JUNO -

En jättegod morgon!

Vaknar motvilligt, tittar på klockan och konstaterar att den är tio minuter i sex. Funderar på vad som har väckt mig så tidigt en lördagmorgon. Någon dänger en kudde i ansiktet på mig. Elsa. Någon klättrar upp och sätter sig på min hals. Elsa. Jag tänker precis säga åt barnet att det är för tidigt och knuffa bort henne från halsen när hon lägger sina varma små händer på mina kinder, näsan mot min näsa och säger med tyst mjuk röst:

- Heej mamma. Äääskar dej.

Åh mys, välkommen goa unge. Du får sitta på min hals hur mycket du vill!
God morgon!

Juno

2010-10-30 @ 08:24:30 Permalink Dr Feelgood Kommentarer (0) Trackbacks ()

ABC

Äntligen, efter drygt ett år så står mina kära böcker i bokstavsordning igen. Det är inte lyckorus men det känns trevligt.

Juno

2010-10-25 @ 21:20:09 Permalink Dr Feelgood Kommentarer (0) Trackbacks ()

Små händer, stora pussar

Mamman kliver in på dagis och ser sin tvååring komma springandes. Mamma! Mamma! Jihoo, mamman svingar upp barnet och pussar henne på den mjuka kinden. Har det varit bra på dagis idag? Jaaaa, mamma. Jag är på Kottarna. Söta unge, visst är du det. Mamman kramar och till svar lägger tvååringen resolut sina små händer på mammans kinder. Vrider mammans ansikte mjukt men bestämt mot sitt eget och ger en stor innerlig puss på munnen. Två pussar. Och tre. Mamman är lycklig.

Juno

2010-10-19 @ 21:12:41 Permalink Dr Feelgood Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ett litet mirakel

Med den rubriken kan man lätt tro att det här ska handla om en nyfödd bebis, fred i Afghanistan eller åtminstone Eddie Murphy som genom ett litet under plötsligt kan gå igen. Men det är fel. Det här inlägget ska för ovanlighetens skull handla om mig. Och min ståtlighet.

Jag var nämligen på hälsoundersökning häromdagen. Blodprov, urinprov, sänka, hörseltest, vikt och längd. Och vet ni vad? För första gången sedan jag var tolv år har jag vuxit! Ett sant mirakel, det kanske finns en gud trots allt. Mina etthundrafemtioåtta och en halv centimeter har som genom ett trollslag förvandlats till (trumvirvel...får jag be om stööörsta möööjliga tysssstnad) ettnhundrafemtioNIO och en halv centimeter.

Ja jisses, det krävs bara en centimeter för att göra en kvinna lycklig. Om jag nästa gång lyckas roffa åt mig en halv centimeter till kommer jag bli direkt odräglig.

Juno

2010-10-15 @ 20:49:03 Permalink Dr Feelgood Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ta skit! Och gör det till guld

Tänk att kunna kalla sig för framgångsexpert. Tänk att ens känna sig framgångsrik, det var det längesedan jag verkligen kände mig. Igår var jag på ett seminarium med en otroligt inspirerande kvinna, Annika R Malmberg. Det går inte att återberätta seminariet men kontentan var att att denna fantastiska person hade så mycket kunskap och erfarenhet om hur vi människor fungerar, i medvind och i motvind och hur vi reagerar - vare sig vi vill eller inte - att det kändes som att hon kände just mig, att hon pratade just till mig, som satt där på tionde raden bland alla andra.

Genom att få kritik kan jag växa och bli oerhört framgångsrik, men då måste jag först veta hur jag ska hantera kritiken jag får. Jag kan hjälpa andra människor om jag vet lite mer om hur den personen kommer att reagera redan innan jag säger det jag ska. Visste ni att "jag inte ska behandla andra som jag vill att de ska behandla mig, jag ska behandla andra som de vill bli behandlade"? Självklart egentligen.

Grunderna kan jag. Det är Maslow, det är försvarsmekanismer och det är personlighetsanalyser. Aldrig har jag fått dem presenterade för mig med så tydliga exempel, eller så roliga för den delen. För det var mycket skratt, och jag behövde skratta. Och jag kände mig stärkt när jag gick därifrån. Fan, jag kan ju massa saker (tänk det hade jag precis glömt bort) men jag har inte tid att sitta här och tänka på det jag kan, jag har mer att lära! Jag ska bara hem och packa om så drar vi igen.

Det finns människor som ger energi och det finns människor som tar energi. Vem vill jag vara? Enkelt val. Glad. Stark. Beslutsam. Så känner jag mig tisdagen den tolfte oktober tvåtusentio. Idag börjar jag resan tillbaka till mig själv. Till mitt gamla jag, bara lite rynkigare och lite hängmagigare och eventuellt en smula mer polerad än för tjugo år sedan. Och jag ska bli en som ger energi. Vem hänger med? Hennes bok står i min bokhylla för den som vill låna!

Åh häng med!
Juno

2010-10-12 @ 21:03:28 Permalink Dr Feelgood Kommentarer (0) Trackbacks ()

Dagens garv

Det ringer i en telefon. En man svarar och det är en säljare i andra änden av linjen.

- Är det Ingrid?
- Det är det väl helt uppenbart att det inte är! Och dessutom har jag inte tid. Hej då.

En lur läggs på i örat på en försagd säljare. I en annan telefon, i en annan del av staden sitter en tredje person och asgarvar åt ett av dagens taffligaste säljförsök. Skadeglädje är den enda sanna glädjen. Det var längesedan jag skrattade så gott.

Juno

2010-10-07 @ 22:38:40 Permalink Dr Feelgood Kommentarer (0) Trackbacks ()

Höst ♥

Nu är det höst. Solen skiner och träden skiftar i grönt, rött och gult. Det här är bästa tiden på året!

Juno

2010-09-14 @ 11:25:06 Permalink Dr Feelgood Kommentarer (0) Trackbacks ()

Nä, jag trodde väl inte det...

Jag börjar bli gammal. Det är lördag kväll och jag längtar inte ut på krogen, jag längtar inte efter att dansa eller dricka mig småfull på gin och tonic. Faktum är att jag inte ens längtar efter en partycigg. Om åtta minuter börjar Legally Blonde på teve för etthundraelfte gången. Ni vet, ultratjejfilmen nummer ett - Reese Whitherspoon i fullständigt rosa som är blond, smart och snäll. Jag älskar den, det spelar ingen roll att den har gått etthundratio gånger redan, jag kan utan problem se den igen. Så det är mjukisbyxor på, det är grillchips i skålen och äppeljucie i glaset. Och det är helt perfekt. Undrar om min man också tycker det är den ultimata lördagskvällen?

Juno

PS 1. Svaret ligger i rubriken

PS 2. Jo, han tyckte också att det var perfekt ;-)

2010-09-11 @ 21:02:19 Permalink Dr Feelgood Kommentarer (2) Trackbacks ()

Slutet gott, allting gott

Mamman bestämde sig för att hämta sina älsklingar extra tidigt på torsdagen. Alltså tog hon bilen till jobbet och det går ju som blixten när man är på kontoret nollsexnolltre. Men sen blev ju allt som vanligt och mamman springer iväg från kontoret mycket senare än planerat och då var det redan kö på Essingeleden och ursäkter finns det gott om.

Som kompensation för att hon sliter sexåringen från fritids med ett stressat tjut, och som kompensation för att tvååringens tidiga dagisdag tog slut tjugo minuter i fem, bestämmer hon sig för att bjuda barnen på pannkakor. Det ångrar hon genast bittert. Varannan jävla pannkaka fastnar i stekpannan och hamnar i en knölig hög i papperskorgen. När mamman och barnen väl sitter till bords är mamman på tämligen uselt humör.

Då kommer pappan hem. Barnen vinkar och ropar att pappa kommer pappa kommer. Och när han kliver in genom dörren ropar tvååringen "Hej älskling!" varpå pappan dör av pappalycka och det utbryter allmänt älsklingskackel. Joar är mammas älskling och Elsa är pappas älskling och mamman är Elsas älskling och pappan är Joars älskling och så vidare till alla fått vara älskling till alla.

Det blir tillslut en bra torsdag med pannkak- och älsklingsskalas. En munter men utmattad mamma somnar på soffan till Idol innan förste man ens hunnit ställa sig på plattan. Precis som sig bör.

Juno

2010-09-10 @ 10:11:07 Permalink Dr Feelgood Kommentarer (0) Trackbacks ()

En lyxdag

Jag har varit stressad över några listor. Nu är listorna klara men mottagaren av dem hänger inte på låset som jag trodde. Alltså tog jag tillfället i akt och åkte till simhallen med skolbarnet efter föräldra/barnsamtalet med fröknarna (istället för hem till jobbdatorn). Det känns lyxigt. Vi hade nästan hela poolen för oss själva och vi lekte både i barnpoolen, minipoolen, stora poolen och bubbelpoolen.

Jag har varit redo att kasta mig till jobbet ikväll. Men eftersom mina listor inte är konfirmerade än så verkar det som jag kan ta en sväng till Farsta istället och lämna tillbaka ett par spejsiga skor som jag nog är för gammal för. Det är också lite lyxigt. Egen tid i affären. Löningsdag. Oj. Oh =)

Juno

PS. Lämna tillbaka, lämna tillbaka, lämna tillbaka. Inte köpa, inte köpa, inte köpa. Kanske bara lite?

2010-08-25 @ 16:48:16 Permalink Dr Feelgood Kommentarer (0) Trackbacks ()

Mysmorgon

Kvart i två på morgonen stannar taxin utanför mitt hus. Jag lämnar väskorna direkt innanför dörren och går raka vägen in i sonens sovrum. Han sover och har kastat av sig täcket som ligger på golvet. Pussar honom länge och lägger över täcket. Fortsätter in i dotterns rum. Hon sover liksom sin storebror med täcket en bra bit bort. Luktar henne i håret och lägger över täcket. Går och lägger mig men kan inte somna. Läser.

Kvart i sex vaknar jag av att någon drar mig i håret. Det är sonen som kommit in och gosat in sig. Trasslar ur hans händer och andas honom i nacken. Kramar.

Kvart i sju hörs det från rummet mitt emot:
- hej, det är dottern som har vaknat
- hej, svarar jag
- mamma är här? undrar hon
- ja mamma har kommit hem nu, svarar pappan och jag
- iihhhhhhh, ropar barnet, stampar med fötterna i golvet, viftar med båda armarna och springer rakt in till min sida av sängen där hon klättrar upp och bosätter sig mitt på min mage för resten av morgonen.

Det är rejält mysigt att vara hemma igen!

Juno

2010-06-10 @ 20:13:32 Permalink Dr Feelgood Kommentarer (0) Trackbacks ()

Solen skiner

Det ska bli regn idag. Det gör ingenting. Jag är glad ändå. Jag är glad för att min lilla tjej lever (jag drömde så hemskt härom natten). Jag är glad för att mina två stora barn (ett bonusbarn den här helgen) tycker om varandra och leker jättefint. Det blommar i mina rabatter, och utanför mina rabatter också förvisso, stora fina gula maskrosor. Det gör ingenting heller. Inte idag. Inte idag när jag är ledig och panikfri.

Juno

2010-05-22 @ 10:01:12 Permalink Dr Feelgood Kommentarer (1) Trackbacks ()

En annan syssla

Det är fredag och jag är inte i London och jobbar. Jag är inte heller i Istanbul och jobbar. Utan jag är hemma och jag jobbar inte. Fast jag kanske skulle behöva. Men det är fredag och vi firar lite här hemma. Firar, dricker skumpa, lyssnar på Imse vimse spindel på stereon, dansar och leker med barnen. Det behövs också.

Juno

2010-02-26 @ 19:30:48 Permalink Dr Feelgood Kommentarer (1) Trackbacks ()

Borta varmt men hemma bäst

Söndag kväll och det är massa karlar som jagar runt på skidor med gevär på ryggen på teve. Barnen sover och jag myser hemma i min gamla sunkiga soffa och hejar på Ferry. Jag är så glad över att vara hemma igen. Det är snö till förbannelse, jag har känt mig fet för jag fungerade utmärkt som ballast till en taxi som kört fast utanför mitt hus mitt i natten. Jag har roat mig i nästan två timmar på ICA maxi och Elsa har provat tolv mössor. Men jag har sluppit skotta hela uppfarten för det har min man slitit med. Och jag har sovit middag och jag har inte jobbat idag. Sommarvärme eller inte, jag är hellre hemma i kylan med min familj.

Heja Björn, första serien felfri. Heja heja heja.

Juno

2010-02-21 @ 20:08:19 Permalink Dr Feelgood Kommentarer (0) Trackbacks ()

Det är vinter...

...mellan klockan sex och åtta på morgonen ungefär. Skrapa rutan på bilen, sätta på mössa och vantar på väg till jobbet och - tjoho! - åka på dojjorna nerför bron mot Karlbergs slott. Detta under barnsliga förtjusta pip och skratt och med tungan ute. Gubbarna och tanterna som jag åkte om måste trott att jag hade downs eller något annat fel som gjorde att jag betedde mig som en femåring ungefär. Skit i det. Jag blev i alla fall glad.

Och sen med en helt ledig eftermiddag framför mig sitter jag ute i solen och äter lunch och läser min halvkassa bok. Det gör ingenting att den är kass, det är härligt ändå. Hösten är bäst! Och dessutom är det fredag, det gör inte så ont det heller.

Juno

2009-10-02 @ 13:16:33 Permalink Dr Feelgood Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tidigare inlägg Nyare inlägg

JUNO

Himladrottningen