JUNO

Det är middagsdags och mamman har dukat ett klassiskt bord så att två personer sitter bredvid varandra och två mitt emot varandra. Mamman och de två barnen är på plats, pappan kommer snart. Pappan kommer snart och ska sitta bredvid det lilla barnet. Tror mamman.

"Nääää, mamma ska sitta bredvid mig" ylar det lilla barnet och det stora barnet replikerar "Nähä du för mamma ska sitta bredvid miiiig". Mamman tar sin tallrik och sin stol och sätter sig på kortsidan mitt emellan de två gastande barnen. Bättre så? "Neeeej" Men det blir ju r-ä-t-t-v-i-s-t... "Neeeej det är INTE rättvist" och så rullar krokodiltårarna i strida strömmar med små inhopp om "Jag är din prinsessa, då ska du sitta bredvid mig".

Ylandet avtar men medan mor och son äter så sitter det lilla barnet surt och stirrar. Tillslut frågar mamman om hon inte ska äta lite? Nehej, varför inte? För det är kallt. Maten kommer från ugnen och är inte kall men det visar sig plötsligt att det inte maten det pratas om längre.

"Det är kallt" säger barnet, tar av sig sin tröja, droppar den på golvet och sätter halvnaken och belåtet i sig maten. Mamman fattar ingenting.

Juno