63 minuter. sen är det måndag.

Nu har det varit helg. Igen. Så imorgon är det måndag. Igen. Hell week 1, hell week 2 och hell week 3 light är över. Och jag är ju den största tidsoptimisten på den här sidan om ekvatorn. Och jag är ju något av en arbetsnarkoman (mer eller mindre). Men jag tror faktiskt att det här helt enkelt kommer att bli week 4.

Det är två veckor kvar till on-site och jag drömmer om att åka ner utan att vara ett vrak redan i förväg. Mycket jobb kvar? Ja absolut. Möjlighet att träna, äta och sova trots det? Jag tror det. Jag tror till och med att jag kommer hinna äta middag tillsammans med min familj de flesta dagarna. Utöver det? Kanske inte så värst mycket.

Men ändå. Det finns hopp. Benen rör sig långsamt i tjäran, men den har inte stelnat. Så det finns hopp.

Juno

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback