Igen?
Att man ägnar en hel morgon åt att bråka med betalmaskiner och ofunktionella SL-kort må så vara. Att man två dagar senare åker till samma parkering, slåss med samma maskin, felanmäler samma skit, man halkar och svär och missar två tåg. Det är tydligen inte bara tekniken som är dysfunktionell...
Juno
En konspiration???
Om väckarklockan ringer 05.30 så kan det finnas olika orsaker till det. Jag kan vara en som njuter av en god frukost i lugn och ro innan jag åker till jobbet. Jag kan vara extremt långsam på morgonen... möjligen kan jag masochist eller morgonpigg.
Fast det är jag inte. Jag vill bara komma in lite tidigare till jobbet så att jag får vardagsschemat att gå ihop.
Eller inte. Igår kom jag inte in i garaget. Helt sjukt, jag kunde helt enkelt inte vrida om den. Det var som om något starkare fanskap satt och höll emot. Så då missade jag pendeltåget och fick ta tunnelbanan och kom inte alls så tidigt som jag tänkt mig.
Idag hade jag på förekommen anledning fjärrkontrollen till garaget med mig så jag hade möjlighet att till och hinna med ett tidigare pendeltåg.
Eller inte. För då ville biljettautomaten ha sig sitt lilla roliga. SL kortet var inte giltigt fast jag just betalat typ åttatusen spänn (morr). Mastercard in, betala, biljett ut. Mastercard inte ut. Var god vänta. Men vad fan? Jag arg, de bakom mig arga, cancel går inte, köpa en till biljett går inte, dra ut kortet med våld går inte heller.
Jo. Tillslut hade denna någon roat sig klart och spottade ut kortet, men då hade jag för länge sedan missat pendeln. Så hej tunnelbana. Hej häxan surtant.
Juno
Hade förträngt det här
Ja då är det så här igen. Mitt i jobbmötet; telefonsamtal. Bryts. Igen. Ohörbart. Ledset. Jag byter arbetsrollen mot mammarollen och flaxar till tunnelbanan. Förlåt att jag drar, jag följer upp imorgon! Det är ingen fara visar det sig men jag fick hämta lillasyster på vägen för det var inte någon bra dag för det längre, kände storebror.
Mitt på fritids; telefonsamtal. Just det, killen från konsultbyrån hade jag ju helt glömt bort. Skiftar snabbt tillbaka till arbetsrollen, tack tack och jag följer upp imorgon. Absolut. Hej hej.
Laga middag. Tvätta en färgad 60. Samtal med sonens mentor. Äta middag. Läxor. Hänga tvätt. Gympapåse. Frukt. Vatten. Kläder till barnen att ha imorgon. Laga middag till nästa vecka. Kaos i köket. Diska. Natta.
Jag sitter rak som en fura på barnens sängkanter med stora ögon och fokuserar på att det är de som ska sova. Inte jag. Jag ska ta vid de trådar jag lämnade för fem timmar sedan.
Det här hade jag förträngt...
Juno
På pendeltåget
Måndag morgon. Fortfarande glad men ruskigt trött. Både tåget, kroppen och huvudet rör sig långsamt den här morgonen. Faktabok på engelska och hjärnan har svårt att värja sig mot alla ljud och rörelser runt omkring mig.
Därför vet jag inte mer om ADKAR metoden än att "varför" är den viktigaste frågan att kunna besvara vid en förändring...
Däremot vet jag att Sören är välkommen till Oasen den 28:e februari, och att det är hans födelsedag idag, grattis till den. Jag vet att Lina är på väg till en synundersökning men att hon inte vet var den är eller vilken tid, lycka till med den. Anna ska på lunchdate på tisdag och killen bredvid mig gillar Aviici.
När jag fyller år ska jag önska mig schyssta öronproppar så jag klarar av att koncentrera mig även i morgonbruset. Jag har ju så mycket jag vill ta in nu, men helst inte alla mina medresenärers bestyr...
Juno
Morgon på tunnelbanan
Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag morgon. En tunnelbanevagn. En pendeltågsvagn. Morgontrötta människor. Några läser metro, några knappar på mobilen eller lyssnar på musik. Väldigt få ser glada ut. Själv sitter jag och flinar lite för mig själv. Jag är ju på väg till jobbet och det är en härlig känsla. Godmorgon!
Juno
wow...
Fem barn; fyra till tio år gamla. Tio portioner pannkaka. En hink grädde. Nästan en hel burk hallonsylt. Tur att det finns rester i kylen till föräldrarna :)
Juno
Skoångest
Jag tvingade ut mig själv i mellandagsrean för att hitta något respektabelt att ha på mig på jobbet. Kläder stod på listan. I omgångar åkte jag till Sickla och Farsta. Tittade, handlade, returnerade. Köpte något annat. Inte så jäkla mycket ångest faktiskt.
Tanken var business, något annorlunda, mönster, färg. Ett lite käckare jag typ. 98 % blev väl svart, grått, vitt men en smula järva kläder med mööönster slank in. Mes.
Okej. Skor stod på listan. Ångest. För mycket taxlängd för stövlar, för mycket ankform för snygga inneskorna. Men vad tror ni om de här pjucken, är de respekt(abla) eller är de överdrivet käcka?
Ångest. Varför kan jag inte vara en normal tjej med normala fötter som gillar normala saker som shopping och skor?!
Juno
Lättare sagt än gjort
Det knakar i tårna. Det knakar i knäna. Det kliar på ryggen. Det kliar på halsen och det kliar så in i helvete i ansiktet. Har snott barnens eksemsalva, har tryckt i mig allergimedicin och öppnat mitt fönster. Inget hjälper. Jag är ändå vaken.
Med fötterna på fönsterbläcket ligger jag här mitt i natten och knakar och anstränger mig för att inte (totalt) klösa (sönder hela ansiktet) så mycket och inser med förfäran hur fruktansvärt svårt det är.
Svårt att somna, svårt att slappna av, svårt att låta utslagen vara. Om två timmar ska jag vakna men för att vakna måste jag ju somna först. Och för att kunna somna måste jag låta kliet vara. Jag VEEET men det är lättare sagt ä gjort.
Juno
Vi som hade det så trevligt
Familjen spelar sonens julklappsspel Ubongo. Mamman är rätt bra på Ubongo och tycker det hela är en trevlig stund.
När barnen så har lagt sig bestämmer sig föräldrarna för att utöka den trevliga antidigitala stunden med ett parti Yatzy.
Pappan ligger lite risigt till för bonusen, mamman är nöjd för hennes bonus är klar. Men så gör pappan något oförlåtligt. Han slår en yatzy och spelet tar en otrevlig vändning.
- Nu behöver jag bara en extra fyra...
- Ja men så där ja!
- Hahaha ha...
😡
- Revanch tack, muttrar mamman
Pappan slår ett uselt slag. Och så lite femmor. Och så... va? Fem femmor dyker upp på bordet.
- Du slog ett extra slag!
Pappan hävdar att det gjorde han visst inte. Sen blir det fina bonusar och kåkar för pappan. Mamman stryker stegar och yatzysar och hur jävla svårt ska det vara att få några fyror egentligen?! Och vad spelar det för roll om hon får fyror om han ändå ska fuska och ha sig? Va??!!
Pappan är glad och kostar på sig att säga att mamman är söt. Mamman surar och känner sig som en karaktär i en Sunebok.
Juno