Några timmar senare

Det behövs så lite. En kväll där mamman får natta sonen, läsa lite om däggdjur, fladdermöss och pirajor, bli inbjuden att krypa ner under hans täcke en stund. En sån kväll har mamman nästa glömt bort att det fortfarande är måndag.

En positiv sak med måndagar är Danmark. De gör suveräna krimserier. Te, soffa, make och "Den som dräper" på teve. Och lite mensvärk. Helt okej måndagkväll.

Juno

Inspiration måste leda till förändring

Onsdag kväll och jag, maken och bästa vännen K var på inspirationsseminarium. Jana Söderberg, denna underbara person, som gjorde oss lite mer medvetna om att det är dags att ta kommandot över sina tankar, sina attityder och sina handlingar. Vi går hem och känner oss redo att lyfta blicken och överraska oss själva med fredagsmys en tisdag, redo att börja om.

Torsdag eftermiddag och jag har inte varit så jätteaktiv med att ta kommandot över mina tankar och jag har inte skrattat så det stör. Däremot har jag fått flera tillfällen att träna på min attityd, mitt förhållningssätt till saker som stirrar på mig med onda ögon. Och det mesta löser sig, stödet och lösningen kommer sällan uppifrån, men som tur är har jag många bra människor på mitt eget plan som hjälper mig.

Torsdag kväll och jag kommer hem till en storkram av sonen, blipp blipp titta jag har fått ett nintendo med hello kitty blipp blipp från dottern, blommor, middag och bubbelvin av maken som har tagit kommandot över sina tankar och bestämt sig för att ha en bra dag.

Fredag morgon och jag försöker göra som min kloka man och bestämmer mig för att det blir en bra dag idag. Idag är en ny dag. Det är aldrig försent att börja om.

Juno

Inte så illa alls

Det är mörkt ute nu. Särskilt mörkt de här morgnarna när jag är på jobbet kvart över sex. Jag tycker det är lite läskigt att ta hissen när jag vet att jag är ensam i huset. Och sen är det lite läskigt att passera toaletterna där det är alldeles mörkt. Tänk om jag inte är ensam i huset trots allt. Men sen. När teet är klart, när jag loggar på datorn, drar igång radion och tänder min skrivbordslampa i det övrigt mörka huset då är bara en pepparkaka som saknas. Halvmysig stund på jobbet på något vis.

Juno

We are happy family

Barnen sjunger på sin nya favoritlåt. I love you. You love me. We are happy family. Ibland är hemmet kaos. Ibland måste man bort. Just nu måste jag hem. Vill inte vara någon annanstans än hemma. I den lyckliga familjen.


Happy family är på fika på dagis

Det är barnen som gäller. Barnet som är kung för han har lärt sig att cykla. Barnen som sover hela nätterna i egna sängarna. Alla som sover gott i egna sängarna. Det stora barnet som läser för det lilla barnet. Det lilla barnet som alltid väljer fina klänningar.

Det är maken som gäller. Han som säger kloka saker oftare än han säger dumma saker. Han som är klok och säger inga saker när dagarna är som mest ångestladdade och jag äter chips till "Du är vad du äter" eller räknar enkronor till "Lyxfällan".

Och så tränar jag på "det är jag som gäller". Men det är svårt. Det är lätt att säga du är viktig. Det är svårt att säga jag är viktig. Jag är lite extra tacksam att jag har familjen de dagar som allting annat ligger nere.

Juno

Uhum, det känns bra nu

Mamman har varit på stan med sina kompisar från jobbet. De har ätit god mat (otäckt mätt är hon nu), druckit vin, lärt sig lite nya saker om tjejerna och skrattat så tårararna rinner.

När hon kommer hem får hon veta att barnen blivit hämtade tidigt, familjen har ätit pannkaka, läxan är gjord (åh finaste ungen vad duktig han är!!!), barnen sover och de har haft en riktigt mysig kväll här i huset.

Bästa kombon. En riktigt bra kväll på stan utan dåligt samvete mot familjen. Så kan det också vara ibland.

Juno


All min tid

Facebook slår ut bloggen. Inte i mitt hjärta. För egentligen är det så att jag gillar att blogga mer än jag gillar att "facebooka" men, facebook är så tillgängligt och blogg är så tvärtom. Om man ska blogga via mobilen så kommer det inte upp något skrivfält, och på det svarar blogg.se att man får skriva i html kod. Okej, det går men det är lite meckigt.

Det visar sig att blogg.se har också en app för andriodtelefoner, den får man tillgång till om man skapar ett betalkonto. Alltså jag vet inte om det är så himla kundtillvänt.

Det är kanske helt enkelt så att blogg är till för dem som har gott om tid. Jag kommer att få gott om tid snart. Tror jag. Om min ansökan om att gå ner på deltid och ta ut föräldrardagar på Joar går igenom. Då kommer jag ha massor av tid, right?

Då ska jag gå kurs i excel, eller kanske bokföring, eller kanske fotografering eller photoshop. Och så ska jag ta hand om trädgården förståss eftersom den är ett rent förfall. Jag hinner träna på dagtid och ta hem barnen tidigt och gå på museer. Eller varför inte skita i att hämta barnen och bara gå på museer? Röja och rensa, strukturera foton, läsa böcker. Luncha med alla vänner som nästan glömt bort att jag finns eller busa och ta ett glas vin på den afterwork jag aldrig hinner vara med på när jag faktiskt är @work.

Och vi får se, om insprirationen kommer till mig så bloggar jag lite också.

Juno


Vinn Adams pengar

Jag har ungefär sämst allmänbildning i stan. Ändå tycker jag att Vinn Adams pengar är en rolig programpunkt på Mix Megapols morgonradio. En minut, tio frågor inom diverse områden och det gäller för den som ringer in och tävlar att få fler rätt än Adam Alsing.

Det händer inte så ofta att någon slår honom. En gång som jag har hört. De som får så få rätt som jag brukar få måste säga förlåt. Förlåt för att de hade trott att de var bättre än Adam. Vilken sjuk grej egentligen. Och själv brukar jag sitta ensam i min bil och säga förlåt förlåt förlåt. Men imorse var jag smart. Jaja, eller så hade jag tur. Spelar ingen roll. Jag fick hela nio rätt. Då blev jag glad. Jag kanske ska köpa en lott på vägen hem.

Juno

PS I. Jag visste att Wilhelmina ligger i Lappland, att Brioni vunnit Elitloppet, att Johansson är Sveriges vanligaste efternamn, att en rät vinkel är 90 grader, att Tordmule är en fågel, att Ingemar Stenmark är mästarnas mästare, att osten cheddar kommer från England, att Florida kallas the sunshine state, att Uppsala Universitet är Nordens äldsta.

PS II. Jag visste inte att Dario Fo fick nobelpriset i litteratur 1997. Det känns egentligen lite viktigare att veta det än att veta att Johansson är Sveriges vanligaste efternamn...

Nu blev det sol!

Idag, mitt i all stress och allt jag oroar mig för ska gå fel - eller allt jag fasar för att jag har glömt. Idag fick jag ett mail av en kund som skriver "Tack för all din kompetenta hjälp!". Då blev jag så glad att jag bestämde mig för att avsluta dagen med dessa fina ord. Så nu kära vänner tänker jag logga av, åka hem och umgås med min familj fast klockan bara är halv sex.

Juno

Näst bästa

När jag aldrig är hemma för att se mina barn i realtid, när jag aldrig är vaken så jag hinner säga hej till min man. Då är det tur att det finns substitut och äntligen har de kommit, bilderna på min fina familj. Jag blir helt glad i kroppen! Foton av Juliana Wiklund.





Juno


Faktiskt. Fredagsmys

Mamman går på anti-list-träning. På något vis är det meningen att listorna ska tämjas, de får finnas men inte invadera, självföröka sig och explodera i hela mammans tillvaro. Så tänker mamman på vägen hem från jobbet. Att i helgen är det massor av saker att göra men nu ska det göras en sak i taget, så behövs inte miljoner listor.

Direkt efter middagen hör hon sig själv säga "hur ska vi planera det här nu då?" Ska vi ta en timme och röja undan på en gång så blir det lite trevligt att vara i huset sen menar hon. Och så räknar hon upp dammsuga under bordet, ladda en tvätt, röja diskbänken och dra igång en diskmaskin och kanske köra en liten repa över toalett och badrum också.

Pappan bara tittar på sin fru. Sen konstaterar han att "nej, det ska vi inte". Han är klok den där pappan. Det blir  Draktränaren, popcorn och ostkrokar för hela familjen i soffan. Pappan har en bra lista på lager tycker mamman. Snart när barnen har somnat ska mamman ta itu med sin egen trista lista.

Juno


Allt är samma. Allt är bra.

Så här kunde jag ha det jämt. Vara ledig. Leka med ungarna. Fotografera. Blogga lite blaj...Åka lite skidor, hänga på afterski, käka god mat. Ha träningsvärk i låren efter att ha åkt i samma höjd som en nittioåttacentimeters person en hel dag. Dricka ett glas vin eller inte. Spelar ingen roll. Kolla på bilder, lattja lite med Photoshop. Sova. Sovmorgon. Ni fattar grejen. Bara vara.

Ungarna älskar skidbackarna. Joar kör så det ryker i de blå backarna. I de partier där det är lite brant tjuter han av glädje och kastar sig ut högt sjungandes på KISS "rock'n roll all nite". Elsa åker själv i de små små backarna och i de blå får hon hänga med mellan benen på oss föräldrar. Det tycker hon är toppen och hon sjunger på "gillar gillar gillar allra bäst" hela vägen ner.


Joar kör sin grej - coola ungen


Elsa kör sin grej - knasiga ungen

De blir trötta men de pallar. De är tappra och de är glada (näääästan hela tiden). De vill inte hem och vila, de vill inte hem och laga mat. De vill på afterki och titta när Anders spelar. Igen. Igår. Idag. Imorgon. Och Elsa säger:

- Först ska vi åka skidor.
- Sen ska vi titta på Anders. Som sjunger. Högt.
- Ooooh sjunger han.


Duo Jag kör sin grej - rock party

Och det gör vi. En liten stund i alla fall. Vi tar en öl, barnen dansar järnet i väntan på bandet. De får en egen fanclub bland de andra som väntar. Och sen orkar de gå och käka enorma mängder pasta och pizza på Grappa innan de lydigt däckar i sina sängar. Jag ser fram emot att inte ha något nytt att skriva om imorgon. Låta varje dag bli som de två senaste. Bara må bra.

Juno

Snö, sol och duktiga ungar

Åre 13 april 2011.


Elsa kastar sig ner för backarna utan att tveka


Joar knäckte koden och vill aldrig lämna backarna


Softa ungar solar en stund i backen


Grannen kör "feel good" afterskii på Bygget


Nä, det pallar inte Elsa. Dags att gå hem efter en riktigt bra dag!

Juno



PS. det är vår!

Hellre fet och glad...

För första gången på länge hade jag bokat in mig på ett träningspass. Halv sex i Stadshagen, direkt efter jobbet och sen hem tänkte jag. Men sen råkade jag fråga min man vad han och barnen skulle äta för mat idag och det skulle jag inte ha gjort. Oxfilé, vitlöksrostade rotfrukter i ugn och Blå Bands bea. Va?! Det är osolidariskt att bjuda på sån mat när jag planerat att vara duktig.

Sen var det så att solen sken i Stockholm idag, redan i morse var det sex plusgrader och detta vårväder gjorde det absolut nödvändigt med en glass. En officiell invigning av våren liksom. Så vi drog till kiosken och testade nya GB glassar. Nya Cornetto med hasselnötglass och rinnig chokladsås i. Mmmmmmmmm. Ljuvligt. Nästa gång ska testa deras nya med hallonsås...

 (GBs foto)


Jaha och sen bokade jag av träningspasset, stängde av datorn och åkte hem och tvingade ner maken i källaren efter rödtjut. Det är ju trots allt tisdag. Och allt är ju redan sabbat så vi tog en glass till efterrätt också. Den här frossardagen ger nog inte riktigt samma slimmade resultat som ett träningspass hade gjort men vad fan - jag är hellre fet och glad....

Juno

I ett hus i skogens slut...

En helg i det lilla huset i skogen är aldrig fel. Förvisso längtar vi alla efter att våren ska komma men nu, när det är sol och nollgradigt är vintern i alla fall till sin fördel. Säga vad man vill om snö, men vacker är den!

  

Och så fick vi så kallat oväntat besök också, Gud vad roligt! Mellan Länna och Tyresö är det ju rätt så svårt att ta sig men uppe i mörkaste Finnmarkerna i Dalarna är det plötsligt vägarna förbi. Underbart tycker jag! Underbar var också busiga, glada lilla Ted:

     

Vi hade lite saker på listan. Sånt man kanske kunde ägna sig åt. Men jag kan utan att gråta nämnvärt konstatera att vi läste inte några tidskrifter, vi gjorde ingen bokföring (kanske lite dumt förstås), vi planerade inte någon webbsida och jag gjorde inga listor för kongress tvåtusentolv. Istället drog vi pulka, grillade korv och spelade asmycket angry birds på makens nya iPad (har man betalat flera tusen spänn måste man ju spela som fan, annars får man inte valuta för pengarna).

  

  

Juno

Middag i Paris

När jag fyllde fyrtio så fick jag en middag i present av min syster. På Comptior de la Gastonomie som är en restaurang och en butik kombinerat med gåslever som specialitet. Så igår åt jag frukost vid skrivbordet på kontoret, jag åt min matlåda i köket på jobbet. Och sen tog jag mitt och pack och drog till Arlanda för att middag i Paris. En surrealistisk känsla med otroligt lyxigt och otroligt gott!



Vi mellanlandar i Oslo och tjuvstartar middagen med vitt vin och räkor.



Restaurangen var liten mysig, kändes genuint fransk och lite teaterbar med röda sammetsdraperier. många små speglar och en kypare i svart t-shirt och liten hatt. Bakom draperiet i bakgrunden är det öppet till butiken, som i och för sig var stängd på kvällen. Efter en härlig risotto och champagne promenerade vi tillbaka till vårt fina hotell.



Så här fint ser det ut på kvällen, nu ska vi väl snart masa oss ur sängen efter en lyxig sovmorgon och leta efter ett café där vi kan sitta länge och äta frukost, titta på folk, dricka kaffe och äta onyttiga croissanter. Vi ses.

Juno


Funky Friday

Jag har tagit ledigt idag. Det innebär att jag bara jobbade två timmar extra igår kväll och tre och en halv timme idag på förmiddagen. Nu ska jag åka in till stan och bli bjuden på B.A.R. av min man. Hur lyxigt känns inte det på en skala?!

Juno

Men ändå. Det är helt okej.

Det är dags för årets stora deadline. Vilket innebär upp runt fem på morgonen för att hinna göra en timme innan det är dags att väcka barnen, logga på när de små har somnat igen, köra till midnatt, upp igen runt fem för att vara på kontoret vid sex. Det kan ju låta helt överjävligt men faktum är att även om jag är trött, för det blir man om man sover fem timmar per natt, så känner jag mig helt okej.

Idag har jag spenderat min tidiga timme på kontoret i relativt mörker, bara skrivbordslampan tänd, radio, te och jag förvandlar just en av mina surdegar till något som går att presentera - och begripa, bara en sån sak. Det har faktiskt varit ganska mysigt (fast nu kom nån och tände lysrören, usch). Så...det ligger över tusen små rapporter som ska korrekturläsas och slutet kan inte ens kan skönjas...men ändå, det är helt okej. Just nu.

Juno

Det gik godt

Nu har jag klarat av att ha ett telefonmöte med en dansk person i en hel halvtimme utan att behöva växla till engelska en enda gång. Han har alltid förstått min svenska men jag har haft svårt med danskan. Idag tog jag hem grand slam och jag känner mig jättemallig!

Och han pratade inte alls svenska med dansk brytning, så det så H!

Juno


With a little help from my friends

En god vän sa till mig att "nu får du faktiskt inte boka av dina saker". Vi var de två som satt kvar på jobbet, den första riktiga dagen efter jullovet, och det låg naturligtvis mängder av saker på bordet som skulle må bra av lite handpåläggning. Eftersom jag dessutom hade glömt träningsväskan i makens bil så var det faktiskt exakt det jag funderat på, att boka av min Stepklass och stanna kvar en timme till och få undan lite mer.

Min vän som även är en väldigt klok person konstaterade att om jag börjar boka av det som är viktigt i mitt liv nu så är det kört. Och hon har ju rätt. Vi var ju överens, jag var ju överens. Jag var ju överens med mig själv om att det inte ska bli så i år. Att jag bokar av bara för att få undan lite mer, avbokningar ska vara förunnat deadlines och kriser.

Så jag kastade mig hem efter träningsväskan istället. Och jag gjorde det utan den ångest som varit min konstanta följeslagare hela julen. Håll tummarna, det var kanske början på det nya jaget som ni just bevittnade. Tack fina E och alla ni andra som orkar tjata mig i rätt riktning.

Juno


Strunt samma

Det är julafton. Familjen har ätit tomtegröt och julskinka precis som sig bör. Barnen har öppnat varsin julklapp och till deras enorma förtret så måste de nu vänta i superdupermånga timmar innan de får öppna resten. Julkalendern slutade tack och lov lyckligt, pappan är iväg för att köpa en gran om det fortfarande finns några kvar. Sexåringen ska hjälpa till att skriva korten och under tiden passar han på att klämma på paketen som det står hans namn på. Mamman ska klistra ihop det fina pepparkakshuset.

Det ser ut som hej kom och hjälp mig i hela huset men det gör ingenting. I år har mamman kastat all julstress i soptunnan, vad spelar det för roll om man klär granen den tjugotredje, tjugofjärde eller ens tjugosjunde december? Vem ska beklaga sig över att det är ostädat i huset när julen ska firas hos syrran? Precis. Ingen. Hurra!

Juno

Tidigare inlägg Nyare inlägg