JUNO

Hon är så rosa, det lilla barnet. Rosa och prinsessig och därför blir jag lite extra förvånad och extra glad varje gång hon väljer den blå stigen. Som för några veckor sedan när hon kom utklädd till Spindelmannen istället för Törnrosa. Eller som idag, när hon valde att köpa filmen Bilar istället för Bambi 2 eller Lady och Lufsen 2.

 

Jag vet att djur inte slår lika högt som prinsessor, jag misstänker att Blixten McQueen skulle stå slätt om alternativen hade varit en Askungen eller en Barbie men ändå... "Heja Blixten!, Heja Blixten!" ropar hon och studsar i soffan så Rapunzelklänningen fladdrar. Tack Oliver för inspirationen, vi fick en lite annorlunda tjejkväll ikväll!

 

Helt enligt den nya flugan vaknas det på natten. Noll ett fyrtiofem. Kliver upp. Kissar. Dricker vatten. Knapprar på telefonen. Somnar inte om. Blundar. Kryper nära, blir för varm, hasar långt ifrån.

 

Noll två fyrtiofem. Ger upp. Kliver upp. Funderar på nattmacka, äter spagetti och köttfärssås. Slår på datorn. Läser bok. Stirrar och längtar efter att blunda.

 

Om man inte vet vad man ska pyssla med den lime som man så flitigt har skivat och torkat kan man använda den som stilleben. I sanningens namn är jag inte helt på det klara med varför jag faktiskt gjorde mig besväret, min kreativa ådra sträcker sig inte in i pysslets mecka. Men de är fina, det kanske räcker så. Eller om någon har tips på vad jag ska göra med de stackarna så kan ni ju höra av er så har vi pysseldag* ihop.

 

 

 

* Jag står för kaffe och köpfika om ni leder pyssel med barnen!

Det är skördetider. Barnen kommer från bästisarna och har fått testskörda sin egen majskolv och sin egen morot och de är helt entusiastiska över allt vi ska odla i vår trädgård nästa år. Och de vill att jag ska lova dem att det ska växa stora fina majskolvar bredvid röda fina tomater och härliga gurkor i stora lådor där de ska ha skördefest.

 

Och förresten mamma, varför växer det ingenting i vår trädgård som går att skörda? Planerade inte vi frön förut? Jag har inga gröna händer, jag har beiga händer. Hudfärgade liksom med en svag stadston i.

 

Jag kan inte längre räkna hur många små plasthus för miniodlingar jag har köpt och fröpåsar i det oändliga. I våras planterade lilltjej och jag paprikakärnor, avokadokärnor, morot och vad det nu var. Vi satte dem omsorgsfullt i små små krukor av plast eller något naturmaterial och det var ju roligt att se hur snabbt det kom upp små spröt. Ganska snabbt så vissnade samma små spröt och små små krukor fick kastas. Det här är exakt vad som finns kvar av den satsningen, ett frö på irrvägar... stackars besvikna barn, tur att det finns andra mammor med Shrekfärgade händer som de kan låna!

 

När man reser vill man såklart se lite saker. En ny stad, lite historia, en fin park. Ta några fina foton...

 

Tack vare en tågmässa (som lär vara av dignitet) hamnade maken och jag i Berlin över helgen. En stad som har så mycket historia, så många berättelser, så mycket tragik och sorg. En stad som ligger både nära på kartan och nära i tid, det känns som längesedan men det var bara dryga 20 år sedan muren revs och folk sköts ihjäl för att de ville ta sig från öst till väst.

 

I äkta turistanda körde vi hop-on hop-off buss. Vandrade omkring från Checkpoint Charlie till momuntentet över de dödade judarna, som för övrigt var något av det mäktigaste jag sett. Nu är det förmodligen inte helt korrekt att leka här men jag hoppas judarna ser det som postivit att deras monument tillsammans med andakten inbjuder till lite skratt.

 

Jag passar på att hänga med till dagis och skolan nu när jag har lite tid på dagarna. Idag har jag varit på utflykt med åttaåringens klass. Det är rätt så intensivt. Många ljud, intryck, namn, färger, aktiviteter...och då tänker jag att jag ändå bara hänger med på ett hörn. Jag fick en liten fin grupp om fem barn att ta hand om men det räckte för att jag skulle vara på helspänn i tre timmar. Ögonen sicksack konstant och jag rabblade namnen på mina barn och räknade deras små huvuden Gud vet hur många gånger.

 

Så nu vill jag bara säga hatten av. Hatten av för alla barnen som orkar vara aktiva och lyssna och lära och vara trevliga mot varandra en hel dag. Hatten av för alla "fröknar" som orkar vara glada, mjuka, trevliga, aktiva och lyssna på barnen en hel dag.

 

Jag kan självklart inte publicera bilder på barnen men här kommer några i övrigt berättande höstbilder från dagens utflykt till Rudan med Sjötorpsskolans årskurs 2.

 

Sedan ska det sägas - även om jag är lätt utmattad så är jag glad för det var en helt fantastisk erfarenhet och jag är tacksam över att fått äran att vara med. När Muhammed frågade om jag inte kan börja jobba i deras klass känner jag att nej, då dör jag av trötthet och mina barn får aldrig mer middag men jag gärna kommer tillbaka och är med en dag till!

Juno

 

 

Det stora barnet behöver mycket sömn. När det blir för lite av varan skriks det och härjas. Men det är svårt att själv se att man är trött, nej för det är bara allting annats fel och allt är bara SKIT. Hela morgonen drivs av detta och tillslut är det med nöd och näppe man hinner trycka i sig ens en enda ynka smörgås innan man drar till plugget och allt är blö.

 

I morse däremot vaknade han innan klockan ringde. Klev upp, klädde snabbt på sig och när han kom in för att väcka sina föräldrar hade han redan plockat fram frukosten! Och vi har världens bästa morgon. Alla hinner iväg till skola, dagis, jobb utan stress och utan skrik och allt är mmmm.

 

En halvtimme tidigare igår kväll var det som behövdes för att leverera ett helt annat barn morgon efter. Det gäller att "våga" stå på sig och att göra det som barnet behöver, inte det som barnet vill. Puh.

 

Det är alltid lika spännande att byta telefonoperatör. När jag nu flyttade mitt nummer från Telia till 3 var det som vanligt en liten mellanperiod innan allt var överflyttat till mitt vanliga nummer och på den lilla tiden damp det ner ett sms från ett för mig okänt nummer.

 

 

Vad spännande. Min lilla skuld. Rotar fram avsändarens nummer; men nej, jag känner ingen Boul i Södertälje. Så kära Boul, svar kommer här:

 

"Av uppenbara skäl har abonnenten till nummer 076325980 stängt sitt nummer för alla vidare inkassobrev."

 

Som alla andra familjer rensar vi när det blir höst. Rensa kan man ju ägna sig åt i dagar, månader och år utan att bli klar. Det är dessutom en smula trist... Och svårt. För en hamstertjej som jag som inte riktigt kan skiljas från mina saker.

 

Häromdagen tittade jag på ett par billiga sandaler som jag köpte för några år sedan. "De här...", sade jag till min man, "...de här har jag inte använt på hela sommaren...". Och sen lade jag dem inte i hej-då-högen utan i spara över vinterlådan och konstaterade glatt "...men nästa sommar gör jag nog det!"

 

Då sade min man ingenting. Han liksom bara tittade lite underligt på mig - tills jag flyttade skorna till den andra högen. Så nu är det nog bäst jag fyller bilen med det jag har lagt i hej-då-högen innan jag ångrar mig. Hej då sandalerna, hej då alla sakerna var inte ledsna, det är inget personligt!

 

Jag vet, jag vet. Jag har lagt upp en annan nästan likadan bild förut men den här är så härlig!

 

Elsa i solen, Sandsjö sommaren 2012

 

vi har varit hos mormor i helgen. då är det bästa att vara ute i lekparken. den här helgen träffade mamma en flicka som hon lekte med när hon bodde här, det gjorde mamma glad. elsa och jag lekte lite med mammakompisens barn men mest lekte vi med varandra.

 

jag räddar prinsessan elsa från det höga tornet

fast sen måste jag göra läxan. jag skulle mycket hellre leka med morfars gamla leksakspistol men jag gör matteläxan och läsläxan. jag är jätteduktig på läsläxan och jag tror att mamma kanske också lär sig lite om de grekiska gudarna när hon lyssnar.

 

medan jag gör läxan leker elsa med mormor:

det var roligt ändå, fast jag måste göra läxan men nästa gång vi kommer hit, då vill jag leka mer!

 

 

Det ska väljas klänning. För det ska det varje morgon. Lillprinsessan står länge och väl och bläddrar bland sina klänningar. Vilken är kalasklänning, vilken måste man ha t-shirt under, vilken är rosa, vilken kan man dansa i? Mamman tar en klänning med lång ärm, en ljusblå som hon tycker är fin.

 

- Den här då Elsa? Den är ju jättefin!

- Nej tack mamma, den har jag ju redan haft en gång.

 

Den flickan behöver skaffa sig ett jobb där hon tjänar grova pengar om hon ska försöja sitt klädkonto själv en dag.

 

Man lär av sina misstag. Learning by doing. Trial and error. Eller nåt. I morse fick jag ett sms om lättare panik och kan jag komma till Mariefred och hjälpa till mellan fem och sju? Jo, men det går nog att ordna och jag svarar att jag åker klockan två.

 

Och när det kommer ett tack till svar på det så tror jag att vi är överens. Så när klockan är två sätter jag mig i bilen och styr söderut. Bara för att inse att en timme senare är jag den enda av oss som är där. För det var visst nästa torsdag det behövdes hjälp.

 

Öh....

 

Men det är som min vän H brukar säga "assumption is the mother of all fuckups". Sant, jag ska inte glömma det igen. Och under tiden får jag se det positiva i det hela, jag hann prata med två fina vänner medan jag satt i bilen och jag åkte inte fast för fortkörning.

 

 

Nä, man behöver inte gilla mig på facebook. Jag vill bara visa att jag har lärt mig att göra en sån fin liten knapp. Se här ;-)

 

 

 

Jag satt här och hade lust att bli insprirerad. Till något. Till något vad som helst eller till något specifikt? Det vet man inte så noga, det finns ju så mycket man kan bli inspirerad till. Att skriva fabulösa ansökningsbrev, att bygga en app (jag vet inte vad det skulle vara för app men det vore kul att testa), ta världsklassfoton på barnen.

 

Det vill jag ju alltid så jag surfar ut på nätet och tittar på bilder för att få lite tips. Folk tar ju helt fantastiska bilder, det är knallblå ögon, det är perfekt rufsiga frisyrer som solen silar ned genom, det är gudars skymning och frusna vattendroppar. Och där, just där fick jag mig en liten överdos av inspirationen. Här övergick inspirationskänslan till prestationsångest....

 

Men det är förbjudet att stanna i prestationsångestträsket så jag bestämde mig för att leta efter mina fina bilder från sommaren, de kommer snart. Peptalk!

 

Och som ett manifesterande på det. En fjäril, en Montréalsk fin fjäril. Och nu blev jag sugen på kaffe och bildarkiv!

 

 Juno

Från regn och rusk hemma i Länna till gassande solsken här i Sandsjö. Det var lite otippat men inte så lite trevligt. Gräsklippare, vedklyv, målarfärg och sunkiga utemöbler. Jeans och gummistövlar åker av till förmån kjol och linne. Tiden går fort när man har roligt. Barnen orkar inte hoppa studsmatta mer, de är varma och hungriga.

 

Ut i solen åker en stor laddning med smet, svärmors hallonsylt och vispad grädde. Lång sladd och varmt järn. Voilà, en snabb, god och totalt onyttig lunch =)

Juno