Det ligger i tiden...

...att rensa ur sina garderober. Och alla andra skrymslen också för den delen. Vi har pratat om allt som måste rensas ungefär hela sommaren men för ovanlighens skull blev det mycket snack och liten verkstad. Hrmf.

Men så satte familjen R-C fart och rensade ur babykläder vilket resulterade i att lillasyster fick en stor kasse med kläder som pressades in i vår stökiga klädkammare. Sen kom fru R med sina amningskläder som även de pressades in på det allt mer skrymmande området innanför sovrummet.

Och för någon vecka sedan hade kusin Anton varit så duktig och rensat ur sitt rum samtidigt som hans mamma rensat ur hans garderob. Detta tog upp hela hallen i flera dagar hemma hos oss. Och som M så fint uttryckte det härom dagen så är vi deras sista anhalt, och jag är också min systers sista anhalt - vad gäller barnsaker i alla fall.

Det här har den trista men positiva effekten att jag nu äntligen tagit mig samman och rensat, rensat, rensat i flera dagar. Trist men nödvändigt. Idag ska alla mina gravidkläder äntligen ut. Någon som aspirerar på att bli min sista anhalt?

Juno

En usel dag

Oj oj oj. Idag har nog fyraåringen haft sommarens sämsta dag. Han ville inte vakna och kliva upp på morgonen. Inte äta frukost och inte gå till dagis. Sen ville han inte gå hem från dagis och han ville inte leka med Erica heller. Men några timmar senare ville han inte att Erica skulle gå hem. Och själv ville han inte gå och lägga sig för han var inte trött (astrött). Men nu sover han och den här usla dagen är äntligen över. Puh.

Juno


min kompis palme

jag har två mobiler. inte såna man pratar i, men såna man kan prata med. det här är min favoritkompis palme. han och jag brukar snacka lite när jag ligger på skötbordet. oftast är han rolig och får mej att skratta men ibland är han ohyfsad och svarar inte när jag pratar med honom. men han är ändå min första kompis.



elsa

Reklamfri teve

Vid halvfyratiden på morgonen sänder TV4+ två avsnitt på raken av Law & Order. Det är en helt okej serie att titta på när man sitter med förfrukost åt en bebis. Och så är det så himla skönt att de sänder serien helt utan reklam! För reklam är ju ett allmänt gissel i tevetittandet.

Men reklamen har en positiv effekt. Den får oss människor att avbryta och göra något annat som till exempel att zappa eller gå och göra te eller varför inte, gå och lägga oss istället. Utan reklam blir det istället så att trots att bebisen har ätit klart vid fyra så sitter mamman kvar och tittar på teve till fem.

Och sen undrar hon varför hon är så trött på dagarna. Dumma kossa.

Juno


Sleepless in Länna del två

Nu sitter jag här och väntar igen. Under tiden har jag lyckats få tag på min kompis i Montréal per telefon. Det är toppen så idag kan lillasyster få sova till halv fyra om hon vill =) 

Juno

Sleepless in Länna

Det är alla bebismammors dröm. Att bebisen ska sova länge på nätterna. Min bebis uppfyller alla mina drömmar. Nu har hon sovit sedan klockan åtta och det är ju underbart. Men vad gör jag när hon sover? Sitter klockan halv fyra på morgonen med sprängande kroppsdelar och väntar, tittar på skräpteve, surfar på blocket och IKEA och önskar att drömmen ska ta slut för inatt och bebisen ska vakna. Är det totalt otacksamt?

Juno


Typiskt pappor?

Familjen hade gäster i fredags. Sådana tenderar att generera tämligen mycket disk. Delar av disken slängdes i maskin samma kväll men en rejäl trave med glas blev kvar på diskbänken. Typ täckte diskbänken.

Efter morgonamningen gick mamman ner i köket och storknade lite över utsikten. "Hua vad trist att komma ner till frukost när det ser ut så här" tänkte hon och ägnade en halvtimme trekvart åt att plocka ur maskin, lasta in glas och nu lämna en lite mindre hög med disk vid sidan om sådär.

På morgonen märkte inte pappan någon skillnad alls mot kvällen innan.

Familjen gick på spontankräftskiva i lördags. Då skulle det snabbt handlas kräftor till mamman men till övriga skulle det lagas mat att ta med. Spontanfester generar även de mycket disk och allmän röra på diskbänken. Och hela köksbordet.

Eftermorgonamningen gick mamman ner i köket och storknade lite över utsikten. Inte heller denna morgon kände hon för att ta ner hela familjen och gästande kusin till världens slabbigaste kök så hon ägnade timmen mellan halv sex och halv sju åt att tömma diskmaskin, fylla diskmaskin och handdiska allt som inte rymdes i maskin.

På morgon märkte inte pappan någon skillnad alls mot kvällen innan.
Skitgubbe.

Nu funderar mamman på om hon ska gå och tvätta fönstren eller om hon ska sluta städa helt och hållet.

Juno

En gång är ingen gång, två gånger är en gong gong

Gång är en märklig tävlingsgren. Det ser ut som en missbildning på något vis. En missbildning i höfterna, där överkroppen är ute och springer, höfterna går på catwalk och svänger medan benen går på en rask promenad. Okej, mer än rask för de tar sig fram snabbare genom att "gå" än vad jag springer. Vilket i och för sig inte säger ett smack.

Men jag tror jag känner mig nöjd med att ta en helt normal promenad i mina sju kilometer i timmen.

Juno

Sicken tråkdag

Regnet från Stockholm har kommit ikapp oss. Gårdagens värme och sol med grillning och fika vid stranden är utbytt mot dagsregn, rugg och städning. Tänkte som så att jag kan tvätta insidan på fönstren nu så tar jag utsidan en dag när det inte regnar. Men å andra sidan tänkte jag efter två rutor, kan jag ta insidan en dag när det inte regnar också. För jag tror ärligt talat inte att det finns någonting som är så jäkla trist som att tvätta fönster. Får man ligga på sofflocket och läsa en bok och klämma i sig chokladmuffins istället när det regnar ute?

Juno

En annorlunda kurragömma

Fyraåringen kryper ner under täcket och säger:

- Mamma, nu ska du leta efter mig
- Jaha, har du gömt dig?
- Ja, nu ska du säga "Var är Joar?"
- Var är Joar?
- Nu ska du leta bakom dörren
- Är Joar bakom dörren? (låtsas leta)
- Nu ska du säga "Nä"
- Nä
- Nu ska du leta under sängen
- Är Joar under sängen? (låtsas leta)
- Nu ska du säga "Nä"
- Nä

Juno

hallon och blåbär

jag gillar att plocka blåbär. mamma, bella och jag har plockat massor av blåbär. en hel hink, ända tills myggorna blev för hungriga. jag plockade fyra blåbär.

nu ska vi fika på blåbär- och hallonpaj och blåbär- och hallonmuffins som vi har bakat. jag har hjälp mamma att diska vispen...



vad duktiga vi har varit!

joar

BOHICA - Bend over, here it comes again

Två svettiga karlar i trikåer tumlar runt på en stor gul matta. Båda väger etthundratjugo kilo var, det är par rejäla trikåer det. Om jag skrev förut att basket, trots mitt ointresse, var enkelt att förstå så är brottning dess motsats. Hur jag än tittar och glor så lyckas jag inte fatta när poängen kommer och varför.

Först ligger en blå trikå på en röd trikå medan ingenting händer. Sen visslar domaren och båda reser sig. Domaren pekar neråt och den röda trikån ställer sig lydigt på alla fyra. Sedan ligger den blå trikån återigen på den röda en stund. Domaren visslar, trikåerna reser sig, domaren pekar och nu är det den blå trikån som ställer sig och svankar på alla fyra medan den röda lägger sig uppe på. Och någonstans i detta har alltså den röda trikån tagit poäng.

Och Sverige har förlorat. Som i de flesta grenar där jag har lyckats se vår lilla nation tävla. Boring.

Juno


sjuttonde oktober

mamma och pappa ska gå ut. utan mej. det hörde jag att de pratade om idag. de ska gå på restaurang och på show tillsammans med mina bonusföräldrar. och då är det meningen att jag ska vara hos moster och få min mat i en flaska istället för att gå på min stamkrog mamma mu.

jag gillar min moster massor men det är lite fräckt att bara boka in en hel kväll utan mej. och dessutom är mamma mu ett ypperligt matställe. men om mamma smörar rejält för mej nu i två månader så kanske jag går med på att äta ur en trist flaska istället.

elsa

Litet ös - medvetslös

Mamman har varit duktig. Lillasyster har haft en rejäl sovdag och gett mamman utrymme att båda städa, tvätta, baka, vattna de få växter som finns kvar i fönstren, titta på när Sverige slog Kanada i fotboll, ta hand om storebror - och sig själv.

Att ta hand om sig själv innebar i det här fallet att kaxigt kasta sig upp på träningscykeln efter ett halvår av total ickeverksamhet. Fyrtiofem minuter kan kännas väldigt långa när flåset tryter och benen blir stumma efter femton tramptag. Efteråt känns det ändå, trots den modesta insatsen, skönt att ha påbörjat vägen mot storlek trettiosex och normal andning igen.

Men det kostar att vara duktig. Trots att hela familjen lyxigt nog blev bjudna på middag hos familjen T22 så är mamman nu så trött så trött. Först ska restaurang Mamma Mu ha kvällsöppet, sen blir det sängen!

Juno


Fyra nyanser av brunt

Det visas basket på svt 1, USA mot Kina. Jag kan inte minnas att jag någonsin varit särskilt intresserad av basket, och spela det har jag aldrig varit något annat än direkt kass på. I högstadiet blev jag alltid vald bland de sista när det var basket på gympan, jag brydde mig inte om några regler, det var något med studsa tre gånger och spring sen eller tvärt om, jag kunde det inte då och jag kan det inte idag heller.

hur som helst så visar det sig nu att basket är en sport som är relativt enkel att titta på. Det går fort, och det är lätt att se när det händer viktiga saker - boll i korg = poäng.

Men jag undrar två saker:

1. Varför ser långa kineser så oproportionerliga ut?
I alla andra länder finns det långa människor som ser naturligt långa ut men det kinesiska basketlandslaget ser ut som om man har monterat ihop ett gäng långa underdelar med ett gäng lika långa överdelar. Mycket märkligt.

2. Är det ett kriterie i USA att vara afroamerikan för att få spela basket?
Man ser i alla filmer om den svarta streetbasketkulturen men jag trodde det var en myt eller filmgrej. USA är en stor nation och det bor många svarta och vita människor där. Det är anmärkningsvärt att jag inte ser en enda vit spelare i deras lag, det är bara fyra nyanser av brunt.

Juno

Juno

Trött och tristessad

Det är sommarlov och jag går hemma och dräller med mina två ungar i regnet. Jag har svårt att hitta viktiga saker utanför min lilla mammabubbla att skriva om. Det är såklart pisstrist för alla som inte själv sitter i småbarnsträsket att läsa om. Det är till och från trist även för mig att skriva om. Men när man inte gör något annat än att amma en femveckors och läser böcker för en fyraåring, vad ska man göra? Ni får stå ut, jag med.

Därför ska jag plåga er med nattens tristess. Lillasyster åt kvällsmat extra tidigt ikväll. Ett tag funderade jag på att sitta vid teven och vänta eftersom jag antog att hon skulle vakna snart igen, men så besinnade jag mig och slängde mig i säng vid kvart över nio. Lite sömn är bättre än ingen, tänker jag. Halv ett vaknar jag av att den inbyggda mjölkfabriken öppnar portarna (amma barnet annars spricker vi, skrek mjölktankarna).

Och nu, efter att ha läst mail, nyhetsbrev i mailen, chattat med en vaken ex-kollega, läst bloggar och duttat på det här inlägget, nu måste bara ungen vakna. Sitta här i en och en halv timme och vänta. Men nu har OS-sändningarna börjat igen väl? Nu slår jag på teven trots allt.

Juno 02.00

PS. Ja, damfotboll och Sverige leder =)
PS I. Vi vann men matchen var redan slut =|
PS II. Nä, boxning =(
PS III. Och Svenskarna förlorade =(
PS IIII. Men nu är äntligen lillan mätt, så nu två och en halv timme senare hoppas jag få gå och sova igen =)
PS IV. Nä, medan vi väntade på att liten tjejs mage skulle lugna sig hann hon bli hungrig igen =(
PS VI. Hästar på svt24 =)
PS VII. Hon sover, jag med =)

Juno 03.45


PS Kolmården

Efter att ha spenderat två dagar i Sveriges största djurpark där vi hade konsumerat allt från älgar, minigrisar, lejon, tigrar, elefanter, giraffer, delfiner och björnar så utbrister den fyraåriga Erica plötsligt:

- Titta, ett djur!!!

Man upphör aldrig att förundras.

Juno

kolmården

jag har varit på kolmården. det har erica också. och regnet var också där. en dag var regnet där hela dagen, men det gjorde ingenting för vi hade roligt ändå. vi åkte bil och tittade på bamseteater och på delfinerna. och delfinerna är ju i vatten hela tiden och de är glada i alla fall. det var vi med.

den andra dagen var regnet någon annan stans. då var det jättemånga människor där i stället. och bilar. vi åkte på safari och det hade mamma sett fram emot jättemycket. vi såg djur men mest såg vi andra bilar. girafferna och björnarna var skoj men strutsen var inte så skoj för den åt på pappas bil. dumma struts!

tigrarna ryter wrrroaaarrrrr och är gula och randiga. tigrar är spännande men mest spännande är det att leka med erica i bamselandet. vi vill åka dit och leka snart igen.

 erica och jag kör bil

 delfinerna leker i vattnet

 vi tittar på bilar i safariparken

 en dum struts

joar

Familjen tidsoptimist

Det är fyrtio mil mellan Sandsjö och Länna om man kör E4:an. I normala fall tar det då fyra och en halv timme plus en timme för att äta middag. Vägen över Dalarna är nog aningens längre men där finns det fler ställen att stanna och rasta på.

Så nu när lillasyster helst inte ska sitta längre än en timme i sträck i sin bilstol så tar familjen vägen över Dalarna. Eftersom alla var lite oroliga för att hon skulle börja magknipskrika vid åttatiden så planerades det för att vara hemma till dess. Jaha, då siktar vi på att åka vid tolv så kommer vi kanske iväg vid ett föreslog mamman. Lägg av, svarade pappan, ska det ta sju timmar? Jo med största sannolikhet, tre stopp varav två är matstopp och så trafiken.

Sagt och gjort, pappan spikade som en galning på skjulet i hällregnet, mamman packade så fort hon kunde. Och så slängdes en snabbfika med svärmor in i schemat också. Klockan två kom familjen iväg (inte illa pinkat för att vara en trähäst). Och så var det det här med att äta då. Stopp i Mora för att äta lunch, stopp i Arvslindan för att mata lillasyster och hälsa på svågern, stopp i Sala för att äta middag och mata lillasyster.

Tid för ankomst Länna: tjugotre noll noll. Nio timmar. Mamman är en stor tidsoptimist, pappan en ännu större. Men familjen hade tur, lillasyster bestämde sig för att inte ha magknip utan sov snällt hela vägen efter middag. Storebror också. Tur att det inte var något annat som skulle tajmas in.

Juno

Slut på friden

Vi har varit bortskämda. Lillasyster har varit så lugn och bara ätit, sovit, tittat och filosoferat under sina första veckor. För några dagar sedan började tecken på magknip och gaser i magen dyka upp. Eftersom familjen R-C varit på besök så har vi fått råd om vad en ammande mamma bör undvika att äta när bebisen har ont i magen: alla mjölkprodukter.

Först tyckte jag att det var svårt att förlika mig med allt som jag måste försaka i min kost. Det handlar ju inte bara om mjölk utan varenda produkt som innehåller ett mjölkprotein och då blir listan ganska så lång. Men hur som helst verkar det vara värt ett försök, för vi vill ju att lillan ska slippa ha ont i magen.

Nu har det stackars flickebarnet fått mer och mer ont i magen. Ikväll, för första gången, är hon helt otröstlig och gråter och gråter. Små tårar kommer det till och med! Herregud, det gör ont i hjärtat på både mig och maken. Vi slänger oss över Internet och surfar runt lite på magknip och kolik.

Kolik...börjar när barnet är tre till fyra veckor (som lillasyster är nu), skriker otröstligt - oftast på kvällen (klockan halv åtta drog det igång på allvar) - i två till tre timmar i sträck (nä!), går oftast över när barnet är tre till fyra månader (jeez).

Förutom mjölk kan man undvika allt som ger gaser annars, typ lök och kål, apelsinjuice, frukt (särskilt äpple) och allt spannmål skriver någon på sin blogg. Okej, jag har inte en susning om vad jag ska våga stoppa i mig hädanefter men nu känns det inte som en uppoffring längre. Vad som helst för att få liten att sluta gråta.

Och för att försöka se det positiva i att inte äta något, jag kommer väl snart kunna ha kläder som är mindre än storlek fyrtio...

Juno