Vinn Adams pengar
Det händer inte så ofta att någon slår honom. En gång som jag har hört. De som får så få rätt som jag brukar få måste säga förlåt. Förlåt för att de hade trott att de var bättre än Adam. Vilken sjuk grej egentligen. Och själv brukar jag sitta ensam i min bil och säga förlåt förlåt förlåt. Men imorse var jag smart. Jaja, eller så hade jag tur. Spelar ingen roll. Jag fick hela nio rätt. Då blev jag glad. Jag kanske ska köpa en lott på vägen hem.
Juno
PS I. Jag visste att Wilhelmina ligger i Lappland, att Brioni vunnit Elitloppet, att Johansson är Sveriges vanligaste efternamn, att en rät vinkel är 90 grader, att Tordmule är en fågel, att Ingemar Stenmark är mästarnas mästare, att osten cheddar kommer från England, att Florida kallas the sunshine state, att Uppsala Universitet är Nordens äldsta.
PS II. Jag visste inte att Dario Fo fick nobelpriset i litteratur 1997. Det känns egentligen lite viktigare att veta det än att veta att Johansson är Sveriges vanligaste efternamn...
Tjuvröker
Jag ligger i min säng och småslumrar. Vaknar till med ett ryck och ser att min cigarett nästan har brunnit ut. Askpelaren är jättelång och jag funderar på var tusan jag ska aska någonstans. Jag försöker sätta mig upp men jag är så trött så jag orkar inte, ögonen faller ihop fast jag kämpar. Fasen, jag måste vakna. Det kan ju vara farligt att somna ifrån en nästan urbrunnen cigg.
I ena ögonvrån förnimmer jag att maken ligger bredvid mig och sover och jag tänker att det är otroligt korkat att välja sovrummet för att tjuvröka i. Fönstret är förvisso öppet men det gör ju varken till eller från. Och nu ramlar askan ner på täcket, jag måste vakna. Jag måste upp och göra mig av med giftpinnen innan vi brinner upp eller P vaknar och blir arg på mig för min dumhet.
Tillslut lyckas jag väcka mig själv ordentligt. Sätter mig upp i sängen och inser att det hela var en dröm. I handen har jag inte någon cigarett utan min telefon som jag skulle ställa larmet på. Ytterst obehaglig dröm. Otroligt verklig. Det tog mig flera minuter att fatta att det inte var på riktigt. Skumma hjärna, lägg av med det där tack.
Juno
Pica pica
En mamma och hennes två barn, närmare tre och sju år är ute och far med bilen. Plötsligt ropar hon som snart ska fylla tre:
- Titta mamma, en Pica pica!
- Va? undrar mamman förbryllat
- Där uppe, i trädet!
- Va? upprepar mamman
- Skatan menar hon, förtydligar han som snart ska fylla sju
- Det vet du väl, att skatan heter Pica pica på latin?
- Neeej, borde jag det?
Sen säger inte mamman något mer på en lång stund.
Juno
Om exakt...
Det innebär att om exakt tre veckor åker vi på semester. Jag ser grymt mycket fram emot att få slita lite på min skrala franska igen...
Juno
Nu blev det sol!
Juno
Äntligen ett skratt
Det har inte varit världens bästa måndag. Måndagar är ju sällan det, och denna har varit lite extra dryg. Men sen fick jag chatta lite med fina Bell och då blev jag lite glad igen. Hon har varit med på nyheterna och jag som trodde jag missat det inlägget helt blev lite extra glad när hon rotade fram en länk med inslaget åt mig. Här kan ni titta på min Bell!
Och sen glodde jag lite på teve och eftersom jag facebookar, chattar och småjobbar samtidigt så orkar jag som vanligt inte zappa mig ur reklamen. Och vet ni vad, för en gångs skull så skrattade jag högt. En dag när jag verkligen behövde ett garv. Tack Bella, och tack Adressändringen =)
Juno
63 minuter. sen är det måndag.
Det är två veckor kvar till on-site och jag drömmer om att åka ner utan att vara ett vrak redan i förväg. Mycket jobb kvar? Ja absolut. Möjlighet att träna, äta och sova trots det? Jag tror det. Jag tror till och med att jag kommer hinna äta middag tillsammans med min familj de flesta dagarna. Utöver det? Kanske inte så värst mycket.
Men ändå. Det finns hopp. Benen rör sig långsamt i tjäran, men den har inte stelnat. Så det finns hopp.
Juno
En komplicerad plan
Jag skulle åka in till stan och hämta bilen. Allt var perfekt uträknat, vi skulle göra en familjerunda med avlämning av stora killar på kalas och sen en dropping av mig vid min bil så jag kunde köra hem den igen. Naturligtvis har vi lite hållpunkter rent tidsmässigt att rätta oss efter. Till exempel skulle det lilla barnet äta lunch kvart i elva, kvart i tolv skulle hon vara klar, tolv började kalaset, två slutade kalaset och sen vid fem kommer gästerna.
I denna välplanerade plan så har jag inkluderat att jag tar min lilla bil och susar ner till ICA Maxi där jag snabb som en vessal handlar några få saker och, nu kommer det, därefter tar vi en kaffe i lugn och ro i solen innan gästerna kommer.
Jag bor på en annan planet. Jag bor på planeten Mamma Mus Kohage. Och där fungerar alltid komplicerat uträknade planer. Fast här på Jorden är det visst lite annorlunda. Här äter inte barn på beställning. Och de är inte klara i tid. Inte föräldrarna heller visar det sig. Dessutom stirrar jag på min bil och sen på min hemnyckel. Och jag är ju Kråkan i Mamma Mu, inte Harry Potter och hur många förbannelser jag än svär över min hemnyckel så förvandlas den inte till en bilnyckel. Sture också (vi har ju slutat svära?).
Min komplicerade plan höll bara i teroin, kanske inte ens i teorin om jag ska vara helt ärlig. Något kaffe blev det inte som ni kanske kan räkna ut med lilltån, men mat blev det och gäster blev det. Och bilen den står där den står den. Den kör jag hem imorgon efter jobbet. En Mamma Mu plan. Nästa gång satsar jag på att tänka ut en Mamma Mu plan direkt...
Referensmaterial:
Världens bästa bok med världens mest komplicerade planer att ta inspiration från och världens mest enkla lösningar att agera efter. Finns att låna av undertecknad.
Juno
Tur att barnen har så breda sängar
Plötsligt vaknar pappan i det lilla barnets säng och tänker att det är mörkt. Sen tänker han "Varför har hon inte väckt mig?" Efter det kliver han upp, letar ett varv efter en fru som sitter vid en dator men hittar ingen sådan. I sovrummet har han inte heller någon fru. Tillslut hittar han henne i det stora barnets säng.
Kvart över tre var ingen förälder så sugen på att varken hänga tvätt eller umgås. Det var med nöd och näppe de orkade hasa sig upp för att borsta tänderna. Och kanske var det inte vad de hade tänkt sig, men de sov ju gott i alla fall.
Juno
Näst bästa
När jag aldrig är hemma för att se mina barn i realtid, när jag aldrig är vaken så jag hinner säga hej till min man. Då är det tur att det finns substitut och äntligen har de kommit, bilderna på min fina familj. Jag blir helt glad i kroppen! Foton av Juliana Wiklund.
Juno
Obegriplig logik
Det är middagsdags och mamman har dukat ett klassiskt bord så att två personer sitter bredvid varandra och två mitt emot varandra. Mamman och de två barnen är på plats, pappan kommer snart. Pappan kommer snart och ska sitta bredvid det lilla barnet. Tror mamman.
"Nääää, mamma ska sitta bredvid mig" ylar det lilla barnet och det stora barnet replikerar "Nähä du för mamma ska sitta bredvid miiiig". Mamman tar sin tallrik och sin stol och sätter sig på kortsidan mitt emellan de två gastande barnen. Bättre så? "Neeeej" Men det blir ju r-ä-t-t-v-i-s-t... "Neeeej det är INTE rättvist" och så rullar krokodiltårarna i strida strömmar med små inhopp om "Jag är din prinsessa, då ska du sitta bredvid mig".
Ylandet avtar men medan mor och son äter så sitter det lilla barnet surt och stirrar. Tillslut frågar mamman om hon inte ska äta lite? Nehej, varför inte? För det är kallt. Maten kommer från ugnen och är inte kall men det visar sig plötsligt att det inte maten det pratas om längre.
"Det är kallt" säger barnet, tar av sig sin tröja, droppar den på golvet och sätter halvnaken och belåtet i sig maten. Mamman fattar ingenting.
Juno
Jobbiga söndag...
Och nu är det alltså redan söndag kväll. Och nu kommer den sedvanliga ångesten över att jag faktiskt inte har loggat på min jobbdator. Det som är så mycket att göra i veckan som kommer. Och jag som kommer att vara borta så mycket för andra saker som jag måste göra, just under dagtid. Som inte är avgörande för världsfreden men som jag gärna vill hinna med.
På vägen hem från Dalarna skrev jag på en att-göra-lista. Jag tror att det var tillåtet. Den blev lång och uschlig. Och nu kliar det i fingrarna på mig att korta ner listan. Men-inte-i-kväll. Jag säger till mig själv med den stränga rösten att: Ingen annan är vaken och agerar på det du trycker ut, ingen blir glad av det, ingen bryr sig ens, faktum är att ingen ens kommer att märka att du gjort något. Så låt det vara. Det klarar sig i sex timmar till. Du klarar dig i sex timmar till.
Okej. Då säger vi så. Det borde inte vara ett jobbigt beslut att ta. Men det får jag jobba på, just nu får jag vara nöjd med att beslutet är taget. God natt då...
Juno
Oss mammor emellan
"Jag borde ju ha förstått, jag borde ha satt stopp för denna relation. Eller kanske inte ändå..."
Vaddå kanske inte ändå? Jomen det är väl helt självklart att hon skulle ha gjort. Vilken mamma tycker kanske trots allt att det är lite okej att ens barn har utsatts för sexuella övergrepp? Det är inte okej. Hur kan hon ens tänka tanken?
"Trots all skit fick Patrik ett fantastiskt liv som idrottare på världselitnivå. Utan Viljo hade hans liv antagligen blivit betydligt mer mediokert."
Och? Och och och? Än sen då? Vad i hela helvete säger hon sen? Att hon tycker det är okej att hennes son blev utsatt för sexuella övergrepp eftersom han fick medaljer av guld? Att hon inte tror att hennes son hade förmågan att hoppa högt inom sig alls? Att alla som inte tar OS-medalj lever ett tråkigt liv? Att hennes eget barn faktiskt borde stå ut med lite pill här och där av sin tränare eftersom han nu fick resa runt i världen och hoppa så högt? Tack och bock liksom?
"Viljo var inget monster."
Jo. Jo det var han. Alla vuxna som förgriper sig på barn är monster. Och oss mammor emellan; att försvara dessa personer handlingar är inte okej. Vi mammor försvarar våra barn, inte dem som förgriper sig på dem. Okej?
Juno
Döööh mamma...
- Elsa kanske kan vara prinsessan Leia?
- Men dööööh mamma, hon är ju inte född än!
- Nehej? Är det inte Star Wars?
- Men dööööh mamma, det är ju CLONE WARS
- Jaha...
Juno
Kejsarens nya kläder
- Så mamma, nu kan jag gå till en kompis!
Och så gick det påbylsade barnet...och det är så, Kejsaren har nya kläder. Massor av kläder faktiskt.
Juno
WTF?
För fyra veckor sedan var det vinter. Typ. Och sen för tre veckor sedan blev det äntligen vår. En vecka på det och sommaren drämde till med tjugo grader och sol. Alla människor i hela landet for ut i sina trädgårdar och rensade ogräs, klippte gräsmattor och planterade. Jag likaså. Och det var nära att vi missade hela blommningen av Japanska körsbärsträd i Kungsträdgården. 1 maj tog vi oss dit, då var det sol men ganska kallt och våren var liksom över redan.
På riktigt var den över. Efter att ha rensat ut vinterkläder hela helgen plockade vi fram dem igen i morse. Tillsammans med alla andra svenskar. Okej, jag hade inte räknat med att sommaren skulle stanna men ändå, får det inte finnas gränser för vad Polman och hans vänner får göra mot oss bleka nordbor?
Vinter igen känns helt jävla hopplöst vill jag bara säga. Mitt behov av att bo i ett annat land är överhängande akut. Urs.
Jag vill inte ha snö på mina tulpaner!
Juno