En riktig måndag

För en stund sedan sken solen. Nu är det mulet och passar bättre in på mitt sinnelag. Min man skickar peppkommentarer från onsdagens seminarium och bästisen skickar kramar, men det fungerar dåligt. Mungiporna stannar nere. Varför? Jag som egentligen har så mycket att vara glad för.

Jag känner mig otacksam och med det även skuld. Axlarna sjunker, man ska räta ut sig, sträcka upp armarna och då följer mungiporna med säger Jana Söderberg. Och nu även maken. Min sjuåring undrade häromdagen om jag inte skulle raka mig under armarna. På apstadiet med lurviga ben, håriga armhålor och hängande kroppshållning.

Ha ha, vilken misär. Ja, det kan ju bara bli bättre. Och nästa gång solen tittar fram kanske jag tycker det är trevligt.

Juno


Kommentarer
Postat av: Monstertanten

Gumsan, jag vill bara säga att jag tycker att du är fanastisk! Rolig, snäll, omtänksam, snabbtänkt, söt och lite lagom bitsk ;-)



PS. lyssna inte på karlar när det gäller hår, efter att jag gått ner till 36 kg utbrister min killkompis - Herregud du har inte rakat dig under armarna. Det var värre än att jag såg ut som en levande skelett....

2011-11-14 @ 15:18:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback