JUNO

Ett årskort på SATS kostar sextusentrehundrafyrtio kronor. Jag har bestämt mig för att det ska vara värt det. Min svåger menar att första gången jag gick och tränade kostade det mig exakt sextusentrehundrafyrtio kronor. Det känns ju rätt saftigt. Men andra gången kostar det mig ju bara hälften så mycket, då blir man ju genast mycket gladare.

Alltså, efter fyra träningstillfällen har det kostat mig ettusenfemhundraåttiofem kronor per gång. Det är ju ett klipp. Jag har snart tjäntat pengar på det här. Jag känner mig inte ett gram smalare men hellre fet och rik än fet och fattig. Eller hur det nu blev...

Juno

Kokerskan på dagis har en vit volvo. Det har Eliots mamma också. Dagen när mamman och barnet åkte förbi Eliots hus stod inte deras bil där. Barnet kopplar vit volvo till kokerska. Kokerska heter Anna-Lena. Alltså, var är Anna-Lena? Okej, men varför heter mamma pappa?

Juno

Mamma och sonen 2,9 år sitter i en bil tillsammans när sonen plötsligt undrar "Var är Anna-Lena pappa?"

Eh, va?

Juno

Jag är inte världsbäst på att hålla kontakt med mina vänner. Men jag är rätt så bra. Min kompis S har visat sig vara sämst på det. Nu förstår jag varför. Jag fick precis ett mail från henne där det står "Vad heter du?". Men va, hallå alltså!

Nåja, för den som är uthållig: Här är mitt liv, eller åtminstonde ett skumt tvärsnitt ur det.

Fråga: Vad heter du?
Svar: Vet du verkligen inte det?! Men okej, ett av mina mellannamn är Li, det kanske du inte visste.

Fråga: Vad är det för färg på byxorna du har på dig?
Svar: Blåjeans.

Fråga: Vad lyssnar du på just nu?
Svar: Surret från en hårddisk.

Fråga: Vad gjorde du igår kväll?

Svar: Hade supertrevligt med våra vänner och deras lilla sexmånaders charmtroll som är på genomresa från Melbourne till Montreal.

Fråga: Vad var det sista du åt?
Svar: Grillad korv med bröd.

Fråga: Hur är vädret hos dig just nu?
Svar: Typiskt aprilväder. Regn och rusk.

Fråga: Den sista personen du talat i telefonen med?
Svar: Mamma.

Fråga: Det första du lägger märke till hos det motsatta könet?
Svar: Nästan alltid bröstkorg eller hals, men det gör jag på alla personer, det är ungefär så mycket kortare jag är än alla andra.

Fråga: Gillar du personen som skickade detta till dig?
Svar: Såklart, trots att hon skickar ungefär ett mail per år till mig. Detta.

Fråga: Hur mår du idag?
Svar: Kanontrött.

Fråga: Vilken är din favoritdryck?
Svar: Ett glas Alfred Gratien.

Fråga: Favorit alkoholbaserad dryck?
Svar: Ett glas till?

Fråga: Favoritsport?
Svar: Landslaget i fotboll, (dam eller herr) i OS, VM eller EM sammanhang, kvarten eller senare.

Fråga: Hårfärg?
Svar: Tretusen svarta hårstrån, trehundra urlakade röd/bruna hårstrån och cirka sjuhundra gråa hårstrån.

Fråga: Ögonfärg?
Svar: Brun.

Fråga: Soluppgång eller solnedgång?
Svar: Soluppgång.

Fråga: Syskon och deras ålder?
Svar: Y, sju år äldre än jag.

Fråga: Favoritmånad?
Svar: September.

Fråga: Senaste filmen du såg?
Svar: Halva Casino Royal, sen ruttnade sonen och vi fick gå hem från grannbion.

Fråga: Favorithobby?
Svar: Fotografera. Drömmer om att dyka igen. Skriva. Läsa.

Fråga: Är du för blyg för att bjuda ut någon?
Svar: Absolut inte, fråga min man!

Fråga: Favoritlåt(ar)?
Svar: Just nu har ju hela Sverige schlagerfeber, jag blir glad när de spelar Godmorgon med Uno och Irma på radion. Vilket är ungefär aldrig, fast jag är inte supersur över det heller, men jag vill gärna slippa höra Sonja Aldén för henne är jag redan trött på.

Fråga: Sommar eller vinter?
Svar: Höst.

Fråga: Kramar eller kyssar?
Svar: Kramar och så vidare.

Fråga: Förhållande eller one-night stands?
Svar: Jag är ju gift!

Fråga: Choklad eller vanilj?
Svar: Choklad.

Fråga: Hur bor du och med vem/vilka?
Svar: Hus i Länna med man och son (2.9 år).

Fråga: Vad läser du för böcker?
Svar: Just nu läser jag Lindamordet med Leif G W Persson. Jag kan inte efter tre fjärdedelar bestämma mig för om jag gillar den eller inte. Jag skrattar ibland i alla fall.

Fråga: Hur ser din musmatta ut?
Svar: Optisk mus behöver ingen musmatta.

Fråga: Favoritspel?
Svar: Vad som helst, bara jag får vinna. Eller vad som helst utom Fia med knuff.

Fråga: Kan du nudda din näsa med tungan?
Svar: Nä men Gene Simons kan.

Fråga: Kan du korsa ett öga åt gången?
Svar: Men vad är det för jävla fråga?!

Fråga: Är du romantisk?
Svar: Kommer jag ihåg datumet när min man friade?

Fråga: Skulle du säga själv att du är lycklig?
Svar: Sure.

Fråga: Vad ska du göra imorgon?
Svar: Släpa mig upp ur sängen skittidigt och vara på jobbet skittidigt och hämta sonen på dagis mycket senare än jag hade planerat och kanske kanske kanske åka och träna. Om jag inte är kanontrött. Imorgon med.

Fråga: Vad är klockan när du svarar på detta?
Svar: 22:28 pip.

Och om det var någon som orkade läsa ända hit är det bara att gratulera. Nu har ni fyllt er hjärna med massa oviktigt vetande.

Juno

Idag klev mamman upp tio över fem på morgonen. Som en zombie. Varför, tänker hon, är det så svårt att gå och lägga sig före elva? Men okej, hon har stora må-bra-planer för den här dagen så det blir värt det i slutänden. Men oj, vad de sista minutrarna går fort, bilen går inte precis i femtio kilometer i timmen ner till tåget. Fast vad hjälper det, hej då tåget, hej hej tunnelbanan.

Plan A var att lämna kontoret kvart i tre. Så blev det förstås inte. Urlakad ångar hon genom allén ner till Karlaplan och vidare genom centralen, som hon gör varje dag. Kvart i fem på Trångsunds station undrar hon förvirrat var bilen har tagit vägen. Det kan väl inte vara någon som har tagit den?! Nej, visst fan. Den står vid tunnelbanan.

Plan B var att hämta sonen på dagis vid halv fyra och sedan åka och träna tillsammans. Dyra gymet har ju barnpassning för moderna föräldrar. Så blev det nu inte heller. Bussen upp till dagis, men snälla Joar kom med nu. Mor och son ångar genom dagis korridorer efter ytterkläder och sedan vidare över gården till hållplatsen.

Mamman känner sitter som en trasa på bussen. Sonen tycker det är äventyr. I ett svagt ögonblick, vilket av dem det nu var, fick han henne att lova pannkakor till middag. När den tredje pannkakan fastnar i stekpannan och glada sonen inte är så glad längre, varför kommer inte mina pannkakor snart, yl yl, rycker pappan in som en räddande ängel innan mamman har hunnit slänga en pannkaka i ansiktet på sin son.

Bada Joar, nej jag vill inte bada. Tvätta håret, nej inte tvätta håret. Borsta tänderna, nej nej nej inte tänderna. Och så den lilla berömda sovfighten. Dumma dumma, yl yl, vill inte, ska inte, kan inte. Snark....

Ja, så var den här må-bra-dagen slut. Inte hann hon träna något. Inte för att hon hade orkat heller. Och någonstans där innan den tredje pannkakan tog ändå lusten slut. Men kanske imorgon. Om hon orkar, för nu börjar ju den där nya serien på femman. Den som slutar elva ni vet.

Juno

Igår langade jag fram kreditkortet på SATS. Idag unnar jag mig ostkrokar och cola i tevesoffan. Imorgon är det allvar.

Juno

I fredags berättade grannpappan att han ska få två kvällar i veckan att mysa med sina småtjejer. Grannmamman ska nämligen börja träna på SATS. På detta replikar mamman något otydligt om valkar och daller, och hon syftar då inte på grannmammans ungdomliga och smärta och långt över enochsextio långa kropp, och dålig ekonomi. På detta replikar då pappan i sin tur att mamman kan också kan få träna där om hon vill. Han ska sponsra med halva kostnaden.

?!

Och så var det alltså bestämt. Pappan vill också få flera myskvällar med sin lillkille. Mer sannolikt är att han bara ville bli av med valkar och daller. Åldern på mamman kan han inte göra så mycket åt men han tänker väl att det är billigare att försöka snygga till den fru han har än att uppvakta en ny.

Så imorgon börjas det. Mamman ser fram emot detta med skräckblandad förtjusning. Hyfsat peppad är hon men för säkerhets skull har hon reserverat en plats i vassen i år med.

Juno

Idag har jag gjort tre bra saker och några taffliga, som min kollega så fint uttryckte det. Det taffliga verkar ju trist att återuppleva här så jag väljer att tänka på det som var bra.

1. Jag har motionerat. Nu för tiden åker jag pendeltåg in till stan istället för tunnelbana. Det går en kvart snabbare att komma till jobbet då. Tunnelbanan går mest när som helst. Pendeltåget däremot måste man passa tid för. Så nu för tiden springer jag alltid från bilen, upp för alla trapporna till stationshuset och sedan ner för alla trapporna till perrongen där tåget alltid redan är på väg in. Och sen när det är dags att åka hem igen springer jag alltid genom centralen, upp för trapporna till spår tretton där södergående tåg går. Bara för att vända på klacken och rusa ner igen och upp på perrongen bredvid där tåget kommer in. Varje dag den här veckan. Det är obegripligt. Och sportigt.

2. Jag har varit nere i källaren. Vi har läskigaste källaren i världen. Man måste attackera den utifrån gaveln på huset. Den är lång och smal och mitt på ena väggen är det hål in till krypgrunden. Vem vet vad som lurar där innanför?! Vi har bott i det här huset i tre år och jag kan räkna gångerna jag varit nere där ensam. Men min man har gjort allt han kan för att göra det hemtrevligt där nere. Okej, lätt överdrift men han har satt upp lampor i taket i alla fall. Sist jag var där nere var när L och jag skulle ha en pava rödtjut, det är ju begripligt att man då får lov att svälja sin mörkrädsla. Idag trotsade jag monstren och tog mig ner för en hink med svamp och bilschampo. Det var ju obegripligt. Och modigt.

3. Jag har tvättat bilen. Som ni förstod av ovanstående, jag har inte tvättat den i en automat utan för hand. Inte fråga varför, bara applådera. Det var faktiskt skitmeckigt att få igång högtryckstvätten men tillslut så var bilen schamponerad och högtryckad och håll i er nu, jag tvättade till och med fälgarna med en diskborste! Sen råkade jag tyvärr spruta med högtrycken i makadamet (läs: sand/grus parkingsplats). Och ser det ut som jag just racat genom en leråker. Allstå var det bara att tvätta bilen en gång till. Det var ju obegripligt. Och ambitiöst.

Till detta får tilläggas att medan frugan tvättade bilen var maken på föräldrarmöte på dagis. Det var ju snarare otroligt än obegripligt. Och jämlikt.

Juno

alla vill inte gifta sej. man kan inte gifta sej med pennorna. felicia vill inte det. inte jag heller, gifta mej med pennorna. jag ska gifta mej med med nathalie. nathalie är jag är kär i.

joar

Jag tror jag har gått upp sju kilo på den här helgen. Det är helt sjukt. Maten vi hade med oss fick inte plats i kylen. På kvällarna när vi spelade kort, åkte trots redan svullna magar, påskgodiset fram. Varje gång någon satsade och förlorade dök ivriga händer ner i det enorma påskägget efter lite tröst och lindring. Nedsköljt med en klunk vin, eller öl, eller whisky, eller GT, eller i bästa fall kaffe. Ja herre Gud, jag ska aldrig mer äta.

Vi körde en Grande Finale när vi kom hem igen och avslutade påskorgien med pizza och sushi -och så självklart Casino Royale på biografen R3. När Le Chiffre höjde insatsen till hundratusen var det ju rätt mycket, och en timme senare när Bond höjde insatsen till fyrtiomiljonerfemhundratusen var det ju lite mer. Vårt spel var aningens mer modest. Oftast satsades det vita marker som var värda en krona, eller röda som var värda två. Någon enstaka gång höjde någon med en grön mark, nej lägg av du är inte klok, ska du tvinga av mig en hel femma?!

Min man säger att han är glad att jag har varit så normal under hela tiden, jag blev bara lite hispig en gång. Såklart, vad hade jag att vara hispig över? Vännerna hade ju fixat allting, vi bara hakade på liksom. Min enda insats var att baka en sockerkaka när vi fick finbesök av både svärmor och minlotta och hennes kille. Han hade för övrigt släkt i närheten och maken tyckte han såg lite bekant ut. Det bor ju inte obegränsat med människor i trakten, de är antagligen avlägsna bryllingar eller nåt.

När vi åkte hem idag tog vi vägen över Gysingen för att undvika massan av fjällturister, idioter och svin som rör sig på vägarna. Men vi fick stanna och köa trots allt. För mitt på vägen promenerade ett ensamt och förvirrat (?) vildsvin. Då blev jag lite glad. Gladare. För jag var redan glad, jag hade ju vunnit sextiosju kronor på poker. För dem ska jag köpa morötter så jag kan slåss om en plats i vassen i sommar.

Juno

idag åkte vi till lilla skidbacken men det var ingen snö. bara is. dumma isen, bort dej isen ropade jag då. så då åkte vi till affären istället. nathalie fick åka bredvid mej och då sjöng vi bä bä och sen sjöng vi en egen sång:

melodi: bä bä vita lamm (intro)
bä bä vita lamm
gick på restaurang

melodi: björnen sover (han är inte farlig)
vet du vad han gjorde?
bajsa under bordet

ramsa utan melodi:
då kom polisen
ridande på grisen

sen klappade vi händerna jättelänge och sjöng blinka stjärna.

joar

På skärtorsdagen gick två bilar från Länna upp till Sandsjö. Efter att ha spenderat halva torsdagen i bilen tyckte alla det var skönt att gå ut lite på fredagen. Vi trotsade blåsten och packade ryggsäcken med matsäck, filtar och ved. Sen gick vi ner till sjön där vi hittade en färdigställd grillplats, ett skjul som gav lä och en sol som tittade fram. Barnen sprang ut på isen och lekte att de åkte skridskor, mammorna vände sina vinterbleka ansikten mot solen och papporna skötte grillen.

Det var senare, efter att vi hade sovit lite middag, och ätit massa middag som T plockade fram stålportföljen. Det var antagligen aluminium men stål låter lite mer Bond. ?Alla bloggare med självaktning måste hålla sig ajour med omvärlden? sa han. Och visst, jag har absolut hängt med i att en väska med spelmarker blev årets julklapp både i fjol och förrfjol. Men jag har inte fattat grejen. Casino hemma har mest tett sig som en jag-vill-också-bo-i-Monaco grej för mig.

Men nu var det alltså dags, vi skulle spela poker. Hold?em Texas. Min make och vännernas son blev totalt spelgalna och höjde alla insatser till orimlighet. Ju mer whisky den ena drack och ju mer påskmust den andra drack, ju modigare blev de. Till slut bara vrålade de ?all in? och alla deras marker flög över bordet. Lätt chockad över min makes oerhörda förlust körde jag feglir, check, check som betyder att jag vill vara med om jag slipper betala mer pengar.

Så vi kan säga att den som vågar satsa mer kan vinna mer. Men det gällde inte herr Abrahamsson, grattis L till utökad veckopeng. Den som fegar vinner inga pengar men har även råd att leva med förlusten om nio kronor. Kul var det i alla fall, ikväll ska jag också bälga påskmust och bli en gambler.

Men solen skiner idag med, så först ska vi leta upp en liten backe och en snöfläck och ta ut ungarna på skidor. Sen ska vi äta ägg och lammstek som sig bör och först efter det ska alla kaxiga unga killar passa sig, ja det gäller er gubbar med, för då tänker jag vinna tillbaka min tia!

Juno

Del 1.

Som vanligt hade hon inga pengar. Oftast bekymrade det henne inte så värst mycket. Hon hade lärt sig att hushålla med kassan och storhandlade varannan torsdagkväll så att kylen skulle vara fylld när barnen kom. Veckan efter, när barnen var hos sin far levde hon på rester och lådvin.

Just den här dagen tittade hon bekymrat på kontoutdraget som bankomaten spottat ut åt henne. Det var veckan före lön och hon hade exakt sjuhundrafyrtifem kronor på kontot. Det var ingenting anmärkningsvärt med den siffran. Nej, det som var anmärkningsvärt var att hon för en gångs skull hade blivit medbjuden av några kollegor att gå ut och ta en öl och en matbit efter jobbet idag.

Imorgon skulle barnen komma, då brukade de alltid starta veckan med fredagsmys som bestod av pizza, läsk och en videofilm. Hon räknade febrilt i huvudet och kom fram till att det nog kunde fungera om de körde på hembakt pizza och lånade en film på biblioteket istället för att hyra den på videobutiken. Hon hade varit så inne i sina egna tankar att hon inte märkte att kön till bankomaten hade vuxit bakom henne. En man trampade oroligt omkring och sade rätt ut i luften ?Men det var fasligt vilken tid det här tog då?. Kvinnan ryckte till och fumlade med sin plånbok medan hon med nedböjt huvud bad om ursäkt till den otålige herrn i kön.

När hon en timme senare kånkade hem sina matkassar förbannade hon att hon inte hade något körkort. Men det hade inte funnits någon anledning att ta körkort, hon och Mikael hade bott i stan och om de någon gång skulle åka någonstans tillsammans, tog de hans tjänstebil som hon inte fick köra. Mikael var av den bestämda åsikten att kvinnor inte kunde köra bil och hon var inte den som argumenterade i onödan.

Efter en blick på klockan insåg hon att det var dags att skynda på, det var mindre än en timme kvar till de skulle träffas. Halvvägs upp för trapporna gick en av matkassarna sönder. Ett mjölkpaket gick sönder och skvätte ner hela väggen. Kvinnan satte sig ner i mjölkpölen och såg uppgivet på när potatisarna studsade ner för alla trappstegen. När äggen började rulla efter potatisarna gömde hon ansiktet i händerna och grät.

"Men herregud Kattis, vad har hänt här?" Hon tittade upp och såg in i ett par klarblå ögon som hon visste tillhörde killen i lägenheten ovanför. Hans blick var fylld med medkänsla och något annat, något oidentifierbart men glittrigt. Till bådas förvåning började hon skratta. Hon kände hur fnisset började bubbla långt nere i tårna och hennes förtvivlans tårar byttes ut mot skratt.

Grannen, som hette Stefan, hjälpte henne att städa upp sörjan och sedan bjöd han upp henne på middag. Fortfarande med skrattet i halsen sprang hon in i sin lägenhet, bytte till ett par rena jeans och på vägen ut igen ryckte hon med sig en låda av Lindemans röda. Medan hon ringde på dörren där det stod S. Johansson kände hon sig gladare än på länge. 

fortsättning följer

107,5 spelar lite musik på låg volym. Mamman kör och nynnar med i musiken. Plötsligt tränger ljudet av sonen som pratar igenom musiken. Det är bara det att han egentligen inte pratar med henne. Han sitter mest och filosoferar över sin dag i största allmänhet. Mamman sänker volymen och lyssnar med stigande förvåning på barnets monolog.

- och då ta jag nä-ä
- och då ta eliot jo-o
- och då ta jag nää-ää
- och då ta eliot joo-oo
- men då log eliot mej
- men då ville jag gråta
- och då ta mari att jag hade den fört
- men då ta eliot nä-ä
- men då ta jag jo-o
- och då ta eliot NÄÄ-ÄÄ
- men då ta jag JOO-OO

Den stora frågan är om det är ett återberättande eller barnets fantasi. Fröken M har bekräftat att mammans son hade borsten först. Den här gången.

Juno