JUNO

Mamman har shoppat ett par byxor i storlek 40. Man måste ha haft ett midjemått på över en meter för att vara glad över ett par byxor i storlek 40...

Juno

Fyraåringen vaknar och ropar:

-Mamma, idag ska vi handla och imorgon kommer Erica!!!!

Ja, äntligen kommer en kompis. Som vi har längtat.

Juno

Min man och jag smygäter på det lilla godis vi har eftersom vi inte vill att fyraåringen ska proppa i sig godis i tid och otid. En liten chokladbit slank in i pappans mun på väg till legolådan och sonen som väntade. Det tog ungefär tre sekunder innan han utbrast:

- Aha, det luktar godis. Chokladgodis!

Juno

Lillasyster sover i pappans famn. Storebror sover i sin säng. Mamman vill sova men tror att det snart är dags att vakna för att mata lillasyster igen. Så det känns meningslöst att somna i en halvtimme. För det är så jävla jobbigt att vakna igen när man har sovit för kort stund. Kan man väcka barnet och tvångsmata så att man kan gå och sova i åtminstonde tre timmar, med lite tur i fem timmar istället?

Juno

Fyraåringen håller upp vänster hand i luften. Alla fingrarna är tätt sammanpressade. "Det här betyder STOPP" säger han viktigt. Ja, just det.

Efter stopptecknet spretar han med alla fingrarna och säger med stort allvar: "Det här betyder FEM". Ja, just det.

När femman är avklarad fiftar han med fingrarna en liten stund, tittar på oss och avslutar lite spjuveraktigt: "Det här betyder INGENTING". Nej, just det.

Juno

Idag har det varit löjligt varmt. Personligen har jag knappt klarat av att vara ute eftersom jag fått kroppsnoja och får rysningar av att bli svettig och äcklig. Men vi härdade ut, fixade och donade lite på förmiddagen med vetskapen om att efter lunch, då, skulle vi fara till badplatsen i Hamra.

Visst är det då märkligt att vi efter cirka femton minuter i skuggan blir attackerade av årets regn. När regnet väl har avtagit for vi raka vägen tillbaka till Sandsjö för att rädda lite pinaler som vi lämnat ute när vi for. Ännu märkligare då att en mil från stranden där det just vräkt ner regndroppar stora som blåbär är det torrt som i öknen. Inte en droppe har fallit runt vårt hus.

Jag som är tämligen obenägen att tro på högre makter och Gudar måste ändå erkänna: Kanske kanske kanske sitter det någon där uppe just nu och skrattar gott åt dagens skämt.

Juno

det är så spännande. pappa och jag ska sova i tält i natt. det är vår killgrej. mamma och elsa får stanna i huset. det tycker mamma är tråkigt för hon sa "nej men vad syyynd att inte vi kan vara med" men jag tröstar henne och säger att nästa gång när elsa är lika stor som jag - då får de vara med i tältet! då blev mamma glad igen.

mamma sade till pappa att vi skulle ta med våra kuddar. då kallade pappa mamma för stadsbarn men mamma är ju inget barn. knaspappa. sen tog pappa med våra kuddar i alla fall. nu har vi bäddat och nu ska vi tända ficklampan och läsa en bok, sen ska vi sova. här i vårat tält. go'natt.

joar

Oh, nu nattar pappan storebror. Lillasyster sover i vagnen. Det är mammatid! Ostkrokar, apelsinjuice och boken av Jenna Jameson, Att älska som en porrstjärna. Bums.

Juno

Polarn o. Pyret är kända för att ha bra kvalitet på sina kläder. De är också kända för att ha höga priser. En bebisbody kostar typ etthundrafemtio kronor på Po.P medan den kostar runt halva priset på H&M eller Lindex. För ett barn som är storlek mini så hinner dessa kläder användas i ungefär en till två månader. Sedan är kläderna urvuxna, inte utslitna. Svårt då att motivera sig att köpa dyra kvalitetskläder tycker mamman.

Men igår var det REA på Po.P i Borlänge och mamman shoppade loss på tre klänningar, två koftor och en fleeceoverall till hösten åt sin bebis. Femhundratjugo pengar istället för ordinariepris på fjortonhundrasjuttio. Ett kap. Och tyvärr en förutsättning för att handla loss på finbutiken.

Juno

Vi ska åka till landet. Vi ska åka direkt efter frukost imorgonbitti. Vems frukost är inte helt klart, familjens eller lillasysters. Oavsett är jag en smula stressad över att vi inte ska komma iväg i tid (vilket vi aldrig gör, men mer i otid är vanligt då).

Det är vårat eget hus och allt vi behöver finns redan där. Ändå skriver jag packlista. Ändå ägnar jag två timmar på kvällen åt att packa. Kläder åt barnen. Kläder åt mig. Blir det sol? Regn? Bäst att packa lite extrakläder. Fast javisst, vi har ju trots allt tvättmaskin. Packar ur lite kläder igen. Eller å andra sidan, lillasysters kläder är så små så de tar ingen plats. Packar i kläderna igen.

Herrejösses. Hur svårt kan det vara att åka till landet egentligen? Till samma hus vi har åkt till de senaste tio åren. Huset där allt finns. Likförbannat är jag helt säker på att jag efter nästa amningspass kommer att ägna ytterligare en timme eller två åt att packa i och packa ur. Det är lite hopplöst att känna sig så här hopplös. Det är mycket hopplöst att inse att det inte bara är en känsla.

Juno

vi har varit och tittat på riddare. det var erica och jag och våra familjer som åkte iväg. äntligen händer det något roligare än att bara sitta hemma och stirra på mamma som matar bebisen. först var vi riddare på de små hästarna, sen gick vi och tittade på de riktiga riddarna på de stora hästarna. visste ni att alla riddarna är från gotland?



joar

Jag vill att familjen ska göra massor med roliga utflykter tillsammans och jag har en lång lista med saker som jag ska passa på att göra nu när vi alla är lediga och hemma samtidigt. Detta kan innefatta allt från att åka ut på Djurgården och ta med picknick, gå i skogen, ta en färja någonstans, åka till lådbilslandet, sy klart mina /&%&="T¤&/ gardiner, sortera ut gamla leksaker och kläder i storebrors rum och fixa lite med foton och med trädgården.

Men trots all denna tid så kan jag snabbt sammanfatta vad tiden går åt till. Ge lillasyster mat, kasta i sig lite mat själv, ge lillasyster mat, klä på sig kläder, ge lillasyster mat, ta världens snabbaste tur ner till centrum och handla lite, sova en stund, ge lillasyster mat, tvätta bajsiga kläder.

Charlotte Perelli skrävlade i tidningen mama förut om att hon inte för sitt liv kunde begripa hur folk inte hinner duscha bara för att de fått barn. Men det kan jag. Det beror på att mitt i allt kaos så måste man prioritera och sist på den listan står man själv. Alltså tänker man när klockan är framåt midnatt att man kan välja mellan att sova och duscha. Valet är enkelt. Lite skit har ingen dött av.

Juno

Torsdag
21.00
23.45
Fredag
00.00
04.00
05.15
07.15
07.45
09.45
10.15
13.00
14.45
15.15
18.00
19.00
19.45
21.30
22.00

Så här ser mina senaste 24 timmar som mjölkkossa ut. Jag hade förträngt hur det var...

Juno

En barnmorska på BB sade lite käckt:

- Man behöver inte äta mer för att man ammar, bara dricka dubbelt så mycket.

Om det är sant, varför sitter jag då och äter spagetti med köttfärssås klockan fem på morgonen?

Juno

- Är du nervös, frågade maken?
- Tänk på att sova ordentligt, sade syrran.

Jag var inte nervös, jag vill så gärna att detta ska vara klart så jag tänkte att "Nu jävlar, det är bara att köra. Hur farligt kan det vara egentligen??!"

Men jag har inte kunna sova ordentligt de senaste veckorna. Fast jag vet att det ännu mindre sömn när ungen väl är ute är det som att jag bara kan se leveransen som ett mål. "Bara grodan är ute kan allt bli som vanligt igen, då ska jag sova, då ska jag äta Gorgonzola och Vacherol, då ska jag röja i trädgården..." Svårt att tro att den här naiva hjärnan sitter i en snart fyrtioårig kropp.

Nåja, runt midnatt somnar jag i alla fall men i morse var jag klarvaken fem timmar senare. Man får ge sig, det är bara att kliva upp. Äta lite frukost, slänga i en tvättmaskin, vattna lite blommor, tvätta ett par fönster...ni vet sånt man gör när alla kloka människor sover och det enda som går på teve är typ Postis Per på Nickelodeon.

Till frukost råkade jag tyvärr börja bläddra i foldern från förlossningen. Prostaglandingel, bard-kateter, amniotomi, värkstimulering. Låter direkt livsfarligt och när jag läser vidare ser jag nycklord som smärtsammt, sex timmar senare, gummislang, vattenballong, hål med "virknål", långdragen förlossning.

Jag är mer än nervös. Och nu har jag ångrat mig. Här ska inte sättas igång en endaste grej. Tretton dagar plus är ingenting. Jag vill alltid vara höggravid. Höggravid är toppen.

Juno

Se, jag badar...typ.



Juno

aaarrrghh!!!!

behöver jag säga mer?!

Juno

Barnet och mamman sitter på en liten sandstrand vid Drevviken och solar sig. Barnet knaprar på en riskaka med ostsmak när två änder kommer vaggandes mot dem. Mamman är fågelrädd och hennes första impuls är att hoppa upp och springa därifrån med ett tjejigt skrik. Men dels kan hon varken hoppa eller springa och dels vill hon inte visa barnet att fåglarna kan vara farliga eftersom de med största sannolikhet är totalt ofarliga.

Hon stirrar lite ondsint på de vaggande varelserna och kväver även sin andra impuls - att kasta en toffel i huvudet på dem. Istället tar hon toffeln i handen och viftar lite och ropar "schas, iväg med er". Barnet tar genast upp den andra toffeln och ropar "schas, iväg med er". Änderna vaggar närmre och mamman tycker nog att de vaggar lite extra bara för att håna henne.

Mamman tänker ovänliga tankar om luftgevär och voodo och det verkar faktiskt fungera, änderna vänder slutligen om och går tillbaka till vattnet. Tur för dem. Tur för mamman. Vad hade hänt om de hade kommit ända fram för att stjäla barnets riskaka? Vad är straffet för andmord med sliten toffel?

Juno