JUNO

När vi vaknade i morse var sonen feberfri. Det blev vi glada för. Men när vi vaknade i morse hade maken feber. Det blev vi inte så glada för. Själv kände jag hur halsen sved, hur huvudet bultade och hur skinnet på hela kroppen ömmade. Men ingen feber.

Vad bra tänkte jag: Då hinner jag städa innan influensan bryter ut. Så i med en tvättmaskin, och sen en till. Medan barn och man sov middag städade jag två badrum, drog igång diskmaskinen och åkte i slalompausen till Willys för att handla det viktigaste. Och precis där passade influensan på att slå till ordentligt. När jag släpade mig in i huset igen hade jag över 39 graders feber. Ni kan ju bara föreställa er hur synd det var om mig då.

Så nu sitter jag här i feberfrossa och grämer mig över att jag inte har dammsugit. Det är antagligen ett kromosonfel. Vi har ett mycket större problem än några dammråttor, nämnligen att Joars feber är tillbaka. Vilket innebär att han inte får gå till dagis. Vilket innebär att vi måste försöka vara normala föräldrar imorgon fast vi bara vill lägga oss ner och dö.

Finns det någon vänlig själ i närheten av Länna som inte är rädd för att bli sjuk och som vill ta hand om en febrig men pigg tvååring imorgon?

Juno