Nu har vi bara Glenn kvar

Min sexåriga dotter har, möjligen på förekommen anledning, ingen vidare tilltro till min körförmåga. Häromdagen vände jag bilen på parkeringen och jag hann inte ens lägga i backen innan hon frågade om jag kört på grannens bil. Nej, faktiskt inte!

Så igår lämnade maken in firmabilen, hej då bussen. Hej då. Nu har vi bara Glenn kvar. Nu får vi se om vi vänjer oss eller om vi i panik springer till bilhandlaren.

Det finns en lyx med att bara ha en bil. Det finns massor av plats i garaget!


Men det höjer inte fötroendet hos barnet. Som en reflex när bilen stannat "Gick det bra mamma?" Ja, faktiskt.

Juno

Timjan

För att inte få sparken av ungarna bestämmer jag mig en dag för att göra en slags pytt på falukorven. In med potatis och morot i ugnen, efter med korv och kött och vad det nu var. Drar vidare i sysslorna, maken tar vid i köket.

Barnen tycker det är okej. Sonens gäst från klassen är förtjust. Han har aldrig gjort pytt i panna i ugnen och han har aldrig haft timjan i men det var ju jättegott så det skulle han prova nästa gång han lagar pytt.

Eh wow liksom. Älskling, hade du timjan i? För jag tänkte precis att... nä nu ljög jag. Jag tänkte ingenting. Tanken räckte på sin höjd till gott.

Min tioåring skulle leva på micropopcorn om vi slutade ge honom mat men jag förstår nu att det är dags att jacka upp tempot lite. Så efter T:s besök hemma har vi kokat ägg ihop, min tioåring och jag...

Juno


Prefab är normalen

I Abrahamssonfamiljen liksom Svenssonfamiljen serveras det relativt ofta spagetti, köttbullar, potatisbullar, korvstroganoff, pytt i panna, köttbit, lax och potatis. Ja ni hör. En del hemlagat och två delar prefab?

På söndagen blev det falukorv. Fast i en wok. Och genast piper barnen "Varför kan vi aldrig äta någon normal mat?!"

Hm. Jag förstår att jag måste laga mer wok :)

Juno

Varning för barn

Metro berättar om den här killen som är 22 år och kör plogbilen och upptäcker en liten flicka i en snöhög. Flickan i snöhögen uppger att hon var 17 år. Lite konstigt av en 22-åring att kalla en 17-åring för barn... men för all del, under 18 så det är eventuellt korrekt. Eller så vart det inte helt korrekt i korrekturläsningen av artikeln... här kan ni läsa hela om ni vill...
 
 
I övrigt en väldigt relevant artikel, jag sade själv åt ett aningens yngre barn att inte leka i snöhögen i korsningen så här på kvällen, det var mörkt och hon syntes knappt och det kändes inte tryggt på något vis. Så bort med ungarna ur snöhögarna längs vägarna, det finns just nu gott om snö på säkrare platser!
 
Juno

Det kunde alltid vara värre

Vi klarar oss nog på en bil, sa vi till varandra. Javisst. Folk gör ju det. Har en bil och inte två. Det är ju bara att vi planerar lite. 

Synd bara att premiären föll just på den dag då jag har frukostmöte. Och när det snöat hela natten. Lite synd också att jag glömde bort att planera att lägga mig tidigt.

Men hej och hå, mössa och stövlar på. Pulsar fram genom snön och det snöar på mig. Det är ganska fint och ganska skönt väder men jag är trött och en anings grinig. 


Och så i slutet av den här backen (som är en gångväg) hänger det en bil i diket. Den är översnöad så den har inte tagit en morgontur. Den har inte alls haft tur faktiskt. Men den hade väl inte på gångvägen att göra heller. Väldebatterat ämne, särskilt i närheten av skolan. Så jag tänkte att det var rätt åt dig och att det blev lite enklare att pulsa fram i snön till fots efter det. 


Juno

Igen?

Att man ägnar en hel morgon åt att bråka med betalmaskiner och ofunktionella SL-kort må så vara. Att man två dagar senare åker till samma parkering, slåss med samma maskin, felanmäler samma skit, man halkar och svär och missar två tåg. Det är tydligen inte bara tekniken som är dysfunktionell...

Juno

En konspiration???

Om väckarklockan ringer 05.30 så kan det finnas olika orsaker till det. Jag kan vara en som njuter av en god frukost i lugn och ro innan jag åker till jobbet. Jag kan vara extremt långsam på morgonen... möjligen kan jag masochist eller morgonpigg.

Fast det är jag inte. Jag vill bara komma in lite tidigare till jobbet så att jag får vardagsschemat att gå ihop. 

Eller inte. Igår kom jag inte in i garaget. Helt sjukt, jag kunde helt enkelt inte vrida om den. Det var som om något starkare fanskap satt och höll emot. Så då missade jag pendeltåget och fick ta tunnelbanan och kom inte alls så tidigt som jag tänkt mig.

Idag hade jag på förekommen anledning fjärrkontrollen till garaget med mig så jag hade möjlighet att till och hinna med ett tidigare pendeltåg. 

Eller inte. För då ville biljettautomaten ha sig sitt lilla roliga. SL kortet var inte giltigt fast jag just betalat typ åttatusen spänn (morr). Mastercard in, betala, biljett ut. Mastercard inte ut. Var god vänta. Men vad fan? Jag arg, de bakom mig arga, cancel går inte, köpa en till biljett går inte, dra ut kortet med våld går inte heller. 

Jo. Tillslut hade denna någon roat sig klart och spottade ut kortet, men då hade jag för länge sedan missat pendeln. Så hej tunnelbana. Hej häxan surtant.

Juno

Hade förträngt det här

Ja då är det så här igen. Mitt i jobbmötet; telefonsamtal. Bryts. Igen. Ohörbart. Ledset. Jag byter arbetsrollen mot mammarollen och flaxar till tunnelbanan. Förlåt att jag drar, jag följer upp imorgon! Det är ingen fara visar det sig men jag fick hämta lillasyster på vägen för det var inte någon bra dag för det längre, kände storebror.

Mitt på fritids; telefonsamtal. Just det, killen från konsultbyrån hade jag ju helt glömt bort. Skiftar snabbt tillbaka till arbetsrollen, tack tack och jag följer upp imorgon. Absolut. Hej hej.

Laga middag. Tvätta en färgad 60. Samtal med sonens mentor. Äta middag. Läxor. Hänga tvätt. Gympapåse. Frukt. Vatten. Kläder till barnen att ha imorgon. Laga middag till nästa vecka. Kaos i köket. Diska. Natta.

Jag sitter rak som en fura på barnens sängkanter med stora ögon och fokuserar på att det är de som ska sova. Inte jag. Jag ska ta vid de trådar jag lämnade för fem timmar sedan.

Det här hade jag förträngt...

Juno

På pendeltåget

Måndag morgon. Fortfarande glad men ruskigt trött. Både tåget, kroppen och huvudet rör sig långsamt den här morgonen. Faktabok på engelska och hjärnan har svårt att värja sig mot alla ljud och rörelser runt omkring mig.

Därför vet jag inte mer om ADKAR metoden än att "varför" är den viktigaste frågan att kunna besvara vid en förändring... 

Däremot vet jag att Sören är välkommen till Oasen den 28:e februari, och att det är hans födelsedag idag, grattis till den. Jag vet att Lina är på väg till en synundersökning men att hon inte vet var den är eller vilken tid, lycka till med den. Anna ska på lunchdate på tisdag och killen bredvid mig gillar Aviici.

När jag fyller år ska jag önska mig schyssta öronproppar så jag klarar av att koncentrera mig även i morgonbruset. Jag har ju så mycket jag vill ta in nu, men helst inte alla mina medresenärers bestyr...

Juno

Morgon på tunnelbanan

Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag morgon. En tunnelbanevagn. En pendeltågsvagn. Morgontrötta människor. Några läser metro, några knappar på mobilen eller lyssnar på musik. Väldigt få ser glada ut. Själv sitter jag och flinar lite för mig själv. Jag är ju på väg till jobbet och det är en härlig känsla. Godmorgon!

Juno

wow...

Fem barn; fyra till tio år gamla. Tio portioner pannkaka. En hink grädde. Nästan en hel burk hallonsylt. Tur att det finns rester i kylen till föräldrarna :)

Juno

Skoångest

Jag tvingade ut mig själv i mellandagsrean för att hitta något respektabelt att ha på mig på jobbet. Kläder stod på listan. I omgångar åkte jag till Sickla och Farsta. Tittade, handlade, returnerade. Köpte något annat. Inte så jäkla mycket ångest faktiskt.

Tanken var business, något annorlunda, mönster, färg. Ett lite käckare jag typ. 98 % blev väl svart, grått, vitt men en smula järva kläder med mööönster slank in. Mes. 

Okej. Skor stod på listan. Ångest. För mycket taxlängd för stövlar, för mycket ankform för snygga inneskorna. Men vad tror ni om de här pjucken, är de respekt(abla) eller är de överdrivet käcka?



Ångest. Varför kan jag inte vara en normal tjej med normala fötter som gillar normala saker som shopping och skor?!

Juno

Lättare sagt än gjort

Det knakar i tårna. Det knakar i knäna. Det kliar på ryggen. Det kliar på halsen och det kliar så in i helvete i ansiktet. Har snott barnens eksemsalva, har tryckt i mig allergimedicin och öppnat mitt fönster. Inget hjälper. Jag är ändå vaken.

Med fötterna på fönsterbläcket ligger jag här mitt i natten och knakar och anstränger mig för att inte (totalt) klösa (sönder hela ansiktet) så mycket och inser med förfäran hur fruktansvärt svårt det är.

Svårt att somna, svårt att slappna av, svårt att låta utslagen vara. Om två timmar ska jag vakna men för att vakna måste jag ju somna först. Och för att kunna somna måste jag låta kliet vara. Jag VEEET men det är lättare sagt ä gjort.

Juno


Vi som hade det så trevligt

Familjen spelar sonens julklappsspel Ubongo. Mamman är rätt bra på Ubongo och tycker det hela är en trevlig stund.

När barnen så har lagt sig bestämmer sig föräldrarna för att utöka den trevliga antidigitala stunden med ett parti Yatzy.

Pappan ligger lite risigt till för bonusen, mamman är nöjd för hennes bonus är klar. Men så gör pappan något oförlåtligt. Han slår en yatzy och spelet tar en otrevlig vändning.

- Nu behöver jag bara en extra fyra...
- Ja men så där ja!
- Hahaha ha...

😡

- Revanch tack, muttrar mamman

Pappan slår ett uselt slag. Och så lite femmor. Och så... va? Fem femmor dyker upp på bordet.

- Du slog ett extra slag!

Pappan hävdar att det gjorde han visst inte. Sen blir det fina bonusar och kåkar för pappan. Mamman stryker stegar och yatzysar och hur jävla svårt ska det vara att få några fyror egentligen?! Och vad spelar det för roll om hon får fyror om han ändå ska fuska och ha sig? Va??!!


Pappan är glad och kostar på sig att säga att mamman är söt. Mamman surar och känner sig som en karaktär i en Sunebok.

Juno

Med skidorna på taket

Efter jul lade vi skidorna på taket och drog norrut. När vi pausade hos kusin Bell i Orsa var det närmare tjugo grader kallt. Riktig vinter! Barnen blev lite blyga för denna nya vuxna variant av Bellabus men en ställde upp på foto, en är på väg in i en ny linslusperiod om jag har tur :)



I Åre var vi bokade på visningsmöte på Holiday club och man kan köpa en andel i en lägenhet för typ hundratusen och sen byta sin vecka mot boende på något varmt och soligt ställe i två veckor. Varje år. Jag är som alltid sugen på att slå till. Min man är som alltid redo att rädda familjen från mig. Men nu var vi på skidsemester. I ösregnet. Så vi åkte upp och spanade in Zlatans kåk och godkände utsikten...




Jaja lite regn har väl ingen dött av. Förutom endel skidbackar då som lyste gröna... men det fanns backar så det räckte till oss! Elsa körde blått och vi hittade några sköna svängar i Björnen. Joar satsade högt och tog sig an Störtloppsbacken... han blev dock inte så sugen på att köra störtlopp i den. Jag blev asimponerad, den är skitbrant och enda gången jag av misstag åkt i den grinade jag hela vägen. 



Det är härligt med skidsemester. Det är härligt med vänner. Nyår med grannarna och bubblor och tomtebloss på tolvslaget på torget för de som var vakna.


Bubblor, vänner och skidor. Jag kan nog stå ut med lite vinter ändå!

Gott Nytt 2015!

Juno

Om

Min profilbild

Juno