Barns önskelistor, då och idag

Barnen har ojat sig. Det är så väldigt jobbigt att skriva önskelista. Va? Är det något nytt? De orkar inte skriva önskelista och de vet inte vad de ska komma på. Jag fick liksom tjata på dem för att de skulle producera en lista med mer än två saker på. Hur svårt kan det vara tänker jag...
 
Tioåringen blev mäkta nöjd när han slagit i leksakskatalogen och tillslut på kommit på hela elva saker.
Sexåringen skulle absolut skriva blockbokstäver, ja då blir det onekligen lite mer jobb men skam den som ger sig.
 
Detta måste vara det ultimata beviset på att vi har gett dem för mycket prylar tänker jag. När jag var barn skrev jag hur långa listor som helst. Men sen kom jag ihåg ett år. Det stod en sak på min önskelista.
 
1. IRON MAIDEN - Life after Death
 
Mamma grät, hon tyckte det var den hemskaste skiva hon sett i sitt liv och hon kunde inte FÖRSTÅ att jag inte kunde komma på något mer att skriva, det måste ju finnas hur många saker som helst som en trettonåring kan önska sig?! Okej'rå, jag skriver väl upp en sak till på önskelistan då sade jag och tyckte jag var snäll.
1. IRON MAIDEN - Life after Death
2. En ponny
 
Det här är vad jag fick. Genom ren utpressning. Så jag antar att jag nu är glad över mina barns ansträngningar, jag förstår dem lite mer. Men zombies och monster....? ;-)
 
 
Juno

Och när man har gjort det, vad gör man då?

Ibland är det svårt att leva som man tänker sig. När jag har tagit ut glädjen i förskott, vad gör jag då? Försöker att skapa nya energivågor och köra järnet. Och det har jag gjort. Problemet är bara att det fullkomligen slukar energi att skapa profiler på olika siter för att söka jobb. Hur bra det än är att ha sitt CV uppdaterat så känner jag mig nu efter två dagar och tio siter senare ungefär som de här stackars mandelmassafigurerna min dotter hade kämpat med och som jag sedan totalt hänsynslöst men inte alls med flit totalbrände.
 
 
Så nu letar jag efter något nytt att ta ut glädjen i förskott på, några förslag?
 
Juno

Ta alltid ut glädjen i förskott

Det är fullt med floskler i våra sociala medier. Vissa är mediokra. Vissa är bra. Den här hittade jag på LinkedIn. Den ska jag adoptera.

Ta alltid ut glädjen i förskott – det värsta som kan hända är att du varit glad i onödan!!


Juno

Är unga mer jämställda än gamla?

Det var en gång en flicka som var ung och fattig. Hon ägde en mycket skraltig bil. När vintern kom tog hon fram domkraften och skiftade till vinterhjul. Det var ju inget snack om saken, man byter däck när man behöver.

Det var en gång en flicka som var medelålders och inte så fattig. Hon äger en hyfsad bil. När vintern kommer slänger hon in vinterhjulen och åker till verkstan och får dem bytta av grabbarna (aldrig tjejerna) som jobbar där.

Men just i år är den medelålders flickan trots allt en smula fattig så hon bestämmer sig för att behålla de trehundra kronorna själv istället för ge dem till däckbytargrabbarna. Maken hämtar domkraften, flickan lossar bultarna på första däcket. Sen lyder hon inte order tillräckligt bra så maken slänger på resten av däcken och schasar iväg flickan att dekorera altanen.

Flickan antar att hon nu är skyldig sin make tvåhundrasextiotvå kronor och femtio öre...

Juno

Tänder till salu!

Familjens sexåring tappar tänder på löpande band. Hon är medveten om att tandfen inte finns på riktigt men man ska ju lägga sin tand i ett glas med vatten på kvällen och sen har tandfen typ köpt den för en guldpeng. Storebror berättar tips som kan piffa upp det hela en aning. "En gång när jag gömde min tand under kudden hade den bytts ut mot en hel tjugolapp" berättar han för sin lillasyster som bestämmer sig för att också få en papperspeng.
 

Snälla tandfen, kan jag få en hundralapp?
 
Lillasyster lägger sin femte tappade tand i en den finaste lilla väskan hon har och tillsammans med tanden knölar hon ner små lappar hon har skrivit till tandfen. Man ska sikta mot trädtopparna =)
 
Juno

En lagom lång mammavinter

Vintern har inte riktigt kommit än. Det gör ingenting, mamman vet att barnen längtar efter vinter men för egen del tycker hon att den gärna får vänta till lucia i alla fall. Söndag förmiddag och Stortorpshallen har öppen istid för allmänheten och mamman har förberett sig för att ta med sig barnen och åka dit.
 
Det är ovant, det är stapplas och det ramlas och Länna sport kanske har slipat skridskorna dåligt för det verkar vara något fel på dem... de åker inte dit de ska ju!
 
 
Men alla hjälps åt, det blir en paus för justering av skridskor, extra snörning, gör en lite mindre storlek, det ska sitta hårt hårt på fötterna. Ett mål som man ha stöd av, eller en pingvin för all del. En pappa som visar hur man böjer på benen när man saxar och sen är det kul! Det tränas och busas och det är kompisar och det är kull och det är varm choklad och pepparkakor.
 
Efter en och en halv timme är det ändå skönt att sätta på sig skorna igen, alla är svettiga och trötta men glada - och titta vad som finns på vägen till bilen:
 
 
En snöhög!!! Och det går att göra jättestora snöbollar, tjoho!!!
 
Så. Perfekt. Två timmar vinter, precis lagom. Om det bara håller sig milt en vecka till åker mamman med glädje och tar en vinter till om en vecka!
 
Juno

Grisrumpa och Pettson.

Jag har varit på affären och handlat typiska julbaksingredienser. Och till makens oerhörda förvåning även en bit ekologisk gris. "Hej jag och barnen åker till mamma en sväng men kan inte du slänga in skinkan i ugnen så kan vi äta den till middag?" Talade tystnad. Men lövbiff är ju också gott så jag ska inte klaga allt för högljutt.
 
Hur som helst, det är väl lika bra att dra igång julen då, den lär ju komma oavsett om jag orkar med den eller inte. Alltså tar jag fram mormors gamla recept på pepparksdeg och när jag står där och läser om ett halvt kilo smör, 22 deciliter mjöl och en himla massa sirap så ägnar jag en kort tanke åt att det kanske räcker med en halv sats men sen kom jag att tänka på min gamla favorit. Jag tror den varit med förut men den är värd att läsas igen!
 
...Findus dängde skurtrasan i golvet och hoppade upp på bordet.
- Nu är jag klar! Vakna, gubbe! Nu ska vi baka pepparkakor! skrek han, för Pettson hade nästan somnat på soffan.
De hade gjort en omgång pepparkakor för en vecka sen. De var redan slut men hälften av degen var kvar i skafferiet. Trodde Pettson. Men när han tittade i skålen låg där bara en liten klump.
- Det var väldigt vad den har krympt, sa Pettson.
- Jaa, det är konstigt med degar, sa Findus. De försvinner bara.
- Det kanske har varit nån katt här och ätit av den? föreslog Pettson.
- Kanske det du, sa katten. Eller nån gubbe kanske?
- Kanske det du, sa gubben.
 
 
Nu var den lätta delen klar, jättedegen Orvar ligger i kylen. Har jag lite tur tassar små tjuvar in i kylen och norpar lite deg så behöver jag inte baka så många krångliga kakor =)
 
Juno

Man får inte säga jävla idiot

Mor och dotter är ute och åker lite bil. Dottern är intresserad av vem som kör bra och vem som kör inte så bra. Mamman muttrar över det senare och konstaterar att föraren i bilen framför är en jävla idiot. Det faller inte i god jord hos sexåringen som lite mästrande svarar att man får inte säga jävla idiot.
 
Förvisso sant men han körde ju så dåligt, får man inte säga det ens när någon kör så dåligt att det kan bli farligt?
- Nepp.
 
Nehej men vad får man säga då? undrar mamman och dottern svarar näst intill högtidligt:
- Man får säga fukking mårån, för det brukar pappa säga!
 
Okej. Då vet jag, tack för tipset då pappan...
 
Juno

Projekt 44

Det har varit lågvatten. De små vågorna som kom in har mojnat och kvar är en blöt sandbotten som jag klafsar omkring i utan riktigt mål eller mening. Eller egentligen finns det ju mål, och absolut mening men stegen är så tunga och kroppen känns så trög. Och jag vet, det är ju bara att...
 
Men. Det är inte det enklaste i världen att peppa sig själv. Dagarna går och varje våg som åker ut till havs igen har med sig lite av mig vilket är helt okej, men om vågen inte kommer tillbaka kan jag inte fylla på med nya klokheter och gladheter. Och då blir jag förstås per definition lite mindre glad.
 
Jag har världens bästa man. Tyvärr kan jag inte alltid ta till mig allt det kloka som kommer från honom som jag har närmst. Peppet förvandlas på något underligt vis till tjat och omtanken blev en börda och dåligt samvete för tänk om jag inte lyckas nu när du satsar på mig och pressen jag skapar ger lite ångest. 
 
Då har jag den förmånen att jag har så många superfina vänner också. Det kommer jobbannonser, det kommer pepp, det kommer blommor, det kommer kramar, det kommer tips och i måndags fick jag också ett par omtänksamma sparkar under bordet. Tack Eva, du låter precis som min man och det är väl bra för han säger också många sanna saker, det du sade kom precis i rätt tidpunkt.
 
Jag vill inte fylla 44 år och stå i blötsand. Jag har ungefär två månader på mig att ta mig till den delen av ön där solen skiner och vågorna går att surfa i. Jag startar ett projekt för att ta tillbaka mitt glada jag. Det jag som har kraft att ge till barnen och människorna omkring mig. Så om det flyger floskler och kitschiga klappar på axeln och pussar och krafs i min blogg över vintern har jag inte gått med i en sekt, då är det bara mitt projekt 44 som yttrar sig för nu måste det blir ljusare här på insidan av mitt skinn och jag låter bloggen vara en yta av skinnet så kanske lyser det igenom.
 
Juno

Önskas: en mamma med humor

Nyligen vid middagsbordet. Mamman och pappan sitter mest och väntar på att sexåringen ska bli klar, fäller någon kommentar som genererar ett halvdant fniss - eller kanske var det bara ett fnys.

Dottern tittar frågande upp och mamman svarar att det var ingenting viktigt, det var bara lite vuxenhumor. Dottern tittar upp en gång till och den här gången skiner hela hon när hon glatt utbrister:

- Åhhh Mamma!! Har du fått humor???!!

Det hade man kunnat tro. Eller önskat i största allmänhet så där.

Juno

Svar på tal

6-åringen ska städa. Det är som bekant inte någon favoritsyssla. Kompisen skickas hem och projekt städning påbörjas. Efter en stund kommer kompisen tillbaka. Han ska hjälpa E att städa. Så att det ska gå lite snabbare så de kan leka igen.

Hm, mamman blir lite misstänksam men okej städa tillsammans ni. Och barnen städar. Eller? Mamman tycker det är väldigt tyst och när hon gläntar på dörren hänger två små huvuden tätt inpå surfplattan.

- Hrm hrm, oj vad ni städar! 
- Ja vaddå??? replikerar dottern snabbt, vi kollar bara vädret!!

Jamen såklart...

Juno

Nästa gång, då ska jag vara förberedd!

Om man kan säga att man rider till och från när det var åtta år sedan sist så rider jag lite till och från. Sonen rider ju sedan årsskiftet till. Likaså hans stallkompisar och deras mammor, sedan några eller flera år tillbaka. Och när det då är dags för MAMMA/BARN ridläger så verkar det ju som en superbra idé. Det är nog som att cykla, man kommer ihåg hur man gör!
 
Plan A var att jag rider några gånger innan lägret. Plan B var att om jag nu inte kommer upp på hästryggen innan så springer jag ju i alla fall och är i hyfsad form. Plan C fanns inte. Tre veckor innan lägret slutar jag springa. En vecka innan lägret drar jag på kurs som nästan tar kål på mig. En timme innan avfart till lägret sladdar jag in på hästaffären i Vega och köper ett par ridskor.
 
Fem ridpass på två och en halv dag. Hepp. Först kommer jag knappt upp på hästen och en timme senare kommer jag knappt av. I huvudet är det som att cykla, jag kommer ihåg hur man gör. Men musklerna minns inte, de finns inte heller. Det här med att man ser ut som Zeb Macahan efter att man har ridit är bara en fåfäng dröm.
 
Men trots allt. Det är ju roligt. Det är hästar och gos och vänner och vi delar krämpor och kärlek. Barnen har roligt ihop, de kämpar med sina hästar, de imponerar, galopperar och hoppar, över hinder och på höskullen. Två av oss for i backen, familjen Abrahamsson stod för båda vurporna, men vi hoppar upp och tar ett par hinder till. Lite Zebban kanske det finns i oss ändå. Min tioåriga son fick en stor häst och hans mamma fick en pytteliten ponny. Min son känner att det ömmar lite på insidan av låren och hans mamma hittar inte någonstans det faktiskt inte gör ont.
 
Men man är glad idiot. Det är redan bokat och betalt till nästa läger i sommar. Och jag har en plan. Jag rider några gånger innan lägret...
 
Joar på sin Isabella.
Jag och delar av min Marco.
 
Juno
 

Jag förtjänade en öl...?

Jag kan säga så här:

Puh.

Man vet inte hur det har gått. Om det har gått. Eller inte. Men. Min sponsor sa "kör, det är bara pengar om det blir en omtenta". Min bästis sa "för en gångs skull håller jag med din man". Och vad fan, jag var ändå där. Jag hade inget att förlora utom makens pengar och ett uns av min stolthet, så nu är det skrivet, provet - nu är det bara väntan kvar. I've done my part.

Nu får ni hålla tummarna för mig.

Juno

prestationsångest

Fröken duktig. Jag önskar ofta att jag kunde lära mig att inte ta allt på så stort allvar. Livet. Jobbet (ja nu har jag ju inget så just det är kanske utanför scopet just nu). Tvätten. Mig själv.

För nu har jag världen på mina axlar när det borde vara tvärtom. Jag har tid. Jag har bara möjligheter framför mig. Familjen, vännerna, jag själv. 

Jag har varit här förut och borde ha lärt mig knepen men likväl faller jag i samma grop igen och igen. Prestationsångesten, misslyckandet i förväg, andras förväntningar och mina egna. Tårar över det jag inte kan istället för glädje över det jag just klarat.

Kanske går jag kurs i helt fel ämne. Jag borde gå en flumkurs i lär dig skratta åt det själv när du ramlar, är fet, säger korkade grejer. Kanske nästa gång. Om den här ångesten släpper taget om mig.

Juno

Dags att väcka gråsuggorna

Jag ska gå på kurs. Det ska bli underbart att få lära mig något nytt. Kursen avslutas med prov och certifiering. Det är ju inte fullt så underbart. Mina hjärnceller har gått i stand-by så jag är en smula nervös för att de ska vara svårväckta.

Enligt statistiken klarar nittionio procent (typ) provet. Jag antar att det sägs till mig i syfte att lugna mig. Man kan också ägna ett par minuter åt att istället ha ångest över tanken av att tillhöra den sista procenten och hur usel är man inte då?!

Panik, jag har köpt en app med testfrågor och jag memorerar principles, themes och processes...

7PRI; CBJ, DRR, FOP - LBE, MBE, MBS - TTSTPE
7T; BC, C - OPP - QR

...osv. Ja ni fattar. Eller? Continued business justification. Det är dags att väcka de små grå suggorna nu!

Juno

Om

Min profilbild

Juno