JUNO

När klockan är 16.23 har jag helt okej tidsplan vilket jag nöjt deklarerar för maken i telefon. Själva planen är att skriva klart sista mailet och sedan ta tåget 16.34 hem. Elva minuter. 

 

På något magiskt vis glömmer jag varje gång bort att:

a) det har gått 1 minut redan innan jag lagt på luren. Tio minuter

b) 1 minut går åt att avsluta nämnda mail och ytterligare 1 för att stänga av och kasta ner datorn i väskan. Åtta minuter 

c) 0,5 minut för att byta skor och 0,5 till för att knyta dem. Sju minuter

d) 1 minut att springa och kissa. Sex minuter

e) 0,5 minut att ta på jacka, överdragskjol, mössa och vantar. Fem och en halv minuter

f) 1,5 minut för att vänta på hissen och 0,5 för att åka den från plan 4 till plan 0. Tre och en halv minuter

g) 0,5 minut att vandra ut på gatan och inse att klockan hunnit bli 16.31. Tre minuter.

Skit också. Springer som en jävla galning med flaxande kjol, flaxande sjal och flaxande armar. Slår nästan omkull en tant som rör sig i ultrarapid utanför Coop. Hur är det möjligt att röra sig så förbannat långsamt?! Benen värker när jag springer upp för trapporna till perrongen.

 

"...se upp för dörrarna..." 

Kan knappt röra mig. Kan absolut inte andas. Kastar mig in på tåget. Jävlar vad snabb jag var! Tre minuter från porten på Tegelbacken till tåget är nytt personligt rekord. Det vill jag aldrig göra om.