Lilla fröken ordning & reda

Det här med toaletthysteri går tydligt i arv. Både mamman och pappan får sin beskärda del av dotterns avhyvlingar.
 
Mamman har varit och handlat. Hon packar upp nya toaborstar och ställer en i respektive badrum. Dottern klampar in, tittar på mamman och frågar med en uppfordrande ton:
 
- Alltså mamma, varför köper du hela tiden nya såna där blåa och rosa borstar till toaletterna? Du använder dem ju aldrig!!
 
Äh men vaddå, det gör jag väl visst ibland... och så är de väl fina eller? Svarar mamman en smula kuvat.
 
Efter ett besök på toaletten i huset i skogen kommer den lilla toafaschisten ut med händerna i sidorna och ropar argt:
 
- Åhh varför är det ALDRIG någon som stänger toalocket i den här familjen? Är det bara JAG som måste göra det hela tiden? Va??
 
Tystnad. Jo men jag brukar stänga locket säger storebror så. Jo men jag med säger mamman.
 
- Förlåt, säger pappan tyst.
 
Chefen har talat.
 
Juno

Lycka är att slippa ha gravidkläder

Mamman har shoppat ett par byxor i storlek 40. Man måste ha haft ett midjemått på över en meter för att vara glad över ett par byxor i storlek 40...

Juno

Ett litet penntroll

Klockan tjugotvå och sexton i fredags kväll var det någon som dinglade med en liten fot över mitt ansikte. Fostervatten droppade ner i mungipan på mig och jag hörde en röst som sa:

- Har ni sett vad det är?

Jag nickar, torkar mig om munnen (herregud, har hon ätit det där i nio månader, blö) och känner mig lycklig och paff. En flicka. När vi sedan kunde ta oss en lite normalare titt ser vi till vår förtjusning att det är den lilla penntrollsprinsessan som kommit in i vår familj. Svarta ögon och rufsigt hår. Underbar.

Sade jag lycklig?
Välkommen Elsa Ninja Margareta.

Juno


Nä, jag tror vi hoppar över det här

- Är du nervös, frågade maken?
- Tänk på att sova ordentligt, sade syrran.

Jag var inte nervös, jag vill så gärna att detta ska vara klart så jag tänkte att "Nu jävlar, det är bara att köra. Hur farligt kan det vara egentligen??!"

Men jag har inte kunna sova ordentligt de senaste veckorna. Fast jag vet att det ännu mindre sömn när ungen väl är ute är det som att jag bara kan se leveransen som ett mål. "Bara grodan är ute kan allt bli som vanligt igen, då ska jag sova, då ska jag äta Gorgonzola och Vacherol, då ska jag röja i trädgården..." Svårt att tro att den här naiva hjärnan sitter i en snart fyrtioårig kropp.

Nåja, runt midnatt somnar jag i alla fall men i morse var jag klarvaken fem timmar senare. Man får ge sig, det är bara att kliva upp. Äta lite frukost, slänga i en tvättmaskin, vattna lite blommor, tvätta ett par fönster...ni vet sånt man gör när alla kloka människor sover och det enda som går på teve är typ Postis Per på Nickelodeon.

Till frukost råkade jag tyvärr börja bläddra i foldern från förlossningen. Prostaglandingel, bard-kateter, amniotomi, värkstimulering. Låter direkt livsfarligt och när jag läser vidare ser jag nycklord som smärtsammt, sex timmar senare, gummislang, vattenballong, hål med "virknål", långdragen förlossning.

Jag är mer än nervös. Och nu har jag ångrat mig. Här ska inte sättas igång en endaste grej. Tretton dagar plus är ingenting. Jag vill alltid vara höggravid. Höggravid är toppen.

Juno

Vatten och jag

Se, jag badar...typ.



Juno

+12 dagar

aaarrrghh!!!!

behöver jag säga mer?!

Juno

Det blir inget junibarn

Om mindre än fem timmar är juni slut. Väntan övergår då i plus tio dagar. Jag kommer sedemera att ha två julibarn. Om jag trodde att man inte fick gå mer än fjorton dagar över tiden så kan jag nu meddela att det får man. Upp till tre veckor är tydligen helt okej. Fast det känns inte okej. Jag är så less.

Jag har provat att böna och be. Jag har lockat med den stora världen utanför Sundbyberg. Jag har hotat. Jag har försökt skrämmas. Ungen ligger som i ett skruvstäd där inne. Vad ska jag göra för att det ska bli otäckt? Röka och knarka?

Juno

Rastlös och uttråkad

Plattformsbyte är genomfört på min arbetsplats. Så nu kommer jag inte åt våra nätverksdiskar. Och då kan jag inte jobba från mitt skrivbord här hemma i Länna. Vad ska jag då hitta på idag medan jag väntar på leverans?

Juno

Tid för glass

Tjugo över sju frågar sonen pappan om han får gå ut och leka med Nathalie. Pappan har svarat ja. En minut senare kommer mamman och sonen frågar om han får gå ut och leka med Nathalie. Mamman svarar nej. Förvirring råder en kort sekund innan det är överenskommet att han får leka med Nathalie i femton minuter.

Tanken är nämligen att barnet ska sova vid åttatiden och inte vid nio eller halvtio som det lätt tenderar att bli när man är ledig. Mamman tänkte vara lite tuff här men vad sjutton, på femton minuter hinner hon upp och zappa på teven och smygäta en glass innan hon nattar barnet. Deal's taken.

Juno


En sann gourmand

Vad jag vill äta.


Vad jag äter.


Stackars min familj, de har det inte roligt.

Juno

Elva timmar över deadline

Det kommer ta tid detta. Tålamod och evig väntan. Men det finns att göra, så egentligen gör det väl inte så mycket. Fast det är liksom trist att vänta. Väntan i sig skapar en sorts frustation. Både hos mig och min kära mamma som ringer en gång om dagen och undrar om det inte ska hända något snart?!

Nej men mamma, jag vet inte. Du får ta med min kära pappa och komma hit och vänta tillsammans med oss, maken har precis kommit hem med superbilliga plantor = jättemånga plantor, så vi kan behöva lite hjälp att trycka ner dem i jorden.

Andra saker man kan syssla med i väntan på magknip: sy nya gardiner, sy om gamla babylakan, städa, möblera om, måla sovrummet, baka, titta på fotboll, och tvätta till förbannelse. Och jobba, men det får faktiskt vänta tills imorgon. För jag lär väl gå här och vänta då med.

Juno


Elva timmar till deadline

Idag är det dagen D. Men jag är skeptisk. Grodan där inne har nu elva timmar på sig till deadline. Jag hinner i lugn och ro se Holland spöa Ryssland först...

Juno


Med magen i hålet mår jag bättre än på länge

Idag har jag legat på mage i femtio minuter. Det var väl åtminstonde ett halvår sedan jag senast låg på mage utan att tycka det var obekvämt. Idag var det dessutom helt ljuvligt! Av en helt outgrundlig anledning fick jag ett besök på  Axelsons SPA i Gallerian av min söta kollega A. Så jag passar med tre dagar till godo på att åka dit Stockholms enda gravidmassagebänk står.

Ett stort hål för magen och två lite mindre hål för brösten. Man kunde tro att det skulle bli stans asgarv med två slappstrutar som hänger ner i varsitt hål och en fotboll i det stora hålet, men det var så fint ordnat att man ligger på värmefilt och handduk och det är stöd under magen. Så istället för garv blev det bara helt fantastiskt.

I mitt paket ingick en helkroppsmassage men jag kunde bara konstatera att massösen fick göra hur hon ville så länge jag fick ligga kvar med magen i hålet. Det går nästan inte att beskriva, hade det inte gjort så ont när hon tryckte på alla skuldknölar skulle jag somnat på fläcken.

Så, till alla gravida kvinnor - investera i ett besök, det är värt varenda krona. Eller till alla män - ge er gravida kvinna ett besök, det är värt varenda krona (för hennes sura och lynniga humör höjs garanterat flera snäpp). Och till min söta A - tusen och miljoner tack! - så fort det är din tur att vagga fram ska du få igen varenda krona!

Juno

Om sex dagar...

...har grodan lovat att titta ut. Plötsligt inser den blivande tvåbarnspappan och den blivande tvåbarnsmamman att det sex dagar inte är jättelång tid. Alltså har tusen kartonger med små lakan och små täcken och små kuddar och små filtar och små bodys och små tröjor och lite större tröjor och lite...you name it, I've got it...plockats ner från vinden.

Så nu är det traditionell familjeanda som råder. Pappan gör allt det tunga, skyfflar jordlass efter jordlass för att få till en gräsmatta innan sommaren är slut. Mamman tvättar maskin efter maskin med små lakan och små täcken och -ja, ni fattar. Samtidigt drabbades mamman av någon underlig "mitt stackars stora barn kommer dö uttråkningsdöden när bebisen kommer" och därav har hon tvingat iväg pappan till Bauhaus för att handla gungställningar och rutschkanor till han som snart ska fylla fyra.

Detta lilla projekt avslutade den i övrigt erbamliga kvällen efter Svensk (ack så orättvis) förlust och Rysk seger igår. Tusen små skruvar och muttrar och två trötta svärandes personer runt tolvslaget. Man ser vad en förekommen förlossning kan ställa till med. Nu får grodungen komma ut så vi kan leva ett normalt liv igen.

Eller?

Juno

Matt och pank efter ett besök i Kungens Kurva

Sista chansen, tänkte mamman och for till IKEA. Redan på parkeringen blev hon matt, folk krigar för att få en parkering så nära som möjligt. En Volvo körde om mammans lilla Ford med en otålig gest mitt på övergångsstället. En Mercedes skyndade sig att komma från vänster och tränga sig in i en familjeparkering (nej, de hade inte heller några ungar i bilen). Mamman tar sats innan hon kliver in i det enorma varuhuset.

Några mindre kartonger att sortera ner bebiskläder i och lite tvättlappar var det som stod på listan. Det går fort. Men tänk, att mamman kan inte röra sig fort. I sin nya fart som heter snigelfart hinner hon ju olyckligt nog se allting hon passerar. Lite av ditten är nog bra och en av datten ska hon såklart ha. Dyrt att släppa iväg en gravid kvinna på IKEA. Det är en bra ursäkt för att skicka pappan nästa gång.

Efter denna lilla utflykt har mamman dessutom gjort av med alla sina krafter så istället för att åka hem och jobba lite åkte hon hem och sov. Godmorgon, nu orkar jag en stund till!

Juno

Jag kanske svälter ihjäl nu

För att undvika fötter som påminner om kossajuver säger min barnmorska att jag ska undvika att äta salt och socker.

Okej.
Nej inte okej.

För  vad ska jag då leva av?!

Juno

Rund under fötterna

Det går inte att beskriva hur läskig den här värmeböljan är. Mina fötter har svällt upp till något som påminner om ett par uppblåsta latexhandskar, fast med kortare tår. Skor är inte att tänka på. Allt jag vill är att sitta med fötterna i en hink med isvatten, tänk den som ändå var en flaska dyr champagne...

Förra gången jag vaggade runt med varma fötter vaknade min man en morgon och ropade förvånat:

- Älskling, varför i hela fridens namn ligger det en påse ärtor i sängen?!

En ganska berättiga fråga. Jag hade i panik gått upp på natten och letat efter något som kunde svalka. Frysta ärtor fungerade fint. Fast nu har jag förfinat metoden. En vetekudde i kylen hela dagen svalkar skönt på natten. Och så står sängen intryckt en decimeter från väggen så jag kan lägga upp fötterna i det öppna fönstret om det börjar ryka om dem.

Men jag längtar efter lite svalare dagar.

Juno

Huv'et ner och fötterna upp

Vi har varit och spanat in grodan som sprattlar omkring där inne. Kanske var det så att den liksom sin storebror hade satt sig upp i väntan på vecka fyrtio. Och kanske var det så att jag någonstans hoppades på just detta. För i så fall skulle jag ha någon referensram från förra gången och känna mig lite lugn i det. Och då skulle det bara vara två och en halv veckor kvar.

Men nu kastas jag alltså ut i det okända. Förlossningsskräcken får fria händer och härjar som bäst i min mage och hjärna. Plötsligt snurrar tankar om epidural, syrgas, kroppsdelar som spricker, blod och bajs och annat läskigt omkring huller om buller. Hjälp hjälp hjälp hjälp....

Människor har fler barn än ett, slutsats: det är trots allt värt allt det hemska och onda. Någon säger att det är det häftigaste de gjort, någon annan säger att det är det värsta de gjort. Min fantastiska granne säger att "det är bara att fokusera", hon ter sig lite som en motsvarighet till Ingemar Stenmark, världsmästare i barnafödning. Tips och glada hejarop kan med fördel delas med i kommentarsfältet - jag kan behöva det nu.

Och det värsta av allt, tänk om mina fyra veckor drar ut på tiden och jag går här och vaggar i sex veckor till! Ve och fasa. Fast å andra sidan, då blir jag kanske så trött på det hela att jag med glädje tar smärtan att bli av med min ballast. Under tiden försöker jag väl göra tvärtom och hålla huvudet upp och fötterna ner.

Juno

I väntans tider

Man vet att det börjar närma sig slutet när:

- man går så fort man kan men ändå är femtio meter efter alla andra
- man alltid måste ha en femma i fickan, för akuta kissbehov på offentliga toaletter
- man äter två glassar om dagen utan att det syns på magen (fast tyvärr syns det på hakan istället)
- man blir anfådd av att sitta i tevesoffan
- man går till jobbet i makens kläder, allt annat är för litet
- man tittar ner och inte ser annat än en boll med tår
- man plötsligt vet hur många veckor det är kvar efter att inte under trettiofem veckor har vetat hur många veckor som har gått

Det är fem veckor och två dagar kvar. Max.

Juno

En treåring går snabbare än en sköldpadda

Det finns vissa personer som jag nästan per automatik gör tvärtemot vad deras råd är. En sådan person är min mamma. Jag tror det bara är så, jag ser redan samma drag gå igen i min snart-fylla-fyra-åring.

I onsdags började jag fundera på vad måste ha med till Eslöv. En av de saker som absolut måste med är en vagn till han-som-snart-ska-fylla-fyra. Nej, han har inte åkt vagn på säkert ett år men jag tänkte som så att mina vänner kommer ju dra vagn med sin lilla bebis i och då kommer vi att gå lite rejäla promenader och det blir smidigt om Joar och jag kan hänga med - utan att han ska gå där och dra benen efter sig.

Jo men eller hur. Snarare är det så att han springer tio meter före hela tiden och det är jag som vankar fram med mitt sköldpaddeskal i knappa tre kilometer i timmen. Och var det inte så att min mamma undrade om det verkligen var nödvändigt att släpa på den där vagnen? Och var det inte så att jag inte ens tänkte tanken att jag inte kan röra mig normalt själv utan bara joooo, vagnen ska med. Punkt.

Så nu ska jag snart släpa hem vagnen igen. Oanvänd. Gör som din mamma säger nu, unge.

Juno

Tidigare inlägg