En jättegod morgon!

Vaknar motvilligt, tittar på klockan och konstaterar att den är tio minuter i sex. Funderar på vad som har väckt mig så tidigt en lördagmorgon. Någon dänger en kudde i ansiktet på mig. Elsa. Någon klättrar upp och sätter sig på min hals. Elsa. Jag tänker precis säga åt barnet att det är för tidigt och knuffa bort henne från halsen när hon lägger sina varma små händer på mina kinder, näsan mot min näsa och säger med tyst mjuk röst:

- Heej mamma. Äääskar dej.

Åh mys, välkommen goa unge. Du får sitta på min hals hur mycket du vill!
God morgon!

Juno

Elsa kan många ord

Tvååringen har badat. Hon sitter invirad i sin badhandduk på storebrors matta och väntar medan mamman tar fram Emma. Emma är familjens lilla gäst, kusinens hamster som familjen har lånat en vecka. Nu ser dottern i familjen fram emot att få klappa Emma men först får hamstern jogga ett varv på mattan.

Plötsligt förekommer Emma, hej här ska jag bara nosa lite på dig...men nä. Tvååringen backar bort från hamster och handduk. Okej, handduken var ju också lite spännande tycker hamstern och sticker dit.

- Emma är på min kuk, piper dottern
- Handduk, säger mamman tydligt
- Ihh, Emma tar min kuk, fortsätter tvååringen
- H-a-n-d-d-u-k, säger prydmorsan övertydligt och lätt generad i sin ensamhet 
- Näej Emma! Det är Elsas kuk! tjoar flickebarnet och rycker i handduken
- HANDDUK Elsa, HANDDUK. OKEJ?

Juno


En helt vanlig kväll

Det är tevekväll. Konstellationen i soffan ser ut så här:

18.30 Storebror, Kompisen och Lillasyster tittar på Toy Story 2
         Alla sitter på en prydlig rad i schäslongen
19.15 Storebror, Lillasyster, Mamman och Pappan tittar på Toy Story 2
         Båda barnen slåss om att sitta på mammans mage
20.00 Pappan, Lillasyster och Mamman tittar på Antikrundan
         Lillan sover i pappans knä, mamman sover bredvid
21.00 Pappan och Mamman tittar på Criminal minds
         Mamman sover i pappans knä
22.00 Pappan tittar på Law & Order

Juno


Vänd andra kinden till

Mamman ska natta båda barnen. Sexåringen, inga problem. Puss och godnatt och sov gott. Tvååringen inte lika intresserad av att sova. Men efter många tårar och om och men så lägger flickan ner huvudet på kudden.

- Har du en godnattpuss till mamma? frågar mamman
- Näe, svarar flickan och ruskar på sig
- Får jag ge dig en puss på kinden då? undrar mamman

Det går bra. Flickan nickar nådigt och mamman pussar det lilla barnet på hennes högra kind.

- Tack mamma, säger barnet och vänder sakta på huvudet
- Nu kan du pussa den kinden också

Alltid sista ordet, sötunge.

Juno

ABC

Äntligen, efter drygt ett år så står mina kära böcker i bokstavsordning igen. Det är inte lyckorus men det känns trevligt.
Juno

Hjärtattack

När jag tömde lådor i skrivbordet på det nya kontoret fick jag upp en tumme i gummi. Sen tog det säkert en kvart innan jag kunde andas normalt igen. Tvååringen bara glodde på mig och upprepade:

- Mamma skriker

Fast jag skrek faktiskt bara en gång. Eventuellt hördes det ganska högt dock. Vem i helvete kommer ens på tanken att lägga en jävla gummitumme i en skrivbordslåda? Jag ska aldrig mer städa. Per???

Juno


När katten är borta...

...dansar råttorna på bordet. Eller så ligger de i schäslongen och sover i väntan på att tvättmaskinen ska bli klar. Eftersom jag hade laddat för min gräsänklingshelg med tre nyinköpta tjejfilmer och chips trodde jag väl att det var en god idé att tvätta samtidigt. Men det var en dålig idé för jag hann inte ens gå och hämta fredagsmyset innan jag däckade i soffan. Och nu måste jag ju hänga skiten innan jag får släpa över min tunga bak till sängen och däcka vidare. Fy katten, som vi råttor säger.

Juno

Teknikens under

Det hände något underligt idag. Jag ringer en mobil från min kontorstelefon. Personen som tar emot signalen kan inte svara just då men skickar istället ett sms - uppenbarligen till numret på displayen. Varpå det tickar till i min kontorstelefon och så vitt jag och kollegan bredvid mig kan bedöma, så öppnar den en lina av sig självt.

Jag kastar mig följdaktligen på högtalarknappen och vi hör en röst säga något i stil med "din telefon har tagit emot ett textmeddelande som lyder: är på föräldramöte ringer sen punkt punkt". Fasen vad skumt. Jag har aldrig varit med om att det går att skicka ett sms till en stationär telefon och få meddelandet uppläst.

Teknikens under.

Juno


Små händer, stora pussar

Mamman kliver in på dagis och ser sin tvååring komma springandes. Mamma! Mamma! Jihoo, mamman svingar upp barnet och pussar henne på den mjuka kinden. Har det varit bra på dagis idag? Jaaaa, mamma. Jag är på Kottarna. Söta unge, visst är du det. Mamman kramar och till svar lägger tvååringen resolut sina små händer på mammans kinder. Vrider mammans ansikte mjukt men bestämt mot sitt eget och ger en stor innerlig puss på munnen. Två pussar. Och tre. Mamman är lycklig.

Juno


Kan jag be att få lite respekt för livet tack

Det var strax efter kontorstid som det började pipa i lokalen. Vi var några stycken som satt kvar vid våra datorer och som irriterat tittade upp från våra skärmar. Några kollegor hasade omkring för att lokalisera ljudet och vi konstaterade relativt snart att det var brandlarmet. Så då utbröt vild panik och kaos och alla slet åt sig sina jackor och slogs för att komma först ned för de fem trapporna. Not.

J gick iväg och stängde dörren till det rum där sirenen satt, E tyckte det var viktigt att koppla om sin kontorstelefon, och jag samlade noggrant ihop mina papper och dockade ur min dator och lade i väskan. Just det min cola kan ju ta med mig ner, kommer strax. Men sen masade vi oss lydigt ut på gatan där vi möttes av tre brandbilar.

Även om vi inte tog larmet på särskilt stort allvar så gjorde brandkåren det. Det visade sig att det var vi slashasar som hade rätt den här gången, det var ett falsklarm. Men nästa gång kanske det är på riktigt och då kommer brandmännen att hitta en hop med nerdar, inte med skräckslagna ansiktsuttyck. Missnöjda. Över att ha blivit så fräckt avbrutna mitt i arbetet med att uppdatera en pdf. Sorgligt.

Juno

Var sak har sin tid

Klockan fyra drog jag på mig arbetshandskarna och sade "Nu går jag bara ut en kort stund och petar ner tulpanlökarna i backen, sen går jag med Elsa till grannen". Spade och tulpanlökar i högsta hugg. Var ska jag ha dem då? Här? Nä men just det, min potatis...gräver upp potatisar...drar upp lite ogräs på vägen också.

Hittar ett bra ställe, fast tyvärr växer det redan två enorma lavendelbuskar där. För att kunna gräva upp lavendeln måste jag ha ett nytt ställe att trycka ner dem på. Självklart, i rabatten på den nedre terassen, där är det ju redan planerat för en till lavendelhäck. Fast där det överfullt av ogräs...gräver upp ogräs i den raden där det inte ännu är satt någon lavendelplanta.

Allt ogräs är inte ogräs. Endel ogräs är självspridda lavendelskott. De ska jag plantera om. Börjar från yttersta kanten istället för att fortsätta på den befintliga häcken (för det var i den änden de växte). Eh. Nu har jag från ena änden halvsmå plantor, från andra änden pyttesmå plantor. Däremellan ingenting. Om jag då klämmer ner två enorma plantor i mitten kommer det se rätt skumt ut. Hur göra?

Ja, på andra sidan trappen är en liten kortare etage, där kan jag sätta dem. Rensa ogräs, rensa ogräs, plantera enorma lavendelplantor. Så, vad bra. Det fanns flera skott i den andra rabatten, undrar om jag ska fylla på med dem på en gång...

"Hur går det med tulpanlökarna?" ropar maken, "Klockan är över fem och det är väl dags att göra middag". Öh. Oj då. Jag har satt noll tulpanlökar men svarar käckt "Jo, det går bra, jag var bara tvungen att...." Ja ja. På ren tjurighet tryckte jag ner ett gäng av tulpanlökarna, men den lilla tjejen får gå till grannen en annan dag. Förlåt.

Juno


Ett litet mirakel

Med den rubriken kan man lätt tro att det här ska handla om en nyfödd bebis, fred i Afghanistan eller åtminstone Eddie Murphy som genom ett litet under plötsligt kan gå igen. Men det är fel. Det här inlägget ska för ovanlighetens skull handla om mig. Och min ståtlighet.

Jag var nämligen på hälsoundersökning häromdagen. Blodprov, urinprov, sänka, hörseltest, vikt och längd. Och vet ni vad? För första gången sedan jag var tolv år har jag vuxit! Ett sant mirakel, det kanske finns en gud trots allt. Mina etthundrafemtioåtta och en halv centimeter har som genom ett trollslag förvandlats till (trumvirvel...får jag be om stööörsta möööjliga tysssstnad) ettnhundrafemtioNIO och en halv centimeter.

Ja jisses, det krävs bara en centimeter för att göra en kvinna lycklig. Om jag nästa gång lyckas roffa åt mig en halv centimeter till kommer jag bli direkt odräglig.

Juno

Ingen lus på linsen

Lillan sover dåligt på nätterna. Mardrömmar tror mamman och pappan. Tårar på natten kan ge gegga i ögonen på morgonen. Men man vet aldrig, det kan också vara en ögoninflammation. Kanske är hon lite hänging också? Vilket man ju blir när man inte sover på nätterna. Ingen feber. Då är det så svårt att bestämma sig. Vabba eller jobba?

Mamman och pappan bestämmer sig för att vabba, fast det är ju fotografering på dagis....Mamman ringer in och kollar, jo det lilla barnet får komma och fotografera sig. Så efter många om och men så blev det gruppfoto men efter ännu fler om och men och en timmer mer än planerat att vara hemifrån vägrade barnet fotografera sig mer. Åh hon som hade tofsar och allt, men men strunt i det nu. Hon är nog lite trött ändå, nu skyndar mor och dotter hem och äter glass istället!



Juno

Men det var bra tänkt

Mitt nya liv som startade igår kraschade lite idag. Men bara lite och imorgon är en ny dag. Då börjar mitt nya liv igen.

Juno

Ta skit! Och gör det till guld

Tänk att kunna kalla sig för framgångsexpert. Tänk att ens känna sig framgångsrik, det var det längesedan jag verkligen kände mig. Igår var jag på ett seminarium med en otroligt inspirerande kvinna, Annika R Malmberg. Det går inte att återberätta seminariet men kontentan var att att denna fantastiska person hade så mycket kunskap och erfarenhet om hur vi människor fungerar, i medvind och i motvind och hur vi reagerar - vare sig vi vill eller inte - att det kändes som att hon kände just mig, att hon pratade just till mig, som satt där på tionde raden bland alla andra.

Genom att få kritik kan jag växa och bli oerhört framgångsrik, men då måste jag först veta hur jag ska hantera kritiken jag får. Jag kan hjälpa andra människor om jag vet lite mer om hur den personen kommer att reagera redan innan jag säger det jag ska. Visste ni att "jag inte ska behandla andra som jag vill att de ska behandla mig, jag ska behandla andra som de vill bli behandlade"? Självklart egentligen.

Grunderna kan jag. Det är Maslow, det är försvarsmekanismer och det är personlighetsanalyser. Aldrig har jag fått dem presenterade för mig med så tydliga exempel, eller så roliga för den delen. För det var mycket skratt, och jag behövde skratta. Och jag kände mig stärkt när jag gick därifrån. Fan, jag kan ju massa saker (tänk det hade jag precis glömt bort) men jag har inte tid att sitta här och tänka på det jag kan, jag har mer att lära! Jag ska bara hem och packa om så drar vi igen.

Det finns människor som ger energi och det finns människor som tar energi. Vem vill jag vara? Enkelt val. Glad. Stark. Beslutsam. Så känner jag mig tisdagen den tolfte oktober tvåtusentio. Idag börjar jag resan tillbaka till mig själv. Till mitt gamla jag, bara lite rynkigare och lite hängmagigare och eventuellt en smula mer polerad än för tjugo år sedan. Och jag ska bli en som ger energi. Vem hänger med? Hennes bok står i min bokhylla för den som vill låna!

Åh häng med!
Juno

Oj då

Tvååringen ropar på sin mamma:

- mamma, mamma, oj då!
- det går inte klicka här!

Nej det förstår mamman att det inte gör. Det finns inte så många tangenter kvar att klicka på. Hur det nu kan komma sig?



Juno


Dagens garv

Det ringer i en telefon. En man svarar och det är en säljare i andra änden av linjen.

- Är det Ingrid?
- Det är det väl helt uppenbart att det inte är! Och dessutom har jag inte tid. Hej då.

En lur läggs på i örat på en försagd säljare. I en annan telefon, i en annan del av staden sitter en tredje person och asgarvar åt ett av dagens taffligaste säljförsök. Skadeglädje är den enda sanna glädjen. Det var längesedan jag skrattade så gott.

Juno


Vård av barn, inte jobb med barn

Lillkråkan har fått feber. I annat fall skulle föräldrarna slåss om att få vara hemma. Mysa, kolla Molly Mus, käka glass... Men det är inte i annat fall. Det är i vanliga fall. Och i vanliga fall drabbas familjen av stressattack vid tanken på vab.

Men så är det nu en gång. Det som var tänkt att vara en "jag ska bara logga på en liten stund ikväll" förvandlades hastigt till, okej jag kör ett rejält pass när barnen har somnat så hinner jag göra första halvan av morgondagen redan ikväll. Och sedan med lite god planering så hinner mamman kasta sig till jobbet mellan sex och tio imorgon för att köra den andra halvan av morgondagen redan på morgonen. 

Men sen, när hela arbetsdagen är avklarad vid tiotiden. Då ska mamman, stressad eller inte, vara hemma och vabba med barnet. Inte jobba med barnet. Vabba. Vård av barn. Barnet som är viktigare än vilket program som helst i hela världen. Barnet som det är synd om och som har feber. Att vara ledig ett par timmar med sitt sjuka barn. Hur svårt ska det kunna vara egentligen?

Juno

PS. Men om barnet sover...


Habegär

Vi ska byta ut den lilla Fårrden. Så då är det ju ett bra läge att kolla in de senaste nyheterna på marknaden. Vilken ska jag välja?



Ska jag slå till på en Lamborghini?



Eller ska jag nöja mig med en simpel Renault?

Juno