Seger

Jaaa! Barnen somnade i nästan vanlig tid igårkväll, sov hela natten i sina egna sängar och vaknade först när det börjat ljusna! Och föräldrarna höll sig vakna nog att ta en prefabdrink på altanen. Det är en stor seger mot jetlagen.

Det här med Jetlag är ju ett rent i-landsproblem och det finns enstaka andra irritationsmoment i tillvaron, som att det inte går att ladda över bilder via iPaden eller mobilen men som tur är påverkar detta inte kvaliteten på semestern. Men det gör att jag tappar bloggsugen lite grann.

Så jag återkommer. Vid ett annat tillfälle. Jag tar kanske lite bloggsemester också tills andan faller på igen.

Juno

Jetlag

Vi kämpar med att barnen ska sova bara lite längre än till tre, fyra, halv fem på morgnarna. Igår var vi supernöjda när de klarade sig utan att sova middag. Åt middag orkade de också! Sen somnade de i och för sig vid sex och sju men det kändes ändå som en vändning.

Det enda problemet är att den övermodiga modern, jag då, vågade sig på en drink innan middagen och sedermera somnade hos barnen. Och vem är det som är vaken, hungrig och uppe vid fyra idag då? Idiot.

Juno

Tulum, andra dagen

Istället för bussen tog vi en taxi de femton milen till Tulum. Stället vi bokat på visade sig ligga in the middle of nowhere så det var väldigt skönt att leta sig fram i bil istället för till fots släpandes på väskor och ungar. Men det är fint. Och det är något som slagit mig här i Mexico, att det är fint.

Stränderna är fina, rena menar jag, och längs hela vägen var det skräpfritt. Det känns väldigt trevligt. Mina fördomar om oväxtlighet, rökande buskiga mexikaner har fått ge med sig. Än så länge pratar alla hygglig engelska, är inte så himla buskiga och omgivningarna är gröna!

Vi tog en promenad via världens gropigaste grusväg, längs "stora vägen" och ramlade in på ett väldigt lokalt hak vid namn El camillo. Här klämde vi oss godaste guacemolen och maken starkaste skaldjurssoppan ackompanjerat av två öl (he he). Det kändes nästan som att resa som förr, med en liten skillnad förstås, det satt två halvsovande barn mitt emot oss.

Och än en gång får jag be om ursäkt för mina usla fördomar för på det här enkla "hål i väggen" stället med en bild på en ful kamel på väggen och enorma lastbilar som dundrar förbi, här är det rökning förbjuden! Jättehärligt tycker jag. Nu är det som en riktig resa =) Lite oförutsägbart så där som det ska vara....jag ser fram emot imorgon!

Juno

Cancun, första dagen

Tjugotvå timmar tog det dörr till dörr. Barnen som jagats upp kvart över fyra på morgonen och sen efter lite småsov fick gå och lägga sig igen vid typ kvart i fyra nästa morgon var helt fantastiska under resan. Joar tyckte det bästa med resan var de nya läxböckerna och Elsa tyckte det var toppen att äta frukost på flygplanet för då fick man en kaka. Mammans och pappans höjdpunkt var duktiga barn (och att man kunde se Harry Potter och dödsrelikerna del två på flyget).


Joar gör läxor hela vägen till Paris

Kvart över tre lokal tid vaknar barnen och känner i sina kroppar att det är dags att leka. Öhhh tänkte föräldrarna och kände sig överkörda av ett tåg. Några timmar senare hittar Joar en soluppgång när han drar från gardinerna och då lockas till och med halvdöda vuxna ut på stranden.


Utsikt över soluppgången från rummet


Flingor med färg och socker, det får man inte till frukosten hemma!

"Fy fasiken vad vi ska bada" ropade sjuåringen och kastade sig i havet. Pappan i lätt panik rusar efter ut i vågorna medan tjejerna lekte i vattenbrynet. I poolen var det kallare än i havet men det lilla barnet är en pooltjej, själv tycker hon att mer är en "Hello Kitty tjej". Okej, det är svårt att säga emot där.


Far och son kastar sig i vågorna


Joar i havet


Elsa föredrar poolen...


...men busar gärna med småvågorna i strandkanten (sjunger du kan inte ta mig)


Joar gör läxor på stranden i vänta på att få bada mer medan lillasyster "geggar"

Nu sover alla en välbehövlig middag medan mamman som är mer av en nörd än en praktikter prioriterar att blogga...men det är dags att väcka familjen, solen lyser än och mammans mage säger att den är hungrig på glass nu.

Juno


Vad blir det för mat?

Idag är det Elsa som lagar maten. Omsorgsfullt planerar hon sin meny. Drar försiktigt isär Hello Kitty bokmärken från kartan. Stekpanna, verktyg i plast och trä, en liten grill. Mamma, är du hungrig? Självklart är jag hungrig!


Stekt Hello Kitty till förrätt...


...och grillad Hello Kitty till huvudrätt.

Till efterrätt har hon beställt riktiga bullar och äppeljuice. Elsa ropar "Kom nu alla killarna, maten är klar!"

Juno

Vem vet?

Barnen sitter och resonerar vid matbordet. Mamman donar omkring och lyssnar egentligen inte på själva konversationen men plötsligt tränger slutklämmen igenom.

3-åringen:
- Ja du Joar, vem vet egentligen?

7-åringen:
- Ja du Elsa, det är ingen som vet!

De har kapslat in världsläget, de små.

Juno

Några timmar senare

Det behövs så lite. En kväll där mamman får natta sonen, läsa lite om däggdjur, fladdermöss och pirajor, bli inbjuden att krypa ner under hans täcke en stund. En sån kväll har mamman nästa glömt bort att det fortfarande är måndag.

En positiv sak med måndagar är Danmark. De gör suveräna krimserier. Te, soffa, make och "Den som dräper" på teve. Och lite mensvärk. Helt okej måndagkväll.

Juno

En riktig måndag

För en stund sedan sken solen. Nu är det mulet och passar bättre in på mitt sinnelag. Min man skickar peppkommentarer från onsdagens seminarium och bästisen skickar kramar, men det fungerar dåligt. Mungiporna stannar nere. Varför? Jag som egentligen har så mycket att vara glad för.

Jag känner mig otacksam och med det även skuld. Axlarna sjunker, man ska räta ut sig, sträcka upp armarna och då följer mungiporna med säger Jana Söderberg. Och nu även maken. Min sjuåring undrade häromdagen om jag inte skulle raka mig under armarna. På apstadiet med lurviga ben, håriga armhålor och hängande kroppshållning.

Ha ha, vilken misär. Ja, det kan ju bara bli bättre. Och nästa gång solen tittar fram kanske jag tycker det är trevligt.

Juno


Inspiration måste leda till förändring

Onsdag kväll och jag, maken och bästa vännen K var på inspirationsseminarium. Jana Söderberg, denna underbara person, som gjorde oss lite mer medvetna om att det är dags att ta kommandot över sina tankar, sina attityder och sina handlingar. Vi går hem och känner oss redo att lyfta blicken och överraska oss själva med fredagsmys en tisdag, redo att börja om.

Torsdag eftermiddag och jag har inte varit så jätteaktiv med att ta kommandot över mina tankar och jag har inte skrattat så det stör. Däremot har jag fått flera tillfällen att träna på min attityd, mitt förhållningssätt till saker som stirrar på mig med onda ögon. Och det mesta löser sig, stödet och lösningen kommer sällan uppifrån, men som tur är har jag många bra människor på mitt eget plan som hjälper mig.

Torsdag kväll och jag kommer hem till en storkram av sonen, blipp blipp titta jag har fått ett nintendo med hello kitty blipp blipp från dottern, blommor, middag och bubbelvin av maken som har tagit kommandot över sina tankar och bestämt sig för att ha en bra dag.

Fredag morgon och jag försöker göra som min kloka man och bestämmer mig för att det blir en bra dag idag. Idag är en ny dag. Det är aldrig försent att börja om.

Juno

Inne eller ute

Först avsatte jag tid för att vara ledig torsdagar. Härom dagen avsatte jag tid för att kunna jobba sent just denna torsdag. Just nu försvann något här inne men där ute kom just solen fram. Jag funderar på om jag kan återgå till originalplanen igen.

Juno


Alimentaire aiguë de coma

Nu. Precis just nu. När jag har så mycket som jag ska göra i eftermiddag. Just idag när jag har en tid att passa. Då drabbas jag av akut matkoma efter lunchen. Jag lättar upp genom att säga det på franska, då låter det inte så bröligt som matkoma. Så jag vet inte om jag blev pigg och piffig nu, mitt kaffe smakar SUMP, SUNK, SKUNK. Nu blev jag ju glad.

Juno

Jag är han

Ibland kommer orden inte ut riktigt som man tänkt sig. Ringer till äldreboendet där min pappa bor och presenterar mig:

- Hej det här är Jenny Abrahamsson, Börje Johanssons pappa!

Tystnad. Hä hä, oj...det kanske är jag som borde bo där.

Juno

Så är det.

Jag har åkt lite kommunalt idag. Tunnelbana till jobbet, pendeltåg hem och så skjuts sista biten av snäll make och dotter. Det har gått över förväntan. Kom ihåg att ta med laddaren till jobbet så jag hade batteri att spela Wordfeud. Kom ihåg att ta med lurarna så jag kunde lyssna på Eliza Doolittle.

Men får jag gnälla över en sak? Folk luktar. Det har jag liksom förträngt. Stå och gunga ihop med en hop. Som luktar. Gott, stark parfym, gammal svett eller cigg. Det är det svårt att stå ut med. Jag ser fram emot att sitta i bilkö igen.

Juno