JUNO

det har varit jättefint väder idag och jag har varit ledig från dagis. men det är tråkigt för det är inga kompisar hemma, alla är på sina dagisar. mamma måste jobba jobba jobba men hon gör fika åt mej och jag sitter på stenbänken i solen och försöker vara glad ändå.



joar

min mamma och jag har badat. vi drack den perfekta koppen te och mammas mage var en ö där kopparna kunde stå. fast sen sparkade bebisen precis där min tekopp stod och då ramlande den ner i havet.

och då var jag en prickig valbebis som kunde dyka efter koppen. och medan jag var en val tvättade mamma håret på mej, det var inte ens läskigt. jag har ett bamseschampo så nu har jag jättestarkt hår, dunderhonunghår.

när valen simmade iväg lekte vi mamma, pappa, barn. jag var storasyster och mamma var lillasyster. pappa som är i amerika fick vara mamman. men mamman och bebisen och storebror var döda. det tyckte inte mamma som var lillasyster var någon bra idé för om man är död kan man aldrig komma hem säger hon.

okej, då är de borta bara. eller så kan det vara femton mammor och femton mammor kan ju inte dö på samma gång!

efter badet får jag titta på backyardigans. då ska jag se eureka. jag är tasha, mamma är austin (fast hon är inte med i eureka) men det är pappa för han heter uniqua. jag längtar efter min pappa.

joar

Följande läser jag i dagens Metro:



Jag undrar vad det hade blivit för resultat om tjejer gjort lumpen...

Juno

Det första hon gör när hon vaknar är att sträcka på sig. Försiktigt med benen så att de inte ska krampa, ut med tårna och sedan snabbt pressa upp foten i nittio grader. Det gick bra. Sedan vänder hon huvudet åt vänster och tittar på sonen som sover med ett fridfullt uttryck i ansiktet. Hon klappar honom över kinden och det rufsiga håret.

Med möda vänder hon sig sidan åt höger och tittar på klockan. Va? Hon gnuggar sig i ögonen och tittar en gång till. Bara för säkerhets skull sätter hon sig upp för vara säker på att inga siffror skuggats. Men nej, väckarklockan visar på 08:34. Det är ju rätt så fantastiskt. Och väger man in att mor och son gick och lade sig vid kvart över nio (somnade tio) så är det ju helt fantastiskt.

Juno

På pendeltåget en eftermiddag ligger det högvis med tidningar. Metro, City, Punkt SE. De ligger på golvet, de ligger på säten och lite här och där. Trist.

Men idag på ett säte låg det tillsammans med dessa blaskor en påse med en halväten macka, en tom påse med kladd och en tom risifruttiburk. Här räcker det inte att säga trist längre. Äckligt passar bättre. Jag tror det är något fel på folk, jag menar, hur svårt kan det vara att ta sin gamla risifrutti ut ur tåget och slänga i en soptunna på perrongen? Va!

Juno

Något damp ner i min brevlåda. Ja inte den svarta utanför huset utan den som flyter omkring i cyberrymden förstås. Passande nog.



Juno

Jag måste sluta läsa tidningen. Varje morgon handlar det om något sorgligt och jag måste gråta en skvätt. Tårar i yoghurten för att lilla Engla är försvunnen. På mackan för att hon inte är försvunnen mer. Snyftar på perrongen för att hennes mamma har skrivit ett brev till alla som bryr sig och gråter i sina frukostar.

Eller som i morse, gråter på tåget för att en åttaårig flicka i Afrika någonstans blivit bortgift till en tjugoåttaårig karl. Nu hade hon visserligen fått godkänt att häva giftermålet eftersom hon ännu inte var könsmogen men innan det så hann ju karlhelvetet fullborda sin äktenskapliga rättighet. Och just nu känns det inte som någon större tröst att han påstår att han inte genomförde det med våld.

Nähä, men vad är det för fel på folk egentligen?! Jag tror att jag bara vill läsa Bamse och se på Byggare Bob och aldrig mer veta vad som händer i världen. Bo i en såpbubbla och bara sitta i tystnaden och se på de vackra färgerna.

Juno

Att välja barnvagn är som att välja bil. Skitsvårt alltså. Först ska det väljas märke, sen modell, sen hjul, och fälgar, och färg och när man väl bestämt sig kostar det rätt mycket pengar och är tre månaders leveranstid.

Så efter många om och men så valde vi en vagntyp, gick ut på blocket och hittade en från förra året som låg ungefär fyrtio procent billigare än nypris. Och idag satte vi oss i bilen, den lilla som jag brukar tuffa runt i, och for iväg för att shoppa en vagn. Piece of cake.

Det är bara det att vagnen inte gick ner i bagageluckan. Den var typ en centimeter för bred. Hur snopet som helst. Så vad göra? Vi åker tillbaka till affären och kollar på vagnen modellen mindre och vi mäter hjulbredden och konstaterar att jo, det fungerar vi får leta efter en sån vagn istället.

Nu är vi hur nära som helst att bara dra hem och ge oss ut på blocket igen men som av en ingivelse får jag för mig att vi kanske ändå ska prova att den går ner. Försäkerhetsskullbara. Det visar sig att den här lilla vagnhelvetet har  finessen att vika sina små framhjul på tvären när man packar den. Då blir den i liggande läge bredare än vad den vanligen är. Och går inte ner i bilen. Öh, vad nu göra?

Hem och surfa på blocket och självklart är trendvagnarna mindre, lättare och går garanterat ner i bilen. Fast de är å andra sidan rätt mycket dyrare också. Åttatusensjuhundra spänn för en vagn. Det är rätt galet. Och det visar sig att det finns typ klubbar för folk som älskar just den här vagnen och det är hundrafemtio sidor kommentarer i forumet.

Allvarligt. Hur mycket kan man snacka om en vagn egentligen? Folk skriver att de läääängtar tills vagnen ska komma. Jag längtar efter min bebis. Men jag måste ha en vagn och det ger mer en känsla av ångest än tillfredställelse. En begagnad trendvagn kostar nästan lika mycket som en ny präktigmansvagn.

Kanske lika bra att köpa en annan bil istället.

Juno

Det är pappans tur att läsa för barnet ikväll.

Mamman: Ska jag väcka dig om en liten stund så du kan sova i vår säng eller ska du sova inne hos Joar inatt?
Pappan: Fnys. Det behöver du inte, jag kommer ju snart

Två timmar senare. Det är inget bra på teve och inga kompisar på msn så mamman går och lägger sig och njuter av att få den stora sängen för sig själv. Utan drag i håret och utan snarkningar.

Juno

Det är sådant man bara hör om i amerikansk teve. Typ. Att någon har råkat kört sin katt i tvättmaskinen. Men nu är det ett faktum, inte en skröna. Katten överlever detta äventyr. Kollegan såg lite chockad ut när hon igår eftermiddag lade på luren efter samtal med sin make och sa rakt ut i luften:

- Han tvättade katten!

Svart tvätt, svart katt. Som gillar att ligga och sova i tvättmaskinen. Det är sånt som kan hända vem som helst, att man råkar dra igång maskinen utan att kontrollera att det inte ligger eventuella snyltgäster och sover där. Och katten lever berättar hon, enligt maken ser den dessutom relativt normal ut. Vi andra har tusen frågor, hur kan katten andas där inne med allt vatten, tycker katten det är kul eller hemskt när centrifugen körs och får man köra om tvätten för det är katthår på allting nu?

Nu väntar jag bara på att kollegan ska komma in så vi får veta hur den stackars lilla hårbollen mår.

Juno

Det är så värdelöst. Enligt min kalender tränade jag sex gånger på SATS under året som gått (man kan inte teckna kortare avtal än ett år). Vi får väl hoppas att jag glömt att skriva in några gånger för annars har jag ett snittpris på niohundratio kronor per träningstillfälle. Låt oss vara optimistiska och låtsas att jag tränade i alla fall femton gånger. Då har jag bara betalat fyrahundra kronor varje gång.

Om jag köper ett Wii fit för tretusenfemhundra ungefär och lyckas använda det nio gånger har jag samma snittpris som på SATS. Ja men hur svårt kan det va? Spela lite tevespel ett par gånger i veckan. Det kommer bli en kanoninvestering...

Juno

Vissa dagar orkar mamman inte vara mamma. Hon är trött, barnet är trött och pappan är antagligen också trött, fast han är i Belgien så det vet man inte med säkerhet. På dagis "ska barnet bara" men kommer till slut springandes precis när mamman är på väg att stänga dörren och åka hem själv efter bara fem minuters milda hot.
Middagen flyter fint och alla är glada en liten sekund.

När Bolibompa är slut är dags att bada. Först säger mamman till snällt, sedan lite mindre snällt, och så lite högre och så ännu högre. När snälla inte fungerar, när ingen svarar på något hon säger är det dags för hoten: "Om du inte tar av dig kläderna och hoppar i badet nu så får du sova själv ikväll. Inget läsa bok, inget ligga bredvid, inget sitta bredvid. Helt själv!" hotar mamman.

Sen drar mamman av barnet kläderna och proppar ner honom i badet. Och sen ska det inte tvättas några barnakroppar, och det ska inte smörjas in någonting och inga tänder ska borstas. S-u-c-k, nu är mamman mer än trött och det är nu den verkliga kampen börjar.

Barnet har precis begripit att det inte blir något nattsällskap ikväll. Tårar, tandagnissel och all världens argument: "Jag hörde inte att du sa det förut" och "Jag orkar inte sova själv" och "Mamma, nu ropar jag på dig, varför kommer du inte?" och "Men imorgon ska jag komma när du ropar"...

Mamman är extra blödig och funderar många gånger på att bara slänga alla principer över bord och hoppa ner i ungens säng och kramas och torka alla tårarna. Men. Hon är stark, hon sitter kvar i soffan och efter vad som känns som en evighet men antagligen inte är mer än max en halvtimme så tystnar gråtlåten. Hon har klarat det, hon slipper få besök av Jo, supernannyn.

O, duktig mamma. Hon kanske väntar med att säga upp sig trots allt.

Juno

Världen är full av roliga och utmanande spel. Sådana där man ska tänka ut smarta strategier, eller bygga upp hela samhällen, eller svara på komplicerade frågor och lära sig något på kuppen. Eller åtminstonde, sådana där man tar sig från en lätt bana till en medelsvår bana till en supersvår bana genom att hoppa och plocka svampar eller skjuter ihjäl ett gäng gangstrar.

Men vad gör jag? Jo, jag fastnar i vad treåringen kallar för prickspelet på min telefon. Tryck, tryck på prickarna så kommer det nya prickar. Och när det inte kommer nya prickar längre så är spelet slut. Och detta kan jag ägna mig åt halv elva på kvällen när jag är dödligt trött och borde sova för länge sedan. Sorgligt.

Juno

Nu är spekulationerna i full gång. Vem är det som ligger där inne egentligen?
Så här vet man. Väldigt vetenskapligt bevisat förstås.

Pojke om magen står fram mer än åt sidan
Pojke om det sitter en lång pigmentrad från naveln och neråt
Flicka om fostrets hjärtfrekvens är över 140 slag per minut
Pojke om mamman har mycket halsbränna
Flicka om fostret hickar mycket
Pojke om fostret sparkar mycket
Flicka om mamman har många urinvägsinfektioner
Flicka om fostret ligger lågt i magen
Pojke om befruktningen skedde på ett udda datum
Flicka om mammans tandkött blöder
Flicka om mamman är sugen på citron
Pojke om mamman är sugen på choklad
Flicka om fostret sparkar mycket på höger sida
Flicka om mamman mår mycket illa

Okej, då vet jag. Det blir en bebis. Det var väl det jag misstänkte hela tiden.

Juno

Endast en kille som är tre år och nio månader kan komma undan utan fysiska skador efter att ha dragit mig i ena bröstvårtan med kommentaren:

- Varför har du långa bröst?

Juno