Baby sleep version 9.2
Juno
En förlorad skogstur
Om tanken var att springa bort lite daller så har jag den glädjande nyheten att nästa gång jag försöker ta mig ut i skogen så kommer jag fortfarande ha massor av daller att spendera. Inget förlorat med andra ord. Skål.
Juno
Rosa pantern
Kungsan, Stockholm. 27 April 2009.
Juno
Mitt i natten
När det stora barnet kommer upp klockan kvart i sju har mor och dotter redan ätit frukost, klätt på sig och lekt. Mamman har också hunnit jobba drygt en timme. Hurra, eller nåt.
Juno
Dagen efter
Börjar dricka vin klockan sju på kvällen. Slutar dricka vin klockan två på morgonen. Babblar oavbrutet däremellan. Sover ostört, ingen bebis som hostar eller tjoar, ingen storebror som drar mig i håret. Vaknar klockan tio, ligger och funderar på hur bakis jag är till halv tolv. Äter frukost klockan tolv. Snabbmakaroner och köttbullar. Känns nästan som förr i tiden.
Juno
Istället för en drink
Juno
Grillafton
Juno
The Producer
Storyn var ju lite bekant. Broadwaykung Bialystock (Clas Malmberg) som är helt kass möter revisor Bloom (för mig okända Kim Sulocki) som drömmer om Broadway. De raggar fram den sämsta storyn av alla, Det våras för Hitler, och den sämsta regissören (Magnus Härenstam) av alla. Det ska tjäna grova pengar på årets flopp. Som såklart blir succé.
Men sen visar det sig att det överhuvudtaget känns lite bekant. Först lite i början, sen mycket och i pausen funderar vi på om vi har sett den förut. Men varför i hela fridens namn skulle vi ha gjort det? Och var? Och när? Vem går och ser en Mel Brooks två gånger utan att minnas det?
Okej. Starten var trög, den var rörig och gapig i största allmänhet. Men det tar sig. Malmberg är utmärkt i rollen som Bialystock och plötsligt dyker Claes Månsson upp som författaren till storyn, hängiven sina duvor och det tredje riket. Underbar. Det enda jag kan säga är att han är helt underbar. Med sin långa sprattliga kropp och glada ansikte. Jag skrattar bara jag tänker på honom.
Visst är det Mel Brooks. Ibland går ögonen i kors och händerna åker upp och täcker öronen för jag står inte ut med kakofonin, men på det hela taget - ja. Vem förutom en jude kan skriva en hel föreställning om att hylla Hitler (även om andemeningen aldrig är att Hitler är bra) och få det att fungera? I vilken annan föreställning kan man klämma in en tjugosekunders lyteskomik om en döv som ska sjunga en Hitlersång och det fungerar?
Vi går hem, vi känner oss nöjda. Vi betalde ingenting förutom vår barnvakt, inte ens parkering i garage i city kostade några stora pengar, så det var prisvärt. Kanske hade vi inte gått och sett den annars säger vi men kommer samtidigt ihåg. Vi har sett den tidigare. Betalat för att se den. I New York för fem år sedan. På Broadway. Där ser man, nu vet vi vem som går och ser en Mel Brooks två gånger utan att komma ihåg det.
Juno
Generation Q-omputer
Jag är mitt emellan den gamla och den nya skolan. På mammas tid så hade de maskinskrivning. I med ett papper i maskinen och så fram med en text som ska skrivas av. Svart på vitt. Antalet korrekta nedslag på en minut. Min kollega A är snabb som vinden när hon skriver på dator. Det är för att hon hade likadana lektioner som min mamma, fast med dator och inte skrivmaskin.
Själv hade jag inga sådana lektioner. Det fanns nog data som något slags tillval men jag hade foto istället. Fast på något vis har jag ändå tänkt att jag är hyfsat bra på att skriva på dator. Jag använder alla fingrarna, eller sex, sju kanske åtta av dem i alla fall, när jag skriver.
Jag gör ett skrivtest och med mina tvåhundra poäng och 32 klarade ord på den avtalade minuten kommer jag på plats nittiotusen eller något sådant. Det säger mig ingenting. Jag behöver lite att jämföra med. Vilken generation är du?
Testa dig här
Juno
Ett vårtecken och ett hösttecken
Det är vår.
Det är höst.
Det är förvirrande.
Juno
snällaste tjejen
elsa
Det ultimata vårtecknet
Det är skitkallt ute. Jag fick lite symboliskt skrapa rutan på bilen. Och min sommarjacka är på gränsen till vad som är behagligt. Enligt väderlek ska det bli varmt som fan så när jag går hem är förhoppningsvis jackan för varm. Men oavsett om det är kallt eller varmt så är det vår. För nu har de japanska körsbärsträden börjat blomma i Kungsan. Vem vill äta en vårlunch med mig där denna eller nästa vecka?
Juno
En otäck gubbe
En kväll i vintras knackade det på köksfönstret. Lillan som sitter i sin stol och äter vänder sig om vid ljudet och skymtar i mörkret utanför en otäck gubbe. Det var grannen som roade sig lite. Det stackars flickebarnet får hjärtslag, flyger i luften så att knäna flaxar och gråter hysteriskt. Fortfarande, efter ett par månader, så gråter hon när hon ser honom.
Ikväll när jag i godan ro står och plockar lite med disken känner sig grannen plötsligt lite sugen på en favorit i repris. Knack knack på rutan. Jag får hjärtslag och flyger i luften så att ben och armar flaxar. Jeez. Knock and die. Jag misstänker att min granne lider av någon bisarr slags dödslängtan.
Juno
Hårt fånget, lätt förgånget
Juno
Bra tänkt
- Bra tänkt Joar, säger pappan.
- Tack pappa, svarar sonen. Den som är smart, han tänker.
Precis.
Juno
Nä, vi leker en annan lek idag
Det finns en nackdel med att ha en fyraåring i huset. Eftersom det regnar lite och är grått ute idag så tänkte mamman att det skulle vara rätt gött att bara kura ihop sig i fåtöljen med sin bok och en hink med dillchips hela dagen. Fast när man har barn som är fyra år kan man inte obemärkt äta en hink med chips. Och om man inte vill att de också ska klämma i sig det samma (och det vill man ju inte, för då får man så få själv ;-)) får man lydigt låta chipsen stå i fred.
Crap. Chips och bok mot skurhink och mopp. Mamman undrar om de inte kan leka mamma, pappa barn en annan dag istället.
Juno
Mer vår, ge mig mer vår
Juno
Vårtecken
Snön ligger fortfarande kvar runt huset...
Men om man tittar riktigt noga så smyger sig några vårtecken in nära husväggen...
Juno
Ett öga på pekfingret
Och just nu skulle jag behöva det där extra ögat. På pekfingret. För då skulle jag kunna sitta kvar här i vardagsrummet och utan att behöva resa på min tunga bakdel, bara sträcka fingret runt hörnet och se direkt att det lilla barnet precis var på väg upp för trappen. Eller hänga ner handen under bordet och se hur hon hastigt närmar sig hörnet med alla sladdarna. Eller höja armen lite och berätta för det stora barnet vad det står på skärmen när han spelar dataspel.
Men nu har jag bara mina två vanliga ögon som ser rakt fram och ingen annan stans att hålla till godo med. Så jag försöker hänga med så gott jag kan och hoppas att det tillslut ska ge effekt på den tunga bakdelen så den blir en bakdel delight.
Juno
Ett par miniskor
Helt oemotståndligt tänkte mamman när hon fick syn på världens sötaste minikängor i affären. Storlek 16/17 vilket är helt galet litet och insikten om att barnet skulle växa ur dem på ungefär tre-fyra veckor fanns någonstans långt bak i medvetandet. Att det en vecka efter inköp skulle bli sommar hade hon däremot inte tagit med i beräkningen.
Och dessutom så har även barn nummer två ärvt sin moders varma fötter med spretiga tår. Det är såna fötter som helst inte vill ha varken strumpor eller skor på. Så var det med det. Barnet hittar nu nya användningsområden för sina skor, ett par extra bitringar har man alltid behov av.
Juno
Knäck i kolan
Och själv satt hon nöjd med sina toppade fyrtiosextusen poäng fast det alltså är mer än femtiotusen poäng kvar till att ens kvala in på någon topplista! Det är ju jäkligt förmätet att ens tänka att man kan klå barn i dataspel, det vet mamman. Men, ändå tänkte hon att ungar som gillar Bamse är så små. Att kanske man kan ta ett gäng femåringar. Eller kanske inte. Uppenbarligen inte.
Den stora frågan är egentligen inte varför mamman försöker knäcka ungarna på bamsewebben. Även om det måste erkännas är en hyfsat relevant fråga trots allt. Den stora frågan är varför hon berättar det för någon idag levande själ. Kanske gör man sånt när man har knäck i kolan.
Juno
Glad Påsk
Juno
Det enda som saknas...
Juno
Det enda som saknas...
...när solen gassar är en vettig sekatör eller trädgårdssax. För det är ett trälgöra att klippa ner lavendelbuskarna med en avdankad hushållssax. Men det är helt fantastiskt att det äntligen är dags att städa i trädgården så lite blåsor på fingret är det trots allt värt. Barnen jublar över att grannens studsmatta står uppe igen, mamman jublar över att kunna äta lunch i solen och middag lika så.
Det enda som saknas efter en härlig dag i solen är maken, som är i Dalarna.
Juno
Hjärncellerna försvann ut i cyberrymden
Efter detta ruckar jag lite på musen men inget händer. Funderar inte mer på det utan konstaterar bara att okej, ibland funkar det inte så jag kör med styrplattan istället. Fast det funkar inte att logga in heller. Varför inte? Ja men, jag är ju bortskämd med trådlöst. Här ska det in en kabel till såklart! Ut med kabel ur kollegas docka, in med kabel i laptop framför mig. Nähä. Inte i med kabel heller. Varför inte?
Lutar mig för första gången över datorn och kikar ner på baksidan av den. Konstaterar att uttaget för nätverkskabeln är för liten. Vad konstigt, är datorn så gammal att den har en annan standard? Den känns inte så gammal alls ju. Rotar runt i lådan med diverse kablar och fiskar till slut upp en som ser ut att passa. Den är väldigt tunn den här kabeln tänker jag förbryllad. Men den passar i alla fall i uttaget. Drar kabeln över annan kollegas arbetsplats och jackar in andra änden i väggen. Ingenting.
Surar lite och hämtar motvilligt företagets IT pro. Som tar sig en lite närmre blick bakom skärmen. Tar sig en jäkligt nära titt på mig. Ruskar på huvudet och säger med sin bästa mammaröst. Det här är en telefonkabel, den kan du kasta någonstans, och det här är för fan en USB kabel! HA HA, fy fan vad pinsamt. Jag bara dör. Årets pucko har satt in kabeln till musen i nätverksuttaget. Inte konstigt att datorn inte beter sig som förväntat. Men jag hade ju sovit så lite i natt! Världens mest missbrukade bortförklaring har blivit legaliserad av våra svenska proffessorer. Det tackar jag för.
Juno
Äggspelet
Här är visst ett spel som är passande nu inför påsken, klicka och dra likadana påskägg så de hamnar i korgen. Aha, lite taktik a'la Tetriskänsla här. Mamman ska bara testa lite. Ja men det är ju ett spel precis i hennes smak och bra går det ju också. Rekordet ligger på tiotusen poäng och hon är redan uppe i sjuttontusen. Hon spelar en gång till. Och en gång till. Och...
Så när sonen väl kommer och vill spela så är det för sent. Då håller mamman på och skrävlar som bäst över att hon slår alla barnens rekord. Nej faktiskt inte, hon behåller glädjen för sig själv och skaffar inte ett krossa-alla-barnen-konto. Men det finns ju dagar när man är lite låg och inte känner sig på topp. Mamman tipsar om www.bamse.net för bättre självförtroende!
Juno
En lurig eftermiddag
Jag skulle bara natta lillan men sen låg det plötsligt två klumpar i sängen och småsnarkade. En liten och en stor. Så jag har inte gjort någon nytta alls idag. För det har jag lite dåligt samvete, men bara lite.
Juno