Inte som planerat men bra ändå

Bara för att jag kom iväg från jobbet tidigt för en gångs skull så ville varken det stora eller det lilla barnet följa med hem "redan". Bara för att jag kom hem tidigt, redo att laga hemgjorda köttbullar och spela något spel med barnen så hade jag glömt nyckeln hemma i morse.

Ungarna drog till kompisar och grannens åttaåring förbarmade sig över mig. Vill du komma in och vänta på att Per kommer hem och öppnar åt dig? Du kan få titta på nyheterna om du vill! Tack snälla Nathalie, men jag sitter hellre och pratar med dig en stund. Så det blev en mysstund, inte med mina barn men med grannens och det var precis lika trevligt!

Juno


Under cover

Stark och vacker sade jag i morse när jag halvt väck satt och svajade på sängkanten. Stark och vacker, stark och vacker, fast sen kom jag ut i badrummet och såg mig i spegeln. Tystnaden är öronbedövande. Även för den mest korkade hjärnan så finns det gränser för vad den går att lura i. Efter fyra timmars sömn var jag ärligt talat inte så himla vacker. Eller jo, fast på Eddie Murphy vis... I'm deep deep deep deep under cover.

Juno

Stark och vacker

Gör dig inte till ett offer, sa han. Han som är den kloka av oss två. Och jag blev lite förbannad, jag är väl inget offer! Jag har bara lite svårt att prioritera mig själv när det är många saker som ska lösas samtidigt. Men sen kan man argumentera om vad som är innebörden i ordet offer hur länge som helst och egentligen spelar det ingen som helst roll. Jag ser mig inte som ett offer och jag vill verkligen inte att någon annan ska göra det heller. Det är tydligt att jag måste jobba på min image här.

Hjärnan kan inte skilja på vad som är lögn och sanning sägs det och den kan inte skilja på falska minnen och sanna minnen heller. Hjärnan tror att något är sant när den uppfattat det mellan sexton och tjugoen gånger. Jag ska göra ett test från och med nu och under hela februari:

Jag är stark och vacker och allt jag vill kan jag. Och jag vet vad jag vill, I will make it happen. Det är bara jag som kan göra det. So, here I am, make me an offer. A good one please.

Juno

schhh

Pappan nattar det lilla barnet. Mamman beväpnar sig med en tandborste, redo att natta det stora barnet också.

- Schhh mamma, säger det lilla barnet och klappar bredvid sig. Pappa sover!

Jaha, godnatt då. Tur att mamman har sin nya bok med sig.



Juno


shoot me #6

puss på dej syrran!



joar


999 bitar

Nu är pusslet jag började på förra gången jag var här klart. Det innehöll exakt 999 bitar. Vad irriterande.



Juno

Ett barns missnöje

Familjen sitter i bilen och leker "gissa djur" lekar. Mammans djur som lever både på land och i havet, lägger ägg och är kompis med Bamse var lätt att gissa men födde vissa följdfrågor:

- Vad heter sköldpaddan? undrar treåringen
- Skalman ju! svarar sjuåringen
- Jag kan inte säga Skalman, konstaterar treåringen missbelåtet


Juno

Finally Friday

Ett par tunga dagar har passerat. En tung period ligger framför mig. Det finns många saker jag skulle kunna ta tag i nu i helgen och förbereda för nästa vecka. Men det ska jag inte. Tvärtom. Om några timmar tänker jag släppa allt, köra fyra timmar norrut, lyssna på nya Laleh, lägga klart mitt pussel, hänga med Harry Hole och mysa, mysa, mysa med mina fina familj.

Och tröstäta massor med chips. God helg.

Juno

Det känns som high five

Det är städdag i det gråa huset. Imponerande snabbt är legobitar uppplockade från det stora barnets rum och han hinner titta lite på teve innan läggdags. Inte fullt lika imponerad känner mamman sig när hon tittar in i det lilla barnets rum. Orkanen Elsa har dragit igenom rummet med full styrka.

Mamman försöker få barnet att städa. Snabba dig så du hinner titta på teve med storebror? Nä, inte intresserad. Städa så inte alla saker på golvet kastas imorgon? Nä, det gör ingenting för sakerna är inte fina. Hämta sopsäcken på en gång och aldrig mer ha ett enda gosedjur? Ja, jag gillar inte så mycket mina gosedjur mer.

Men det går ju inte. Mamman har ett enormt problem. Barnet vill inte städa, mammans förslag på hot går inte igenom och egentligen vill ju inte mamman slänga alla sakerna. Mamman känner sig som en handbollsspelare, i klart underläge alltså.

Tillslut genom lite trix fångas dotterns intresse för en barbiedocka, och kanske Rasmus inte ska kastas ändå och absolut inte de små ponnyhästarna heller. Sak efter sak plockar mor och dotter tillsammans ner i olika lådor ända tills allt är städat och lite rensat och slängt till och med.

Så, hur känns det nu då? När allt är fint och sakerna fortfarande är dina?
- Det känns som high five mamma!

Juno

Ett gäng snögubbar

Barnen har varit ute och lekt i snön. Stampandes med fötterna innan de kliver in genom dörren konstaterar dottern att:

- Nu är vi så snöiga. Och kalla så vi fruser. Och svett-iga. Hm, och hungriga i magen också!

Kalla, svettiga och hungriga?! Men då är det ju bäst att ni kommer in allihopa!

Juno

En prinsessa tolkar Star Wars

En liten prinsessa står och tittar på en Star Wars plansch. Plötsligt pekar hon på en tjejfigur och säger med eftertryck "Hon suger". Jaha, varför gör hon det då? "För att hon har två svärd" är förklaringen. Och underligt tänkt eller inte, hon är i alla fall konsekvent för den jag misstänker ska föreställa Anakin suger inte, han ju bara ett svärd. Och Yoda suger inte heller. "Han har bara ett svärd och så har han tassar, så han suger inte".

Om nu någon hade gått runt och undrat över detta...

Juno

Skumtimme, inte becksvart

Till min förvåning känns det efter nio timmar på kontoret inte så illa. Jag hann till och med ut en liten sväng medan ljuset var. Effektiv var jag också och ringde mamma medan jag promenerade från ICA Maxi med mina två kilo godis.

Juno

Är det så?

Det sägs att det har vänt nu. Att det är ljust en timme längre varje dag. Jag vill gärna tro på det. Men ärligt talat känns det väldigt mörkt.

Juno


Ett stort beslut

Helt oförmögen att koncentrera sig. För trött för att komma på något att skriva. På för dåligt humör för att vilja bli klar och hinna göra något roligt efter. Efter tredje världskriget gav mamman på inrådan av sin kloka syster upp kampen mot sin trötta och arga sjuåring.

Istället blev det kramar, Lassemajas detektivbyrå och löften om en bättre dag imorgon. Det är märkligt svårt att känna när det är dags att sluta och istället ge fan i hela skiten. När det är dags att inse att det finns större saker i livet än läxor. Det är svårt men det känns bra när man hittar dit.

Älskade ungen, vi tar det en annan dag.

Juno

I am a taxidriver in Calcutta

Jag älskar att barnen börjar lyssna på annan musik än Bä bä vita lamm. Det gör långresor till landet lite lättare att stå ut med. Vi lyssnar på Eric Saade, Michael Jackson, nya Hits for Kids, gamla Hits for Kids. Och det finns ett aber med allting...

Callecallecuttacuttacutta. Callecallecutta. Eoeo. Calcutta. I am taxidriver in. Calcutta. Callecallecuttacuttacutta. Callecallecutta. Eoeo. Calcutta. I am taxidriver in. Calcutta. Callecallecuttacuttacutta. Callecallecutta. Eoeo. Calcutta. I am taxidriver in. Calcutta. Callecallecuttacuttacutta. Callecallecutta. Eoeo. Calcutta. I am taxidriver in. Calcutta. Callecallecuttacuttacutta. Callecallecutta. Eoeo. Calcutta. I am taxidriver in. Calcutta.

...säger det i mitt huvud. Om och om och om igen. Jag känner mig redo för att gästa det där populära stället där man får en vi tröja med en ärm mitt på magen.

Eoeo. I am a ...

Juno


livet på en pinne

det här är livet. jag sitter här uppe och känner mig som en kung.

- mamma, du och pappa kan ju vara mina slavar!



joar

En familjeaktivitet

När jag var barn lade vi alltid pussel på jullovet. Det var något som aktiverade hela familjen och det bästa var när syrran kom hem och vi lade världskartan som var på tiotusen bitar. Jag minns det som pussel, tidiga morgnar, sena nätter, choklad och filipin (tvillingmandelspel). Då är det lätt att räkna ut vad den här familjemamman gjorde för några veckor sedan i ett anfall av sentimentalitet.

Fast nu blev det inte så pusslat på nyårshelgen så jag frågade min familj om det var någon som var sugen på lite pussel idag istället. Jadå, sonen ville hjälpa till med det stora pusslet och dottern var taggat på Madicken. Nä det blev inga tiotusenbitars, ett kitchigt med åttiotalsmotiv om tusen bitar fick räcka. ICA Maxi i Mora är aningens begränsade när det kommer till vuxenpussel, alternativet till havet och palmerna var "Skriet" och den blir jag rädd av så det gick ju bort.

Sagt och gjort, jag plockar med stor iver fram pusslena och börjar sortera alla bitarna. Hörn för sig, kantbitar för sig. En sektion med blå, en med gula, en med Madickens hörn, kantbitar...jag ni fattar. Och här sitter vi nu hela familjen, som ni ser, och lägger pussel ihop och har det så roligt...



Jag kanske helt enkelt ska ta och gå ut till de andra istället.

Juno

En pytteliten fabrik

Mor, dotter och son äter sushi inne i stan. Det är ett pyttelitet ställe och de tre är ensamma gäster. Man får titta på när sushin tillverkas och man väljer precis vad man vill ha på sina bitar. Jättebra tycker båda barnen och mölar i sig lax och ris och rullar.

När dotterns sex bitar är slut undrar hon var resten av maten är? Och på moderns förklaring om att maten är slut, de har ätit upp alla sina bitar, kommer följdfrågan:

- Finns det ingen mer mat i hela sushifabriken?

Juno

Internetshopping

Inte för att det är jättemycket pengar men jag blir lite nervös när företaget som såg helt amerikanskt ut skickar mig en bekräftelse på min nya datorsladd som ser ut så här:

Du skickade en betalning på $31,99 USD till 夏 少成.

Jaha gjorde jag? Okej, jag hoppas det betyder "Seriösa företaget" på kinesiska. Det märker jag om en vecka när min sladd har eller inte har kommit.

Juno


Ränderna går aldrig ur en zebra?

Jo, det gör de! Det har jag bestämt mig för. Men det är klart att det ligger lite arbete bakom för att få ränderna att försvinna. Jag kan bara in på årets tionde dag och min andra arbetsdag konstatera att det är förrädiskt lätt att falla in gamla mönster.

En teve som hänger mitt framför ögonen på en när man efter nattning av barn är lite halvseg är väldigt lockande och Bones som är min absoluta favoritserie också. Så låt oss se, rensa ur en byrå eller titta på Bones? 1 - 0 till Bones.

Barnen som säger när man åker till jobbet "Jag måste krama dig jättemycket nu för när du åker till jobbet vet man inte om du kommer hem igen" och man skrattar dumt, jag ska ju bara in på ett kort möte. Sedan blev en timmes möte till åtta timmars arbetsdag och första "riktiga" arbetsdagen blev aningens längre än planerat. 2 - 0 till jobbet.

Men eftersom jag ser det så kan jag förändra det. Eller hur?

Juno

Prinsessor och hjältar

Disney on Ice. Traditionen är att två mammakompisar tar med sina stora barn och går och spanar in skridskoåkarna. I år fick även papporna och småsystrarna följa med. Jättespännande tyckte Liten tills det började. Då pickade hennes lilla hjärta alldeles för fort och hon pressade ryggen mot mammans kropp. Men bara en stund för sen kom Jasmine, Ariel, Törnrosa, Bell och gud vet vad de heter alla prinsessorna. Fina är de i alla fall!

Tingeling var med hela tiden och likaså Musse Pigg, Mimmi Pigg och Långben. Och sen byttes den lillas skakningar snart ut mot gung och handklappningar. Och mamman kan slappna av, pappan med tydligen (lite väl avslappnad faktiskt) när alla barnen har roligt. Det är roligt nu när hela familjerna kan gå på samma aktiviteter och ha roligt ihop!





En avslutning på Donken med bästa kompisarna är alltid helt rätt, ett helt bord med prinsessor, prinsar och hjältar (som köper glass).

Juno


Årets ord: handlingskraft

Dessa årsskiften. Varje år, liksom i Grevinnan och betjänten, är det same procedure as every year, James. Varje år sitter jag med lätt ångest över de saker jag inte gjorde förra året. Och så bestämmer jag mig för att inte ge några nyårslöften för då slipper jag ha ångest över att inte ha hållit dem. Men lite ambitioner är ju aldrig fel, tänker jag sedan varje år vilket ofelbart leder till årets första lista. Jag och mina listor.

År tvåtusenfyra planterade jag om mina blommor. Anledningen till att jag minns året är att jag gjorde det i juni, just när jag hade som mest foglossning och var som mest gravid med det första barnet. I januari tvåtusensju tänkte jag göra det igen och satte upp det på min digitala att-göra-lista. I maj skrev jag ett Ö framför för att det skulle hamna sist i listan, för nu blev det inte av i februari och juni var ju dumt mindes jag.

Den här lilla uppgiften "Plantera om blommorna" fick sedan ett 2009 framför sig och ett 2010 med. Förra året tog jag alltså uppgiften ur min lista helt. Verkade lite meningslöst att den låg kvar som ett evigt hån om min oförmåga.

Men nu är det alltså januari igen. Blommorna har inte som genom ett under fått ny jord, de har faktiskt knappt någon jord alls längre. Så vad borde jag göra med dem under tvåtusentolv då?

Jag lägger "Plantera om blommorna" på min a-m-b-i-t-i-o-n-s-l-i-s-t-a (den som bara finns i mitt huvud och inte digitalt) tillsammans med att göra sådant som jag mår bra av, är bra på, blir glad av. Tillsammans med ambitionen att inte skrika på barnen, eller jobba för mycket, träna, lära mig något nytt roligt och tjäna mer pengar. Och jag tänker i mitt stilla sinne att något år måste de ju dö och sen behöver jag aldrig mer ha dåligt samvete för att jag inte planterar om dem.

Och förutom att jag verkar ha lovat maken att det är "en jacka in, en jacka ut" som gäller så har jag också lovat mig själv att förändra någonting i mitt liv till det bättre. Handlingskraft är årets ord. Och då syftar jag inte på den nya jackan jag köpte idag...

Juno


Världens bästa morgon!

Idag på morgonen bestämde jag mig för att inte låta barnen sätta på teven. Jag förväntade mig ett rejält motstånd men det kom till min stora förvåning inget. Istället satte sig barnen i tjejens rum och lekte tillsammans. Runt kvart i nio bestämde vi stora oss för att masa oss upp och fixa lite frukost, men då kom det protester från barnen!

- Nej Pappa, du får inte komma ner än. Vi ska fixa en överraskning, så du får gå och lägga dig igen!

Okej! En uppmaning om att ligga kvar och dra sig i sängen kan man ju stå ut med. I smyg hör vi hur barnen skynda sig att klä på sig kläder och försvinna ner för trappan. Sen kommer det små frågor om hårt eller mjukt bröd och vilket pålägg vi önskar oss.

Jag är sugen på hårt bröd men tänker att min sjuåring nog inte når upp dit, tanken är god i alla fall. Men tji fick jag, för: Dattelidaaa! På bordet vid min plats ligger det en färdigbredd hårdbrödsmörgås med prickig korv som sonen har skurit själv med vassa (men lilla) kniven.

Åh. Kärlek! Världens finaste och duktigaste ungar har ordnat världens bästa överraskning och jag kickstartar året med världens bästa morgon!

Juno

Shoot me #5

Sandsjö, andra januari tvåtusentolv. Grannarna lite högre upp i byns fina damm har vinterkläder på sig. En mild lite grå dag med konstant snöfall. Krävde en anings solarisering i photoshop för att få lite kontraster i det grå.



Juno


Ett riktigt spel

Hemma hos barnens mormor hittade vi ett Alfapet. Ett analogt Wordfeud liksom. Tjoho tyckte sonen, och börjar längta efter att spela detta roliga bokstavsspel. Och spelar gör vi. Killarna mot tjejerna.



Stenhårt tänker vi på olika ord. Men efter det femte ordet upptäcker vi föräldrar att det bara är vi som spelar. Var tog barnen vägen?



Jo men där sitter de ju. De spelar ett riktigt spel nu. Super Mario misstänker jag när jag hör dem.

- Nu ska vi rädda prinsessan, säger liten
- Först ska jag ta mini, säger stor
- Och sen räddar vi prinsessan! ropar liten

Juno

Allas älskling

Pappan i den andra familjen frågar:

- Älskling, vet du var mina långkalsonger är?

Sonen i den här familjen svarar:

- Nej, hur ska jag kunna veta det?

Det är ju härligt att vara den som är allas älskling!

Juno