JUNO

På sistonde har jag åkt mycket taxi. Och oftast åker jag med trevliga personer men alla är ju väldigt olika. Det är ju intressant, hur många olika ämnen man kan täcka in på en vecka. Ali berättade att hans släktingar hade flyttat till Kalifornien men han hade lockats av den varma svenska sommaren och demokratin i vårt land och blivit tämligen besviken på båda delarna. Han berättade att en av hans arbetsgivare ville att han skulle byta namn, men va? nej! hans namn är Ali och han vill vara Ali. Med all rätta.

 

Christersson frågade om allt i advokatvärlden och projektledaren i stolen bredvid fick svårt att svara. Nej, jag vet inte om det finns ett åklagarsamfund och nej, jag vet inte om fler vill bli åklagare och sätta dit the bad guys än få dem friade som försvarsadvokat. Nej jag vet inte för jag är projektledare och inte advokat. Nej, jag orkar inte prata mer om det heller. Tjurig tystnad.

 

Men nu har jag hittat Loredana. Hon är fyra år yngre än jag, bor i Skogås och startar sina dagar med en körning av mig kvart över sju på morgonen. Det är så himla trevligt! Alla diskussioner vi tar upp på måndagen kan vi utveckla på tisdagen och vi pratar om familjer, uppväxter, barn (hennes kille är nästan jämnårig med Elsa), politik och vardag. Inget ont som inte har något gott med sig, en ny bekantskap att uppskatta!

 

 

 

Idag fick jag lära mig något nytt. Det finns ett program som eter Farmen. Det visste jag redan. Där blir deltagarna inte kära i varandra. För Farmen är inte Bonde söker fru.

 

Tydligen. Det vet granntjejerna. 

 

 

Juno

 

Om tio minuter åker han. Den som kan han åker till Åre och åker skidor i tre dagar. Det är han värd, han har slavat med handling och fix innan han åker. Skönt att slippa leka passupp några dagar. Säger jag. Hjälp vad ensamt det blir, skynda dig hem! Tänker jag.

 

Min åttaåriga son installerar Wordfeud på sin telefon och vill spela mot sin mamma. Självklart, vad roligt att han vill spela ett ordspel! Jag anstränger mig för att lägga bra ord men inte sno alla tripplar. Han bjuder också in sin moster till spel. Jag tipsar honom och hjälper honom bara lite grann, både mot henne och mig själv.

 

Idag spelade jag fram ett drömläge åt honom. Han spelade på andra ställen. Själv får jag sätta mig på händerna för att inte ta stället, tittar noga på vem min moståndare är så jag inte bara klampar på som i alla andra spel. Långa ord så det ska finnas många ställen för sonen att välja på.

 

Tillslut hittar han drömläget men undrar, vad kan man spela där? Och jag hjälper honom till min undergång.

 

Först ut med att rita på gipset är min fyraåring. En prinsessa som ritar en prinsessa...

 

 

Jag halkar helt odramatiskt på en isfläck och får foten under mig. Försöker instinktivt ta mig till jobbet men ger upp och ringer maken för hämtning.

 

Tisdag morgon 09.15

Det är en lättare stukning, du kan nog stödja på foten fullt ut igen om två-tre dagar, säger läkaren på akuten i Haninge. Liniment, värktabletter, bandage, hem.

 

Onsdag eftermiddag 15.00

Det gör lite ont men jag är rätt okej. Testar att hasa/linka lite som träning säger jag till maken. Pucko säger maken tillbaka.

 

Torsdag kväll 19.30

Det gör ont. Fotens form är rund.

 

Fredag morgon 08.15

Haninge vårdcentral. Det är en stukning, du får räkna med att det kan ta två-tre veckor innan det är helt läkt, säger läkaren. Röntgen? Nej det behövs inte. Jag forcerar fram en röntgen.

 

Fredag eftermiddag 14.30

Det är en bit av benet som är av, du får gips i sex veckor. Här är kryckor med broddar på.

 

 

 

En isfläck i en tunnel mellan pendeltåg och tunnelbana. En tant i den samma tunnel. Swosch. Aj. Skit. Funderar en stund på om det är smartast att vända om och ta pendeltåget istället för tunnelbanan för då får jag lite kortare att gå från bussen till kontoret och lite kortare till bilen när jag ska hem igen. Sen inser jag att det inte ska gås någonstans.

 

Får hjälp av en karl att hoppa upp till busshållsplatsen där maken hämtar. Hoppar in till akuten i Haninge där det i alla fall konstateras att varken ben eller ledband är av. Hoppar hem med voltaren, värktabletter och foten i bandage. Maken rotar fram kryckorna från källaren. Känner mig som en tant. En klant-tant.

 

Vågar mig inte på några trappor. Boar in mig i soffan i arbetsrummet med foten i luften och datorn i knät. Det mesta går att lösa, det går att prata i telefon, det går att logga på mail och bokningssystem, det går att förlora i quizkampen. men nu är det dags för utmaning. Nu ska jag räkna ut hur man hoppar på kryckor och har med sig en kopp hett kaffe samtidigt.

 

Det sitter en tjej på morgonpendeln. Hon har telefonen i handen och lurar i öronen. Hon tittar på dagens TED talks "The world's killer diet" med Dean Ornish som handlar om hur man kan undvika allvarliga sjukdomar genom att äta rätt. Det sitter en snubbe på morgnpendeln. Han har en liten glosbok i handen som han bläddrar i men mestadels tittar han ner på tjejens i hans öron tysta filmsnutt.

 

Snubbe petar på tjej. Bara för att berätta att i hans bok står det redan samma sak som det sägs i tjejens film. Jaha, hur kan han bedöma det genom att se ett par powerpointbilder utan förklarande ord till? Jo, men han vet det. För han har en ovanligt klok bok. Han viftar lite med boken och tjejen ser då att det inte är en ordbok som hon först har trott utan Koranen.

 

Jaha. Men hon är faktiskt inte ett dugg intresserad av att få veta varför han gillar Koranen. Hon är intresserad av att se klart sin film innan centralen och få en lugn och trevlig start på dagen. Han å andra sidan är inte ett dugg intresserad av att ge henne en trevlig morgon. Bla bla bla och om han skulle berätta om allt han tycker är bra i sin bok? Tack men nej tack, absolut inte faktiskt.

 

För att markera hur lite hon vill veta hans åsikter så sätter hon demonstrativt i sina hörlurar igen och vänder blicken mot skärmen. Pick pick på armen. Vad vill du?! Koranen berättar om hur människorna kan sluta förstöra jorden och säger faktiskt att man ska ta hand om varandra. Bättre än vetenskapen i din film. Och det är ju det som är det viktiga här i världen. Fan, tror killen han är en karaktär i Homeland eller? Vad fint att du bryr dig om liv och människor fräser tjejen, du kanske ska bli buddist istället?

 

Det går inte hem. Killen har inte läst buddism. Däremot ska han äntligen gå av. Och mitt i en mening lämnar han en upprörd tjej med önskan om att hon ska ha en fortsätt trevlig morgon och dag. Jo tack. Den var bra. Ända tills en jävla idiot dök upp och sabbade den.

 

Det händer mer och mer sällan men ibland åker man på fullständiga avstämningar när man passerar en kassa där man har självscanningskort. Detta hände mig igår. När jag hade en vara med mig. Då känns det väldigt bra!

 

Och på den fjärde dagen av mina trettio kakafria kontorsdagar bjuder kontoret på semlor till fredagsfika. Semlor! ssss-eeee-mmmm-llll-oooo-rrrr. Hur jävla eländigt är inte det på en skala?

 

Men en kopp kaffe på rummet är också gott. Har jag hört.

 

På bussen precis innan jag kommer fram till jobbet dök den här filmen upp på facebook. Klart värd att dela med sig av. Perfekt med en femminuterskonsert på morgonen. Det vore bra mäktigt att gå förbi norrmalmstorg en tidig morgon och mötas av en arrangerad spontankonsert! Jag blev glad bara av att få den i min mobil!

 

Bethoven 9 - Fruede schöner götterfunken

Juno

TED talks, sade min man en dag. Okej, så jag laddade lydigt hem appen men sen blev den liksom liggandes där, som i nyskick typ.

 

Julkalendern på svtPlay på vägen till jobbet under december månad. Strömmar ljud och bild och för första gången i mitt mobila liv slog datatrafiken i taket. Va? sade min man, har du använt 2 gig för att kolla på julkalendern?? Helt oförstående kan man tycka men okej. Point is taken.

 

Under januari månad är det oströmmad, nedladdat TED talks som regerar. Och det visar sig att det regerar faktiskt. En handfull inspirationsfilmer har jag tuggat igenom. Om fotografering, om dataspel, om förändrade vanor. Matt Cutts pratar om att trettio dagar är en perfekt period för att skapa en vana, ta bort en ovana eller helt enkelt utmana sig själv. Han startar med små projekt, går vidare till storslagna projekt. (filmen är typ tre minuter, ni hinner titta)

 

Så jag drar igång. Vad har jag alltid drömt om att göra som jag nu ska göra i trettio dagar? Jag bestämmer mig för att inte äta anrika pepparkakor på trettio dagar, kontorsdagar.  Start i tisdags. Bra men kanske inte så grymt inspirerande och absolut inte det jag alltid drömt om, ett pepparkaksfritt liv. Lite större drömmar än så om jag får be.

 

Fast tydligen inte ikväll. Kanske en TED film om dagen i trettio dagar tills inspirationen infinner sig? Jag utmanar: vad ska DU prova för nytt i trettio dagar? Skriv och kommentera!

 

Det lilla barnet drömmer mardrömmar och vaknar och gråter. Klockan är tjugo i fyra. Mamman kan inte somna om. Trots att hon är trött. Trots att hon har druckit vatten, kissat och öppnat fönstret så går det inte att sova.

 

Boken läste hon ju ut. Ingen lägger ord i Wordfeud så här dags. Men kanske lite teve i alla fall? Eller ingen teve, mamman har förträngt att det bara finns standardkanaler att titta på. Det begränsar det hela till ungefär "Hem till gården" eller "Året med kungafamiljen". Så mamman ligger kvar i sängen och drönar.

 

Att picka fram ett inlägg på mobilen är faktiskt lite utmattande. Det kanske funkar som slmnpiller. Annars får mamman kliva upp och hämta hörlurar. För det är fint med tvåtusentalssömnlöshet; gillar man inte det som visas på teven idag kan man se det man missade igår. Då blir det Lennart Nilsson på svtplay. Hej.

 

Det var en gång en stor och en liten. Stor var kissnödig och det var liten också. Alltså gjorde de en paus i bilkörandet för att leta efter en toalett. Som tur var hittade de en mack som hade inte bara en toalett utan två. En stor toalett och en liten toalett.

 

Stor tänker som stora gör, att det är en stor toalett till stor och en liten toalett till liten. Liten tänker som små flickor gör, att liten ska ha den fina toaletten med en blomma på.

 

 

Aningens opraktiskt för stor men allt funkar för den kissnödige.

 

Sonen hade rätt i sin årsutvärdering, det bästa var kvar till sist. Skidor i Åre med boende på hotellet och häng med vännerna! Om man bortser från kaos, köer och ryssar under den första dagen så blev det himla bra! Elsa förlät att hon fick vänta så länge när hon fick välja sina skidor...

 

 

Joar kom ihåg tekniken från förra säsongen och var lycklig i backarna, särskilt bra var det att slippa mesköra med föräldrarna i Björens snälla backar och få dra på med polarna istället i de röda backarna!