Hissa och Dissa

På Rix morgonzoo har de en programpunkt som heter "Hissa och Dissa". Nu behöver jag en sån programpunkt i min blogg. Och idag vill jag hissa invandrare och dissa inskränkta smygrasistiska svenskar.

Vi träffade våra nya vänner igår. Hon är fransyska och just nu otroligt acksam för chansen att få ett jobb. Komma in på marknaden och kunna visa vad hon går för istället för att bli utsållad direkt för att hon inte är svensk. Hon pratar efter knappt tre år superbra svenska och hon är alltid redo att hugga och jobba över om det behövs. För att hon är så som person och för att hon tror att hon lite mer behöver visa att hon är ett bra kort att satsa på. Efter härliga diskussioner om politik, utbildning, Ultimatule blev det lite sent, barnen sov förstås och vi tog en taxi hem.

"Inte för att jag är rasist på något vis men...." inledde chauffören som uppenbarligen var rasist - och vips hade alla flyktingar från Irak rånat eller mördat någon (inte konstigt att de måste fly) och åkt räkmacka in i fantastiska Sverige där de fick gratis utbildning och ändå inte kunde ett skit om bilar, inte ett ord svenska, inte en enda trafikregel (eftersom de dessutom fuskar på proven för annars hade ingen av dem någonsin fått sin licens) vilket leder till att de allihop kör olagligt vilket i sin tur (helt logiskt???) leder till att de kommer fram till kunderna innan vår chaufför och därmed snor hans inkomst.

"Det är bara så himla orättvist, här har jag kämpat hela mitt liv" och "Jag ångrar hela mitt liv så himla mycket" (och det var ju då också de kriminella utlänningarnas fel, de som förstörde taxibranchen, restaurangbranschen och städbranschen för oss rekorderliga Svenskar. GAH! Aldrig har jag träffat en bittrare person. Aldrig har jag ansträngt mig så hårt för att inte öppna munnen och skälla ut idioten.

Min förra resa med taxi var med en utländsk ung chaufför som hade bott i sex år i Sverige, pratade perfekt svenska, berättade intressanta saker och kämpade för sina framtidsdrömmar. Tacksam över möjligheten att inte behöva bo i ett hus utan tak där bomber faller på natten. Inte har han förstört någon branch, tvärtom gav han mig en mycket trevligare resa än herr Inskränkt.

Så jag vill hissa ambitiösa invandrare och dissa medelålders bittra svenska gubbar som inte själva fattar hur jävla inskränkta de är och totalt saknar självinsikt om sin egen rasism. Den enda hiss den kategorin får åka är den som går raka vägen ner i underjorden. Usch!

Juno


Vad är en fisk värd?

Häng med och fiska, sms:ade sonens kompis pappa. Vi träffas på lördag klockan noll fyra noll noll i Nacka. Typ. Det är ju jätteroligt att bli medbjuden på fiskestund men ärligt talat. Om jag går upp strax efter fem alla vardagar så såg jag lite framför mig att helgen skulle bjuda på sovmorgon. Bara tanken på att släpa upp både mig och barnen vid tretiden för att åka och fiska gör mig sugen på en stek. Förlåt M, kanske en annan gång!

Juno 

min dans

idag var det uppvisning på min dans. mamma och pappa och joar skulle sitta vid väggen och titta. fast jag ville inte dansa då för jag ville också titta på (titta ser ni jag sitter i en den röda ringen och kikar). sen när de andra var klara då ville jag dansa lite...

  

elsa

Dagens stjärna

Ibland blir man galen, och ibland blir man bara galet kär i sina småtroll. Både hjärtat och ögonen svämmar över.

Min sjuåring tömmer sin spargris för att köpa ett PS3 spel. Han vill helst ha Lego Harry Potter men ska kolla vilket som är billigast. Han resonerar och väljer sedan Disney Universe som är dyrare än Lego Harry Potter - eftersom då kan hans mamma och lillasyster också vara med och spela.

Storebror och lillasyster lägger pussel tillsammans. Jag hör uppmuntran, hejarop och att storebror låter sin lillasyster lägga bitar som han egentligen redan hittat.

"Mamma, du är ju trött och lite ledsen idag. Och då orkar väl inte du läsa för oss, så då kan väl jag ordna myshörna och läsa i min läxbok för dig och Elsa?" Klockan är nio, fina stora killen läser om örnen Örjan som är höjdrädd och när lillasyster somnar läser han vidare för sin mamma, fast lite tystare för att inte störa syrran.

Jag dör. Han är som polstjärnan min älskade unge.

Juno


Ensamstående light

Ja men så är det så där igen då. Så där som det som tur är inte så ofta är, att mamman är själv med barnen. Pappan gav sig iväg tidigt på torsdag morgon och so far so good. Torsdag kväll blir lite stressig och trött. Det lilla barnet är övertrött och gråter hjärtskärande efter sin pappa.

Fredag morgon och ingen är pigg nu heller. Tiden går och stresshormonerna flaxar omkring i huset. Sonen tycker allt är skit och det är mycket bättre när pappa är hemma och kan lämna dem. Mamman erkänner att hon längtar efter pappan hon också. "Men vi längtar efter honom meeeer" skriker barnen.

Mamman är i ett underligt tillstånd av utmattning och stress redan innan hon lämnar kontoret, och hon inser att det krävs lite mer än bara henne för att det ska bli något slags fredagsmys överhuvudtaget. Så hon kastar in barnen i bilen och drar till affären. Där väljer de naturgodis à la big pack, ostkrokar, varsin youghurtsmak till frukost, varsin film och så vidare.

Sen fuskar hon med prefabpotatismos till laxen, pyjamas direkt och sen - Alien vs Monster, soffa, ostkrokar. Ett bra fredagsmys med bara lite mutor till sin hjälp. Idag är det en hel lång lördag utan pappan och dagens muta är ett löfte om att få spendera sin samlade måndagspeng på GAME. Fast de öppnar om två timmar så det är redan liet kris. God morgon.

Juno

Svårt att ordna livskvalitet ju

Till slut lät jag mig övertalas och gick till en kiropraktor för min huvudvärk. Man ska livskvalitet och konstant huvudvärk är inte bästa ingrediensen. Om jag trodde det bara skulle vara knak och knäck och hej så tog jag fel. Fick sitta och erkänna att jag missköter mig, blev lite böjd och klämd och knakad i - absolut, men jag fick en stor dos med kostråd och annat smått och gott. Kände mig lite lätt mörbultad men med betydligt lättare huvud och massor av goda intentioner om ändrad kost, hållning och sovtider när jag gick därifrån.

Direkt tillbaka till jobbet och bälgar i mig vatten. Tydligen dricker jag typ en komma två liter för lite vatten om dagen. Eh, massor med vatten dricker jag och för allas information - sen kissar jag. So far so good. Sen ballar det ur lite runt lunchtid men jag tänker på att stå rätt i alla fall.

Gluten är dåligt säger kiropraktorn. Det är dåligt för magen, humöret och huden. Gluten ska man ge fan i, det är en av våra vanligaste dolda intoleranser. Tre veckor ska man avvara gluten och sen så har man garanterat känt skillnad om man är känslig. Jag drömmer en glutenfri tillvaro och bättre livskvalitet för mig, min man och våra barn.

Popp. Drömmen fick ett tillfälligt avbrott. Jag är ju jättesen hem! Så jag ångar hem och lagar det snabbaste jag kan komma på. Spagetti och köttbullar. Det bara kryllar av gluten och den i pastan var ju en av de värsta...inte bra. Men jag kommer i alla fall ihåg att dricka lite mer vatten.

Och när barnen sover sätter jag mig en stund med datorn. Dålig belysning, inga linser i ögonen. Säckar ihop med ryggen så mycket jag kan, skjuter fram axlarna och gör min finaste gamnacke. Så där ja. Nu ser jag på skärmen. I två timmar. Öh. Jag kan bara konstatera att detta var världens minsta steg mot bättre livskvalitet och jag ångrar att jag drack så jäkla mycket vatten.

Juno


sagan om tre kompisar

nu ska jag läsa en bok för mamma. den handlar om tre kompisar.



Hej här är en kanin som är lite ensam. Hon vill ha en kompis. Då kommer en flicka. Hej kanin du verkar lite ensam.



Ja men vi behöver vara tre kompisar. Nallen ser ut att vara lite ensam. Sen leker de hela dagen och är så hungriga. De äter äpple.



Men vad tycker kaniner om att äta? Just det, morotar! Sen äter de hela dagen och när solen är trött så sover tre kompisar.

SLUT. vilken bra bok det var. nu ska jag lämna tillbaka den till viola. sen ska jagockså leka med viola. hej då mamma!

elsa


Djupa andetag

Samsung Galaxy II är bakåtutvecklad mot Samsung Galaxy I. Man har flyttat det externa minneskortet från bredvid batteriet till under batteriet. Så om det nu mot förmodan skulle vara så att jag inte får igång kopplingen mellan telefonen och datorn trots att jag installerar och svär en hel kväll, om, då skulle jag behöva stänga av telefonen för att plocka ut batteriet och sen pilla fram minneskortet och...ja. Irriterande som fan.

Så om jag inte vill stänga av min telefon för att få över en bild till min dator, vilket ni kanske har fattat vid det här laget att jag inte är superintresserad av. Då blir det en enkel liten soppa av photoshop.com, photoshop showcase, photoshop elements, photoshop express och flickr. Så nu känner jag mig inte alls irriterad?

Juno


Surt sa räven

I flera dagar har jag varit sugen på att blogga om olika småsaker, men så har jag liksom inte orkat ta fram datorn. Har suttit med telefonen och surat över att det inte finns en app för android än. Jag har surat över det förut och jag surar än.

Det är inte det att man inte kan mobilblogga utan app, det är bara det att man inte kan mobilblogga. Punkt. Fältet för rubriken ger ett tangentbord. Fältet för texten gör det inte. Om man inte går i html läge. Och då kan man inte se vad man skriver när markören går utanför skärmrutan. Och nej, det går inte heller att manuellt flytta sig dit. Man får skriva och vänta på radbrytning.

Extremt störigt. Än mer störigt är det att när jag nu tog sats och drog igång datorn så kommer jag inte ihåg en enda av de roliga anekdoterna jag skulle skrivit om häromdagen. Så jag stänger väl av igen och antar att jag kommer på något roligt om ungefär tre minuter.

Juno


En liten konsekvens

Så där ja. Nöjd med sig själv tittar mamman med de nya soptunnorna in i skåpet under diskbänken. Där finns det precis lagom med byttor för de vanligaste sopsorteringarna. Det gick ju superlätt och fort att fixa till det.

Oj då. Mamman vänder sig om och tittar förfärat på golvet utanför skåpet under diskbänken. Där ligger visst allt som fanns plats i skåpet innan det blev sopstation. Oj då.

Juno

En fin present

Ibland krävs det inte så mycket för att göra en människa glad. Ibland räcker det att ge henne en komplimang, en fin teckning eller varför inte en ny soptunna. Igår kom det nya soptunnor med massor av små fack för diverse sortering. Glas, plast, batterier, kartong... Och det ska bli grymt skönt att inte behöva åka runt och leta efter sopstationer som inte är helt översvämmade eller nerlusade av äckel. Bara lägga ner allt i sin egen gröna soptunna och så kommer någon och tömmer den åt en.

En slags grön vardagslyx. Den här familjen sopsorterar redan massor, och mamman har länge längtat efter en kompost men samtidigt tänkt att det bara kan vara grönsaker och frukt i den för det blir äckligt. Mamman är lite rädd för äckligt och så är familjen inte helt redo att ställa ut en kompost och så blir det liksom ingenting av det hela, mer än drömmar om jord och maskar. Men så plötsligt uppdagas fördelen med att inte kunna besluta sig. Voilà! Soptunna med inbyggd kompost levererad till dörren. Det kan ju inte bli bättre!

Nu ska det planeras små nya behållare under diskbänken, det är som God Jul istället för Glad Påsk.

Juno