Tre veckors firande har börjat
Det är svårt att hålla hemligheter för sig själv, ju mindre man är ju svårare är det. Tänker jag mig. Det var redan i maj jag bokade resa och hotell. Härom veckan först vågade jag berätta för det stora barnet, i går för det lilla. När får vi berätta för pappa? Jag tror inte jag kan hålla mig längre. Nej jag vet. Inte jag heller!
Och idag var det äntligen dags att berätta även för födelsedagsbarnet. Vi slog in reseboken vi köpt, om hur man bäst gör London med familjen, i en gammal trasig Bamsetidning. Barnen ritade och skrev kortet på svenska och engelska och sen sjöng vi Happy birthday, lika bra att börja träna på engelskan på en gång.
Tre veckor kvar att planera och klura. Och välja. Det blir svårt. Hur väljer man tre ynka saker av allt skoj det finns i den staden? Dubbeldäckare, fish and chips, leksaksavdelningen på Harrods... Jag har lovat London Eye, det måste vara äkta kärlek. Eller idioti möjligen, det lär vara närbesläktat.
Grattis i förskott älskling, eller Happy Birthday sugar pie som vi säger nu för tiden.
Juno
Extra trevlig springtur
Fick sällskap på första delen av joggingen idag. Min nioåring tackade till min oerhörda förvåning ja till att springa en sväng. Så vi tog en-och-en-halv-kilometaren och testsprang. Lite ont någon gång och lite hicka och lite håll. Men höll ut i alla fall, uppför och runt. Och han tyckte det var roligt, det var ju trots allt nästan tolv minuter som han fick nöjet att prata oavbrutet med mig, utan att bli avbruten av lillasyster eller något annat. Jag förstår nu att vi sprang på tok för långsamt!
Juno
utmaning
någon skrev att man ska utmana sig själv varje dag för att bli en gladare person. det handlade om att känna sig stolt typ. idag utmanar jag mig till överdosrisk. till exempel tog jag buss 56 till jobbet. så nu får vi se om jag kommer till mitt eller någon annan persons kontor.och sen. sen ska jag ställa mig på fel sida av kameran. det ska verkligen bli läskigt! nu får juliana wiklund en utmaning hon med. om det nu är en tröst...juno
Elva är det nya två
Jag var så trött. Trött för jag sover för lite på nätterna. Trött för jag går och lägger mig för sent. Trött för jag vaknar vid två på natten och har myrkryp i benen. Trött.Så jag bestämmer mig för att sova. Sova när barnen sover. När de kommer upp strax efter åtta orkar jag inte fightad utan låter dem båda somna i stora sängen. Och så sover vi. En stund. För om det kryper i benen kryper det i benen. Enda skillnaden är tiden. Sova tre timmar tidigt, vakna tre timmar tidigt. För att ligga vaken och sparka med benen. Summan av sömnlösheten är konstant och klockan elva är det nya två.Juno
The killing
Något av det bästa som finns. Hel serie att plöja. Tillsammans. Det var ett tag sedan, typ när 24 kom, som vi hade alla avsnitt framför oss när vi började. Då minns jag att vänner kom från USA och hade med sig säsong två till maken när han fyllt år. Så vi gick och köpte boxen med säsong ett och sen satt vi inne och glodde på teve några dygn.Och nu finns Netflix och där finns The killing som handlar om mordet på unga Rosie. I tre säsonger tydligen. Eftersom man i detta småbarnsliv endast har fri tillgång till teve efter nattning tog de första tretton avsnitten hela fyra dagar att plöja igenom.Först tänker jag att det är omöjligt att göra bra teve om ett enda mord i tre säsonger men det här är baserat på dansk film och därigenom föds åtminstone möjligheten. Vi får se. Men inte förrän till helgen. Först ska vi umgås med vänner och medan maken leker med sina kompisar tänker jag göra något så ovanligt som att sova lite.Sen är jag redo för att mala tretton avsnitt om en död flicka. Helt normalt.Juno
Statistikfreak
Igår var det den 14:e augusti. Då var det prick en månad sedan den 14:e juli. Och jag kan berätta att Towes och mina fyra komma sju kilometers lufsande har vuxit på sig till sex komma sju mil. Det går fortfarande långsamt och jag vill fortfarande dö varje gång men ändå. Det gick lite snabbare den 14:e augusti än den 14:e juli och jag lever trots allt än.
Alltså bestämmer jag mig för att köra vidare till den 14:e september och då är målet att vara lite snabbare än den 14 augusti. Någon som vill springa med?
Juno
Längtan efter en kompis
Grannbarnen får syn på varandra vid kvällningen:N: Ska du sova nu?J: Ja, för jag ska upp tidigt och åka på läger imorgon. Scoutläger.N: Åh! Jag ska också på läger imorgon. Friidrottsläger! Hur länge är ditt läger?J: Fyra dagarN: Oh... mitt är sex timmar... N: ...men det gör inte så mycket för jag ska till min farmor så det är bara på lördag jag inte har någon kompis!Ja, det är så när sommaren har varit lång. Hur roligt man än har så längtar man efter att leka!Juno
Två konstnärer
Visst är det härligt att sitta i gräset och måla?! 
Juno
När man är fem år
Det lilla barnet har blivit fem år. På gott och på ont. Man förundras hur mycket vilja det göms i den där lilla lilla kroppen. Ilska, konstiga ord och bus och kunskap.Igår var den lilla kroppen arg. Då kröp den ihop som en igelkott, körde ut alla taggarna och skrek oavbrutet, nästan som i en hög argsång. Dumsnut, duuumsnut, dumsnut, BAJSKORV!Sen gick det arga över. Förlåt mamma jag är en hemsking. Fast även om mamman just varit redo att skriva under på det så var det borta nu. Nej, du är en fining. Finast i världen!Idag är den lilla kroppen glad. Och duktig. Barnet vill ha morot men mamman som inte orkar resa sig tycker hon kan hålla till godo med tomaterna som redan står framdukade. Men jag tar fram själv! Men jag orkar inte skala åt dig. Då skalar jag själv, är det den här man ska ha då? Potatisskalare, absolut även till morot. Skär bort från dig och se till att inga fingrar kommer emellan.Sagt och gjort. Den lilla skalar sin morot och ropar lyckligt! Jag har aldrig förut skalat min egen morot men nu kan jag redan det! Det är ju väldigt bra att kunna skala sig en morot, svarar mamman. Yes I know, hojtar barnet!!! Jag är världens bästa morotskalare!
Underbart. Hon är min egen Lotta på Bråkmakargatan. På gott och på ont. Jättemest på gott.Juno
