hej och hej då

mamma ringer i telefonen och då säjer jag "heeej". fast sen är det inte så spännande mer så tar jag och promenerar därifrån, för nu kan jag gå. det lärde jag mej igår ju! 
hej då...

elsa

en superbra kille

idag har vi tagit sprutor. bella berättade att hon fick hallonsaft i sin femårsspruta. men ewa på bvc sa att jag fick jordgubbssaft i min. det blir precis lika bra för blodet som hallonsaft. jordgubbar är också söta och röda ju. jag var jättduktig, jag satt prick stilla och räknade till tjugo medan jordgubbssaften åkte in i mej. och efter det fick jag en tiger. woarrr.

 kolla, värsta coola tigern

min lillasyster fick två sprutor. det tyckte hon inte så mycket om. hon grät och var arg på ewa ända tills hon fick vatten, då glömde hon bort att vara arg mer. men hon var också duktig, hon satt stilla på vågen i alla fall och sen gick hon flera steg helt själv. det är duktigt det!

 här sitter nästan nio kilo

på vägen hem fick alla välja glass (bella också fast hon inte varit duktig alls och tagit någon spruta) och vi stannade och lekte i en lekpark innan vi promenerade hem. fast en glass räcker ju bara en liten stund vet ju alla. så när vi var i långa backen till länna måste vi stanna och fika lite. mitt i backen visst. saft och bullar, sen orkade vi gå resten av vägen hem också. superbra. vi har varit superbra.

 vem vill stanna och fika med oss?

joar


Varför flyttar man hemifrån?

Två kusiner står och snackar med varandra. Den ena är snart fem år, den andra tjugoåtta. De båda har spenderat dagen tillsammans vid kusin den äldres föräldrars härliga pool. Men nu är det dags att åka hem och kusin den äldre ska få lift hem till sin lägenhet.

Snart femåringen: Ska du inte stanna här?
Tjuggoåttaringen: Nej, jag ska åka hem till min egen lägenhet
Snart femåringen: Varför bor du inte hos din mamma och pappa mer?
Tjugoåttaåringen: Njae, för jag vill bo själv
Snart femåringen: Men vem säger till dig när du ska borsta tänderna och gå och lägga dig?

Juno

En sorgligare död än Michael Jacksons

Två dödsfall idag. Säkerligen ännu fler men två som jag läser om ungefär samtidigt. Ingen är någon jag känner, en är en kändis. Hans död känns mest fiktiv, precis som hela hans person kändes för mig. Ingen person jag kan relatera till på något vis. Inga tårar.

Men den andra...
en ettårig flicka som dör, instängd i en bil. Mamman ska hämta sin lilla tjej på dagis men hon är inte där. För hennes pappa har glömt att lämna henne på morgonen. Istället har hon spenderat hela dagen fastspänd i hans kokheta bil. Ett litet barn, dött av värmeslag i en bil. En dotter. Någons världens finaste lilla tjej. Mina tårar är oändliga.

Världens mest onödiga sorg. Stackars mamman, stackars pappan, stackars liten.

Juno


En avslutad thriller...

Michael Jackson är död. Det läser jag på DNs webb. Inte på Aftonbladets webb, eller på Expressens. Utan DNs. Och på något vis så måste jag ju tro på det då. Fast det är ju totalt overkligt. För hur kan en person som knappt existerat i sitt eget jag på flera årtionden sluta existera igen?

Härom kvällen gick det något program om blonda kvinnor. Var blond en hårfärg eller statuerade det något annat? Någon sade att man genom att välja att göra sig till blondin valde vägen mot kändisskap, ja detta var i USA förstås, och man bekräftade uttrycket att det gör ingenting om man är lite dum - bara man är söt. Och blond är lika med söt. Och sexig. Och stora bröst. Och bimbo, men det kan man utnyttja om man är smart. Så visst. Alla vill väl vara blondiner?!

På andra sidan jorden i Korea går alla omkring med parasoll på sommaren för att skydda huden från solen. Och mig veterligen är det inte av rädsla för hudcancer utan för att det är fint att vara vit i hyn. Då är man överklass och ingen fattig risplockare minsann.

Så han var ju inte ensam Jackson, i sin strävan att vara "blonde". Men att gå med ett paraflax på sommaren, eller köpa en packe med blekningsmedel för sin kalufs är ju knappast jämförbart med att göra operationer av hela sin hud för att framstå som vit. Leva som vit. Allt detta besvär, och så går han och dör precis innan den stora comebacken (revanschen på världen). Fan, jag undrar verkligen om det var värt det.

Juno

Coola brudarna

Äntligen är sommaren här tycker två coola kusiner.

 elsa  bella

Det är bra att vara cool när det är så varmt...

Juno


Singstarmaraton

Efter nattning av de minsta barnen var det dags för Singstar. Egentligen var jag rätt trött men när jag har andra omkring mig som är beredda att ställa upp på sånglekar så måste tröttheten ignoreras. En liten stund i alla fall. Så vi sjöng, det var mixlag, det var tjejerna mot killarna, det var usla poäng och det var singstar poäng. Det konsumerades chips, oliver och ganska mycket vin.

 

Schlager, åttiotal och ABBA. Bella var grym, elva år och körde åttiotalshits så det rök om det. C var inte fullt lika grym, han funderar som bäst på en kupp som ska tvinga tillverkaren att återkalla alla Singstarspel från marknaden. Det gör han nog fortfarande för övrigt. Mitt spel kan ju försöka ta ifrån mig. Tillslut gav vi upp och vid tre gick alla normalbegåvade personer och lade sig. 

 så här såg det ut när de kloka gick och lade sig

Fast kvar satt PKL och JOJE på varsin kudde och körde bäst av fem. Fast ingen orkade egentligen räkna längre. Eller sjunga heller för den delen. Nä, inget mer vin nu! Jo vin, ända tills det är slut och dessutom tror jag det är fel på den röda micken för jag fattar fan inte hur du kunde vinna (igen). Nu kör vi samma låt en gång till, men jag kör med den blå micken. Jag orkade knappt stiga upp längre, fast det gjorde solen och tillslut tog äntligen vinet slut och jag kunde manövrera den andra tjurskallen till dörren. Ajö ajö, gonatt nu och sov så gott (tills barnen vaknar om en timme eller två).

 och så här såg det ut när de två idioterna gick och lade sig

Och sade jag att vinet äntligen tog slut? Det blev lite diffust där på slutet...



Juno


Fame

På systers tomt på Ljusterö står en stor studsmatta. Skoj, den ska testas. Studs studs studs. Undrar hur högt man kan hoppa på den?

 

Jättehögt tydligen. Studsar rakt upp, rakt ner, tränar på att studsa på rumpan men det går kasst så jag kör ett annat trick. Har ni sett filmen Fame? Whoha, nu drar jag på casting =)



Juno

Sicken sparris

En dag utan regn. Mamman skyndar sig ut efter middagen och rotar fram gräsklipparen. Efter lite om och men så svarar snörhelvetet och motorn brummar lydigt igång. Först är det plan mark. Det är lite trögt men det går an. Sen är det uppförsbacke och det är tungt som fan faktiskt. På den femte vändan uppför svär hon högt över sina klena armmuskler. Inte konstigt att hon hatar att klippa gräset när hon måste slita så.

Sen drar hon av misstag i det lilla handtaget som hon trodde var bromsen (vad man nu ska med en broms till när man har världens trögaste gräsklippare). Woha! Full rulle ned för backen. Fan, maskinen har ju driv på hjulen. Med flaxande armar hänger hon nu som ett bihang till gräsklipparmonstret som drar runt på tomten, helt enligt eget tycke och smak. Mamman sliter med sina klena armar för att hejda åbäket från att meja ner grannarnas buskar.

En timme senare är hon rätt slut. Trots att det tröga försvann och trots att maskinen försökte klippa gräset självt så hatar hon att klippa gräset. Är det inte en typiskt manlig syssla, gräsklippning?

Juno


Vantar och mössa

Att det var värmebölja för ett par veckor sedan är svårt att tro. Hur kan man under samma månad gå från vidöppna fönster hela natten för att undvika att svettas ihjä, till att elda hela dagen för att undvika att frysa ihjäl? Hur kan det komma sig att man gick i bikini (bildligt, inte bokstavligen - not me, jag är i vassen i år med) i slutet av maj och nu klär på barnen mössa och vantar i mitten av juni? Det är något fel med vädret eller så har jag blivit scitzofren på äldre dar.

Juno


När man knappt orkar prata

Regnet öser ner. Det har det gjort hela dagen, tydligen. Men mamman har mest legat på sofflocket och läst eller sovit, mest sovit kan man misstänka. Dagens enda aktivitet är ett kort besök hos svärmor. För att inte somna i bilen försöker sig mamman på en enkel konversation med pappan.

M: Jag hade tänkt promenera lite, gå en halvtimme före er men så såg jag att det regnade så jag sket i det.
P: Det hade blivit en lång promenad, för jag hade tutat och kört förbi dig.
M: Då hade jag kanske blivit lite sur.
P: Dyngsur.
M: - - -
P: Hahahahaha

Tystnaden lägrar sig över bilen. Mamman som tycker det blev en dålig konversation med sin totalt oempatiske make sover en stund istället.

Juno

en bekant tant

pappa, jag och joar åkte i bilen. när vi stannade stod en bekant tant där. hon och joar kramades och var glada. jag var hos pappa. sen vinkade den bekanta tanten till mej. hm, hej hej. nu blev jag lite blyg och måste borra in huvudet i pappas axel. fast jag är ju mest nyfiken, varför ser hon så bekant ut? tror jag måste känna på henne. sträcker fram armarna och den bekanta tanten tar mig, skrattar, svänger runt, säger mitt namn och pussar mej på pannan.

då vet jag. mamma. hej mamma nu har jag lärt mej att resa mej upp i min ätstol själv, jag kan säga näääe och ruska på huvudet, jag kan säga elsa ibland och så har jag lärt mej att sjunga baba goodba som joar. vad har du lärt dej?

elsa

En annan tröttfink

Nä. Det har inte blivit en kvart om dagen. När jag väl är på mitt hotellrum kan jag faktiskt inte komma något som jag är mindre sugen på i hela världen än att köra tre minuter skuggboxning, hoppa hopprep och ha mig i en kvart. Men jag har faktiskt gjort situps och armhävningar alla dagar utom två. Det lilla gör att jag klarar mig undan tröttfinkstatus på träningsguiden även om en tröttfink är exakt vad jag är.

Etthundratretusentrehundrafemtioen steg på tio dagar ger ett snitt på cirka tiotusensteg om dagen. Bara. Jag som tycker att jag inte har gjort annat än att gå gå gå.

Juno

Polski vodski

Det slutade regna och när vi skulle hem var det en riktigt skön kväll så vi bestämde oss för att ta den där tjugofemminuters promenaden till hotellet. På vägen råkade vi passera en tjugofyratimmars vodkabar. Det kostade tjugofyra pengar för sex vodkashots, vilket är ungefär sextio spänn. Hela besöket tog ungef'är två minuter. In, beställa, svepa, ut och promenera vidare. Helt överflödigt men en skön omväxling från en taskig lunchkanting och tjusiga middagar. Vi har hunnit testa det polska nattlivet. Det är bra. Eventuellt ångrar vi det imorgon bitti men den dagen den sorgen. Godnatt. Det är dags att krascha nu,

Juno

Lagen om alltings jävlighet

Det blev tillslut sol i Warszawa. Igår när jag jobbade till över midnatt så var det till exempel en fantastisk varm kväll med ljumma vindar. Idag när skyndade hem för att ta en dusch innan den gemensamma middagen a la "sista kvällen med gänget" så fullkomligen vräker regnet ner. Åskar och blixtrar gör det också. Den sköna tjugofemminuterspromenaden förvandlades snabbt till en taxi. Om en dag är det slut. Om två dagar åker jag hem. Då är det sol oavsett väder.

Juno


En stund över att längta på

Vissa dagar hinner jag inte ringa hem. Tiden rusar iväg och jag hinner inte riktigt med att sitta och sakna och längta. Fast idag dök det upp en söt liten tjej med brunt hår och stapplande steg. Vinkade och gick med små stappliga steg. Heei heeei, vink vink. Åh, enorm Elsalängtan.

Eftersom jag inte skulle hinna svara i min privata telefon stängde jag helt sonika av den. Och även om detta är min tidigaste kväll hem från centret så var det ändå för sent för att ringa och prata med sonen. När jag slår på den så dyker ett mms och ett meddelande upp från honom, via M:s telefon. Åh, enorm Joarlängtan.

Juno


Favorit i repris

För exakt två år sedan var jag i Göteborg och roddade med exakt samma saker som jag gör i Warszawa nu. Då glömde jag ta med tandkräm och om jag inte minns helt fel så stod jag varje kväll utanför min kollega J:s rum och tiggde från hans tub. Och nu kan man ju bara gissa vad som inte åkte med i världens största packning från Länna, Stockholm.
t-a-n-d-k-r-ä-m.

Så nu står jag varje morgon efter frukost och tigger vid min kollega A istället. För jag har under dagen helt glömt bort att leta efter en egen tub och nu på kvällen så bemödade jag mig om att plocka ut en nätverkskabel från receptionen, men inte tänkte jag på att fråga efter tandkräm heller. Alltså sitter jag här med sunkiga tänder och bloggar. Måste ju få valuta för mina usla prioriteringar i alla fall.

Juno

Ambitioner

Han som snart ska fylla fem ringde till sin mamma. Han ville berätta att han hade sovit hela natten i sin egen säng. Mamman berömmer och sonen växer en centimeter. På frågan om han ska göra det i natt också svarar han kavat "Jag ska göra det alltid nu". Hm. Den som lever får se, men det är bra med ambitioner...

Mamman har ju också ambitioner. Fast den där träningskvarten varje morgon har än så länge enbart resulterat i situps och armhävningar. Hon skyller på att det är för trångt för att hoppa rep på hotellrummet. Det är ju trångt! Kanske imorgon, om hon bara kan slita sig från kontoret någon gång.

Juno


När dagen är slut, vad göra?

Tjugo över nio och vi packar ihop för kvällen. Nu är den stora frågan, ska man lomma hem till hotellrummet och försöka sova lite mer än fyra timmar inatt, eller ska man gå någonstans och dricka ett glas vin medan man fortfarande har någon ork kvar?

Sova? Vin? Sova? Vin? Får lyssna med någon annan än gravida kollegan om jag vill göra det sistnämnda misstänker jag...

Juno

Världens gosigaste

Klockan är åtta och det är nattning storbarn. Mamman brukar alltid sitta bredvid och läsa men ikväll, eftersom det är sista kvällen på så länge, låg mor och son bredvid varandra i hans säng och läste Bamsetidning. Och mös och gosade och...zzzz....oj då.

- Mamma sov inte, läs då!
- Oj, ja jag ska...

Och mös och gosade och läste och...oj igen.

- Ma.mma! Läääs då, mamma!

Med världens största ansträngning lyckades mamman ta sig samman, läsa färdig och sätta sig upp och kliva upp ur gossängen. Men det var farligt nära ett "oj då jag råkade visst somna lite" och det hade varit katastrof. Mamman måste faktiskt börja packa nu eftersom taxin hämtar halv sex i morgon bitti. Måste. Ta. Sig. Samman. Gäsp.

Juno

Palace of Culture

Imorgon vid den här tiden så är jag ungefär i Danmark. Eller i alla fall i landets luftutrymme. Och sen kommer jag att tillbringa de nästkommande tio dagarna i något som heter Pałac Kultury i Nauki Warszawa. Det är ett enormt bygge som skänktes till Warszawa av Stalin i mitten av nittonhundratalet, efter kriget. Enligt en polsk vän så sägs den vackraste utsikten i hela Polen vara från detta Palace of Culture - för därifrån är det enda stället som man inte kan se Palace of Culture.



Men även om det inte är en byggnad som inger glädje genom att tänka på det historiska så är den rätt pampig med sina trettio våningar, och jag är helt övertygad om att utsikten därifrån faktiskt är slående. Fast jag misstänker att jag under mina tio dagar inte kommer ha så mycket tid över att titta på utsikten, jag har nog fullt upp med att försöka att inte gå vilse inne i huset, som är som en enorm myrstack.

Det är positivt, då har jag fullt upp och hinner inte längta efter mina ungar. Bara lite.

Juno