BOX 21
De stod fortfarande nära varandra, det var mer som om han släppte det, mer det än att han spottade, sällan i hennes ansikte, det landade oftast framför hennes fötter, de svarta skorna med hög klack.
Han tyckte att hon dröjde.
Han pekade.
Det raka fingret, neråt.
Lydia böjde sig ner, log fortfarande mot honom, hon visste ju att han tyckte om det, han log ibland själv då. Det knäppte lite i knäna när benen trycktes ihop, hon ställde sig på alla fyra, ansiktet vänt framåt. Hon bad om förlåtelse. han ville att hon skulle göra det. Han hade lärt sig hur man säger det på ryska, det var noga, han ville veta att hon verkligen använde rätt ord. Hon hävde sig sakta ner med armarna, sjönk nästan ihop, näsan nuddade golvet, tungan mot det kalla när hon tog spottloskan i munnen, svalde den.
Roslund & Hellström. Piratförlaget.
Box 21 är inte en lättsmält bok. Den handlar om människohandel, prostitution, polisarbete men framför allt handlar den om skam, stolthet, vänskap, lojalitet och hämnd. Vilka är de unga kvinnor som kommer till Sverige och säljs som prostituerade? Vilka är deras drömmar? Och vilka är personerna som tjänar pengarna?
När jag var ungefär halvvägs tänkte jag att nu är storyn slut, vad ska de skriva om i lika många sidor till. Men sen blir det självklart att det måste till lika många sidor till. Boken är aldrig tråkig och jag tvekade aldrig i var jag skulle lägga min lojalitet. Däremot blir jag besviken över att ha listat ut slutet i förväg och jag blir rejält upprörd över det var som jag befarade.
Gillar man att läsa kriminalböcker och deckare är den helt rätt. Blir man gråtmild över livets orättvisor och inte vill gråta ska man kanske läsa en annan bok.
Juno
Det finns snälla människor
Farsta Strand 06:40 bankar jag på tunnelbanedörren utan verkan. Tunnelbanan åker iväg och jag står på perrongen och surar lätt. Morgonhumöret har inte riktigt kommit på topp.
Slussen 07:10 springer jag och vevar med armarna för buss 76 utan verkan. Bussen åker iväg och stannar sedan tio meter ned för ett rödljus. Jag står och huttrar vid kuren och surar ännu mer. Morgonhumöret sjönk just i botten.
När nästa buss väl kommer springer alla jävlar in framför mig och tränger sig på. När jag tillslut når mitten av bussen öppnas de bakre dörrarna och in väller ungefär fyrtio personer till. Jag skuffar undan en gubbe och slänger mig ner på första bästa säte. Där sitter jag demonstrativt och hånler åt att alla som får stå.
När bussen precis har börjat svänga ut kommer två personer springandes. Bussen stannar självklart och plockar upp dem, han ska ju ändå bara stå i rödljus om tio meter.
Det finns snälla människor, imorgon drabbar de nog mig.
Juno
Man får ju skavsår i häcken
Toapapper ska vara mjukt. Köp inte en sort som heter SERLA. Om det är en ekorre på bilden förväntar jag mig något gosigt. Inte hårt och stelt som från Hedenhös. Usch. Vad som retar mig mest är att det var en så STOR förpackning. Jag inser att jag och min familj och alla stackare som besöker oss i vårt hem kommer att under en lång tid framöver drabbas av skavsår i häcken. Dubbelusch.
Juno
Min lilla söta dyslektiska dator
Jag har drabbats av ett smått fånigt problem. Jag kan nästan inte skriva anteckningar för hand längre. Så om jag exempelvis sitter på tunnelbanan och kommer på något jag vill skriva är det helt omöjligt att skriva ner texten för hand. Det kommer bara inte ut. Det är som att tekniken att flytta en tanke till papper via penna är bortärvd. Ni vet, evolutionen tar med tiden bort sådant som det inte längre finns behov för, svansen vi hade för miljoner år sedan är nu bara en liten kota. Ungefär så.
För att bejaka mitt kreativa jag har alltså önskat mig en tunnelbanedator. Det vill säga en dator som är så pass liten att man kan ha den med på tunnelbanan. Orka bära den i väskan utan att få sned ryggrad och plocka upp den i knät utan att personen mitt emot får skärmen under hakan. I helgen löste min svåger detta i-landsproblem åt mig. Han hade precis en sån liten dator som jag önskat mig till övers. Den väger bara 1,3 kilo och jag kallar den för Mini.
Och nu ska vi lära känna varandra, Mini och jag. Eftersom den är liten medför det rent logiskt att tangenterna också är relativt små och att alla knappar sitter komprimerat. Och inte alls där de ska. Eller jo, där de ska men inte där jag är van vid. Detta medför att jag upplever Mini som något dyslektisk. Orden jag skriver påminner inte alls om de ord jag såg framför mig.
”Jsust nu sitte rjag till exenpelk ich testasr hur könbge det killg batterier håller. Det stora visade sig hålla i exalkt åtta jmunbuter om hag satt uoopkopplad på internet. Det lilla somn sitter i nuy har erdan matchat den tidenm, vast utan internet då.”
Ja, jag skulle bara visa hur det blir när mina fingrar förvandlas till enorma prinskorvar mot Minis lilla tangentbord. Jag inser att det kommer ta ett litet tag att vänja mig. Men jag är mer än glad. Jag pillar gärna lite med viss textredigering. Nu kommer jag att plåga er med allt som sker mellan Länna och Östermalm tidigt på vardagsmorgnarna eller strax före middagstid. Oj oj oj vad spännande.
Juno
Måndagstrudelutt
Jag står i köket och plockar undan efter middagen och gör en latte när den blå bilen snurrar upp på vändplan framför huset. Och nästan omärkligt smyger jag mig undan från fönstret. Hade jag inte varit mitt i något som krävde lite ljus hade jag gärna släckt lampan också.
Så varför vill jag gömma mig när glassbilen kommer? Jag tycker så jäkla synd om killen som sitter därutanför i kylan och mörkret och väntar på att någon endaste vänlig själ ska komma och handla av honom. Jag tycker så synd om honom att jag närapå måste vara den där endaste själen. Men så tänker jag att om det är mörkt i huset så tror han inte någon är hemma. Och den som inte är hemma behöver inte ha dåligt samvete för att hon inte handlar glass mitt i vintern. Därför gömmer jag mig.
Ingen annan än en idiot kan resonera som jag. En feg idiiot. Det är en sorglig insikt jag gör just ikväll. Men först nu, när insikten har nått mig kan jag bli en ny person. Nästa vecka är det stora eldprovet. Kommer jag att tända lampan och vinka i fönstret när den blå bilen svänger upp framför huset -eller kommer jag sitta på kvällen och mumsa glass? Ni kan ha en vadslagning. Vinnaren får en glass.
Juno
Nu blev jag visst sugen på lite pizza
Så för att bevisa för mig själv att jag är duktig, eller för det trista faktum att det faktiskt inte finns något godis i skåpet, tar jag en apelsin. Och när programmet är slut så klappar jag händerna åt tjejerna som på åtta veckor tappat lika många kilo och lika många centimeter runt magen var.
På något märkligt vis känner jag nu att det är jag som varit duktig. Som mentalt preparerat mig för lite hårdkörning på cykeln, det hade jag ju ändå tänkt så fort jag blir frisk, och en levande kost på bara groddar och linser och morötter som inte tillagats i en temperatur över fyrtiofem grader. Hepp hepp, nu är det bara att köra.
Fast jag har aldrig varit bra på det där med att genomföra ett långt program. Och bara späka mig. Jag är rätt bra på peppingdelen, men när det väl gäller drabbas jag alltid av rotfruktsallergi. Och just idag varade det inte längre än några minuter för sen kom första reklaminslaget om någon slags pizzabullar. Så nu blev jag sugen på mer än en apelsin, jag letar febrilt i skåpen efter något med fett. Och inga jäkla omega 3 fetter utan riktiga fetter tack. Men kanske nästa vecka. Ja då blir det nog av.
Juno
Ett 50-årigt arsle
- Vad sysslar du med då?
- Vet du, sa hon, jag var hos läkaren i dag och han sa att jag har bröst som en 25-åring!
- Jaså minsann. Hade han inga kommentarer till det 50-åriga arslet du dras med?
- Nix, vi talade överhuvudtaget inte om dig.
Juno
De små sakerna i livet
Och jag är så glad för den så ring mig inte hem längre, bara till min mobil så jag får lyssna på min fina fina sportextraringsignal! Och om ni har dåligt med pengar lovar jag att inte svara. Tänk vad lite det behövs för att förgylla en grå dag. Endast 522 kb.
Juno
nu måste du dammsuga mamma!
-usch mamma. du måste dammsuga nu!
joar
Influensa, då får jag skynda mig att städa
Vad bra tänkte jag: Då hinner jag städa innan influensan bryter ut. Så i med en tvättmaskin, och sen en till. Medan barn och man sov middag städade jag två badrum, drog igång diskmaskinen och åkte i slalompausen till Willys för att handla det viktigaste. Och precis där passade influensan på att slå till ordentligt. När jag släpade mig in i huset igen hade jag över 39 graders feber. Ni kan ju bara föreställa er hur synd det var om mig då.
Så nu sitter jag här i feberfrossa och grämer mig över att jag inte har dammsugit. Det är antagligen ett kromosonfel. Vi har ett mycket större problem än några dammråttor, nämnligen att Joars feber är tillbaka. Vilket innebär att han inte får gå till dagis. Vilket innebär att vi måste försöka vara normala föräldrar imorgon fast vi bara vill lägga oss ner och dö.
Finns det någon vänlig själ i närheten av Länna som inte är rädd för att bli sjuk och som vill ta hand om en febrig men pigg tvååring imorgon?
Juno
Inte så festligt med melodifestival
Melodifestival 1987 och melodifestival 2007.
1987: Peter Grönwall skrev musik till bidrag
2007: Peter Grönwall skriver musik till bidrag
1987: Ingela 'Pling' Forsman skrev musik till bidrag
2007: Ingela 'Pling' Forsman skriver musik till bidrag
1987: Nanne Grönvall framförde bidraget "Alexandra" (då i gruppen Sound of music)
2007: Nanne Grönvall framför bidraget "Måste kyssa dig"
Det verkar inte ha hänt så mycket spännande med melodifestivalen på tjugo år. Förutom att 1987 var det en jury som utsåg det bidrag som skulle representera Sverige i Eurovision song contest. Idag är det våra ungdomar som ringer, via föräldrarnas telefoner, och röstar på sina idoler från Idol, eller på söta killen, eller på tjejen i korta kjolen.
Har föräldrarna tur ringer barnen endast en gång, utan att ge några extra bidragspengar. Då kostar det bara 3,90. Om barnen ringer och röstar en gång i varje omröstning och skänker lite extra pengar, till vad är oklart, kostar det 118,80. Men eftersom de gärna vill att just deras Idol ska vinna så nöjer de sig inte med att ringa en gång och telefonräkningen i februari och mars stiger betänkligt.
Vad mer surt är att sedan önskar sig barnet årets schlagerskiva i present och då ska föräldrarna punga ut med 170 kronor till. Dessutom tvingas de sitta med och se Christian Luuk sex lördagar i rad. Och lyssna på Nanne Grönvall varje dag efter att de gett med sig och köpt skivan till barnen.
Det måste vara tanten i mig som vill ut. Varför sitter jag här klagar? Jag har en son som somnar innan melodifestivalen börjar. Jag har många tevekanaler och är inte alls bunden till att se tv1 klockan åtta. Men av någon helt outgrundlig anledning halvtittar jag ändå. Och blir lätt spyfärdig varje gång. Jag vill inte ha några kommentarer om hur (o)begåvat det är. Jag försöker nu glädja mig åt att jag ännu inte börjat fylla på familjens telefonräkning.
Juno
Tid för jämställdhet
Och så var det. De som var stora namn inom ridsporten på åttiotalet var män. Det fanns inget som hette damfotboll knappt och på skidor var det fortfarande bara Ingemar Stenmark och i höjdhopp var det Patrik Sjöberg. Och på nittiotalet var det Tomas Brolin och J-O Waldner och Jesper Parnevik.
Men idag har det äntligen hänt något. Idag är det Kajsa Bergqvist, Carolina Kluft, Malin Baryard, Hanna Ljungberg, Annika Sörenstam, Pernilla Wiberg och Anja Pärson. Efter att tjejerna tog silver i VM 2003 hörde jag något som gav mig stort hopp om jämställdheten. En promenad i Rålambshovsparken där några småpojkar sparkade boll. En pojke ropade "Nej, nu är det faktiskt min tur att vara Viktoria Svensson!" Hela spelet stannar av och så säger en annan pojke tillslut "Okej, men bara om jag får vara Hanna Ljungberg".
Hela veckan har det varit tjejernas vecka. Det har varit Anja, Anja, Anja, Maria P-H och Anja. Så för att vara jämställd bänkade jag mig framför teven och väntade på att herrarna skulle ta medaljer. Men det var ingen som införlivade några förväntningar, så det blev tråkigt och jag stängde av. Jag får vara jämställd en annan dag.
Juno
Mitt hjärta slår idag också
äntligen vaknar
Upptäcker jag förvånat
att allt fortfarande är rött
Jag visste inte
att hoppets färg också var röd
jag glömde bort
att kärlekens var likaså
Och nu när jag vet
det jag redan visste,
men inte ville tro,
så flyter floden lugnare igen
Mitt hjärta slår idag också
det sörjer det som inte finns
och slår ett extra slag
för det som redan finns
Det finns bara en färg och den är röd
Juno
Orons färg är röd
färgade av oro och undran
Kvällarna är värst
men genom att blunda
kan den röda färgen fösas undan
för i drömmarna är allting pastell
Ljust och klart
Imorgon kanske svaret uppenbarar sig
Medvetenhetens färg, vilken är det?
Den kan vara svart eller ljus, ljus blå
Tiden fram till dess är oändlig
Väntans tid är grå
Som ett töcken utan konturer
Jag hoppas att morgondagen blir blå
Juno
Nej men vad fan nu då?!
Vilken tur, tänker jag först, att det inte ligger glas i bilstolen. Men sen inser jag att det beror på att bilstolen inte är kvar i passagerarsätet längre. Surt går jag runt bilen, tar upp mobilen och fotograferar den sönderslagna rutan, stänger dörren och kör hemåt.
Jag ringer maken men han trycker bort mig. I ett rödljus skickar jag sms så han ska förstå att det var viktigt. ring, skriver jag. Som tur är bor vi i ett barntätt område så jag får låna en grannes bil för att kunna hämta hem sonen från dagis. Nisses bil ropar han glatt direkt när vi kommer ut. Hela vägen hem jublar han över att sitta fast med Nisses bälte, i Nisses stol, i Nisses bil. Väl på linjen lovar maken att ordna med sushimiddag och hurra jublar tvååringen. Tur att någon har förmågan att se det positiva med det hela.
Själv känner jag mig bara less. Vilken dumfan besvärar sig med att göra intjack i en gammal bil för att sno en gammal bilbarnstol? Han eller hon eller de får ut mindre på blocket för stolen än vad vi får i försäkring. Ändå retar det mig. För det är jag som får åka kommunalt till jobbet imorgon, min man som får besvär med att åka på drive in besiktning med den, och så ska den lämnas in på lagning och dessutom måste vi leta en ny bilstol.
Så bara hallå, kan jag få igen det som rättmätigen tillhör mig tack. Och nästa gång kan du väl bara pilla lite i låset som normala biltjuvar istället för att dra sönder hela rutan. Pucko.
Juno
after work
Alltså, förr i tiden. Vad vet jag, för en inte allt för avlägsen tid sedan. Då i alla fall var det alltid after work på onsdagarna. Någon pub, en öl, lite black jack, en matbit och kanske dans om andan föll på. Ibland avrundades kvällen i hyfsad tid, ibland inte förräns framåt morgontimmarna.
Idag är det onsdag. Eftersom jag nu har ett jobb skulle jag rimligtvis kunna gå på en trevlig after work igen. Problemet är bara att jag efter två dagar på jobbet är så trött att jag inte ens kan stava till after work längre.
På dagarna tänker jag på alla bra uppslag för ett blogginlägg. Men när jag väl orkar slå på datorn kan jag bara skriva om hur erbamligt trött jag är. Det är ju ingen som vill läsa om det. Det fattar jag med. När blev jag en sån gammal skröplig käring egentligen?
Juno
inte min dag
idag hämtar mamma mig på dagis. eliot har precis stängt dörren på lilla spisen på mina fingrar så jag är lite ledsen. mamma blåser. nu är jag glad. jag vill gå hem till nisse nu. vi ska inte åka till nisse. vi ska åka och handla säger mamma. sushi, jag vill handla sushi. vi ska inte handla sushi.
får mammor göra så? bara ta bort allt man är glad för innan man ens hunnit märka att man blev glad? jag tycker det är dåligt mamma!
när vi har ätit mat ska vi titta på teve. men vad är det här? mamma, nej det där är inte en potatis. en g.n.o.k.k.i. usch det låter inte bra. en avokado? ja jag vet att jag tycker om det men den ligger bredvid gnokkin. den är nog smittad nu. jaha, en salami. nej tack, jag är mätt.
nu säger mamma att den som inte har ätit mat, smittsamma gnokki alltså, inte får se på teve. uuuäääähhhh. det funkade inte. då vill jag sova.
nämen vad nu då? jag vill inte sova. sluta mamma. inte borsta tänderna. nej nej nej! men jag vet väl vad jag sa, fast nu vill jag inte sova. sova pappa? absolut inte. sova mamma. mamma? uuuäääähhhh.
det är inte min dag. gnokki. hur tänkte hon? jag ska ta ett allvarligt snack med mamma. men nu sover pappa. nu får jag vara tyst så jag inte väcker hono......zzzzz.
Joar