JUNO

Familjen har sålt lillans säng. Grannens kommande bebis behöver den bättre och stora tjejen på ett och ett halvt år kan sova utan galler nu. Tänker mamman och pappan. En-och-tjugo bred råkade den nya sängen bli. Det kan ju tänkas att en förälder behöver ligga med i den någon gång. Mamman sätter sig i sängen, hon tror inte det ska bli något större problem, lillan är ju supertrött. 

Men ettåringen är inte bara trött, hon är dessutom jättearg. Hon vill inte sova i sin nya säng alls, hon vill inte ens vara kvar i rummet. Hon skriker och bankar på mamman och är allmänt omysig. Alltså går mamman och hämtar resesängen. Det lilla barnet kanske måste få vänja sig vid sin stora säng, menar hon. Under tiden mamman monterar resesäng har barnet klättrat ur den stora sängen, hämtat sin pappa och lagt sig bredvid honom i stora sängen och somnat.

Det var inte alls något fel på den nya sängen, det var bara fel förälder som var i den. Okej, point taken, men var hon tvungen att yla så hysteriskt för det, ett enkelt pappa tack hade räckt fint.

Juno