JUNO -

Snart kommer man och son

"När kommer mamma hem?" var bland det första sonen sade till pappan när han vaknade igår
"Men vi ska ju åka ned till mamma innan hon kommer hem"
"Jaaa hurraaaaaa..... jag saknar mamma...... ska vi åka nu ?"
"Nej men om några dagar så åker vi"
"Jaaaaa hurrraaaaa"

Och här på andra sidan jorden sitter mamman och kan inte annat än att hålla med. Om en vecka kommer de. Jaaaa hurrraaa!

Juno

2007-11-30 @ 15:17:50 Permalink Lite av varje Kommentarer (0) Trackbacks ()

Det är fleecetröja på

Ju kallare ju finare. Kan det vara så? På hotellet är det fullt blås med AC och på kongresscentret är det mer än fullt blås. Vi har haft det så kallt att fingrarna blir blå. Imorse hade jag en t-shirt, en fleecetröja och en stickad kofta på mig. Svårt att tro att man är i Thailand.

På lunchen har de dukat ett bord ute åt oss frusna nordbor. Så fort maten har slunkit ner i magarna så flyttar alla ut i solen. På en rad står våra röda stolar där vi sitter och vänder våra bleka ansikten mot solen. Ser rätt så festligt ut kan jag tänka för personalen står innanför glasrutan och skrattar åt oss.

Juno

2007-11-30 @ 08:23:14 Permalink Lite av varje Kommentarer (0) Trackbacks ()

Det kom ett brev

Ett anonymt brev i vår brevlåda, adresserat till mig personligen. Både kuvert och brev utskrivet på dator och postat med frimärke. Från en granne. Då har man gjort sig hyfsat mycket besvär med att inte avslöja vem man är.

Ämnet var att jag är en miljöbov som ofta låter min bil stå på tomgång åtta till tio minuter på morgonen och att jag borde investera i en motorvärmare. Poängen är solklar, jag håller jättemed. Och jag har en motorvärmare som jag använde hela förra vintern. I år har det varit lite rörigt på vår uppfart och i och med det har jag inte använt den som jag borde. Å andra sidan har det inte varit så värst många morgnar som man behövt skrapa rutan i år.

Och jag vill opponera mig mot två saker:
1. Åtta till tio minuter. Om den har stått så länge så har det varit någon enstaka gång, inte ofta.
2. Stå för era åsikter!

Avsändaren är en granne (vi är nio hus på vår gata), brevet är adresserat till mig och inte till maken som står skriven på bilen, det är från någon som är vaken att klocka mig någon gång mellan sex och halv sju. Av naturliga skäl så faller några grannar bort från listan över tänkbara avsändare. Hm.

Svar till en granne: Det är kloka åsikter, jag blir inte sur över att ni tycker jag gör fel. Men jag tänker inte försvara mitt beteende till någon som inte kan stå för sina åsikter och vågar framföra dem under eget namn. Vill ni ha en förklaring eller en ursäkt, ring på dörren. Ni vet var jag bor.

Juno

2007-11-25 @ 22:01:10 Permalink Lite av varje Kommentarer (3) Trackbacks ()

Hellre brun och fet än blek och fet

Jag har blivit lite fetare än sist. Nu står jag här och provar vilka kläder som jag kan ha med till Thailand och inget passar. På något vis är det rätt okej att vara lite småfet på vintern för då kan man gömma sig i stora kläder och sjalar men på sommaren syns varenda valk genom de tunna sommarkläderna. Och i Thailand är det sommar nu.

Men okej, jag ska inte klaga. Medan jag jobbar kommer jag inte ha tid att oja mig över en valk hit eller dit och sen när det är äntligen är dags för tre veckors strand så, vem kommer då att bry sig? Kanske jag lite grann men antagligen inte min man som kommer ligga och svälla bredvid mig och inte min son för han tycker det är skoj att leka hela havet stormar med min mage.

Och som min kloka syster sa en gång: Hellre brun och fet än blek och fet.

Juno

2007-11-25 @ 12:28:20 Permalink Lite av varje Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kvartsamtal - ett föräldrarego

Vi har varit på utvecklingssamtal på dagis. De här samtalen är underbar Lisa för själen. Först pratar dagispedagogen om hur de arbetar och vad som är vikten i verksamheten. Då sitter föräldrarna och nickar och tycker att allt låter bra. Perfekt att ha barnet alla dessa timmar varje vardag där de har tålamod med att han inte tar sig från punkt A till punkt B utan att passera punkt D, E, F på vägen, där de leker, läser, pysslar och pusslar med honom.

Sen berättar dagispedagogen, det är barnets fröken alltså, om hur de uppfattar barnet, jo han är snäll och han har en stark integritet, han är artig, kan klä på sig själv, kan ta mat själv, är jätteduktig på att pussla och så vidare. Nu sitter föräldrarna bara och myser och håller med, jaaa, visst är han extra duktig på ditt och datt, och jaaaa, så charmant liten kille, mmmmmm.

Sen åker vi hem och pussar och kramar på vår fantastiska kille och bråkar ingenting på hela kvällen. Mys.

Juno

2007-11-22 @ 07:35:15 Permalink Småbarnsliv Kommentarer (1) Trackbacks ()

Från punkt A till punkt B

Treåringen är dålig på att ta sig från punkt A till punkt B. På vägen till jackan hittade han en rolig bil eller en bok eller någon annans jacka. Han lullar gärna omkring och drömmer och drönar. Det kan ju driva vilken mamma som helst till vansinne.

Mamman tänker att han kanske har något fel på sitt korttidsminne. Sen undrar hon om hon inte vet någon annan som har problem med sitt korttidsminne. Någon som är henne väldigt nära som glömmer vad hon skulle göra på vägen till kylskåpet eftersom hon på vägen hittade en lapp, eller ett kvitto, eller en bok. Inte alls för att hon drömmer och drönar, nä nä, många bollar i luften tror hon att det heter...

I alla fall, medan hon slog sig ned vid makens dator, på vägen till blogg.se hann hon passera både gmail.com och facebook.com för att sedan inte längre minnas vad det var hon hade tänkt blogga om.

Sonen har ärvt hennes hobfötter med skomakarstortår. Han har visst även ärvt hennes förmåga att totalt glömma bort varför han är på väg till punkt B. Stackars barn. Mamman hoppas att han ska glömma bort att han är på väg till hennes säng i natt och helt enkelt vända om till sin egen säng, eller åtminstonde lägga sig på mjuka mattan som är på ungefär halva vägen.

Juno

2007-11-21 @ 20:56:05 Permalink Småbarnsliv Kommentarer (0) Trackbacks ()

idag ska vi äta kladdkaka

det är farsdag idag. pappa fyller inte år men vi ska fira alla pappor i alla fall. mamma har varit sjuk, mamma är sjuk så jag har inte köpt någon present till pappa. men igår bakade mamma och jag en kladdkaka. jag fick hjälpa till att ha i ägg, socker och all chokladen (och jag åt bara en pytte, pytteliten bit). mitt favoritredskap är slickepotten, den heter så för att när allt är hoprört till en smet så får man slicka på den. mmmmm, jag tror det blir en jättegod chokladkaka!

fast innan vi får fika så ska vi plantera buskar för det blir inte varmare än så här säger pappa. det är skitkallt säger mamma. men mamma behöver inte plantera buskar för hon är sjuk. hon orkar bara lägga pussel, snyta sig och sova. och så kan vi fira att mammas och min blogg har fyllt ett år igår. men allra allra först ska pappa och jag titta på traktorer på blocket. de är jättefina och jag vill köpa allihopa.

joar

2007-11-11 @ 11:30:14 Permalink Ur barnens perspektiv Kommentarer (2) Trackbacks ()

Green Wing - Brittisk humor när den är som bäst

Det sägs att Green Wing har blivit en succé i England. Och i ett litet hus i Länna. Denna underbara serie, inspelad i äkta sjukhusmiljö handlar ingenting om patienterna och är egentligen inte en sjukhusserie. Snarare en sjuk serie. Som Victoria Pile, skapare av serien uttryckte det "Patienterna är bara ivägen och Dr Statham skulle skrämma livet ur dem".

Men för att förstå det roliga med uttalandet måste man faktiskt titta på serien. Alltså, det är lite som MASH, fast ändå helt och hållet sin egen serie. Det underbara är att det faktiskt inte finns en enda sund karaktär i hela serien, och när dessa allvarligt rubbade personer möts i diverse intriger blir det bara för mycket. Och på något vis är det så för mycket att det blir brittisk humor när den är på sin absoluta topp.

Dr Statham verses Dr McCartney.

Dr Statham calling Joanna Claw -and colleagues.

Det går inte att beskriva, inte i några futtiga ord, inte med ett par futtiga små klipp. Jag kan bara säga det igen. Ta er tid att se serien, det är så uppfriskande att få sitta en stund, skratta, skämmas lite lagom och sakta inse att hur sjuka saker man än har gjort i sitt liv så är man ändå en av de normalaste personerna på den här planeten.

Juno

2007-11-09 @ 11:28:48 Permalink Kommentarer (2) Trackbacks ()

Vilken är din favoritchoklad?

Det är precis innan maten. Väntar på att maken ska komma hem med hämtmat från Sushihaket. Under tiden drömmer jag om choklad.

Mörk Droste - Marabou Helnöt - Kladdkaka med hallonsås - Chokladmousse med mandarin - Små lila chokladkulor med en rostad hasselnöt i, såna man köper på taxfreen - Kalaspuffar - Varm choklad med vispgrädde och rom - Trillingnöten i Presentchokladen ...

Gud vilken fin uppfinning chokladbönan är!

Juno

2007-11-08 @ 18:45:56 Permalink Lite av varje Kommentarer (2) Trackbacks ()

Hur kan det finnas så mycket hat?

Två män blir överkörda på Stureplan och dör. En sextonåring blir ihjälsparkad av andra sextonåringar. En vakt på Café Opera sparkar en gäst i huvudet. En pappa som på fyllan penetrerar sin åttaåriga son i baken och frias från våldtäkt. Listan kan göras oändlig.

Och nu har en artonårig Hitleranhängare skjutit ihjäl sig själv och åtta andra människor på en skola i Finland. Man tror att det som hände i Virginia i våras skulle ha inspirerat honom, det finns så många likheter. Jag läser tidningen på morgonen och jag gråter, av vanmakt, av rädsla och av sorg. Vem ska inspireras av den här killen? När ska det hända nästa gång? Var ska det hända nästa gång?

Debatter pågår om våldet verkligen har ökat med åren? Det kanske är som det alltid har varit fast nu anmäls fler saker? Och vi är inte säkra på att våldet har blivit råare heller. Men om några ungdomar, som är nästintill barn, i omgångar misshandlar, hotar och sedan mördar en handikappad man och filmar när han ber om nåd utan att avbryta sina handlingar. Är inte det rått nog för oss?

Spelar det någon roll om det var lika illa förr? Nej, det är nu det är förjävligt. Och det är nu det måste vara nog. Var och en börjar hos sig själv, själv ska jag ska slänga varenda pinne som det kan bangas med i det här huset.

Juno

2007-11-08 @ 09:39:10 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Faktiskt sexton eller bara sexton

Är man för ung för att sitta i häkte om man är sexton år? Ja, det kan man tycka. Fast är man inte för ung för att slå ihjäl någon när man är sexton år då? Det borde man tycka.

Juno

2007-11-06 @ 09:35:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()