JUNO

Det är fyrtio mil mellan Sandsjö och Länna om man kör E4:an. I normala fall tar det då fyra och en halv timme plus en timme för att äta middag. Vägen över Dalarna är nog aningens längre men där finns det fler ställen att stanna och rasta på.

Så nu när lillasyster helst inte ska sitta längre än en timme i sträck i sin bilstol så tar familjen vägen över Dalarna. Eftersom alla var lite oroliga för att hon skulle börja magknipskrika vid åttatiden så planerades det för att vara hemma till dess. Jaha, då siktar vi på att åka vid tolv så kommer vi kanske iväg vid ett föreslog mamman. Lägg av, svarade pappan, ska det ta sju timmar? Jo med största sannolikhet, tre stopp varav två är matstopp och så trafiken.

Sagt och gjort, pappan spikade som en galning på skjulet i hällregnet, mamman packade så fort hon kunde. Och så slängdes en snabbfika med svärmor in i schemat också. Klockan två kom familjen iväg (inte illa pinkat för att vara en trähäst). Och så var det det här med att äta då. Stopp i Mora för att äta lunch, stopp i Arvslindan för att mata lillasyster och hälsa på svågern, stopp i Sala för att äta middag och mata lillasyster.

Tid för ankomst Länna: tjugotre noll noll. Nio timmar. Mamman är en stor tidsoptimist, pappan en ännu större. Men familjen hade tur, lillasyster bestämde sig för att inte ha magknip utan sov snällt hela vägen efter middag. Storebror också. Tur att det inte var något annat som skulle tajmas in.

Juno