I'm not a sing star

Har varit rätt förväntansfull inför kvällens grillkväll med kollegorna. Inte så mycket för grillandets skull som för det här med Sing star. Playstation, mikrofoner, teve och skivor med musik som man ska sjunga till. Jamen vad kul, jag tycker ju om att sjunga!

Fast att tycka om att sjunga har ingenting med att kunna sjunga att göra. Datorn slängde ur sig ett enda "cool", ett fåtal "bra", några "okej" och allt för många "uselt". Jag gillade inte Mauro Scocco innan, nu gillar honom ännu mindre. Hur kan det vara tillåtet att skriva en så trist låt som "Sarah", jag bara undrar.

Jag blev utklassad, både i att låta som Mauro Scocco och Madonna. Men Material girl var i alla fall rolig att sjunga. Sen var tyvärr, tyvärr dags att åka hem redan. Jag hade tagit bilen och jag tror vid närmare eftertanke att det var det som var hela problemet. Singstar utan vin? Kan ju inte bli annat än katastrof.

Juno

En glimt av sommaren

Lotta och jag tog en afterwork. Först en matbit på Blå Porten och sen en dricka på Medis. Där var det folk, men inte så full med folk som vi befarat. Vi hittade snabbt ett bord för två. Fast vårt bord för två som vi hittade visade sig vara upptaget av en ensam ung kvinna. Det blev ett bord för tre. Tänk att Stockholmare är så vänliga.

Det fick bli en tidig kväll, vi ska upp tidigt och jag har en viktig date på morgonen. Men det viktiga är, en stund på uteserveringen, titta på folk, surra lite, huttra först men sen mysa under gasolvärmaren. Precis det som gör en sommar. Ingen sommar utan Medis.

Nu mår jag bra.

Juno

Tränar, tränar inte, tränar...

Jag trodde jag skulle vara ensam men tvärtom har jag aldrig sett en så full lokal på ett enda pass i Farsta någonsin. Body Pump, sista dagen i midsommarhelgen vittnar om att det inte var så unikt av mig att känna mig överfull på godsaker efter festligheterna.

Själv kände jag mig så duktig så jag bestämde mig för att gå på Aerobics dagen efter. Och för att säkerställa att jag skulle komma iväg bokade jag plats via Internet. Men sen blev jag aningens sen från jobbet. Och sen föll det sig så att jag fick sällskap av en kollega till Centralen. Istället för att ånga fram som två tokar längs Karlavägen tog vi oss lugnt och sansat ner till 69:ans hållplats. Bussen kom inte när den borde och när den kom var den rätt full och stannade extra länge på varenda hållplats. Så det var med nöd och näppe jag hann med nästa tåg.

Och hux flux var tiden passerad för när passet började. Oj, vad jobbigt det blev nu då. Här står jag på Trångsund station och har storal val och kval. Antingen är jag duktig och åker till gymet i alla fall. Eller så är jag inte fullt lika duktig och åker hem och äter eftersom jag är hungrig. Ring ring till maken och hej, vad gör du? Han ska tvätta bilen och handla skaldjur och sen kommer han hem. Han är kvar i Nynäshamn.

Oj, vad jobbigt det blev nu då. Om han hade varit på väg hem redan hade valet varit enkelt. Mat. Om han hade haft massor kvar att göra på jobbet eftersom han räknade med att jag inte skulle vara hemma förräns halv åtta hade valet varit enkelt. Träna. Men nu, vad ska en hungrig tjej med fyra kilo extra göra?

Tänka tänka. Åker hem, kastar mig upp på träningscykeln och hinner trampa mig rejält svettig i fyrtiofem minuter innan maken kommer hem med räkorna. Även min hjärna har sina ljusglimtar.

Juno


Läs inte det här om du inte har sett Bond än

I påskas såg vi nästan hela Bond. Igår såg vi slutet. Men vi fattar inte.

Vi började titta igen efter biljakten ni vet, när Bond blir fängslad och torterad av snubbe nummer ett. Han som förlorat alla pengarna ni vet. Sen kommer det plötsligt in två snubbar och skjuter snubbe nummer ett. Okej. Så långt är det väl okej. Och sen på rehab kom Mathis, din vän Mathis är visst min vän Mathis, och blev skjuten. (Jaha, inte på riktigt säger maken här bredvid). Nej så klart inte, han förhörs ju av M senare. 

Efter hela romansgrejen får tjejen syn på killen i brillor från sin båt. Och så drar hon iväg och tar ut alla pengarna. Och någonstans i jakten på väskan med pengarna skymtar en gubbe. Trots att hela hus har rasat ner i kanalen och väskan har setts virvla iväg i vattenmassorna, så ses denna gubbe senare promenera iväg med den. Hur nu det gick till.

Men i alla fall, Bond som är singel igen återgår i tjänst med sitt nya trumfkort, tjejens telefon. Med numret till Mr White. Och då, poff, hej Mr White. Mitt namn är Bond. James Bond.

Slut.

Berätta nu bara, har jag missat något subtilt tididare i filmen som jag har hunnit glömt sedan i påskas? Har jag missat något uppenbart? Kommentera och berätta omdelbart. Annars måste jag ägna måndagskvällen åt att se om hela filmen.

Juno

Jag sade till min man...

...att även om jag helst står bakom kameran än framför den så kunde det ju vara kul att vara med på en bild då och då, bara så där så det syns att jag har varit med och gjort saker under åren.

Sen hittade jag bilder från förra helgen när jag är med på bild. Aldrig mer. Du får aldrig mer ta kort på mig, ropade jag i panik. Även om jag förstått att fyra kilo extra på vågen måste innebära fyra kilo extra på magen så var det först när jag fick se eländet på bild som det verkligen sjönk in.

Nu är det jag som tar på mig min plufsigaste t-shirt över gympabyxorna och åker till gymet. Right now.

Juno

så länge det finns studs, finns det hopp

pussel är bra. böcker är bra. klubba är väldigt bra (mmm). blixten mc queen är jättebra. men allra bäst är studsmattor.

på ljusterö har mina kusiner den största studsmattan som finns. lotten, kim och anton ska lära mig hur man studsar ända till himlen. men jag kan redan studsa jättehögt!

image35

nu åker mamma och pappa hem och jobbar. pappa hade sönder det fina blåa glaset i fönstret. då blev han lite ledsen men jag tröstade honom:

-jag blir inte arg pappa, sade jag.

då blev pappa lite glad igen. på onsdag kommer mamma och hämtar mig. då ska jag lära henne hur man studsar ända till himlen. och hammarbysången för den har anton redan lärt mig när vi åt frukost.

joar


Sol, sill och brännässlor

TV 4:as nyhetsankarare raljerade på torsdagkvällen över alla dumskallar som åkte för att fira midsommar i skärgården. Hur tänker man om man åker torsdag eftermiddag när man vet att cirka fyrahundratrettiotusen andra personer har samma unika tanke, menade han. Själv tänker jag att man kanske har ett jobb att sköta och man kan välja att åka på torsdag eftermiddag eller fredag förmiddag när resterande trehundrafemtiotvåtusen åker.

Eftersom väder-Per och väder-Tone hade utlovat regnskurar eller moln eller lite solglimtar packade vi shorts, vattenpistol, fleecetröja och regnstövlar åt barnet. Men efter tre timmar i bilkö, precis när vi passerade Norrtälje så lättade köerna på vägarna och likaså molnen på himlen. Och så blev det. Idel sol hela dagen. Det enda molnet var när lilla N ramlade in i brännässlorna, då var det dunkelt med stora uschliga blåsor och tårar.

Ungarna höll i, inte ens tvååringarna hade tid att sova middag. Det åts heminlagd sill, hembakad jordgubbstårta, grillat kött och mashmallows och det sjöngs glada visor om sommar och snaps. Hos grannarna dunkade discomusiken och när Cara Mia ekade över nejden sådär vid tjugotretiden sprang F fem år iväg för att dansa.

Precis som det sig bör.

Juno


Lite sill så blir alla glada

Om tio minuter går bilen till Väddö. Det är dags att fira midsommar. Vi väntar bara på att han som är två komma elva och ett halvt ska bajsa på pottan. Det är han väldigt stolt över, vi också =).

Själv går jag omkring och retar mig på att jag inte har lämnat in min kamera på lagning än. För ett par hobfötters skull drog jag ner den i golvet och nu har lilla blixten lagt av. Vilket innebär att jag inte kan ta bilder om det är för ljust ute för då blir det fula skuggor i allas ansikten. Men idag är det nog inte ett bekymmer, det ser inte allt för soligt ut.

Häromdagen i Metro (och säkert i alla andra medier också) så var läsarfrågan:

Vad är viktigast på midsommar?
Mitt svar:

Sill.
135435-34

Trevlig midsommar!
Juno

halv ett på natten och -

svt1. sändningsuppehåll
svt2. sändningsuppehåll
tv3. reklam
tv4. polisaspiranten (nån trist serie)
femman. jay leno show (men usch)
tv6. vip (gammal grej med pamela anderson)
tv4 plus. conan o'brien (hette han inte conan barbaren?)
tv8. finansnytt med e24 (bara nej)
kanal 9. reklam
tv 4 film. memento (thriller, vågar inte jag se själv)
400. jerry springer (ännu värre än jay leno)
tv4 fakta. road wars (om englands gatupoliser)
discovery. perfekta naturkatastrofer (vad muntert)
eurosport. fight club (inte ens snooker?)

- vad gör alla människor som inte kan sova med det här usla tv-utbudet?!

Juno


Värsta morsan

Det är en tolvdag idag. Alltså, många föräldrar hämtar sina ungar klockan tolv på dagis och massa dagisfröknar får gå hem tidigt. Rent praktiskt innebär det att fröknarna lägger en lapp på barnets hylla, mamman och pappan diskuterar om barnet ska sluta tidigt och vem som ska ta ledigt från jobbet. Sedan fyller de i lappen och ger tillbaka den till en fröken.

Eller så kan det innebära att varken mamman eller pappan har funderat så värst mycket på saken, än mindre diskuterat det med varandra och följdaktligen inte heller lämnat in någon lapp. Då kan det vara så att mamman muntligen har råkat meddela dagis att det är en tolvdag för hennes lilla raring (klart killen ska få gå hem tidigt, och fröknarna med). Sedan kan det vara så att mamman omedelbart har glömt bort det hela.

Ända tills idag vill säga. Tills klockan tolv och fyrtioett för att vara exakt. Mamman står med T på Combo och väntar på Thaicurry  när de ringer de från dagis och påminner henne. Okej, det är ingen fara. Personalen ställer barnet utanför grinden med en liten väska med bra-ha-saker så han ska klara sig två timmar tills mamman kommer.

Det är en tolvdag idag. Värsta mamman hämtar sin son klockan tolv och etthundratjugofem. Pip.

Juno


Att dra ogräs är som att spela Tetris

Det börjar skymma och huden knottrar sig på armarna. Jag ignorerar att ryggen värker och att huden börjar skavas av på vänster pekfinger. Jag måste bara dra upp de sista grodbladen och tistlarna på det som ska bli en plätt med gräs på framsidan. Tjurigheten har inga gränser. Tydligen.

Då kommer Felicia fem år och undrar:
- Varför gör du det där så länge?

Jo, det kan man ju verkligen undra. För att det är svårt att sluta, för att "jag ska bara". Förra året kom jag inte igenom hela gräsmattan på hela sommaren och då var jag ändå ledig! Så jag har ju inga utsikter att få bort allt i år heller. Då är det ju ingen idé att jobba ihjäl sig. Egentligen. Kloka unge.

Felicias pappa hade i alla fall svar på frågan. Det är ungefär som att spela Tetris, det är inte så roligt men man klossarna ska fan bort. Ja. Så är det. Precis.

När jag stapplade in vid tiotiden började jag ta fram dammsugaren men då kom min make och frågade om vi inte ska dricka te istället. Kloka du. Det klart vi ska dricka te. Och vi ska sitta som två rara pensionärer på vår altan, sakta gungandes i sommarnatten i vår nyinköpta hammock. Mys.

Juno


När katten är borta...

...dansar råttorna på bordet. Lite så är det såklart. Maken är på konferens och kvällen är min. Så jag äter snabbnudlar direkt ur en plastbytta medan jag ser slutet på House. Sen fastnar jag i soffan med blocket.se och American Idol (för jag hittar inte tevekortet så det är ungefär det enda jag får in). 

Det låter inte som ett fantastiskt party men jag är faktiskt nöjd. För jag har inte dammsugit, jag har inte laddat tvättmaskinen, väskan från Göteborg står kvar i hallen, blommorna deppar, ogräset frodas och i hörnen har dammråttorna en egen fest.

Men nu är det reklam och om tretton minuter förvandlas jag till Askungen, och alla vet vad Askungen gör. Hon städar. Och det vore just likt mig att börja skura en toalett på vägen till sängen, så jag ska försöka ta den genaste vägen till sovrummet där det för övrigt just nu står en hel tom enochsextiosäng och väntar på mig.

Och plötsligt kom jag ihåg. Imorgon är det en födelsedag som jag alltid glömmer bort att fira. Not this year. Med två minuters förskott: Grattis söta Fia på födelsedagen, hoppas du får en riktigt fin dag.

Juno

mamma tycker lite om spindlar

det sitter en spindel i taket. snart är den där mamma är. mamma kör vidare och vevar inte med armarna alls.

-mamma, tycker du om pindlar?

jag vet inte. mamma tycker inte spindlar är lika läskiga som farmor tycker. när spindeln var nära farmor öppnade hon bildörren fast mamma fortfarande körde. mamma tycker lite om spindlar.

jag är inte rädd för spindlar. imse vimse spindel. var ska den ta vägen när den har klättrat färdigt? ja det kan man verkligen undra säger mamma.

joar


Äntligen är det slut.

Det tog tre och en halv månad. Men äntligen är det där jävulskt stenhårda toapapperet från Serla äntligen slut. Never to come back again.

Juno

Kan ni fatta att det regnar?

Det regnar ute.

Medan jag har varit inomhus och jobbat i sju dygn så har solen gassat ute. Vi har avundsjukt tittat på strömmen av sommarklädda som går till och från Liseberg med sockervadd, ballonger och enorma kexchokladaskar. Det har varit lika varmt inne som ute men just det blev jag inget gladare för.

Telefonen har pipit och visat upp bilder på man och barn som badar i svågerns pool. Joar och jag spikar att vi ska blåsa upp lilla poolen på landet när jag kommer hem. Sen ska vi bada som sjuttsingen. Jaaaa!

Men så klev jag av planet på Arlanda här om kvällen och fick streta mig fram i snålblåst och regn. Inget ljumt sommarregn utan ett kallt uschligt novemberregn.

?

Har jag drömt att det var sol och fint väder i Stockholm? Har jag sovit förbi hela sommaren och vaknat upp i november? Eh, jaha. Joar och jag får väl ta en dusch på gräsmattan istället för ett bad.

Juno

Jag ska bara...

Fantastiskt tänkte jag igår när jag klockan sex på kvällen susade iväg till Landvetter. Det ska bli fantastiskt att göra ingenting. Sista natten bestod av två timmars sömn, helt självförvållad trötthet råder dagen efter. Och jag tänker att jag ska däcka på planet hem och sen sova i fem dagar.

Men jag känner inte mig själv så bra. Halv åtta på morgonen står jag på balkongen och hänger tvätten som jag slängde in i maskin igårkväll. Vinkar till barn och man som åker till dagis och jobb och tänker att "Okej, då blir det raka vägen tillbaka till sängen och sova till klockan två".

På vägen dit råkar jag passera arbetsrummet och där i datorn ligger ju mailet där L ber om hjälp med en broschyr och sen när den är klart vid elva kommer jag på att det vore gott med lite frukost (hm, överkokta snabbmakaroner). Och så är nästa maskin klar och kära nån vad blommorna ser ledsna ut och -

...jag ska bara, som Alfons Åberg sade. Sen ska jag däcka och sova i fyra och en halv dagar.

Juno


Nä nä, helt ociviliserat

En söndag kväll när det är hur varmt och härligt som helst stänger de som skryter med att vara Sveriges bästa nöjespark klockan tjugoettnollnollpip. Va? Jag säger det igen för säkerhets skull. Va?!

Men det fungerar ju ändå. Livet alltså. Vi ramlade ner på Avenyn och drack en mellanöl istället för att sitta i parken och dricka den. Och sen tog vi glashissen upp till Heaven 23 på hotellet istället för fritt fall. Det fungerar ju jättebra för mig, jag som ändå inte törs åka något vildare än nyckelpigan.

Men jag måste ändå fråga, hur tänker ni Göteborg?

Juno


Ikväll blir det Liseberg

Efter fem dygnsdagar av hårt slit så kör vi äntligen på riktigt. Ikväll stänger vi vår disk redan klockan sju och sen blir det dusch (!!!!), av med uniformen och "hej hej Liseberg".

Fast nej, jag åker ju inget, jag är ju en sån chicken...

Juno


Jag har mött en trevlig person

Jag har tjurat. Mest för att folk i allmänhet har varit lite småotrevliga. Det är mycket möjligt att det har mer med mig att göra än själva staden. Men den tanken blev jag jag ju inte gladare av precis.

När vi raglar ut på stan och letar käk så har vi mötts av halvtrist personal och okej pasta. Idag gick alla till McDonalds. Men det finns gränser. Om jag kommer utanför dörren en gång per dag så inte fan är det för att hitta till stadens McDonalds i alla fall. Så A och jag gick till ett tredje pastahak.

Och. Det var en jätteglad och trevlig tjej som serverade oss en supergod pasta med lax, avokado och löjrom! Hurra! Göteborg är en civilisation trots allt och jag blev så uppåt att jag orkar jobba några timmar till!

Juno

Var är min tandkräm?

Lotta är en ängel och påminner om tandkräm. Likförbannat har jag ingen. När jag väl sent om sider ska gå ner i receptionen och fråga efter det så säger kollegan att detta fyrstjärniga hotell inte har tandkräm!

Lägg av. Seven-eleven är trots att det är tjugo minuter kvar tills de stänger inte ett alternativ. Men min kollega som har rummet bredvid mitt har lovat att jag ska få en klick.

Godnatt.
Juno


Vitt vin och räkor

Hotell Gothia i Göteborg är kända för sina fantastiska räksmörgåsar. Vi fick lite problem att köpa ner vin till R21 men med smicker och kontakter kommer man långt. Så nu sitter vi här och väntar med spänning på att få uppleva vitt vin och räkor à la Göteborg.

Juno

Göteborg är väl en civilisation

I hallen står min resväska klar. Den innhåller allt jag tror mig behöva för en veckas arbete i Göteborg, varav fyra dagar kongress. Under själva kongressdagarna har jag förstått att det blir  att stå från samlingen 06.15 till, ja Gud vet -sent på kvällen.

Alltså har jag i min resväska: en dyr liten kräm för påsar under ögonen, små gelekuddar att stoppa under trampdynorna i skorna, compeed, talk för stinkande fötter och skor, dubbla par av strumpor och underkläder, fotkräm, hårsnoddar eftersom koden kräver "ponytail" och två par nyinköpta svarta skor. Som jag har glömt att gå in.

Taxi har jag förbeställt och halva garderoben har jag fått med. Hur mycket behövs för en vecka egentligen? Och när jag inte har uniformen på så blir det väl ett par skrynkliga linnebyxor och en sladdrig t-shirt utmärkt tänker jag. Jag har köpt hårmousse men jag inser precis att jag har glömt att köpa tandkräm. Men Göteborg är väl en civilisation, de har kanske tandkräm där.

Och dessutom har jag packat, helt oumbärligt, träningskläder, en pocketbok och en bärbar dator. Eftersom jag mellan klockan Gud vet vad och 06.15 antagligen kommer att ha fullt med överskottsenergi att göra av med på gymet. Bara för att sedan i lugn och ro läsa en stund i min bok innan jag skriver ett sprituellt blogginlägg på sängkanten. Ha ha, jag tror jag ska vara glad om jag orkar lyfta telefonen till örat och ringa och säga puss till familjen.

Åh, jag tror jag har glömt tusen saker, påminn mig om att köpa tandkräm för det finns inget värre än att tvingas börja dagen med Fisherman's friends i brist på bättre.

Juno 


Intervju med ett dagisbarn

Praktikanten på dagis har intervjuat alla barnen. Även vårt barn, så här lät det då:

Praktikanten: Vad heter dina kompisar?
Barnet: Mamma och pappa

Praktikanten: Vem brukar du leka med?
Barnet: Mamma och pappa sa jag

Praktikanten: När blir du ledsen?
Barnet: När Eliot puttar mig

Praktikanten: När blir du glad?
Barnet: När vi puttar Eliot

Det kan kanske förklara varför barnets enda kompisar är mamma och pappa...

Juno