JUNO

...är oändlig. Den innehåller både små, stora, pyttesmå, snabblösta, månadslånga och några rejält trista aktiviteter. Jag har under denna långa helg påbörjat X antal aktiviteter men har ännu fler kvar såklart. Idag hann jag till och med ut i solen och klippa ner lavendelbuskarna. Så det blev ju trevligt att få ta del av det vackra vädret en stund...

I övrigt är det svårt att skönja några som helst resultat eftersom jag måste ja-vad-jag-nu-måste innan jag ens kan börja med ja-vad-det-nu-är-jag-skulle-börja-med. Detta innebär att det ligger fragment av alla påbörjade projekt utspridda över hela huset och det ser ut som en bomb har slagit ner.

En dag kvar att få till lite avslut alltså. Fast då har jag ju bokat in några timmar på kontoret och sen ett besök på sjukhuset där min gamla far nog ser fram emot lite sällskap. Risken är överhängande att jag (och resten av min familj) tvingas leva i detta kaos någon vecka till. Eller ett par. Kanske någon månad. Men inte något år, definitivt inte. Ha ha. Eller?

Juno