Buss 69 till Manilla

Godmorgon sade jag till busschauffören. Han ryckte till lite och ropade sedan HEJ efter mig med ett lätt förvånat tonfall. När jag satt mig tillrätta såg jag att ljusskylten meddelade att buss 69 går till Manilla. Urmysigt. Vem vill åka till Blockhusudden en onsdagmorgon? Nä, exakt. Vem vill sitta en kvart och drömma sig bort till Manilla?

Jag!

Juno


Inte ens House kan hålla mig vaken

Det är femtio minuter kvar till mitt absoluta favoritprogram på teve. Men det är en hel eon dit. Målet är totalt ouppnåeligt. Min trötthet är verkligen gränslös. Mina tänder är redan borstade sedan en timme tillbaka. Klockan slår tretton minuter över åtta. Ögonen svider och i min kropp är klockan fyra på morgonen. Det är verkligen läge att gå och sova. Äntligen.

Juno

Hur femtio blev trehundrasjuttio

Det var en gång en liten bil som bodde i Länna. Den lilla bilen åkte med sin människa ner till tåget varje morgon och sedan från tåget till dagis och från dagis och hem varje eftermiddag. Någon enstaka gång for den lilla bilen in till huvudstaden.

Efter varje sådant tillfälle gick den lilla bilens människa in i en Pressbyrå, rabblade upp registreringsnummer, efternamn och betalade lite pengar.

Men nu undrar den lilla bilens människa om hon rabblat fel nummer. För nu har hon fått räkningar hem i brevlådan. Varje gång har den Pressbyråanställda frågat vad hon heter i efternamn och varje gång heter hon Abrahamsson. Då har den Pressbyråanställda nickat och talat om vad hon ska betala, femton kronor och trettiofem kronor. En gång har systern betalat sextio kronor.

Men om den lilla bilens människa har rabblat fel nummer,en sexa istället för en trea, då hade hon betalat tullar för en WONG i Katrineholm. Och vad är oddsen för att denna Wong, som ju inte låter jättelikt Abrahamsson, hade haft exakt samma summa att betala på sin bil? Ytterst små.

Så nu måste nog den lilla bilens människa ta och skriva ett brev till vem då, Pressbyrån, Vägverket, och tala om att det här systemet är kasst, hon har fått betala tullarna en gång till plus en straffavgift på sjuttio kronor per räkning. Precis vad hon var sugen på att göra på sin lediga tid.

Juno

Mina snälla kollegor

När jag lade mig på skrivbordet och dog efter lunch idag ryckte mina underbara kollegor in och räddade mig. Lite chit och lite chat och så bestämde de att jag ska åka hem. Så nu loggar jag av och åker och hämtar sonen redan kvart över två på dagis. Det känns fantastiskt!

Juno

Koppla av eller koppla bort

Vad är skillnaden egentligen? Jag har försökt att hela helgen att koppla av, jag har sovit maximalt, jag har ansträngt mig minimalt och på det hela taget gjort så lite jag bara kan. Jag har inte, trots allt, loggat på min jobbdator en enda gång.

Nu är det måndag morgon, det regnar ute, jag är fortfarande obegripligt trött, mitt hjärta fortsätter att slå dubbelslag och jag har ont i magen. Det går inte att koppla av, jag får testa att klara dagen genom att koppla bort istället.

Juno

Tredje helgen i rad

Vi väntar på grävaren. Som aldrig dyker upp. För han har problem att få tag på en grävmaskin. Sånt kan ju hända den bästa men tre helger i rad? Utan framgång och utan att höra av sig? Crap tycker jag. Jag ringde ändå i torsdags och frågade om han nu skulle komma i helgen, eftersom vi vill kunna planera våra dagar också. Jo, fredag leverans. Lördag arbete.

Och nu är det söndag morgon, eller knappt ens morgon längre. Inget material, ingen grävmaskin och ingen grävare. Bara en sur familj som sitter och väntar. Han kanske har fått en bebis och då ska han självklart vara på BB med sin fru och lilla men han kan väl ändå ringa eller sms:a och tala om att vi är befriade och får göra något vettigare med vår dag än bara gå och vänta vid husknuten.

Vad är det med hantverkare som gör att de har så svårt att passa tider? Crap tycker jag.

Juno

Ge en bok till Jocke

M är världens blödigaste. Häromdagen var det signering på ICA Maxi. I signeringen satt en ensam karl och väntade. M tyckte så synd om honom så hon var tvungen att köpa en bok. Som hon försökte få utan tillägnan men som ändå slutade med "Till Jocke, hälsningar Kjell Eriksson".

Så, om det är någon som känner en Jocke som gillar att läsa, deckare företrädelsevis, och som inte har köpt hans julklapp än. Hör av er omgående, jag förmedlar kontakt med blödiga M.

Juno


bakk-jard-i-ganns

äntligen har mamma fattat att jag får titta på teve innan dagis. förut bråkade vi om det men nu vet hon hur pappa och jag har bestämt. när vi är lediga får jag titta på dora. vi är inte lediga idag. så jag måste stänga av teven efter miffy. det vet jag. jag har lärt mig att säga bakk-jard-i-ganns. de sjunger en bra sång. jag sjunger med.

nu kommer mamma ut och pussar mig på ansiktet. nej mamma sluta, jag ser inget. och jag förstår inte varför jag är extra söt just nu.

är det där mamma som sjunger på bakk-jard-i-ganns sången?

joar


Hej säng, här kommer jag

När väl filerna är skickade till tryckeriet, när det är tyst i huset för Joar sover och varken Per eller Lotta är hemma funderar jag på vad jag ska ta mig för med kvällen. Så är det varje gång som jag lite överrumplad får en frikväll.

Alternativen väller in, vattna blommorna måste jag ju bara göra, cykla. Jag klämmer missnöjt på min ballongliknande mage och tänker att cykla är viktigast av allt. Plocka in disken, bära in veden, betala räkningarna. Och sen om jag är vaken vid nio kan jag se House. Men så råkade jag passera badrummet där barnets badvatten stod oanvänt. Och hux flux så hade jag spolat i mer varmvatten och plask så låg jag där istället för att cykla. Svullen, trött och glad. Och nu medan jag ändå inte har påbörjat något annat viktigt ska jag gå och sova.

Ibland fattar man så kloka beslut så det är inte klokt.

Juno


Biltema borde söka ny personal

Jag hann till Biltema. Hurra för det. Eller nåt. Om jag inte hade hunnit dit hade maken åkt dit imorgon efter jobbet och handlat åt mig. Men nu hann jag alltså dit. Och gick ett varv, två varv utan att se en enda person som verkade arbeta där.

Människan i den så kallade lilla butiken hade inte tid för han skulle bla bla bla och pekade inåt sitt lager. Men who cares? Jag vill ha hjälp tack. Kan du ringa någon? Nehej, så klart inte, vad fick mig att tro något så naivt som att det skulle gå att få lite hjälp här.

Och jag gick iväg på jakt igen. På det fjärde varvet skymtade plötsligt en röd rygg, på väg ut genom en dörr, till. Jag haffade ryggen snabbt som fan och det var näst intill att jag fick hota karln för att få lite hjälp men tillslut håller jag den värdefulla lappen i min hand. Hyllrad och artikelnummer.

Stolt berättar jag för maken om hur jag besegrat Biltema. Jättebra men du tog för fel bil. Nåja, vi får gå ut och se om det passar i alla fall. Okej, fort innan jag tiltar helt.

Juno

När batteriet tagit slut

Efter en tung fjortontimmarsdag sprang jag som en dåre genom Centralen, allt för att hinna hem med tio i åtta tåget. För att äta lite mat, pussa på den sovande sonen, umgås med min för tillfället utökade familj, varva ner, se House och sedan somna tjugotvånollnoll.pip.

Tio över åtta ringer telefonen hemma i huset, mannen i familjen svarar.
- Hej kan du komma till Trångsund? Bilen startar inte och jag sitter här och gråter.

Jo, han kommer efter en ganska lång stund, då har jag både hunnit bryta ihop och sansa mig. Mecka mecka med bilen, säkring, batteri, pilla pilla. Men till slut ringer vi någon slags vägassistans som efter en inte allt för lång stund kommer och startar motorn i ett nafs med hjälp av ett portabelt batteri.

Så då var det klart, imorgon måste jag hinna köpa ett nytt  batteri. Helst på min absoluta favoritaffär Biltema. För de är billigast. Och roligast att gå omkring i och man får så mycket service där och alla är så glada och trevliga. Not.

Allt slut. Superlativ om Biltema slut. Bilbatteri slut. Människa slut. House slut innan jag hann hem. Och Lotta som skulle se Hus framför Desperata hemmafruar för min skull fick titta ensam. Stackarn.

Juno

Alla är på lunch

men jag sitter i repan. Ring ring "Välkommen till....". Tiden går lite långsamt här i buren. Och så är jag förstås hungrig. Det är fyrtio minuter kvar. Och så luktar det jättemycket matos från köket, blö. Fast när jag trycker på knappen på mitt headset så poppar luren ut på den riktiga telefonen. Det är skoj. Jag är extremt lättroad just nu. Och hungrig, sade jag att jag är hungrig?

Juno


Får jag bara äta groddar nu?

Om sex veckor åker jag till Bangkok. Det betyder att nu är det bråttom. Jo, jo med allt jobb som ska ordnas också men framför allt. Beach 2007, det här projektet som jag lade ner i våras eftersom jag insåg att jag skulle jobba hela sommaren och inte behövde sörja över att sitta i vassen i år igen. Nu måste jag öppna projektet igen för Beach 2007 har fått en ny chans och i Thailand finns det ingen vass.

Och sist jag tänkte på det var det gott om tid kvar. Men nu har jag lite lätt panik. Jag måste kanske ringa Anna Skipper från "Du är vad du äter", men till och med hon har åtta veckor på sig för att förändra sina offer. Igår gick jag in starkt och åt inte en enda tugga av den hembakta tårtan med marängbotten, mandarinsås, sockerkaka, grädde och hallon på fast jag nästan fick hunddregel av att titta på den.

Men nu är frågan, räcker det att inte äta tårta eller måste jag börja odla groddar som jag kan göra burgare på nu?

Juno

Jag tänkte köpa frukost men...

...när jag tittade ut genom fönstret så såg jag ett tjockt lager med is på bilens framruta. Brr, jag tror jag går och tittar på någon fyrkantig tvättsvamp på teve istället.

Juno

en liten morgonförhandling

jag vill inte klippa mig. det kliar och jag blir ledsen då. men mamma säger att jag måste klippa mig.  idag är det lördag och vi är lediga. då får jag titta på dora på teven. hurra! och så vill jag ha smörgås också mamma. mamma?

mamma säger att jag får smörgås till dora om jag först sitter alldeles stilla så hon kan klippa mig med maskinen. jag vill inte klippa mig. men jag vill ha smörgås. men jag vill verkligen inte klippa mig.

mamma säger att jag får oboy till smörgåsen. ja. jag vill klippa mig.

joar

Facebook är ett virus

Det kom en inbjudan att vara med i klubben Stoppa gatuvåldet på Facebook. Det var väl i och för sig ett bra inititav men jag har inte loggat in på Facebook på hela veckan så jag har inte tackat ja. En kort sekund tänkte jag på det men sedan hanns det inte med.

Eftersom jag har ignorerar inbjudan har jag förvisso inte heller tackat nej. Och nu har jag fått ett meddelande från grundarna till klubben där det står: Till alla medlemmar i Stoppa gatuvåldet. Då vill jag veta, vem har varit inne och tallat på mitt konto?! Schas med dig.

Så nu har jag lessnat lite mer, så fort jag har tid och ork ska jag ta reda på hur jag terminerar mig själv. Eller så tänker jag på det riktigt hårt så kanske Facebook löser det också.

Juno

Idag ska jag hinna så mycket

Det är konstigt att tänka att jag redan är på jobbet, innan man och barn ens har vaknat. Och idag har jag så mycket jag ska hinna med och så lite tid att lösa det på. Så då är det bra. Men att gå upp fem är ruggigt.

Juno

De är bara barn, men ändå...

En pojke har blivit ihjälsparkad. Hans liv tog slut vid sexton års ålder. Det är ohyggligt att tänka på att hans liv tog slut i helgen. Det är än mer ohyggligt att tänka på att det är killar i hans egen som har haft ihjäl honom.

Ett gäng snorungar. Som ska spendera resten av sina liv, antagligen varenda dag från i lördags och framåt, med att tänka på att de har mördat en pojke. Inte av misstag. De har jagat honom, slagit ner honom och sparkat på hans huvud så att han dog.

Det står i tidningen om alkohol och fylla. Jag har svårt att tro att inte andra droger är inblandade. Knark, dumhet och kompistryck. För visst drack vi alkohol när vi var sexton. Och blev korkade, vissa grät jämt, vissa blev allmänt hysteriska, någon snodde alltid någon annans kille, många gjorde dumma saker och vissa ville slåss. Men aldrig så där, sparkar mot huvudet. Det var mer "du din jävel" och ett par knytnävar mot ett par andra knytnävar.

Okej, nu låter jag urgammal och det är jag antagligen också. Men vad har hänt? Jag blir så rädd. I facebook har någon kompis till den döda killen skapat en grupp som heter något i stil med stoppa gatuvåldet. Men vaddå gatuvåld?! Kompisvåld. Barnvåld. Idiotvåld.

Det finns två saker jag inte kan förstå. När man är sexton år vet man vad en spark mot huvudet kan ge för konsekvenser. Hur kan det komma sig att ingen utav fem personer känner några spärrar, inte har några begränsningar eller någon som helst empatisk förmåga. Hur kan det vara möjligt att en sådan här sak händer? Det andra jag inte kan förstå är hur media kan skriva om Kronprinsessan Victoria på löpet. Vi har en av de viktigast och allvarligaste frågorna som finns att tampas med här och ingenting kan rimligtivs intressera mig mindre än att Victoria är ledsen. Det är vi alla.

Juno

Wii hade riktigt roligt igår

T och P vevar febrilt med armarna, slåss, fäktar, gungar med kropparna, stirrande blickar och hängande tungor. De står bredvid varandra och slåss rakt ut i ingenting. Det ser för löjligt ut. Om man tittar från andra hållet ser man att de faktiskt boxas med varandra. På skärmen. Vi är hos vännerna i Tyresö och spelar Wii-spel.

I ringen är det precis som på riktigt, slag framåt, högerkrok, finta och täck ansiktet. Trött som fan blir man men det positiva är att man inte får ont när man blir knockad. Fast jag skrek: Men ligg ner då din sugga, åt T så reste hon sig igen och igen och tillslut var det jag som låg och flämtade på backen. Boxas ska man inte göra efter en trerätters och rödtjut.

För typ tretusen spänn kan man alltså få in en tennisbana, en boxningsring, en bowlingbana, en basebollplan och mycket mer i sitt vardagsrum. Roligt och bra träning när barnet har somnat istället för att sätta sig och dega framför dåliga såpor. Wiill ha.

Juno

imorgon kommer killarna igen

det två knallgula stora teletubbies på min tomt. vem är ni och vad gör ni här? det är inte teletubbies, det är killarna. nyfiken går jag lite närmre. oj oj, den ena har en stor motorsåg. ännu närmre. men då säger den ena killen att jag inte får komma dit. och mamma och pappa är redan inne, hur ska jag komma hem?!

- uuuäääähhhhh

nu kommer pappa. jag står inne och tittar. killarna gräver gropar i vår gång och pappa har tagit bort hela trappan. imorgon kommer killarna igen. då ska de bygga med klossar i sten. det ska bli jättefint. både mamma och pappa är väldigt glada. jag tycker om när mamma och pappa är glada. mamma säger att om jag sover nu så är nog killarna här när jag vaknar igen. så jag måste skynda mig i säng.

joar


flykten från facebook

You Say France & I Whistle. You have been invited by KH. Would you like to join this group?

I bet I can find 1,000,000 people who dislike George Bush! You have been invited by KH. Would you like to join this group?

Mata Per Gessle till Tigrarna. You have been invited by KH. Would you like to join this group?

Höj inte SL-kortet. You have been invited by KH. Would you like to join this group?

Inbox: Jag drar från Facebook. För stor distraktion.../written by KH.

Distraktion. Ja så kan man se det. Eller så är det bara inte helt meningsfullt.

Juno

Kanelbullens dag

Överallt lukar det nybakta kanelbullar. Det är sedan 1999 officiellt kanelbullens dag idag. Inte förräns förra året nådde den fram till mig. Det är hembakningsrådet som har infört denna lilla tradition för att värna om alla som bakar själva. Tänk att det finns ett hembakningsråd, det är nästan mer spektakulärt än att det finns en kanelbullens dag.

En vän och kollega arbetade sin sista dag idag. Naturligtvis stod det kanelbullar på fikamenyn. Men jag var, trots att det är veckan för finnar och godis, otroligt ståndaktig och åt inte ens en smula. När jag missade pendeln hem var jag extremt nära att gå och köpa varma bullar i pressbyrån (fyra för endast trettiofem kronor, ett kap) men genom ren tjurighet avhöll jag mig även från det.

Visst är det mysigt att tänka sig en ruggig höstdag med regn och mörker, en tänd braskamin, nybakta bullar och en mugg varm choklad. På det hela taget ett gott initativ. Om det inte vore för det att jag ska platsa på en strand om två månader. Då är doften av varma kanelbullar i varje gatuhörn en plåga. Nästa jul får vi hålla oss hemma så vi kan frossa i oss bullar och sedan svälla i godan ro i våra dunjackor.

Juno

Nu är det vinter

Fick skrapa rutorna på bilen i morse. Frys.

Juno

Vem vill bli nya Alex Schulman?

Sex gånger om dagen, minst. Det är så ofta man måste uppdatera sin blogg om någon ska orka läsa den påstås det. Hur många gånger om dagen Alex Schulman uppdaterade sin blogg har jag ingen aning om. Jag har aldrig varit inne på den. Och nu är det för sent. Nu har han lagt av eftersom hans blogg blev ett monster. 

Eller vem det nu var som blev ett monster. Läsarna blev blodtörstiga och ville att han bara skulle skriva elakheter. Nu ber han om ursäkt till alla han sårat. Ja för det var ju inte själva bloggen som blev ett monster, och det var ju inte läsarna som under hot tvingade honom att säga taskiga saker. Men det fungerade i alla fall. Alex Schulman hade Sveriges mest lästa blogg.

Min blogg är läst av ett fåtal personer, ingen där som jag har lust att såra, och jag är stolt över att kunna kalla den för Junos småsura krypin istället för ett Schulmans monster.

Juno