JUNO

Fick sällskap på första delen av joggingen idag. Min nioåring tackade till min oerhörda förvåning ja till att springa en sväng. Så vi tog en-och-en-halv-kilometaren och testsprang. Lite ont någon gång och lite hicka och lite håll. Men höll ut i alla fall, uppför och runt. Och han tyckte det var roligt, det var ju trots allt nästan tolv minuter som han fick nöjet att prata oavbrutet med mig, utan att bli avbruten av lillasyster eller något annat. Jag förstår nu att vi sprang på tok för långsamt!