JUNO

Måndag är en irriterande mellanlandning mellan helg och arbetsvecka. Imorse ringde väckarklockan och min man klev upp ur sängen varpå jag frågade "Varför går du upp så tidigt?", jo han skulle väcka barnen. Jaha okej. Det är inte han som kliver upp tidigt, det är jag som kliver upp sent.

Då har jag tappat mitt försprång. Så istället för halv sju på jobbet kliver jag in strax före åtta. Min dator som hatar mig och gör allt för reta mig passar på att prompta för nytt lösenord och sen är det godmorgon i korridoren och klockan är halv tio och dags för dagens första möte.

Sen är det på något vis "Innan mötet"-, "Efter mötet"-, "Att göra"-, "Borde ha gjort"-listorna som skrivs och planeras och vips är det lunchdags. Och då vet man att efter lunch är det snart dags att gå hem för måndag är lillans dansdag och då kan man inte vara sena mamman, oavsett.

Jag ser redan fram emot tisdagen, dagen när jag kan beta av alla punkter som bara blev en fläck på listan idag.

Juno

Fråga: Vad händer när man blir förkyld?

Svar: Man tänker långsamt. Man nyser, snyter sig, gnäller och tycker synd om sig själv i största hemlighet samtidigt som man lite käckt säger att det "är ingenting". Sen tröstäter man. Alvedon. C-vitamin. Dextrosol. Nötmix. Med russin i, jävligt äckligt och så anammar man det lilla psykbrytet över russin.

Det är väldigt svårt att acceptera ens den minsta motgång när man är förkyld.

Juno

Den lilla bilen ska ut på försäljning. Och jag är på jobbet. Jag är mitt i någonting men så plötsligt bläddrar jag runt bland mina papper och då dyker en lapp om recon upp. Just det, mina tankar tar ett sidospår och jag slår numret på lappen. Problemet är att minnet är mer än flyktigt just den minuten vilket leder till att jag inte minns vart jag har ringt när killen på Mekonomen svarar i andra änden av luren.

Eftersom jag inte har tänkt fördigt innan måste jag vela en stund innan jag bestämmer mig för morgontid, eftermiddagstid, lunchtid? Diskreta suckar men artig "så fint, vad har du för registreringsnummer på din bil?" Going blank. Inte för mitt liv kan jag komma på en enda bokstav eller siffra från min nummerplåt. Min andra bil ja, men det hjälper ju inte för den är ju redan såld för längesen.

Hm säger blondinen som är förklädd i mörk peruk, hjälper det att jag vet vad det är för bil? Nä. Vi löser det när du kommer, kan du ditt telefonnummer (plåtskalle)? Det kan jag. Så jag är välkommen med min Jane Doe bil, och du (lilla gumman) glöm inte att ta med dig lappen med koden som du har fått. Nej, ja, tack för hjälpen, hej hej. Hemskt mycket hej.

Juno

- Jag gillar inte spindlar, säger treåringen.
- Varför inte då? undrar föräldrarna
- De bara går omkring...
(ummm)
- Hundar då? undrar pappan
- Jag tycker inte om hundar, svarar den lilla
- Nehej, vilket djur tycker du om då?
- Jag gillar bara katter, kaniner och kängrur!

Juno

Jag är så långt ifrån ett modelejon man kan komma. Mina favoritbyxor kostade hundra spänn på H&M och jag kan inte sy annat än rakt fram. Därför är det väldigt underligt att jag tittar på Project runway som helt går ut på att skapa mode och sy kläder. Men så är det nu en gång. Tisdagar är det dubbelavsnitt och om jag inte sover stirrar jag på folk som skapar underliga kläder...

Juno