Låter galet. Kanske något bensinbolag har registrerat sajten från början?
Ta en sväng till Länna om ni behöver en 893, jag bjuder på fika.
Juno
Det är gott att vara hemma
- Mamma, jag har saknat dig så mycket
(ja men det har ju jag med, trots att jag smygnjutit av att få vara bara jenny ett par dagar)
- Nu när du är hemma igen så kan vi spela ballongspelet
(ja, det har jag ju verkligen längtat efter...)
- Åh mamma, jag hoppas verkligen att jag vinner!
(du får vinna liten, jag kanske surar lite när jag förlorar men det snart över)
- Titta mamma, här sitter jag med min rumpa
(---)
- Mamma, du har en stor mage men jag fick plats bredvid dig ändå
(---)
- Tänk vilken bra kille ni har fått!
(ja tänk, det tycker jag med!)
Juno
Ett regnigt Lissabon
Idag faller regnet över Lissabon. Vi har haft ett drygt tretimmarspass med sightseeing till fots under paraplyer, det vill säga de som inte har blåst sönder, och till synes omöjliga fotograferingsuppdrag. Kondisen är inte vad den borde vara och ryggen värker.
Ikväll är det en stor fest med glitter och intern glamour. Jag har rånat K på klänningar för att kunna vara lite fin för en gångs skull men just nu känner jag mig som en dränkt katt. Och dränkta katter ska inte gå på galamiddag, de ska ligga nedbäddade i en skön hotellsäng och läsa en god bok och smaska på praliner. Eller åka hem till sin familj.
Jag är så trött, jag vill inte vara här.
Juno
Stryplekar
Idag läser jag i tidningen att en tolvåring har dött, förmodligen på grund av en liknande utmaning. Fast nu går det ut på att ta stryptag på sig själv så länge man kan, och istället för att kompisarna står bredvid (och kan springa till mamma och pappa om det händer något) så står de nu på andra sidan av en Internetuppkoppling och tittar.
Jag satt på pendeltåget häromdagen och tårarna droppade ner på tidningen av sorg över denna totalt meningslösa död av ett barn. Av sorg och av rädsla för att de, liksom vi när vi i deras ålder, inte tycker att det är en spänannde lek. Av rädsla för att de inte förstår att det är så dumt. Och att man kan dö av den här leken.
Och plötsligt blir jag livrädd när jag tänker på att min egen son ska bli tolv år. Eller att han inte ska bli tretton år.
Juno
Halvsju kö
Juno
Äsch, vem behöver andas?
Och jag vägrar att köpa nya kläder enkom för detta, fast egentligen behöver jag ändå kläder, men jag har inte tid, och inte råd heller. Så jag får väl gå runt fyra dagar i min kostym som jag inte kan andas i. Vad trevligt det ska bli.
Juno
En rimlig dom
Jag vill inte tro att dessa sextonåringar hade planerat att ta livet av sin skolkamrat. Alltså är det rimligt i mitt hjärta att de inte döms för mord utan vållande till annans död. Men samtidigt som de är unga är de inga barn heller och vid deras ålder måste man kunna förstå och ta konsekvenserna av det övervåld man utan problem klarat av att genomföra. Tre års sluten ungdomsvård, jo, rimligt i min hjärna.
Men oavsett vad domen heter och oavsett var de här killarna tar vägen, låt oss nu hoppas att vi, Sverige, har förmågan och resurserna att ge dem den vård de behöver. Att de fortfarande finns en chans för dem. De ska leva resten av sina liv med Riccardos liv på en hjärtklaff, låt det räcka med det. Låt dem komma ut i samhället om tre år med en vilja och förmåga att göra bra saker av sina liv.
Juno
Som om ingen tid har passerat
Och precis som förra året funderade jag på att vara lite hurtig och kliva av bussen vid Nybroplan och precis som förra året klev jag inte av en hållplats tidigare än nödvändigt. Det kändes bekant att vara först på kontoret och det tog ju precis lika lång tid att starta datorn som jag mindes. Business as usual alltså.
Juno
Om att åka till jobbet igen
Precis lagom tills det är dags att börja jobba igen så lyckas jag sova längre på morgnarna. Efter en månads ledighet. Så nu känns det plötsligt otäckt tidigt att ställa klockan på kvart över fem. För att ge sig ut i mörkret. Och kylan. Och åka till jobbet. Overkligt på något vis. Och en anings uschligt också.
Juno
Lördag i Länna
Strax efter sju sker nästa rokad. Bort med pappan från soffan, han får nu äran att krypa ner under Bamsetäcket. Barnet installeras i soffan och teven visar Dora. Mamman tvättar kissiga lakan. Dammsuga nedervåningen kan man väl göra utan att störa den som sover. Och städa toaletten låter inte så mycket.
Någon gång efter åtta är Dora, dötrista Miffy och om möjligt ännu tristare Picme slut. "Mamma, vad ska vi göra nu?". Svaret är frukost. Mamman gör gröt, grälar lite med barnet om smörgåsen, ger lånehamstern nytt vatten, mer mat och några gurkstavar. På tal om mat måste det handlas. Mamman skriver en tvåveckors matmeny och shoppinglista.
Nu ska det bara stuvas in tidningsinsamlingar i bilen, ut i snöstormen, en nätt liten sväng till ljuvliga ICA Maxi och visst är det härligt att det äntligen är helg?
Juno
En hormonhäxa i vår familj
Jag är Skalman. Jag har en mat- och sovklocka inbyggd i mitt skal. När den ringer för mat måste jag äta, annars blir jag en ful häxa med vårtor på näsan. När den ringer för sov måste jag sova, annars blir jag en gråtande ynk. I bästa fall. Har jag otur blir jag en fräsande häxa med vårtor på näsan.
Nu ringde sovklockan och det var ju trist för klockan är inte ens sju på kvällen, barnet härjar än och planerna om att se en (hel) film tillsammans med maken börjar se rätt dimmig ut.
Juno
Gamla gubbar med smink
Med risk för töntstämpel så är det kanske dags att köpa biljetter igen. Det blir inget megaköande innan och det blir definitivt sittplats. De flesta texterna har jag glömt men lite refränger till "Rock'n roll all nite" och "Hard luck woman" ska man väl kunna uppbåda. Den intressanta frågan är om gruppen räknar med att ha samma publik som då, ett gäng trettiofemåringar eller finns det rent av nya fans? Det förstår ju alla, det är bara av ren nyfikenhet inför denna omvälvande fråga som jag ska ta mig dit.
Juno
Årets lugnaste dag
Juno