JUNO

På dagis jobbar de med projekt om familjen och de har bett om foton på alla i familjen till ett litet släktträd. Jo, det borde ju vara snabbt gjort, för det finns ju typ en miljon bilder här hemma. Men nej, lik förbannat är vi sist in med bilder åt dottern.

 

Imorse lyckades jag i alla fall slänga fram kameran, ut med alla i solen innan vi drog till dagis, skola och jobb. Klick klick. Och inser att det påverkar att leva i en familj där en person ständigt fotograferar en.

 

Man kan antingen bli en sån som lite fint lägger huvudet på sned och ler fint mot fotografen...

 

 

I dotterns presentpåse som hon fick av besökarna i helgen låg det en bok om hur man bakar cupcakes, formar och rosa pärlor. Eftersom boken råkade vara på norska googlades det lite på recept vid sidan om också. Sen bakar vi cupcakes. Lyssnar på Sean Banan och jobbar med stor koncentration.

 

Jag kan ärligt säga att man behöver träna på att göra cupcakes. De blev inte överdrivet fina och inte överdrivet goda heller. Men skam den som ger sig. På shoppinglistan står nu minicupcakeformar, det här måste vi greja känner jag!

 

Det är lite småkallt men solen skiner och det är lite lätt vårkänsla. Och det konstiga är att jag sitter inte och jobbar. I och för sig skulle man kunna tro att jag då skulle ägna mig åt allt det där jag borde göra eftersom jag har tid och inte jobbar. Men jag gör inte det. Heller. Vilken lyx!