JUNO

Solen skiner, det är minus elva grader och verkar vara en helt fantatisk dag. Då gör familjen följande:

 

Elvaåringen går på bio.

Pappan sitter i bilen (på väg till och från bio).

Sjuåringen leker inne med kompisen och ska INTE gå ut.

Mamman frostar av frysen, tvättar och gör rent ugnen.

 

Det är verkligen rätt så udda prioriteringar. Hon som kallar sig mamman har kommit på att det är ganska vanligt förekommande i hennes huvud. Att göra udda eller rent utav skitkorkade prioriteringar. Men hur gör folk som plötsligt bara "nu ska jag bara göra bra prioriteringar" och sen får det att fungera? En person som är från förr beslöt sig för att bara göra sådant som hon ville och det låter ju fint men problemet med det var att det kom ett enormt mått av egoism och personen blev så dryg att det inte gick att umågs med henne efter det.

 

Att bara göra sådant som man mår bra av måste ju inkludera ett visst mått av sådant som andra mår bra av, annars lever man singelliv... och om man ska frosta av frysen är det ju superlämpligt när det är minusgrader och dessutom helg. Och om man ändå sitter inne och glor på is som smälter kan man ju lika gärna ta ugnen på en gång så är det gjort sen. Kanske inte så asdum prioritering ändå. Men jag längtar ut!!!