Årets julklapp 2014 är ett aktivitetsarmband enligt HUI research. Det låter lite som en elektronisk fotboja fast för dem som är dömda för lättja och extra valkar runt magen. Kanske hade varit passande men jag har disciplin att springa och dessutom har jag gett mig själv en annan julklapp i år.
Två dagar i förskott. Måndagen den tjugoandra december när många redan har tagit julsemester och är lyckliga för att de slipper gå till jobbet, då är jag lycklig över att få gå till jobbet! Trött men glad klev jag upp tidigt i morse för att åka till min första arbetsdag. Trött men glad ser jag fram emot att kliva upp tidigt imorgon igen.
Det är ett kort magiskt ögonblick när det berömda "windows of opportunity" är öppet. Precis när tillfälligheterna spelar oss rätt i händerna. En superkvinna som får ett jobberbjudande hon inte kan tacka nej till. En erbjuden lösning och rekommendation av grannen. Ett CV som ligger i linje, en intervju som inte sumpas och en möjlighet att starta direkt.
En trött men glad mottagare av årets julklapp 2014.
Det är morgon, måndag morgon och just som barnen börjar bli klara i tid springer mamman omkring och letar efter svampplockarsaker av alla saker. Barnen undrar lite hur deras mamma ska hitta i skogen men mamman räknar med att vara en svans på MJ. Maken är snällast och rusar ner i källaren efter en fin ryggsäck och så ger sig mor och barn av. Vid T22 lämnas det lilla barnet av, vid Engelska skolan de stora barnen. Då är det dags då. MJ, svampen och skogen väntar!
Öh. Svampkorgen blev hemma, svampboken och kniven likaså men ryggsäcken är i alla fall full av kaffe och lite kakor! Den stora delen svamp var det experten som hittade. Eller ja, jag hittade jättemånga vackra röda svampar jag ville ha och en och annan vit men det var nej. MJ säger att svampen ska vara gul, typ. Att jag inte hittade så mycket svamp kan bero på att de inte fanns just där jag gick, eller att jag som bäst klev på dem eller att jag helt enkelt spanade på träd och sånt man kan fotografera istället. Jag är ingen äkta skogsmulle, maken säger att jag inte ens är en oäkta skogsmulle...
En nejsvamp...
Hur det nu var, MJ skänkte mig mestadelen av det hon hittade och nu ser jag mycket fram emot en svampmacka ikväll! Det blev tre härliga timmar i skogen och jag kom faktiskt bara bort en gång. Men vilken tur att vi lever i en tid av GPS och mobil säger jag bara! Och om jag skulle vilja hitta tillbaka så går jag bara enkelt in på Endomondo och kollar hur vi gick ;-)
Jag hoppas jag får följa med en gång till, då tar jag med mig kameran så jag kan ta riktiga bilder och då kanske jag till och med kan ta bild på alla svampar jag hittar, nu får ni dagens träd =)
Jag börjar så smått återhämta mig. Precis som om det varit jobbigast i världen för mig, det är ju syrran som haft den stora festen och det är hennes barn som är de stora hjältarna. De som klev upp och höll världens finaste tal till sin mamma inför hundrafyrtio pers typ. Så vad har jag att gnälla över? Men jag gillar att gnälla lite, då känner jag mig dubbelt så duktig efteråt.
Och nu är talet hållit, och fast jag inte är ett barn så har jag våndats endel över det. Inte så mycket över det faktum att det är många personer utan över fasan att vara tråkig (inför många personer). Som tur var fick jag hjälp av min nioåring som föreslog "varför säger du inte bara att du är glad att vara hennes syster?" och det har han helt rätt i så det sa jag och det blev precis rätt!
Kroppen däremot tog lite stryk, vem är det som är lillasystern egentligen? Borde inte jag för alltid ha förmånen att vara pigg och fräsch efter en natts festande? Jag som är den yngre av oss. Fasen, fötterna hade dansat klart vid två och då var de lagom glada och huvudet var tungt dagen efter och på kvällen värkte halsen, förmodligen av ren utmattning. Det är rätt löjligt.
Jag var tvungen att inleda den här dagen med att gnälla lite också, som ett intro till att hasa mina sju kilometer runt Djurgårdskanalen. Och det funkade idag med, efter gnäll kommer action. Så nu vet ni. Om jag gnäller är jag bara på väg att göra något, ni kan fortsätta hålla era öron stängda...
à 42 minuter ger mig 7812 minuter av Criminal minds. Det är ungefär 130 timmar vilket innebär att om jag tittar non stop så är det fem dygn.
Jag vet. Det är waste of time. Men i fantasivärlden tar jag en veckas semester. Åker till huset i Dalarna. Lämnar barn och man hemma. Istället fyller jag bilen med grillchips och Coca cola. Och i fantasivärlden behöver jag inte något mer. Inte sova. Inte äta mat. Jag blir inte heller mörkrädd eller fet. Jag bara är - och det bästa av allt. I fantasivärlden har jag inte ens dåligt samvete över att jag slösar bort fem dygn av mitt liv på att frossa i skräp.
Den bästa starten på dagen. Ensam på mitt lilla kontor. Son och make har skickat med en frukostmacka, C på jobbet hjälpte mig att få upp en kaffekopp på rummet. Halvmurrig belysning och Imperiets SYND på spotify.
På den nittonde dagen kom jag äntligen ut. Ut på riktigt liksom, inte bara till och från taxi eller till ingenting. Sandsjö, goda vänner, minus 3 grader, sol. Okej, jag kanske inte kan gräva i snöhögen och jag kanske inte bör varken köra eller åka på sparken och jag rör mig långsammare än hon som är två år, men... jag kan ändå bara sitta i en snödriva med min kamera. Det går jättebra!
Solen glittar i snön...
... och smälter den snö som hänger från taken.
Gungställningen funkar även på vintern. Som telefon...
... eller som hopptorn. Joar kör bomben. Han måste ladda inför lekledarrollen...
En spark är en klassiker. Alltid!
Kayla!
Oliver!
Elsa!
Joar???
Aha, Joar. Och den obligatoriska korvgrillningen förståss.
Och sen när alla fått en överdos av frisk luft och allmänn sundhet går vi in och spelar spel på mobilerna och dricker vin. Trevlig helg!
På bussen precis innan jag kommer fram till jobbet dök den här filmen upp på facebook. Klart värd att dela med sig av. Perfekt med en femminuterskonsert på morgonen. Det vore bra mäktigt att gå förbi norrmalmstorg en tidig morgon och mötas av en arrangerad spontankonsert! Jag blev glad bara av att få den i min mobil!
"Imorgon fredag tycker jag att vi stänger kontoret kl 12.00 så att alla får möjlighet att utföra julbestyr. Hoppas att ni alla får en God Jul och en välförtjänt ledighet."
Tillslut blev jag låg. Jag märkte det inte själv, det var ju höst och mörker och kyla började tränga sig på så att jag vart lite trött och håglös var ju inte så konstigt, tänkte jag. Men maken sade en dag "Varför är du inte glad?" och jag kände mig en aning påhoppad, vadå inte glad? Ha ha liksom, jag garvar visst. Och trivs utmärkt med att ta det lite lugnt och hämta barnen tidigt. Så vadå inte glad? Det är ju ypperligt lyxigt.
Men som vanligt hade han rätt. Jag var låg. Jag behöver vara något mer än en halvtaskig husfru och halvtaskig mamma. Jag behöver vara en som jobbar. Nu har jag sedan i måndags kastat mig in i ett projekt på nya jobbet och kört två dagar onsite på anrikt hotell med en hel del anrika damer och herrar likaså. Och visst är det intensivt, och visst är det ovant att kliva upp på morgonen och passa bussar och tåg och visst är jag trött. Men låg? Nej.
Plötsligt fungerar det att dammsuga, diska, tvätta efter arbetstid. Plötsligt har jag engeri att vara en lite bättre husfru och jag längtar hem efter barnen! Och jag känner mig inte låg. Jag känner mig glad. Och kapabel. Tummen upp för att jobba säger jag. Tack Lisen för att du tänkte på mig när det började sparka i din mage.
Det finns inget bättre tillfälle för lite stallhäng än en fin oktoberdag! Bara att stå och klappa hästarnas mjuka mular är tillräckligt. Och med vacker natur, snällaste finaste hästarna och bästisarna från förra jobbet så kan det ju bara bli en härlig dag! Det är värt att gå omkring som Zeb Machan i några dagar för att få uppleva lite hästliv och flyta fram i tölt en stund.
♥ Tack Eva och Henriette för en superfin dag, tack Lovisa för lånet av häst. Tack Askia och Listi för tålamodet med taffliga ryttare ♥
Från regn och rusk hemma i Länna till gassande solsken här i Sandsjö. Det var lite otippat men inte så lite trevligt. Gräsklippare, vedklyv, målarfärg och sunkiga utemöbler. Jeans och gummistövlar åker av till förmån kjol och linne. Tiden går fort när man har roligt. Barnen orkar inte hoppa studsmatta mer, de är varma och hungriga.
Ut i solen åker en stor laddning med smet, svärmors hallonsylt och vispad grädde. Lång sladd och varmt järn. Voilà, en snabb, god och totalt onyttig lunch =)
Två dagar på Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby. Pippihus, Lottas hus, Emilföreställning på scen, klätterställningar och allmänt bus. Ungarna härjade vilt och var glada över att få leka med kompisarna Elvira och Noah i flera dagar! Hinner man inte ses i stan kan man alltid åka till Småland...
Övernattning på Nybble Gård där kvällen bjöd på underbar sommarkänsla och hemgjorda hamburgare (av gårdens eget nötkött) och morgonen bjöd på alla djuren! Det hämtades hästar i hagen, det åktes häst och vagn till fårhagen, det klappades lammungar, det ryktades och reds ponny, det letades (och hittades) ägg i höngsgården och det matades kaniner med morot.
Det var inget snack om saken, på frågan om vad som var bäst med minisemestern var det "gården" och "hästarna", särskilt lilla Isa blev föremål för dotterns varmare känslor och ingöt henne även i stort mod, att både rida, klappa och leda. Där ser man, Thailand, Mexico, Disneyland, Legoland och Astrid Lindgrens Värld i all ära. För dagens barn är det annorlunda att uppleva en gård. Hurra för att det finns, tack K & K för att vi fick åka med och tack fina Lotta och Roland för allt!
Om man bara kommer sig för att gå på teater en gång om året så kan man lika gärna göra det rejält. Idag blir det Treater – Vardagsrummet, Matsalen och Trädgården på Intiman. Sex och en halv timme minus en timme paus för middag (eller bira hörde jag just här bredvid mig).
Barnen är bortlejda - tack alla som erbjuder sig att ställa upp i elfte timmen! - och jobbdatorn är precis avstängd. Nu är det bara att hoppas på att Vanna, Johan och kompani är riktigt roliga för annars är risken överhängande att övertidsnarkomanen visar upp sin ögonskugga en stund...
Oavsett om det blir skratta eller sova ser jag mycket fram emot att komma bort från datorn och ut på stan med finaste maken och grannarna!
Till slut lät jag mig övertalas och gick till en kiropraktor för min huvudvärk. Man ska livskvalitet och konstant huvudvärk är inte bästa ingrediensen. Om jag trodde det bara skulle vara knak och knäck och hej så tog jag fel. Fick sitta och erkänna att jag missköter mig, blev lite böjd och klämd och knakad i - absolut, men jag fick en stor dos med kostråd och annat smått och gott. Kände mig lite lätt mörbultad men med betydligt lättare huvud och massor av goda intentioner om ändrad kost, hållning och sovtider när jag gick därifrån.
Direkt tillbaka till jobbet och bälgar i mig vatten. Tydligen dricker jag typ en komma två liter för lite vatten om dagen. Eh, massor med vatten dricker jag och för allas information - sen kissar jag. So far so good. Sen ballar det ur lite runt lunchtid men jag tänker på att stå rätt i alla fall.
Gluten är dåligt säger kiropraktorn. Det är dåligt för magen, humöret och huden. Gluten ska man ge fan i, det är en av våra vanligaste dolda intoleranser. Tre veckor ska man avvara gluten och sen så har man garanterat känt skillnad om man är känslig. Jag drömmer en glutenfri tillvaro och bättre livskvalitet för mig, min man och våra barn.
Popp. Drömmen fick ett tillfälligt avbrott. Jag är ju jättesen hem! Så jag ångar hem och lagar det snabbaste jag kan komma på. Spagetti och köttbullar. Det bara kryllar av gluten och den i pastan var ju en av de värsta...inte bra. Men jag kommer i alla fall ihåg att dricka lite mer vatten.
Och när barnen sover sätter jag mig en stund med datorn. Dålig belysning, inga linser i ögonen. Säckar ihop med ryggen så mycket jag kan, skjuter fram axlarna och gör min finaste gamnacke. Så där ja. Nu ser jag på skärmen. I två timmar. Öh. Jag kan bara konstatera att detta var världens minsta steg mot bättre livskvalitet och jag ångrar att jag drack så jäkla mycket vatten.
Ibland krävs det inte så mycket för att göra en människa glad. Ibland räcker det att ge henne en komplimang, en fin teckning eller varför inte en ny soptunna. Igår kom det nya soptunnor med massor av små fack för diverse sortering. Glas, plast, batterier, kartong... Och det ska bli grymt skönt att inte behöva åka runt och leta efter sopstationer som inte är helt översvämmade eller nerlusade av äckel. Bara lägga ner allt i sin egen gröna soptunna och så kommer någon och tömmer den åt en.
En slags grön vardagslyx. Den här familjen sopsorterar redan massor, och mamman har länge längtat efter en kompost men samtidigt tänkt att det bara kan vara grönsaker och frukt i den för det blir äckligt. Mamman är lite rädd för äckligt och så är familjen inte helt redo att ställa ut en kompost och så blir det liksom ingenting av det hela, mer än drömmar om jord och maskar. Men så plötsligt uppdagas fördelen med att inte kunna besluta sig. Voilà! Soptunna med inbyggd kompost levererad till dörren. Det kan ju inte bli bättre!
Nu ska det planeras små nya behållare under diskbänken, det är som God Jul istället för Glad Påsk.
Upp halv fem på morgonen. Länna, Skärmarbrink, Sumpan, Arlanda, Frankfurt, Geneve, Frankrike, Château de Divonne. Hinna jobba lite på eftermiddagen, rigga konferensrum och gå på site visit. Middag med kunden. Hepp hepp liksom. Räknar med att sätta mig någon eller några timmar till för att ha allt klart efter middagen. Inser, till min förvåning, att det inte behövs.
Jag kommer hinna spola upp ett bad och läsa i min nyinköpta Mari Jungstedt. Vilken underbar lyx!
Det är förberett för möte i det gamla stallet. Enda nackdelen är det fortfarande kan förnimmas i luften att det en gång varit ett hem för hästar.
Mitt enorma, jättegröna rum med tuppar och påfåglar på väggarna. Alla rum är lite olika och det är väldigt charmigt. Enda nackdelen är att jag nog inte kommer hinna se det så mycket efter idag...
Pappan i familjen drog till Åre och mamman gör upp stora planer för fredagkvällen. Ja, först ska det ju göras spagetti och köttfärssås och sen ska det skottas snö och lekas med barnen men sen då? Sen när barnen sover, vad ska mamman göra för härligt med sin egentid då? Något för sin egen skull bara eller något nyttigt som ändå står på listan och sen redan är skönt att kunna bocka av?
Plan A. Plöja de två sista filmerna med Harry Potter och vräka in grillchips. Det här har mamman längtat efter! Men vid närmare eftertanke så är ju filmerna ganska långa och även om de sträcktittas på blir nog klockan minst ett. Mamman känner plötsligt att det känns lite jobbigt att vara vaken halva natten när ungarna med största sannolikhet kommer att vakna mellan sex och sju morgonen efter.
Plan B. Börja kolla på en excellista som måste göras. Nä, det var ingen kul plan alls, den går bara bort utan vidare motivering.
Plan C. Skriva helgens viktiga brev. Men vid närmare eftertanke så kräver ju det en viss inspiration, energi och tar också rätt så lång tid att göra. Kanske bättre att göra dagtid trots allt.
Plan D. Vattna, tvätta, röja? Nä det låter ju totalt omysigt.
Plan E. Kolla på någon film på teve. Ja, så får det bli. Mamman planerar in tidig läggning av barnen och förberer sig med mysbyxorna, kollar in chipsförrådet och eventuell vinslatt.
Plan så kan det gå. Men sen glömde mamman bort sig och råkade borsta sina egna tänder samtidigt som hon gick lös på barnens. Och efter en sedemera chipslös kväll med "Wild Kids" och "En kväll med Malin" på barnkanalen somnade familjens treåring 20:15. Familjens sjuåring somnade 20:30 och familjens fyrtioettåring somnade 20:45. Over and out.
Idag på morgonen bestämde jag mig för att inte låta barnen sätta på teven. Jag förväntade mig ett rejält motstånd men det kom till min stora förvåning inget. Istället satte sig barnen i tjejens rum och lekte tillsammans. Runt kvart i nio bestämde vi stora oss för att masa oss upp och fixa lite frukost, men då kom det protester från barnen!
- Nej Pappa, du får inte komma ner än. Vi ska fixa en överraskning, så du får gå och lägga dig igen!
Okej! En uppmaning om att ligga kvar och dra sig i sängen kan man ju stå ut med. I smyg hör vi hur barnen skynda sig att klä på sig kläder och försvinna ner för trappan. Sen kommer det små frågor om hårt eller mjukt bröd och vilket pålägg vi önskar oss.
Jag är sugen på hårt bröd men tänker att min sjuåring nog inte når upp dit, tanken är god i alla fall. Men tji fick jag, för: Dattelidaaa! På bordet vid min plats ligger det en färdigbredd hårdbrödsmörgås med prickig korv som sonen har skurit själv med vassa (men lilla) kniven.
Åh. Kärlek! Världens finaste och duktigaste ungar har ordnat världens bästa överraskning och jag kickstartar året med världens bästa morgon!
Varje jul brukar jag skriva ut (de flesta av) mina blogginlägg och ge till min mamma i julklapp. Det blir också ett bra tillfälle att reflektera över året som gått. Och vet ni vad, summa summarum har det varit ett ganska bra år. Visst har jag varit trött i år, det är jag alla år och visst är det saker som jag hade velat förändra som fortfarande är exakt som det var tvåtusentio, tvåtusennio och tvåtusenåtta vilket ju är vad min kompis H hade kallat för "Catasrophe Madame", men det till trots hamnar år tvåtusenelva på pluskontot.
Jag har fyllt fyrtio år och det var kul! Det var kanske årets överraskning, att det var kul alltså, att jag skulle fylla fyrtio hade jag tänkt på sedan jag blev trettiosex ungefär så det kom inte som någon större chock.
Barnen har knäckt koder för skidåkning, cykling, simning, läsning. Jag älskar att lämna pekboksstadiet för böcker med handling i. Och även om jag i ärlighetens namn inte älskar att läsa faktaböcker om fåglar, dinosaurier, antika gudar, asagudar och världsatlas så gillar jag att det är något som går hem hos min sjuåring. Det ger lite balans mot Star Wars och andra digitala krigsspel för att inte nämna att även prinsessor kan ge en viss överdos.
Mexico var fantastiskt på många sätt, bara att äntligen få åka dit var häftigt i sig, pyramiderna i Cobá var en dröm, även om jag inte våga klättra upp på toppen...sol och bad i november och december är aldrig fel! Och nu har jag jullov med massor av ledigt. Så nu har jag på juldagen tagit mig tid att baka mina pepparkakor med massor av smör i.
Det finns goda chanser att även slutet ska bli gott i år, fett men gott!
Solen glittar i snön...
... och smälter den snö som hänger från taken.
Gungställningen funkar även på vintern. Som telefon...
... eller som hopptorn. Joar kör bomben. Han måste ladda inför lekledarrollen...
En spark är en klassiker. Alltid!
Kayla!
Oliver!
Elsa!
Joar???
Aha, Joar.
Och den obligatoriska korvgrillningen förståss.
