Igen?

Att man ägnar en hel morgon åt att bråka med betalmaskiner och ofunktionella SL-kort må så vara. Att man två dagar senare åker till samma parkering, slåss med samma maskin, felanmäler samma skit, man halkar och svär och missar två tåg. Det är tydligen inte bara tekniken som är dysfunktionell...

Juno

En konspiration???

Om väckarklockan ringer 05.30 så kan det finnas olika orsaker till det. Jag kan vara en som njuter av en god frukost i lugn och ro innan jag åker till jobbet. Jag kan vara extremt långsam på morgonen... möjligen kan jag masochist eller morgonpigg.

Fast det är jag inte. Jag vill bara komma in lite tidigare till jobbet så att jag får vardagsschemat att gå ihop. 

Eller inte. Igår kom jag inte in i garaget. Helt sjukt, jag kunde helt enkelt inte vrida om den. Det var som om något starkare fanskap satt och höll emot. Så då missade jag pendeltåget och fick ta tunnelbanan och kom inte alls så tidigt som jag tänkt mig.

Idag hade jag på förekommen anledning fjärrkontrollen till garaget med mig så jag hade möjlighet att till och hinna med ett tidigare pendeltåg. 

Eller inte. För då ville biljettautomaten ha sig sitt lilla roliga. SL kortet var inte giltigt fast jag just betalat typ åttatusen spänn (morr). Mastercard in, betala, biljett ut. Mastercard inte ut. Var god vänta. Men vad fan? Jag arg, de bakom mig arga, cancel går inte, köpa en till biljett går inte, dra ut kortet med våld går inte heller. 

Jo. Tillslut hade denna någon roat sig klart och spottade ut kortet, men då hade jag för länge sedan missat pendeln. Så hej tunnelbana. Hej häxan surtant.

Juno

Hade förträngt det här

Ja då är det så här igen. Mitt i jobbmötet; telefonsamtal. Bryts. Igen. Ohörbart. Ledset. Jag byter arbetsrollen mot mammarollen och flaxar till tunnelbanan. Förlåt att jag drar, jag följer upp imorgon! Det är ingen fara visar det sig men jag fick hämta lillasyster på vägen för det var inte någon bra dag för det längre, kände storebror.

Mitt på fritids; telefonsamtal. Just det, killen från konsultbyrån hade jag ju helt glömt bort. Skiftar snabbt tillbaka till arbetsrollen, tack tack och jag följer upp imorgon. Absolut. Hej hej.

Laga middag. Tvätta en färgad 60. Samtal med sonens mentor. Äta middag. Läxor. Hänga tvätt. Gympapåse. Frukt. Vatten. Kläder till barnen att ha imorgon. Laga middag till nästa vecka. Kaos i köket. Diska. Natta.

Jag sitter rak som en fura på barnens sängkanter med stora ögon och fokuserar på att det är de som ska sova. Inte jag. Jag ska ta vid de trådar jag lämnade för fem timmar sedan.

Det här hade jag förträngt...

Juno

På pendeltåget

Måndag morgon. Fortfarande glad men ruskigt trött. Både tåget, kroppen och huvudet rör sig långsamt den här morgonen. Faktabok på engelska och hjärnan har svårt att värja sig mot alla ljud och rörelser runt omkring mig.

Därför vet jag inte mer om ADKAR metoden än att "varför" är den viktigaste frågan att kunna besvara vid en förändring... 

Däremot vet jag att Sören är välkommen till Oasen den 28:e februari, och att det är hans födelsedag idag, grattis till den. Jag vet att Lina är på väg till en synundersökning men att hon inte vet var den är eller vilken tid, lycka till med den. Anna ska på lunchdate på tisdag och killen bredvid mig gillar Aviici.

När jag fyller år ska jag önska mig schyssta öronproppar så jag klarar av att koncentrera mig även i morgonbruset. Jag har ju så mycket jag vill ta in nu, men helst inte alla mina medresenärers bestyr...

Juno

Morgon på tunnelbanan

Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag morgon. En tunnelbanevagn. En pendeltågsvagn. Morgontrötta människor. Några läser metro, några knappar på mobilen eller lyssnar på musik. Väldigt få ser glada ut. Själv sitter jag och flinar lite för mig själv. Jag är ju på väg till jobbet och det är en härlig känsla. Godmorgon!

Juno

wow...

Fem barn; fyra till tio år gamla. Tio portioner pannkaka. En hink grädde. Nästan en hel burk hallonsylt. Tur att det finns rester i kylen till föräldrarna :)

Juno

Skoångest

Jag tvingade ut mig själv i mellandagsrean för att hitta något respektabelt att ha på mig på jobbet. Kläder stod på listan. I omgångar åkte jag till Sickla och Farsta. Tittade, handlade, returnerade. Köpte något annat. Inte så jäkla mycket ångest faktiskt.

Tanken var business, något annorlunda, mönster, färg. Ett lite käckare jag typ. 98 % blev väl svart, grått, vitt men en smula järva kläder med mööönster slank in. Mes. 

Okej. Skor stod på listan. Ångest. För mycket taxlängd för stövlar, för mycket ankform för snygga inneskorna. Men vad tror ni om de här pjucken, är de respekt(abla) eller är de överdrivet käcka?



Ångest. Varför kan jag inte vara en normal tjej med normala fötter som gillar normala saker som shopping och skor?!

Juno

Lättare sagt än gjort

Det knakar i tårna. Det knakar i knäna. Det kliar på ryggen. Det kliar på halsen och det kliar så in i helvete i ansiktet. Har snott barnens eksemsalva, har tryckt i mig allergimedicin och öppnat mitt fönster. Inget hjälper. Jag är ändå vaken.

Med fötterna på fönsterbläcket ligger jag här mitt i natten och knakar och anstränger mig för att inte (totalt) klösa (sönder hela ansiktet) så mycket och inser med förfäran hur fruktansvärt svårt det är.

Svårt att somna, svårt att slappna av, svårt att låta utslagen vara. Om två timmar ska jag vakna men för att vakna måste jag ju somna först. Och för att kunna somna måste jag låta kliet vara. Jag VEEET men det är lättare sagt ä gjort.

Juno


Vi som hade det så trevligt

Familjen spelar sonens julklappsspel Ubongo. Mamman är rätt bra på Ubongo och tycker det hela är en trevlig stund.

När barnen så har lagt sig bestämmer sig föräldrarna för att utöka den trevliga antidigitala stunden med ett parti Yatzy.

Pappan ligger lite risigt till för bonusen, mamman är nöjd för hennes bonus är klar. Men så gör pappan något oförlåtligt. Han slår en yatzy och spelet tar en otrevlig vändning.

- Nu behöver jag bara en extra fyra...
- Ja men så där ja!
- Hahaha ha...

😡

- Revanch tack, muttrar mamman

Pappan slår ett uselt slag. Och så lite femmor. Och så... va? Fem femmor dyker upp på bordet.

- Du slog ett extra slag!

Pappan hävdar att det gjorde han visst inte. Sen blir det fina bonusar och kåkar för pappan. Mamman stryker stegar och yatzysar och hur jävla svårt ska det vara att få några fyror egentligen?! Och vad spelar det för roll om hon får fyror om han ändå ska fuska och ha sig? Va??!!


Pappan är glad och kostar på sig att säga att mamman är söt. Mamman surar och känner sig som en karaktär i en Sunebok.

Juno

Med skidorna på taket

Efter jul lade vi skidorna på taket och drog norrut. När vi pausade hos kusin Bell i Orsa var det närmare tjugo grader kallt. Riktig vinter! Barnen blev lite blyga för denna nya vuxna variant av Bellabus men en ställde upp på foto, en är på väg in i en ny linslusperiod om jag har tur :)



I Åre var vi bokade på visningsmöte på Holiday club och man kan köpa en andel i en lägenhet för typ hundratusen och sen byta sin vecka mot boende på något varmt och soligt ställe i två veckor. Varje år. Jag är som alltid sugen på att slå till. Min man är som alltid redo att rädda familjen från mig. Men nu var vi på skidsemester. I ösregnet. Så vi åkte upp och spanade in Zlatans kåk och godkände utsikten...




Jaja lite regn har väl ingen dött av. Förutom endel skidbackar då som lyste gröna... men det fanns backar så det räckte till oss! Elsa körde blått och vi hittade några sköna svängar i Björnen. Joar satsade högt och tog sig an Störtloppsbacken... han blev dock inte så sugen på att köra störtlopp i den. Jag blev asimponerad, den är skitbrant och enda gången jag av misstag åkt i den grinade jag hela vägen. 



Det är härligt med skidsemester. Det är härligt med vänner. Nyår med grannarna och bubblor och tomtebloss på tolvslaget på torget för de som var vakna.


Bubblor, vänner och skidor. Jag kan nog stå ut med lite vinter ändå!

Gott Nytt 2015!

Juno

Jag är inte redo än...

Annandag jul och familjen åkte till Sickla. Letade lite nya skidkläder, tog en lunch, lämnade barnen på biografen. Min lilla tjej ska gå på bio själv. Storebror har väskan packad med 3D-glasögon och dricka och hon bär försiktigt på popcornen, noga med att inte spilla. Ha det så roligt nu då, klarar ni er nu eller ska jag...? Mäh skärp dig nu förmanar maken och jag VEEET men det är ju min lilla som går iväg där uppe utan att vända sig om. Stolt. Modig. Trygg och glad. Stor.

Sedan hux flux åkte sonen iväg på bio med en kompis. "Mamma jag kommer inte hem förrän 22.30". Sms från sonen. Oj sen bio. Vilken film? Tänker tanken att de ser någon läskig film som jag inte är redo för... men det är Sune som gäller. Okej igen. Ha det så roligt älskade ungen. Försöker koppla av. Vara lite cool.

Två föräldrar nattar lillasyster och ser ett avsnitt av Marco Polo. Två avsnitt. Och Welcome to Sweden. Sen är klockan 22.30 och jag vankar omkring. Väntar. Anstränger mig för att inte ringa till sonen. Hur länge ska man vara lite cool? Väntar. Vankar. Skiter i cool och ringer medhavd pappa. De är här nu. Tack och lov. Skäller av mig lite oro på sonen. Varför var du orolig mamma? Jag hade bästa kvällen ever. Trött? Visst. Men glad. Stor.

Jag vet att han är min stora kille nu. Jag är så glad att han haft roligt. Oro är en inbyggd mekanism som alla mammor har. Och jag vet att det ingår att sitta uppe och vänta och vanka. Det är bara det att jag trodde jag hade några år kvar. Jag är inte redo än.

Juno

Årets julklapp 2014

Årets julklapp 2014 är ett aktivitetsarmband enligt HUI research. Det låter lite som en elektronisk fotboja fast för dem som är dömda för lättja och extra valkar runt magen. Kanske hade varit passande men jag har disciplin att springa och dessutom har jag gett mig själv en annan julklapp i år.
 
Två dagar i förskott. Måndagen den tjugoandra december när många redan har tagit julsemester och är lyckliga för att de slipper gå till jobbet, då är jag lycklig över att få gå till jobbet! Trött men glad klev jag upp tidigt i morse för att åka till min första arbetsdag. Trött men glad ser jag fram emot att kliva upp tidigt imorgon igen.
 
Det är ett kort magiskt ögonblick när det berömda "windows of opportunity" är öppet. Precis när tillfälligheterna spelar oss rätt i händerna. En superkvinna som får ett jobberbjudande hon inte kan tacka nej till. En erbjuden lösning och rekommendation av grannen. Ett CV som ligger i linje, en intervju som inte sumpas och en möjlighet att starta direkt.
 
En trött men glad mottagare av årets julklapp 2014.
 
Juno

Barns önskelistor, då och idag

Barnen har ojat sig. Det är så väldigt jobbigt att skriva önskelista. Va? Är det något nytt? De orkar inte skriva önskelista och de vet inte vad de ska komma på. Jag fick liksom tjata på dem för att de skulle producera en lista med mer än två saker på. Hur svårt kan det vara tänker jag...
 
Tioåringen blev mäkta nöjd när han slagit i leksakskatalogen och tillslut på kommit på hela elva saker.
Sexåringen skulle absolut skriva blockbokstäver, ja då blir det onekligen lite mer jobb men skam den som ger sig.
 
Detta måste vara det ultimata beviset på att vi har gett dem för mycket prylar tänker jag. När jag var barn skrev jag hur långa listor som helst. Men sen kom jag ihåg ett år. Det stod en sak på min önskelista.
 
1. IRON MAIDEN - Life after Death
 
Mamma grät, hon tyckte det var den hemskaste skiva hon sett i sitt liv och hon kunde inte FÖRSTÅ att jag inte kunde komma på något mer att skriva, det måste ju finnas hur många saker som helst som en trettonåring kan önska sig?! Okej'rå, jag skriver väl upp en sak till på önskelistan då sade jag och tyckte jag var snäll.
1. IRON MAIDEN - Life after Death
2. En ponny
 
Det här är vad jag fick. Genom ren utpressning. Så jag antar att jag nu är glad över mina barns ansträngningar, jag förstår dem lite mer. Men zombies och monster....? ;-)
 
 
Juno

Och när man har gjort det, vad gör man då?

Ibland är det svårt att leva som man tänker sig. När jag har tagit ut glädjen i förskott, vad gör jag då? Försöker att skapa nya energivågor och köra järnet. Och det har jag gjort. Problemet är bara att det fullkomligen slukar energi att skapa profiler på olika siter för att söka jobb. Hur bra det än är att ha sitt CV uppdaterat så känner jag mig nu efter två dagar och tio siter senare ungefär som de här stackars mandelmassafigurerna min dotter hade kämpat med och som jag sedan totalt hänsynslöst men inte alls med flit totalbrände.
 
 
Så nu letar jag efter något nytt att ta ut glädjen i förskott på, några förslag?
 
Juno

Ta alltid ut glädjen i förskott

Det är fullt med floskler i våra sociala medier. Vissa är mediokra. Vissa är bra. Den här hittade jag på LinkedIn. Den ska jag adoptera.

Ta alltid ut glädjen i förskott – det värsta som kan hända är att du varit glad i onödan!!


Juno

Om

Min profilbild

Juno