Makes me wanna throw up
Madonna är vaddå, närmare femtio än fyrtio och hon har en dotter som är vaddå, i prepubertal ålder och antagligen extremt mottaglig för hur man "bör" se ut. Och så visar superstjärnan och tillika modern upp en reklamserie som sänder hur aviga signaler som helst till unga tjejer.
Jag får en känska av gubbsjuka à la you naughty girl. Vill du ha en plats i styrelserummet, stumpan? I'll fix you up and let you in. Unga flickor ska andas vaddå, inte självständighet i alla fall. Och de får framför allt inte tänka själva. Nej, shut up and take off your clothes. Sådär ja, in med magen, ut med brösten -om du är så gammal att du har några, och in i det lilla svarta fodralet med dig bara. Ser du flickan där i raden, among the common people? Nej, inte visa någon empati för hennes tårar, bara gå vidare och om du nu måste bevärdiga henne med en blick, se för fan till att den är hånfull.
Vad är det för åtråvärt med detta? Varför köar man tidigt på morgonen för att få bli som hon? För att köpa en motstridig klänning i urringning till magen och puffärm. Hallå! Kan inte denna stora stjärna göra något gott för kvinnorna istället. Visa att det är tufft att vara sig själv, att det är vackert att bry sig om, visa att det är styrka att stå för sina egna åsikter.
I love you baby, but face it she's Madonna.
Fyller mig med avsmak.
Juno
PS. Jo, det ska vara en blandning av engelska och svenska. Jag är internationell, precis som H&M.
Små bilkonversationer
Tvååringen till sin pappa på väg hem från dagis:
- Ka vi handla?
- Nej, vi ska åka hem
- Men jag vill handla något
- Vad vill du handla för något?
- Tuthi vill jag handla
...jo, sushi är en favorit
Tvååringen till sin pappa på väg till Djurgården:
- Kör du fort pappa?
- Nej, jag kör sakta
- Nu är det grönt
- Ja, nu är det grönt, nu kan vi köra
- Om det är rött krockar man
- Det kan man göra om man kör när det är rött
- Då går bilen tönder
- Det kan den göra. Fast det är värre om någon gör illa sig
- Då måtte man köpa en ny bil
- Ja, om man har råd
- Jag har inga pengar
...nä vem har det?
Tvååringen till sin mamma på väg till mormor och morfar:
- Var bor mormor och morfar?
- I Salem
- Var bor jag?
- Ja, var bor du?
- Ja...(standardsvar när han inte vet)
- Vet du var du bor?
- Ja...
- Du bor i Länna
- Nej, jag tror inte det
- Jo, det gör du. Vet du vilken adress du bor på?
- Jag bor på motorvägen!
...javisst, eller kanske på Rotvägen
Juno
Handsken är kastad
Alla vill vara på toppen. Det är där utsikten är som bäst. Även för oss höjdrädda stackare. Ni vet, jag och Richard Gere. Eller okej, jag och Richard Geres rollkaraktär i Pretty woman. Två pateter.
Jag vet inte exakt när jag blev höjdrädd. Men det är inget att bekyrma sig för. Det går att bota höjdskräck, det är bara något som slagit slint i hjärnan och är en rent psykosomatisk åkomma. Eh. Jag är något osäker på om det är positivt eller inte. Men i vilket fall, jag tränar på att bota min fobi. Oftast rätt motvilligt. Med lite alkohol till hjälp, aningens mindre motvilligt.
En gång var jag och en kollega på kurs i Kalifornien. Då var det klart att vi måste besöka världens mest berömda bergsskreva. Och eftersom jag tror att träning ska bota min höjdskräck så hasar jag, trots att mitt promille låg på noll, ut på en liten avsats där man kan se bra. Efter en kvart, en halvtimme, timme, dygn, vad vet jag så vaknar jag plötsligt till liv igen av att kollegan försöker bända loss mina händer från en grunk. Han trodde jag satt och njöt av utsikten men jag hade helt enkelt krampat till och loggat ut därute på klippan.
Och så läser jag i tidningen att några dårar har byggt en glasbrygga där ute över ravinen. Grand Canyon Skywalk, byggd som en hästsko i glas. Till det blygsamma priset av tvåhundrafemtio kronor får besökaren ta en promenad på den. Eh, hurra då'rå. Längst ut på hästskon står man tjugo meter utanför klippkanten och ettusentvåhundranitton meter över ravinens botten. Eftersom konstruktionen är i glas, okej och lite stål för att stadga upp det hela, så ska det gå att se rakt ner i avgrunden.
http://www.grandcanyonskywalk.com/
Bara jag tänker på att stå där får jag lust att spy. Samtidigt får jag någon obehaglig tvångstanke om att jag måste dit. Dessutom. Jag har fått nog av att bli jämförd med Richard Gere. Bäst att påbörja träningen på en gång. Var är min drink?
Juno
Släpp hamstrarna loss det är städdags
En hamster kostar ungefär hundra kronor. Det är ingen astronomisk summa precis. Men den lever bara två år. Bur och pryttlar går på en femhundring till men de kan ju gå i arv till nästa och nästa och nästa hamster om man vill.
Nä. Vi ska inte köpa en hamster, jag tycker inte så mycket om hamstrar. I mina ögon är de små råttor utan svans som skräpar ner och stör på natten men är tråkiga på dagen. Dessutom bits de.
Men, jag jag är inte heller så förtjust i att dammsuga. Det står sist på listan över städning jag gillar att utföra. Och nu har jag precis insett att en hamster skulle kunna vara en lösning på att slippa dammsuga. Här kommer lite humor från dagens tjuvlyssnat punkt se.
En kille kommer in på tunnelbanan. Han håller en liten dammsugare i handen. Plötsligt ringer hans mobil.
Killen (i luren): Ja hej! Ja, det har verkligen hänt en olycka kan man säga? Det bästa vore ju att stänga hamsterburen. Jo jo, men jag dammsög nu på morgonen under soffan och så flurpade det till och? Ja, men det var ju inte jag som glömde stänga hamsterburen? eller hur? Men varför gjorde du inte det? Herregud? Nu? Nu är jag på väg till Albano, djursjukhuset, vad tror du? Ja vi hörs sen! Jag tycker om dig också!
Skynda er, spring och köp en hamster nu.
Juno
trehundrafyrtiotre hästar
Om du får önska en sak till i livet, just nu, vad skulle det vara? Nej, självklart inget så ytligt som en pryl. Önska dig istället god hälsa och goda vänner. Men jag blev just påminnd om att jag redan har allt det.
Jag har: världens bästa vänner, en fantastisk familj i mamma, pappa, syrran, en suverän make och underbar son, en stor och go släkt och trevliga kollegor. Jag är omgiven av människor som jag älskar och bryr mig om -och som alla bryr sig om, och tar hand om mig.
Jag har: inte influensa längre, inga allergier eller kroniska sjukdomar. Förutom en fysiskt understimulerad kropp med lite extra kroppsfett, några nya rynkor och gråa hårstrån så har jag inget att klaga på där heller.
Så, om man redan har allt immateriellt man behöver. Vad ska man önska sig då?
BMW Z4 M Roadster.
Såklart.
Juno
kampen om en mammapappajoarsäng
varför heter det mammapappa och barn? jo för att mammapappa är en enhet och barnet placerat i utanförskapets alla bittra orättvisor. vid middagen så får mammapappa stora tallrikar medan barnet får en liten. ibland äter mammapappan roliga saker som scampi i tomatsås medan barnet får fattiga makaroner med korv. igen.
men värst av allt. det finns ett mammapapparum. och trots att det där står en stor säng så är den bara en mammapappasäng. där mammapappa ska kramas hela natten. och var ska lilla barnet vara då hade de tänkt? jaha, i ett annat rum, i en annan säng och ingen att krama på.
jag kämpar för en ändring. jag kämpar för en mammapappajoarsäng. varje kväll vinner de och jag tvångssomnar i barnsängen. varje natt när de har sänkt garden erövrar jag mammapappasängen. då måste jag gå genom den mörka, läskiga hallen och jag gråter lite när jag går där men det är det värt.
och nu, nu står plötsligt min säng en halvmeter från mammapappasängen. mamma förklarade igår att det är för att jag ska sova i den hela natten och känna mig trygg eftersom hon och pappa är i samma rum. det är bara tillfälligt säger mamma. mowhahahah. första slaget vunnet. tack mamma, tack pappa, nu blev det mycket enklare att komma upp i vår säng.
joar
Mamma, pappa och Joars rum
Ikväll känner sig mamman lite galen. Hon sitter och minns den gamla goda tiden, då när hennes son somnade själv, i sin egen säng, och sov ostört hela natten. Det känns som ett annat liv. Hon tycker att de i omgångar har försökt allt. Följt bokens, nej böckernas, alla regler. De har stått utanför hans dörr och rabblat lugnande ramsor, de har ignorerat hans böner och väntat på att han ska somna om av ren utmattning, de har suttit nära och sedan kväll för kväll flyttat längre ifrån, de har sjungit, pratat om positiva upplevelser, svurit, bönat och bett. Vilken bok det stod i har hon för länge sedan glömt.
Varje kväll vaknar barnet efter fyra timmar och är mammig. Tidpunkten brukar vara midnatt. Då är mamman rejält groggy. Om hon överhuvudtaget vaknar. All pedagogik är bortblåst när man mitt i natten vaknar av ett barn som gråter efter mamma i sitt stora, hemska, alldeles egna rum. Snart ligger barnet i vad man kan kalla mamma, pappa och Joars säng medan hans egen gapar tom i hans rum.
Efter att ha beklagat sig för en vän fick mamman det goda rådet att ha barnet i en liten extrasäng, nära deras egen. Kanske behövde han bara veta att föräldrarna finns inom räckhåll. Ikväll somnade barnet vid fem, och vaknade alltså vid nio istället för tolv. Mamman fick lite fnatt och ångade iväg efter pappan som fick möblera om. Nu har det klämts in en nittiosäng i vad som kan kallas för mamma, pappa och Joars rum.
En timme och en kvart senare hörs lugna snusningar från barnet och lätta snarkningar från pappan. Status Quo. Barnet ligger i mamma, pappa och Joars säng medan hans egen gapar tom i familjesovrummet. Visst har en mamma rätt att bli lite galen?
Juno
En skröna har besannats
Fiskpinnar och potatismos
En klassiker. Kör de frusna fiskpinnarna i brödrosten. Under tiden häller du upp varmt kranvatten i ett glas och blandar i potatismospulvret. Rulla ihop pulvermospåsen och rör om. Fiskpinnarna kan sedan användas för att skyffla upp moset. När måltiden är avslutad kan samma glas användas för måltidsdrycken.
Det här tipset är taget från Yttermera student. Jag har alltid trott att det bara är en skröna, framtaget av några personer som druckit en hink med rödtjut och känner sig kreativa. Typ, jaha nu är vinet snart slut. Nu måste vi producera något. Och så blir det äckliga mattips för fattiga studenter och inspirationslösa ungkarlar.
Vi var hos vänner igår. Kocken hade lagat en helt superb trerätters middag med brässerad kalv som bara smalt i munnen. Han hade till och med varit piffig och lagt upp kaktus/lime sorbeten med sockerdoppade limeskal och limeklyftor i sockerkantade cocktailglas. Det låter ju inte så ungkarlsaktigt, och det är det inte heller. Mannen i fråga är gift sedan urminnes tider och har förutom en fru, även villa, volvo och barn.
Och så får vi plötsligt veta att denna samme man faktiskt har lagat fiskpinnar i brödrost. "Man får dubbelköra dem så att paneringen blir krispig, det är det enda viktiga, fisken är ju strunt samma" säger han och menar att det är ungefär som panerad sushi. Tror jag, det var min nyktra tolkning av det hela (jo, jag var nykter, jag var chaufför). Resten av sällskapet ser tvivlande ut. Hur serveras dessa delikata nygrillade torskar då? "Man bara har ketchup på och så äter man dem som en macka. Typ"
Men va? Nu säger jag som den tvååriga sonen:
-Det är jätteäckligt!
Någon annan som har egna erfarenheter av snabblagad mat? Tipsa och kommentera vettja. Kan vara bra att på lager om maken skulle vara borta någon kväll och överlåta köket till sin lata fru.
Juno
Det går över mamma
Han har slagit in tänderna, de sitter löst och det kommer jättemycket blod! Dagisföken låter skärrad och nu blir mamman stressad på riktigt. Framför sig ser hon hon små barngaddar flaxa genom rummet och en fontän av blod som sprutar ur barnets mun. Typ poltergeist. Allra helst skulle hon bara kasta ifrån sig telefonen och rusa ut efter en taxi men hon sansar sig och ringer istället till pappan. Pappan trycker bort mammans samtal. Förbittrad skriver hon SMS och det tar bara tio sekunder så har hon honom på tråden.
Pappan kastar sig i bilen och susar till dagis. Mamman kastar sig på telefonen igen och ringer tandläkaren. Sen lugnar hon sig. Tandläkaren förklarar tålmodigt att det inte finns någonting de kan göra idag. Om tänderna är ute ur munnen, så är de. Det går inte att pilla tillbaka dem. Om tänderna sitter löst så växer de antagligen fast. De kan inte skruva fast dem. De kan röntga men vilken tvååring som är chockad och har ont och blöder ur munnen vill sitta blickstilla och bita ihop med de få tänder han har brukbara om en otäck stor röntgenplåt? Nä, mamman förstår att det bästa är att åka hem.
Så hon åker hem. Och barnet åker hem. De äter lite yoghurt och läser lite bok. De tittar på Molly Mus och mamman försöker jobba lite men datorn är fortfarande keff och allt blir dåligt. Sen försöker barnet äta korvbröd men det går inte, det kommer blod på korvbrödet och tårar i både barnets och mammans ögon. Så det blir äppelmos med mjölk istället.
Sen frågar mamman barnet hur han mår. Han mår bra. Han är inte ledsen, han är glad. Har han ont? Um-m. Men det är inte farligt, säger barnet. Det går över mamma. Nu sover barnet. Och mamman sitter tårögd i soffan och längtar hysteriskt efter en Camel Light.
Juno
Allting är relativt
Frun i huset har klara separationsproblem. Hon känner sig inte riktigt redo att skiljas från böckerna än. Problemet får sin lösning i att familjen släpar alla böckerna som ingen någonsin mer kommer att läsa till sitt andra hus på landet.
I ett annat hus i Länna bor två vuxna och ett barn på etthundratjugofem kvadratmeter. Den familjen ska inom några veckor utökas med två små barn till. De får inte heller plats med sina böcker. Inte nog med att de har ett aningens för litet hus, de har inte heller något extrahus att ta till. Ock ock, vad ska de göra nu? Frun i huset lider tydligen inte av separationsångest, så de skänker bort de överflödiga böckerna till någon välgörenhet. Fru nummer ett blir vederbörligen imponerad.
I dagens metro går det att läsa om det nygifta paret i Hässleholm som väntar barn. De bor hos den enas föräldrar och bror i en lägenhet på åttiofem kvadratmeter. Socialnämnden har nekat dem bidrag till ett eget boende med motiveringen att man inte är trångbodd förrän det bor fler än två personer per rum. Frun räknar efter och kommer fram till att det skulle innebära mer än femton personer i deras hus. Men hur tänker de, tänker hon upprört. Ska det vara ett sätt att leva och bo på?
På uppslaget efter läser hon om Saed och hans familj som har kommit som flyktingar från Irak till Södertälje. Efter att deras son hade blivit kidnappad och frisläppt mot pengar sålde de allt de hade och smugglade sig till Sverige. De bor hela familjen i en tvåa och de väntar på att fler släktingar ska komma och bo hos dem. De är glada, de lever trångt men de lever i trygghet.
Det sätter fruns problem med böcker i ett annat perspektiv. Otacksamma människa!
Juno
Eller som mars snarare
Jag lurade med mig min kollega och vän till Garnisonens tidigast öppnade uteservering. Vi mikrade våra matlådor, slängde ner plastlådorna i en kasse och letade upp en bänk som nästan låg i solen. Eftersom det var nästan som sommar tog jag med min jacka enbart för att ha som sittunderlag. T hade sin dunjacka eftersom hennes vårigare jacka är på kemtvätt, eftersom mitt söta fadderbarn hade kräkts av ilska på den. Sen vände vi ansiktena mot solen och kände den milda vårbrisen i håret.
Kanske att det inte var fullt så soligt som det tedde sig från insidan. Kanske att det blåste lite väl friskt och jag önskade att jag hade jackan på mig. Men det är ju inte bra att bli kall om stjärten, så den fick ligga kvar på den kanske inte helt uppvärmda bänken. Kanske att det var lite irriterande att håret blåste in tillsammans med spagettituggan. Kanske var jag en smula avundsjuk på T:s dunjacka. Och kanske var det inte helt fel att gå in efter en halvtimme igen.
Kanske, men det skulle jag aldrig erkänna.
Juno
Som sommar
Men innerst inne vill ingen klaga, vi är så lyckliga över den första solen. Oftast upplever jag bara lunchrasten som ett stressande moment. Jag stuvar in mina matlådor i micron och slafsar i mig på en kvart. Jaha, sen då? Idag ska jag ska ta min matlåda och gå ner på gården med min vansinnigt roliga bok (Hillevi Wahls Tjocka tanter rockar fett) och sätta mig i solen en stund. Årets första uteservering. Via micron förstås.
Juno
Arbetslös? -Skaffa en billig fylla, skäll ut en vakt och skriv en bok
I dagens Metro säger hon att boken ska innehålla sanningen om bråket och dessutom finns där fakta som inte tidigare har lagts fram. Men varför har det inte det? Nej för hon får ju ingen möjlighet att pröva sitt fall i Högsta Domstolen. Nehej, och det finns ju ingen annan att berätta det för. Typ polisen i anmälan eller så.
En sanning är ju dessutom helt svävande. Det här blir ju hennes sanning som beskrivs. En sanning från en packad svensk brud. Snark, nu somnade jag redan. Jag kan inte för mitt liv begripa vem som vill betala pengar för att läsa om hur hon upplevde sin fyllekväll. Kan ni?
Juno
Barn är underbara
-Ding dong, det ringer på dörren. Vem kan det vara?
-Hej Bella, kom in
-Ding dong, det ringer på dörren. Vem kan det vara?
-Hej Conny, kom in
-Ding dong, det ringer på dörren. Vem kan det vara?
-Hej Molly, kom in
-Mamma, nu kom Molly!
Nu har alla barnets vänner från Molly Mus kommit. De ska baka.
-Ding dong, det ringer på dörren...
Sen kom i tur och ordning katten, igelkotten, grisen, barnets docka och nallen.
-Nallen är lessen, kom ska jag trösta dig nallen
Mamman flikar in att det är snällt av barnet att trösta nallen när han är så ledsen.
-Ja, jag är toppen, svarar barnet nöjt och mamman kan bara hålla med.
Juno
Internationella kvinnodagen
Sedan 1914 har den 8 mars varit kvinnodagen, världen över. Det handlar förstås mest om att påminnas om att det inte är så jämställt som vi skulle önska. För jag menar, kvinnor i världen är inte precis en minoritetsgrupp. Vi utgör ungefär hälften av världens befolkning och jag hoppas verkligen att vi snart ska nå en punkt där den internationella kvinnodagen inte längre behövs.
Dagens fråga i alla medier är självklart också "Tycker du att det är bra med en internationell kvinnodag?" och jag blir lite förvånad över svar som "Nej, kvinnan i Sverige har det bra". Men hallå din gubbtjyv, internationell, betyder det något? En för alla du vet. Eller en tjej som svarade att "Jag är inte feminist, så nej". Nähä. Men jag är inte afrikan och jag tycker inte det är okej med rasism eller apartheid i alla fall. Duh.
Statistiken visar siffror vi är väl medvetna om. Män får mer i lön än kvinnor, det sitter fler män än kvinnor på maktpositioner, det är fler kvinnor som anmäler att deras män misshandlar dem och det är fortfarande fler kvinnor än män som städar i hemmet. Så visst är det fortfarande viktigt med den internationella kvinnodagen.
Men om jag ska slå ett litet slag för jämställdheten, inte bara kvinnors rättigheter, så är det så att statistiken inte nämner någonting om hur många kvinnor som byter däck på bilen, skottar uppfarten, bär in veden eller lagar punkteringen på barnens cykel.
Det är inte bara vi flickor som föds in i en bestämd roll. För rätta mig om jag har fel men är det inte så att det är mer okej för flickor att ha kort hår än för pojkar att ha långt, att det är mer okej för flickor att ha blå kläder än pojkar att ha rosa, att det är mer okej för flickor att ha en t-shirt med en drake på än en pojke att ha en t-shirt med en ängel på?
Så kan vi inte komplettera kvinnodagen med en ren jämställdhetsdag? Jag röstar för en dag där alla män och kvinnor får samma lön, där kvinnorna tillåter männen att ha fullt ansvar för barn och tvättstuga, där männen och kvinnorna byter däck och olja på bilen tillsammans och där vi alla får ha på oss rosa byxor och blå t-shirt med en drake på magen och ängel på ryggen.
Juno
vi har bara degat idag
-vad du gjort på dagis idag? frågade mamma
-jag har degat, svarade jag
-vaddå degat? frågade mamma
-jag har degat med eliot, svarade jag
-har du och eliot degat tillsammans? frågade mamma
alltså, sade jag inte det? nu får det räcka mamma. vi har bara degat idag. punkt.
mamma säger att hon inte degade när hon var två år. stackars mamma. det är jätteroligt att dega. idag har vi degat med den rosa degen. jag bakade jättefina kakor som jag kavlade på.
joar
Det var det otacksammaste
Men imorse sådär strax före sju stod jag vid Slussen och väntade på bussen. Då såg jag honom igen. Han som städar gatorna. Till sin hjälp har han en sån där käpp med en tång som han plockar upp allt från godispapper till cigarettfimpar med. Snacka om otacksamt, att plocka upp efter andra, dag efter dag och det hinner knappt synas att han gjort fint innan det kommer någon och slänger ett nytt skräp.
Och tio minuter senare åkte bussen förbi Slottet. Och där stod han igen. Den där stackars militären som står på vakt. Tänk att stå där utan att röra sig, inte prata med någon, bara titta rakt fram på samma måsar dag ut och dag in. Det är inte en arbetsuppgift att sträva efter.
Så okej, jag kanske får skriva in några siffror en gång till, men däremellan kan jag i alla fall sträcka på benen, ta en kaffe och jag kan vara trygg i att ingen annan plötsligt har tagit bort några av de siffror jag precis lagt till. Det är en sann tröst att veta att andra har det värre.
Juno
Men vem vill se ut som Shirley Temple
Halv sex i morse var det dags för avknorvling. Nej men käraste nån, det här går ju inte. Var är min rock-lock-look? Mer lik en Shirley Temple wanna be än jag någonsin velat bli. Efter femton minuter med borste och vatten vågade jag ändå åka till jobbet. Klart avslaget resultat. Och jag har inte kommit en enda millimeter närmre beslut om det ska vara tvåtusental eller nittiotal som ska gälla.
Juno
Alla vill väl se ut som Joakim Larsson
Det är inne med rakt hår. Då blir jag genast sugen på lockigt hår. Senast jag hade lockigt hår var i början av 90-talet. Jag har en tydlig minnebild av ett udda par. Jag själv i hår långt ner på ryggen, svart som vanligt och lockar som Joakim Larsson ungefär. Den andra halvan var min dåvarande med hår långt ner på ryggen, blond och lockar som Joakim Larsson ungefär. Två Joey Tempest look a like, hand i hand. En gång var det en äldre dam som, inte helt obefogat, trodde vi var ett lesbiskt par.
Jaha, och nu blev jag alltså femton år senare lite sugen på att likna Joakim Larsson igen. Det har absolut ingenting med den andra halvan att göra. Per har sju milimetersfrisyr så där tar nog inte många miste på en tjej. Min kompis T som varit med länge sa att "Du brukar ju ångra dig varje gång du har förändrat dig (läs: klippt av luggen på tok för kort), ska du inte testlocka det först?". Kloka människa.
Det klart jag ska testlocka det. Jag hittade åtta hårsnoddar i en låda. Det betyder att jag har snurrat upp åtta små knorvlar lite här och där på huvudet. Ser ut som något ur ett husmodersmagasin. Maken mumlade något artigt om Björk. Jag har provsovit med dem i sonens säng. Det är inte så bekvämt. Men vad gör man inte för att bli fin? Vad tror ni? Jag tycker det syns lång väg, det här kommer bli något extra.
Juno
Pappa vill gärna läsa Babar
Barnet går och hämtar nya favoriten, Babar. Han kastar fram den i mammans knä.
-Mamma du läta Bababar?
-Nej inte igen Joar, vi har ju precis läst den
Babarboken landar med en smäll i pappans knä.
-Du läta Bababar pappa?
-Kan inte mamma läsa Babar Joar?
-Nä, mamma vill inte läta Bababar
-Du läta Bababar pappa!
-Kanske om en liten stund
-Nej, nu. Du läta Bababar nu pappa!
Pappan suckar lite.
-Okej, kom då
Barnet jublar.
-Ja!
-Mamma, mamma, pappa vill gärna läta Bababar!
Juno
SMS svenska -ett språk jag aldrig lärt mig
dhar inge rättava elak förvdi ajag ska avgullig ialla väderså läng sj försnå digvanligt. D tiger smuren m smyger runt kröken. Vänd p perspskanskd
eller
d har inge rätt avräk över dena hemsk eftd andra. Framst d själv shelt j-a galen.O sen förv ddig aj skastå kvar hur tänk d?
Och jag blev övertygad. Inte i målgruppen och har sannolikt aldrig varit i målgruppen heller. När jag var ung var det rövarspråket som gällde, där finns i alla fall en logik.
Elolloleror dodetot äror kokanonsoskoke nonågogonon sosomom kokanon bobesoskokrorivova kokododenon foföror momigog?
Juno
Lite bloggspam
Två alvedon och febern sjunker. Tillräckligt för att jag ska orka se melodifestivalen. Men som väntat blev jag helt ensam framför teven och jag har tråkigt. Jag har lyssnat på alla bidrag och blev glad att Sanna Nielsen slog ut Jimmy Jansson, helt enkelt för att jag tyckte hon var bättre. Men min favorit åkte också, inte lika oväntat, ut.
Nä. Nu zappar jag omkring en stund. Eftersom jag känner mig hyfsat okej tänkte jag att en film kanske kunde vara trevligt men maken har fått matlagningsryck och ska steka pannbiffar istället. Precis vad alla normala människor gör klockan halv tio en lördagskväll.
Discovery visar American choppers. Ett gäng stora skäggiga karlar som mekar med sina bågar. Men vad är nu det här? Alla hoppar upp sin hoj med långa framgaffel, de åker till ett älderboende. Brummar in bland gummorna och gubbarna och spelar bingo. Ett klart udda program. Ungefär lika spännande som att lyssna på Magnus Uggla en gång till.
Så vad gör en medelålders, sjuk och uttråkad person när inget kul går på teve? Helt riktigt, bloggspammar. Nu måste jag sluta skriva på det här inlägget, jag har ett annat som väntar.
Juno
What goes around, comes around
Så det var bara att ringa till de på T22 och berätta att de tyvärr få laga sin middag själva. De krävde in vår son till sitt middagsbord och tyckte inte det var en så stor förlust i övrigt.
Min man älskar mig. Han åkte och handlade ostkrokar utan att jag hade bett om det. Nu lagar han mat. Jag orkar knappt sitta i soffan, eller kolla på teve, eller blogga (det här inlägget har tagit över en timme att skriva) men för hans skull ska jag verkligen anstränga mig att äta lite.
Ha en trevlig kväll med melodifestival allihop. Jag tror Jimmy och Sonja kommer gå vidare. En ung söt kille till småtjejerna och en tjej som inte är så hispig som Nanne. Själv lägger jag min röst på Uno & Irma.
Juno
En liten toakonversation
-Mamma, var ä du mamma?
-Jag är här uppe
-Du titta teve mamma?
-Nej jag är i badrummet
Små steg hörs i trappan.
-Hej mamma, du kissar?
-Ja
-Äckligt. Det är jätteäckligt
-Nej, varför tycker du det?
Barnet kliver fram och börjar dra i mammans kläder.
-Aha, här dina trosor mamma
-Jaha
-Titta mamma, nippan! Det är din nippa
-Hm ja
-Du bajsa okkå?
-Nej, jag är klar nu
Barnet lämnar badrummet. Han muttrar.
-Bajs är äckligt. Det är faktiskt jätteäckligt
Juno