Dags att väcka gråsuggorna

Jag ska gå på kurs. Det ska bli underbart att få lära mig något nytt. Kursen avslutas med prov och certifiering. Det är ju inte fullt så underbart. Mina hjärnceller har gått i stand-by så jag är en smula nervös för att de ska vara svårväckta.

Enligt statistiken klarar nittionio procent (typ) provet. Jag antar att det sägs till mig i syfte att lugna mig. Man kan också ägna ett par minuter åt att istället ha ångest över tanken av att tillhöra den sista procenten och hur usel är man inte då?!

Panik, jag har köpt en app med testfrågor och jag memorerar principles, themes och processes...

7PRI; CBJ, DRR, FOP - LBE, MBE, MBS - TTSTPE
7T; BC, C - OPP - QR

...osv. Ja ni fattar. Eller? Continued business justification. Det är dags att väcka de små grå suggorna nu!

Juno

Matkonst

Det yngsta barnet har kommit på ett legitimt sätt att få leka med maten... hon skapar matgubbar. Dels kommer hon undan med att börja äta, dels får hon plocka med händerna i maten och dels kan hennes mamma inte skälla på henne för att hon leker med maten när skapandet är så härligt. Smart unge.
 
Herr Fajita är en huvudfoting med krispiga armar och ben och lite frissigt hår.
 
Fru Lasagne är mer ett Close up portrait...
Juno

Det finns ingenting som heter lätta beslut

Det är helg. Pappan är bortrest. Mamman vill göra något trevligt med sina barn. Det är lättare sagt än gjort visar det sig. På lördagen var det ett strålande väder men den var fullspäckad med läxläsning, ridning och dubbla kalas så plan A var Skansen på söndagen. Mamman ser framför sig hur hon och barnen strosar runt bland djuren omgivna av vackra höstlöv, solsken och fullkomlig harmoni. Sen vaknar hon på söndag morgon och ser att det ska bli regn hela dagen.
 
Crap. Plan B är museeum. "Ja!" ropar barn 2, "Okejrå men bara om vi går på historiska" muttrar barn 1 och efter tre minuter konstateras att det är plan B som är historia.
 
Över till plan C. Ja båda barnen är med på bio. Resonemanget går från allt som barn 2 inte får se till allt som barn 1 inte vill se för det verkar lite barnsligt. Efter många om och men enas de om Draktränaren 2 - fast den var bortlovad till en kompis, (förlåt oss N, det vart så svårt att lösa!) och kvar är bara diskussionen om vilken tid, 3D eller inte 3D, och vilka platser som ska reserveras.
 
Puh! Mamman har hört någonstans att det är viktigt att involvera barnen i besluten men det här är ju absurt. Det enda som ingen tjafsade emot var när mamman bad dem att hämta hennes plånbok så att hon kan betala och nästa gång är det hon som fixar allt i förväg och sen informerar barnen om att nu ska vi åka och nu ska ni tycka att det blir trevligt. Capish?
 
Juno

Ett skönt ställe

På tryckeriet där jag har fått extraknäcka lite så jobbar det sköna personer. När jag kom första dagen och anmälde mig i receptionen ropade en glad kvinna till T "Nu har bruttan kommit!". He he, okej bruttan alltså. Och dagen efter hjälper jag Joy med en sak och hon ser så ung ut, förmodligen femton eller tjugo år yngre än vad jag är och hon säger glatt "Tack för hjälpen stumpan!" Stumpan?
 
Vad ska man säga, det är underbart befriande ;-)
 
Juno

Äntligen lite att göra!

Efter ett litet nederlag i slutet av förra veckan försökte jag ta tag i saker igen i början av den här veckan och kände ett enormt motstånd. Jag kom inte ut och sprang, jag fick inte iväg någon ansökan till det ultimata jobbet, jag var inte kreativ och fotograferade. Jag hade ambitionen att göra massor av saker och påbörjade tusen saker exakt samtidigt men gjorde egentligen inte ett jota.
 
I något slags desperation sms:ade jag dagismamman T, jag vet att jag inte har dagisbarn längre men hon kommer alltid vara en av mina dagismammor, och frågade om de verkligen verkligen inte hade någon affisch att packa på tryckeriet där hon jobbar? Och minsann, på tisdagen ringde hon och sa att packchefen ville ha lite packhjälp och kunde jag komma in samma dag? Sagt och gjort, jag åkte dit och startade genast med att montera något som heter twin-sticks i tre timmar. Åkte hem och kände mig genast på lite bättre humör.
 
Och hej och hå, plötsligt lossnar handlingsförlamningen. En ansökan åkte iväg på morgonen efter att skollämning, ett gäng trycksaker blev packade några timmar mitt på dagen, jag hann med kompisdate för det lilla barnet och läxhjälp med det stora, två ansökningar till åkte iväg efter att barnen somnat och fram till midnatt kokades det äppelmos för fulla muggar.
 
Det är i fartvinden av göromål som de flesta saker blir gjorda. I min värld.
 
Juno

På temat, google translate

Kära Facebook user,
Facebook-teamet vill informera er och gratulera er för att utvecklas till vår 2014 Facebook Rewards vinnare.

Den Facebook Rewards-programmet görs vartannat år. Du har valts ut slumpmässigt av Facebook-internet oavgjort administratör. Dragningen Administratören är ett automatiserat program, som väljer Facebook-användare slumpmässigt.

Du har blivit godkänd för att göra anspråk på en total prissumma på $ 1.000.000 (en miljon dollar) Se nedan för dina vinnande detaljer:

(bla bla bla)
 
Den sammanlagda summan av en miljon dollar ska betalas ut till dig utan några förpliktelser eller förhör. För din säkerhet, rekommenderas du att hålla din vinnande information konfidentiell, tills du har fått den vinnande pengar. 

Tack för att du använder Facebook.
 
Åhhh, vad synd då att jag faktiskt inte har Facebook, en miljon dollar utan förhör... det hade ju verkligen varit något. Erbjudandena bara rasar in, nya vänner och massor av pengar...
 
Och på temat, här är en länk till en konversation där killen faktiskt svarar på sitt fantastiska erbjudande om att låna lite cash. Det finns viss förbättringspotential för google translate. Läs den, den är kul =)
 
Juno

Tack men nej tack

Härom veckan fick jag en förfrågan från "vonujebechov2002" på Instagram. Förfrågan gick ut på att hon ville följa mig och se mina bilder. När jag kikar på hennes profil ser jag att hon redan följer cirka 1500 personer. Själv har hon cirka 100 personer som tycker det är kul att se de bilder hon själv lägger upp. Det är exakt elva bilder.
 
Säkert smickrande att hon tror att just jag har fantastiska bilder att visa för världen och henne, men jag tror jag får tacka nej till denna nya potentiella cyberfriend. Fröken jessiebunny får chatta med någon annan än mig...
 

Juno

Om att vara glad

Igår kände jag mig en smula manodepressiv. Ena sekunden glad, andra sekunden ångest över något, antagligen prestationsrelaterat.Barnen faller snabbt in och ut ur olika humör, vänner och kramas och busas ena sekunden och slåss nästa. Hatar sin eländiga tillvaro ena stunden och är lycklig över att finnas i nästa. Jobbigt ja men helt normalt, så är väl livet för de flesta.
 
Idag pratade min vän och jag om att vara glad. Eller inte glad. Hur tufft det är när ett barn som är nära inte är glad och egentligen aldrig har varit en särskilt glad person. Hur det är som en burk med anti-depressiva tabletter, udden av det mörka men också udden av det ljusa i livet. Så jag tänker att det kanske är en positiv egenskap att vara lite manodepressiv, för kan man vara ledsen kan man också vara glad. Och svänger det ofta får man ofta uppleva glädje och lycka.
 
Idag är barnen glada. Min stora leker med en kompis och är glad. Min lilla leker med en kompis och är glad. Jag har varit på ett bra möte och är glad. Jag ska fira den här lilla glädjen med en bit helnöt (om inte min man har ätit upp den. Då blir det ett nytt inlägg om att inte vara glad).
 
Juno

Rosendals trädgård

Min före detta kollega M och jag slutade vara kollegor vid årsskiftet och mer eller mindre sedan dess har vi planerat in en lunchdate. Och nu i mitten av september blev det äntligen dags så nu kompenserade vi oss själva med en långlunch på härliga Rosendals trädgård. Det var en av de där perfekta höstdagarna som bjöd på sol och värme och inne på Rosendal var det mer sommar än höst.
 
Det är vid de här tillfällena jag önskar att jag hade haft min kamera med mig men en Galaxy S4 och instagram får duga i brist på D7000 och Photoshop. Man får hålla till godo, ni med.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Plötsligt blev jag sugen på ett växthus fullt med tomater, det var ungefär det härligaste jag sett. Undrar bara var det nu ska stå...
 
Juno

Djuplodad samtal med sonen

Klockan är fem i tre och sonen ringer till mammans mobil.
 
Mamman: Hej Joar!
...
Mamman: Joar?
Sonen: Mamma...
...
Mamman: Ja?
Sonen: Vi är i Hökarängen... hej då mamma!
 
Ja, det var ju bra. Då är de på väg hem =)
 
Juno
 

Den lilla är typ 120 cm...

Det är coolt hur saker växer upp ur ett litet litet frö och blir en sån här enormt stor blomma. Till och med det lilla barnet som numer kallar sig en stor tjej erkände sig besegrad.



Juno

Jag, en skogsmulle

Det är morgon, måndag morgon och just som barnen börjar bli klara i tid springer mamman omkring och letar efter svampplockarsaker av alla saker. Barnen undrar lite hur deras mamma ska hitta i skogen men mamman räknar med att vara en svans på MJ. Maken är snällast och rusar ner i källaren efter en fin ryggsäck och så ger sig mor och barn av. Vid T22 lämnas det lilla barnet av, vid Engelska skolan de stora barnen. Då är det dags då. MJ, svampen och skogen väntar!
 
Öh. Svampkorgen blev hemma, svampboken och kniven likaså men ryggsäcken är i alla fall full av kaffe och lite kakor! Den stora delen svamp var det experten som hittade. Eller ja, jag hittade jättemånga vackra röda svampar jag ville ha och en och annan vit men det var nej. MJ säger att svampen ska vara gul, typ. Att jag inte hittade så mycket svamp kan bero på att de inte fanns just där jag gick, eller att jag som bäst klev på dem eller att jag helt enkelt spanade på träd och sånt man kan fotografera istället. Jag är ingen äkta skogsmulle, maken säger att jag inte ens är en oäkta skogsmulle...
 

En nejsvamp...
 
Hur det nu var, MJ skänkte mig mestadelen av det hon hittade och nu ser jag mycket fram emot en svampmacka ikväll! Det blev tre härliga timmar i skogen och jag kom faktiskt bara bort en gång. Men vilken tur att vi lever i en tid av GPS och mobil säger jag bara! Och om jag skulle vilja hitta tillbaka så går jag bara enkelt in på Endomondo och kollar hur vi gick ;-)
 
 
Jag hoppas jag får följa med en gång till, då tar jag med mig kameran så jag kan ta riktiga bilder och då kanske jag till och med kan ta bild på alla svampar jag hittar, nu får ni dagens träd =)
 
 
 
 
Juno

En liten skördefest

När jag var barn hade våra grannar ett par hus bort ett plommonträd. Ibland när de fick mycket plommon så fick vi av dem och då gjorde mamma plommonmarmelad. Då var det fest. Dels för att det var så himla gott men också för vi inte direkt var familjen socker så bara att få rosta onyttigt vitt bröd och sen dessutom ha på lass med marmelad på var en lyx.
 
Sedan planterade mamma ett eget plommonträd och det var som att det förtog lite av magin. Då blev det mest att vi plockade plommon från trädet och åt men inte så mycket mer. Och när vi själva köpte hus nu så satte vi ett plommonträd och jag drömde om att återuppleva känslan av marmeladen men det blev en usel marmelad, den var rinnig och inte alls kul. Jag skyller det på receptet och inte på kocken. Därefter blev det inte så mycket av det där med att koka marmelad, vi åt från trädet, vi gav till skola och dagis och alla som ville ha.
 
I år så kan inte mycket växa på vår tomt. Det fina plommonträdet klarade inte av att grävas upp och ha det halvtaskigt hela sommaren så det är numer ved. De nya grannarna har massor med plommon på sitt träd och gjorde något som kändes lite bekant, de kom med en kasse plommon till de som inget eget träd har. Och vet ni vad? Så många plommon hinner vi inte äta innan de blir dåliga så jag plockade fram sockret och kärnade ur plommon och vips var koket igång.
 
Och vet ni vad igen? Det blev supergott! Magin är tillbaka och jag kan äntligen vara mamman som ger mina barn känslan av lyx och rostat bröd med hemmagjord marmelad på! Tack fina A, det var precis lagom och precis rätt timing på den gåvan!
 

Juno

Lilla fröken ordning & reda

Det här med toaletthysteri går tydligt i arv. Både mamman och pappan får sin beskärda del av dotterns avhyvlingar.
 
Mamman har varit och handlat. Hon packar upp nya toaborstar och ställer en i respektive badrum. Dottern klampar in, tittar på mamman och frågar med en uppfordrande ton:
 
- Alltså mamma, varför köper du hela tiden nya såna där blåa och rosa borstar till toaletterna? Du använder dem ju aldrig!!
 
Äh men vaddå, det gör jag väl visst ibland... och så är de väl fina eller? Svarar mamman en smula kuvat.
 
Efter ett besök på toaletten i huset i skogen kommer den lilla toafaschisten ut med händerna i sidorna och ropar argt:
 
- Åhh varför är det ALDRIG någon som stänger toalocket i den här familjen? Är det bara JAG som måste göra det hela tiden? Va??
 
Tystnad. Jo men jag brukar stänga locket säger storebror så. Jo men jag med säger mamman.
 
- Förlåt, säger pappan tyst.
 
Chefen har talat.
 
Juno

En härlig dag i skogen

Kom nu ungar, tjoar mamman, vi ska ut i skogen och leta svamp! Solen skiner och familjen är i Dalarna och det är en spelfri helg så lite svampplockning ter sig som en utmärkt idé. Svampkniv och någon liten svampkarta och en stor korg. Barnen är överens, sexåringen ska bära korgen och tioåringen svampkniven. Fast när vi är framme har sexåringen ångrat sig. Hon vill inte längre bära någon korg. Inte heller vill hon plocka någon svamp för hon GILLAR inte svamp.
 
Nehej okej medan dotter stannar kvar och mumsar havrekaka ger sig mor, far och son iväg på en liten sväng. Nästan direkt hittar mamman en liten gul svamp och efter lite grävande bland gamla grenar hittar sonen en superfin en och då är det ju väldigt skoj att vara i skogen!
 
 
Men underbart är kort. Sen var svamparna akut slut och dottern också men lingon var inte slut så mamman plockade några sådana istället medan alla väntade på att pappan skulle komma tillbaka för det var ju han som hade bilnyckeln. Och sonen som hade ansvar för svampkniven glömde tillfälligt bort att den var just en kniv och testade den lite på sin tumme och då ville han inte heller vara i skogen mer och var när kommer den där pappan egentligen?!
 
Så max tjugo minuter senare sitter familjen Skogsmulle i bilen på väg hem igen. Då passeras den här nya fina skylten!
 

Välkommen till Sandsjö, men tack! Vad trevligt!! Nu ska vi ta fram sockret och göra det lilla vi kan av det lilla vi har. Rårörda lingon till... kräftorna, oxfilén eller pizzan... vi får se vad det passar bäst till. Familjens härliga dag i skogen blev aningens reducerad, det är nog tyvärr mammans gener som slagit igenom här...
 

Juno

Om

Min profilbild

Juno