Faktiskt. Fredagsmys
Mamman går på anti-list-träning. På något vis är det meningen att listorna ska tämjas, de får finnas men inte invadera, självföröka sig och explodera i hela mammans tillvaro. Så tänker mamman på vägen hem från jobbet. Att i helgen är det massor av saker att göra men nu ska det göras en sak i taget, så behövs inte miljoner listor.
Direkt efter middagen hör hon sig själv säga "hur ska vi planera det här nu då?" Ska vi ta en timme och röja undan på en gång så blir det lite trevligt att vara i huset sen menar hon. Och så räknar hon upp dammsuga under bordet, ladda en tvätt, röja diskbänken och dra igång en diskmaskin och kanske köra en liten repa över toalett och badrum också.
Pappan bara tittar på sin fru. Sen konstaterar han att "nej, det ska vi inte". Han är klok den där pappan. Det blir Draktränaren, popcorn och ostkrokar för hela familjen i soffan. Pappan har en bra lista på lager tycker mamman. Snart när barnen har somnat ska mamman ta itu med sin egen trista lista.
Juno
Virrobert
Häromdagen ringde L från dagis. Hjärtat i halsgropen men det var ingen fara, hon ville bara ytterst vänligt påminna mig om att jag inte hade lämnat in semesteransökan för Elsa. Fast det var två veckor sedan lappen skulle in. Ååååhhhhh.
Hämtar på fritids ganska sent, på dagis ännu senare (men hon är inte sist i alla fall). Smyger in på den tomma avdelningen och skriver en lapp med semesterveckor och ursäkter. Smyger vidare till barnets hylla där det sitter en lapp med texten "extrakläder saknas". Såklart =(
Väl ute på gården inser jag att flickans vagn inte står där den brukar. Funderar en sekund och inser att nej just det, den har ju legat i min bil hela dagen. Som tur var har hon fått låna en vagn att sova i. Tack snälla dagis för allt tålamod med virriga morsor!
Idag kommer vagnen att komma på plats i alla fall, idag har jag ingen bil på morgonen så Elsa och jag ska ta en promenad till dagis. Vi tar det lite lugnt och lyxar på frukt och yoghurt med honumg och rostmackor. Kan det räknas som någon slags kompensation? Ja kanske för henne och mig, inte något som gör dagispersonalen så mycket gladare kan man tänka. Men nästa år, då! Då kommer nog varenda lapp lämnas in i tid och vartenda plagg vara märkt och struket och ja, you name it! Man måste tro på mirakel.
Juno
Hämtar på fritids ganska sent, på dagis ännu senare (men hon är inte sist i alla fall). Smyger in på den tomma avdelningen och skriver en lapp med semesterveckor och ursäkter. Smyger vidare till barnets hylla där det sitter en lapp med texten "extrakläder saknas". Såklart =(
Väl ute på gården inser jag att flickans vagn inte står där den brukar. Funderar en sekund och inser att nej just det, den har ju legat i min bil hela dagen. Som tur var har hon fått låna en vagn att sova i. Tack snälla dagis för allt tålamod med virriga morsor!
Idag kommer vagnen att komma på plats i alla fall, idag har jag ingen bil på morgonen så Elsa och jag ska ta en promenad till dagis. Vi tar det lite lugnt och lyxar på frukt och yoghurt med honumg och rostmackor. Kan det räknas som någon slags kompensation? Ja kanske för henne och mig, inte något som gör dagispersonalen så mycket gladare kan man tänka. Men nästa år, då! Då kommer nog varenda lapp lämnas in i tid och vartenda plagg vara märkt och struket och ja, you name it! Man måste tro på mirakel.
Juno
Britten i mig
När jag bodde i England så retade jag mig på att alla satt och käkade vid datorerna. Chips, läsk, choklad. OCh sen hade de uräckliga tangentbord. Idag känner jag mig ytterst brittisk. De här tangenterna borde vara helt blanka men just nu ser de precis hur äckliga ut sim helst!
UCK. Förutom lite allmänt skit och fingerfett så fick kvällsjobbet ackompanjeras av ett par rostmackor med marmelad. Och en snutt sockerkaka visst. Det är läbbigt. Men gott. Imorgon blir det sanering.
Juno
UCK. Förutom lite allmänt skit och fingerfett så fick kvällsjobbet ackompanjeras av ett par rostmackor med marmelad. Och en snutt sockerkaka visst. Det är läbbigt. Men gott. Imorgon blir det sanering.
Juno
min tidning!
när det kommer en katalog från något som heter biltema eller från en gubbe som heter clas, då blir pappa jätteglad och vill läsa fast vi äter mat samtidigt. och ibland när det kommer en tjock tjock bok med bilder på kläder blir mamma glad.
min storebror han blir glad när det kommer en tidning med leksaker och han blir jätteglad när det kommer en med legobilder i. och titta här, titta vad som kom i min brevlåda och som jag blev jättejätteglad av! en hel tidning med glassar! rosa glassar och vita glassar och randiga glassar. massa glassar!
elsa
Min att göra lista...
...är oändlig. Den innehåller både små, stora, pyttesmå, snabblösta, månadslånga och några rejält trista aktiviteter. Jag har under denna långa helg påbörjat X antal aktiviteter men har ännu fler kvar såklart. Idag hann jag till och med ut i solen och klippa ner lavendelbuskarna. Så det blev ju trevligt att få ta del av det vackra vädret en stund...
I övrigt är det svårt att skönja några som helst resultat eftersom jag måste ja-vad-jag-nu-måste innan jag ens kan börja med ja-vad-det-nu-är-jag-skulle-börja-med. Detta innebär att det ligger fragment av alla påbörjade projekt utspridda över hela huset och det ser ut som en bomb har slagit ner.
En dag kvar att få till lite avslut alltså. Fast då har jag ju bokat in några timmar på kontoret och sen ett besök på sjukhuset där min gamla far nog ser fram emot lite sällskap. Risken är överhängande att jag (och resten av min familj) tvingas leva i detta kaos någon vecka till. Eller ett par. Kanske någon månad. Men inte något år, definitivt inte. Ha ha. Eller?
Juno
I övrigt är det svårt att skönja några som helst resultat eftersom jag måste ja-vad-jag-nu-måste innan jag ens kan börja med ja-vad-det-nu-är-jag-skulle-börja-med. Detta innebär att det ligger fragment av alla påbörjade projekt utspridda över hela huset och det ser ut som en bomb har slagit ner.
En dag kvar att få till lite avslut alltså. Fast då har jag ju bokat in några timmar på kontoret och sen ett besök på sjukhuset där min gamla far nog ser fram emot lite sällskap. Risken är överhängande att jag (och resten av min familj) tvingas leva i detta kaos någon vecka till. Eller ett par. Kanske någon månad. Men inte något år, definitivt inte. Ha ha. Eller?
Juno
Till Blåkulla ska vi
Idag är det skärtorsdag. Då flyger alla häxor och påskkäringar till Blåkulla. Till vårt hus kom två påskkäringar av modernt snitt. Röda kinder, en framsträckt plastlåda och inget mer. Ingen teckning, inga häxkläder...
Mina egna barn vill också vara påskkäringar, och samla godis. Det klart de ska vara påskkäringar, jag letar fram lite förkläden och fejkfräknar. Men. Det finns alltid ett men. Gammelmodiga Jenny tycker inte att de egna barnen ska gå runt och tigga godis av okända personer.
Sonen väljer således ut fyra grannar som är hemma. Och sen börjar han jobba med att rita fina teckningar med påskägg, harar och häxor på (åååh ingen kommer att vilja ta emot mina teckningar, de är för fula). Joho! Nehej. Joho! Okej. Häxorna flyger i full rulle på sina kvastar. Glad påsk, varsågoda. Tack och tack. Och godis mitt i veckan är bara bäst!
Glad Påsk!
Juno
Mina egna barn vill också vara påskkäringar, och samla godis. Det klart de ska vara påskkäringar, jag letar fram lite förkläden och fejkfräknar. Men. Det finns alltid ett men. Gammelmodiga Jenny tycker inte att de egna barnen ska gå runt och tigga godis av okända personer.
Sonen väljer således ut fyra grannar som är hemma. Och sen börjar han jobba med att rita fina teckningar med påskägg, harar och häxor på (åååh ingen kommer att vilja ta emot mina teckningar, de är för fula). Joho! Nehej. Joho! Okej. Häxorna flyger i full rulle på sina kvastar. Glad påsk, varsågoda. Tack och tack. Och godis mitt i veckan är bara bäst!
Glad Påsk!
Juno
: |
Jag trodde i min enfald att det skulle vara lugnt på vägarna den här veckan. Alla är väl på påsklov tänkte jag. Men icke så. Det var förbannat många bilar på 73:an och ännu fler på Essingeleden. Nästan en hel timme tog det att åka till jobbet vid åttatiden på morgon.
Jag misstänker att det kommer vara aningens mindre trafik på vägen hem...
Juno
Jag misstänker att det kommer vara aningens mindre trafik på vägen hem...
Juno
slut i rutan
nu är det slut på semestern. imorgon ska vi åka hem till stan igen. idag har det regnat hela dagen men det gör ingenting alls. vi har nämligen gjort något annat som är lika roligt som att åka skidor, vi har varit och badat! och jag har köpt en ny munkis som är himla cool, som det står åre på. och elsa har fått en ny mössa. och hela after skin, rock'n roll va!
joar
joar
Allt är samma. Allt är bra.
Så här kunde jag ha det jämt. Vara ledig. Leka med ungarna. Fotografera. Blogga lite blaj...Åka lite skidor, hänga på afterski, käka god mat. Ha träningsvärk i låren efter att ha åkt i samma höjd som en nittioåttacentimeters person en hel dag. Dricka ett glas vin eller inte. Spelar ingen roll. Kolla på bilder, lattja lite med Photoshop. Sova. Sovmorgon. Ni fattar grejen. Bara vara.
Ungarna älskar skidbackarna. Joar kör så det ryker i de blå backarna. I de partier där det är lite brant tjuter han av glädje och kastar sig ut högt sjungandes på KISS "rock'n roll all nite". Elsa åker själv i de små små backarna och i de blå får hon hänga med mellan benen på oss föräldrar. Det tycker hon är toppen och hon sjunger på "gillar gillar gillar allra bäst" hela vägen ner.
Joar kör sin grej - coola ungen
Elsa kör sin grej - knasiga ungen
De blir trötta men de pallar. De är tappra och de är glada (näääästan hela tiden). De vill inte hem och vila, de vill inte hem och laga mat. De vill på afterki och titta när Anders spelar. Igen. Igår. Idag. Imorgon. Och Elsa säger:
- Först ska vi åka skidor.
- Sen ska vi titta på Anders. Som sjunger. Högt.
- Ooooh sjunger han.
Duo Jag kör sin grej - rock party
Och det gör vi. En liten stund i alla fall. Vi tar en öl, barnen dansar järnet i väntan på bandet. De får en egen fanclub bland de andra som väntar. Och sen orkar de gå och käka enorma mängder pasta och pizza på Grappa innan de lydigt däckar i sina sängar. Jag ser fram emot att inte ha något nytt att skriva om imorgon. Låta varje dag bli som de två senaste. Bara må bra.
Juno
Ungarna älskar skidbackarna. Joar kör så det ryker i de blå backarna. I de partier där det är lite brant tjuter han av glädje och kastar sig ut högt sjungandes på KISS "rock'n roll all nite". Elsa åker själv i de små små backarna och i de blå får hon hänga med mellan benen på oss föräldrar. Det tycker hon är toppen och hon sjunger på "gillar gillar gillar allra bäst" hela vägen ner.
Joar kör sin grej - coola ungen
Elsa kör sin grej - knasiga ungen
De blir trötta men de pallar. De är tappra och de är glada (näääästan hela tiden). De vill inte hem och vila, de vill inte hem och laga mat. De vill på afterki och titta när Anders spelar. Igen. Igår. Idag. Imorgon. Och Elsa säger:
- Först ska vi åka skidor.
- Sen ska vi titta på Anders. Som sjunger. Högt.
- Ooooh sjunger han.
Duo Jag kör sin grej - rock party
Och det gör vi. En liten stund i alla fall. Vi tar en öl, barnen dansar järnet i väntan på bandet. De får en egen fanclub bland de andra som väntar. Och sen orkar de gå och käka enorma mängder pasta och pizza på Grappa innan de lydigt däckar i sina sängar. Jag ser fram emot att inte ha något nytt att skriva om imorgon. Låta varje dag bli som de två senaste. Bara må bra.
Juno
Snö, sol och duktiga ungar
Åre 13 april 2011.
Elsa kastar sig ner för backarna utan att tveka
Joar knäckte koden och vill aldrig lämna backarna
Softa ungar solar en stund i backen
Grannen kör "feel good" afterskii på Bygget
Nä, det pallar inte Elsa. Dags att gå hem efter en riktigt bra dag!
Juno
PS. det är vår!
Elsa kastar sig ner för backarna utan att tveka
Joar knäckte koden och vill aldrig lämna backarna
Softa ungar solar en stund i backen
Grannen kör "feel good" afterskii på Bygget
Nä, det pallar inte Elsa. Dags att gå hem efter en riktigt bra dag!
Juno
PS. det är vår!
jag åker tåget. länge åker jag tåget.
jag är elsa. det här är min dag.
jag undrar om vi är framme snart?
näe? okej, då fixar jag ett prinsessapussel en stund
jag har tråkigt, jag leker med mammas telefon
mamma har också tråkigt 
här ska vi av säjer mamma. ska vi?
ja, vi har kommit rätt! knasbrorsan är ju redan här!
elsa
Jättebra blev det ju
Man är som man är. Eller ränderna går aldrig ur en zebra. Själv är jag tidernas tidsoptimist. Och jag fattar inte riktigt hur det går till för oavsett hur välförberedd jag än är så kommer jag alltid iväg i sista sekunden. I värsta fall efter den sista sekunden.
Jag som hade packat allt redan i går morse, jag som hade gott om tid att jobba klart på kvällen, och fixa och smådona lite också. Jag som bara hade en enda sak kvar till på morgonen. Få upp mig själv och dottern ur sängen och få på oss våra kläder. Det tar ju nästan noll minuter, men okej då, jag avsätter fyrtiofem.
Fyrtiofem minuter ja, Vart tog de vägen nu då? Borde inte fyrtiofem minuter räcka gott och väl för någon som redan har packat och som dessutom har jobbat klart och inte att förglömma, redan har fixat och smådonat lite. Tydligen inte är det enda jag kan säga. När taxin kommer tio minuter tidigt så är Elsa fortfarande i pyjamas. Va? Hjälp!
Rafsa rafsa, springa, vimsa. En kvart senare än utsatt tid rullar taxin ut från området och rätt in i morgonkö på 73:an. Öh. Oj. Vilken tur att taxibilar får köra i bussfilen nu för tiden. Vilken tur att jag vet om att jag är tidsoptimist och hade bokat taxin med väldigt gott om tid. Vilken tur att kön släpper och vi är på centralen med en kvarts marginal.
För en kvart är nämligen exakt vad det tar att släpa mor, dotter, monsterväska, monsterhandbagageväska och rosa Barbapaparyggsäck runt bygget på centralen, längs hela den långa perrongen och ända till vagnen som bara är en prick längst där borta. Men det räcker, en kvart är precis lagom. Vad bra jag har timat det hela, nu behövde vi inte springa och inte vänta. Nu åker vi. Hej Åre, hej Per och Joar, nu är vi på väg!
Juno
Jag som hade packat allt redan i går morse, jag som hade gott om tid att jobba klart på kvällen, och fixa och smådona lite också. Jag som bara hade en enda sak kvar till på morgonen. Få upp mig själv och dottern ur sängen och få på oss våra kläder. Det tar ju nästan noll minuter, men okej då, jag avsätter fyrtiofem.
Fyrtiofem minuter ja, Vart tog de vägen nu då? Borde inte fyrtiofem minuter räcka gott och väl för någon som redan har packat och som dessutom har jobbat klart och inte att förglömma, redan har fixat och smådonat lite. Tydligen inte är det enda jag kan säga. När taxin kommer tio minuter tidigt så är Elsa fortfarande i pyjamas. Va? Hjälp!
Rafsa rafsa, springa, vimsa. En kvart senare än utsatt tid rullar taxin ut från området och rätt in i morgonkö på 73:an. Öh. Oj. Vilken tur att taxibilar får köra i bussfilen nu för tiden. Vilken tur att jag vet om att jag är tidsoptimist och hade bokat taxin med väldigt gott om tid. Vilken tur att kön släpper och vi är på centralen med en kvarts marginal.
För en kvart är nämligen exakt vad det tar att släpa mor, dotter, monsterväska, monsterhandbagageväska och rosa Barbapaparyggsäck runt bygget på centralen, längs hela den långa perrongen och ända till vagnen som bara är en prick längst där borta. Men det räcker, en kvart är precis lagom. Vad bra jag har timat det hela, nu behövde vi inte springa och inte vänta. Nu åker vi. Hej Åre, hej Per och Joar, nu är vi på väg!
Juno
Jag ska bara...
...sa Alfons Åberg. Men det sa även fru Abrahamsson. Familjen ska till Åre och tanken är några dagars semester med lite skidåkning och lite avkoppling i största allmänhet. After skii också, det får inte glömmas bort. Och i vanlig ordning så är allt rätt så o-ordnat men igår blixtrade det till och det packades för fulla muggar. Väldigt förberett. Ovanligt förberett faktiskt. Och det fanns hopp.
Men idag är allt som vanligt igen. Programmet som skulle användas på jobbet fungerade inte. Halva dagen försvann. Livlina T22 utnyttjades, för vilken gång i ordningen är omöjligt att säga, och det lilla barnet är upplockad från dagis. Det som skulle bli komma hem i god tid trots allt och hellre vara klar på jobbet innan jag åker blev till att utnyttja även leverantörens snällhet:
"Hej jag måste bara lägga barnet, det tar en halvtimme, är det okej om du går ner och fixar det sista med mitt program vid niotiden?" Och jo, det finns änglar. Lite här och där. Tack till er!
Nu. Nu ska jag bara. Sen ska jag bara. Men när jag är färdig med att bara göra det sista jag ska göra, då ska jag ha semester och då blir det värt det.
Juno
Men idag är allt som vanligt igen. Programmet som skulle användas på jobbet fungerade inte. Halva dagen försvann. Livlina T22 utnyttjades, för vilken gång i ordningen är omöjligt att säga, och det lilla barnet är upplockad från dagis. Det som skulle bli komma hem i god tid trots allt och hellre vara klar på jobbet innan jag åker blev till att utnyttja även leverantörens snällhet:
"Hej jag måste bara lägga barnet, det tar en halvtimme, är det okej om du går ner och fixar det sista med mitt program vid niotiden?" Och jo, det finns änglar. Lite här och där. Tack till er!
Nu. Nu ska jag bara. Sen ska jag bara. Men när jag är färdig med att bara göra det sista jag ska göra, då ska jag ha semester och då blir det värt det.
Juno
Trevliga familjen
En mamma och två barn sitter vid middagsbordet och funderar på hur man får en trevlig familj som alla vill bo i. Mamman tror det blir trevligt om man inte skriker utan pratar i vanlig samtalston med varandra. Sonen tänker sig att det blir trevligt om alla lyssnar på varandra. Tjat gillar varken liten eller stor. Sedan kommer de överens om att det är trevligare med glada människor än arga människor. Dottern bankar med besticken i bordet för att manifestera det som sägs.
Alla tummar på att försöka göra de här sakerna som skapar den trevliga familjen som alla vill bo i. För att fira lite föreslår mamman att de kanske kan ha en myskväll mitt i veckan. "Neeej" skriker dottern förtvivlat "Jag vill gå till Viola!" och sonen säger i en trevlig samtalston att han sticker till Anton hellre.
Jaha, okej. Jo tvätta, diska och städa ska man ju också hinna göra någon gång och när man är klar blir det ju attans trevligt också. Tänker mamman när hon ett par timmar senare ber barnen (i vanlig samtalston) att klä av sig sina kläder för sjunde gången. Sju är ju ett trevligt tal.
Juno
Alla tummar på att försöka göra de här sakerna som skapar den trevliga familjen som alla vill bo i. För att fira lite föreslår mamman att de kanske kan ha en myskväll mitt i veckan. "Neeej" skriker dottern förtvivlat "Jag vill gå till Viola!" och sonen säger i en trevlig samtalston att han sticker till Anton hellre.
Jaha, okej. Jo tvätta, diska och städa ska man ju också hinna göra någon gång och när man är klar blir det ju attans trevligt också. Tänker mamman när hon ett par timmar senare ber barnen (i vanlig samtalston) att klä av sig sina kläder för sjunde gången. Sju är ju ett trevligt tal.
Juno
Ett utökat ordförråd
När man är sex år, på väg att bli sju så lär man sig många nya ord. Oftast märks det när man blir förbannad på sin pappa eller mamma. För ett par veckor sedan skrek det arga barnet att hans pappa "i alla fall är en jävla fuck you idiot" varpå familjelexiconet fick gå igenom vad fuck you betyder och varför säger man egentligen jävla, undrade sonen tillbaka. Ja, det kan man verkligen undra.
Igår fick mamman sig sin beskärda del och blev tilldelad titeln jävla idiotbög. Upp med lexikonet igen och förklara om kärleken mellan alla människor, flickor, pojkar, pojkar och flickor. Utvecklingen ter sig inte alltid så positiv tycker mamman. Oundviklig? Förmodligen, men inte så rolig.
Juno
Igår fick mamman sig sin beskärda del och blev tilldelad titeln jävla idiotbög. Upp med lexikonet igen och förklara om kärleken mellan alla människor, flickor, pojkar, pojkar och flickor. Utvecklingen ter sig inte alltid så positiv tycker mamman. Oundviklig? Förmodligen, men inte så rolig.
Juno