JUNO

Det är gudomligt skönt att sova i sin egen säng igen. Ryggen som tagit rejält med stryk i Thailands hårda sängar mår som en prinsessa utan ärta. Men om jag har vaknat tidigt på morgnarna förut, mellan sex och sju, så är det ingenting mot vad jag gjorde i morse.

Noll tre noll sju. Godmorgon. Nej, jag vill inte. Blundar, snurrar, kniper ihop ögonen så hårt jag kan. Kikar på klockan igen. Noll tre tretton. Kliver upp.

Vilken taskmört uppfann jetlagen?

Juno

Det ar julafton. Dagen kommer spenderas vid poolen. Det ar stekhett ute och vi orkar inte mer an att ligga i skuggan och flamta. Att ga till stranden innebar typ tvahundra trappsteg ner och sedan en halvitmmes promenad pa stranden innan den fina stranden kommer. Sedan ar det visst typ tvahundra trappsteg upp igen och da har vi  runnit bort i sma svettpolar allihopa. Sa det blir poolen.

Det har ar sa nara charter man kan komma utan att resa charter. I hotellbaren spelar man Absolute Christmas och vi sitter lite faraktiga tillsammans med alla andra svenskar och lyssnar pa Just D och Uffe Lundell. Och det gor val ni ocksa. Sa ikvall alla vanner kan vi titta pa samma fullmane och lyssna pa samma julskiva. Fast ni ater sill och vi nudlar. Vi har tvangsmiddag pa hotellet och det kostar 1000 bath per person vilket ar hutlost dyrt. Jag skulle ge nastan vad som helst for en sillbit just nu.

Juno

jag leker med mina thailandska vanner gee och med men jag saknar alla mina vanner hemma i lanna jattemycket. nar jag kommer hem till lanna onskar jag mej:

- mina vanner, alla mina basta vanner att leka med
- paronjucie for har finns bara apelsinjucie
- pellebockerna
- fiskpinnar

mamma onskar sej:
- ostkrokar
- sin egen sang (saeng, inte saang)
- lasa sista harry potter som hon kopt

joar

Vi letar efter det genuina, det som inte ar sa exploaterat som vi tyckte att Ao nang var. Detta skulle vi da hitta pa Koh Lipe. Av bekvamlighetsskal bokade vi hotell via samma firma som baten som tog oss hit. For barnets skull, for att han skulle slippa springa och leta boende direkt. Bla bla bla. Tva natter pa Tarutao Resort - Most pleasureble on Koh Lipe. I hope not. Och nar vi trotta, hungriga och varma kom fram for att upptacka att det inte fanns spoltoalett blev det en anings jobbigt. Inte for trearingen. For trettiosexaringen.

Jag kan arligt saga att jag aldrig i hela mitt liv har sovit, eller inte sovit, i en sa hard sang. Nagonsin. Ingen madrass alls. Bara en plast pa sangbotten och sen ett tunt lakan. Och som tacke ett syntettacke utan overdragslakan. Lite smaackligt och javulskt varmt dessutom. Sa dar lag vi och vred oss som kokta maskar hela natten och vaknade som ett enda stort blamarke. Trots att vi hade forbokat tva natter tog vi genast vart pick och pack dagen efter och flyttade till andra sidan on. Vad ar val fyrahundra spann for en riktig sang?!

Sa vi letade runt pa den mest exploaterade delen av on. Pa den dyraste och lyxigaste resorten fanns inga rum kvar, synd annars vi utan att tveka tagit det. Nu blev det Lipe Resort istallet. Lite slitet, enkelt och fortfarande ingen spoltoalett men idag kanns allt lattare och jag kan leva med det. Det far vara var kompromiss. Ett ganska sa genuint stalle pa det mest exploaterade stallet.

Det ar dags att inse. Jag ar inte tjugo langre och alltsa ar jag inte lika sugen pa att bo sa primitivt som da heller. Jag vill som den akta medelalders svensk jag ar bade ata kakan och ha den kvar. Det ska vara orort, det ska vara genuint och inte massa turister overallt. Men helst ska det vara dusch med varmvatten, AC, Internet och tillgang till spagetti och pannkaka.

Juno

- Mamma, mamma!

Mamman vänder sig om och blicken letar efter var den lilla välbekanta rösten kom från. Där, där kommer hennes saknade och efterlängtade treåring springandes över golvet för att kasta sig i hennes armar. Kramen tar aldrig slut, ögonblicket varar för evigt, ända tills både mamman och sonen gråter.

Nu är klockan fyra och kongressen är slut för den här gången. Här sitter världens lyckligaste mamma och nu blir det snart knäpptyst på den här bloggen i några veckor.

=)

Juno

Bangkok har Metro som går på marken och Skytrain som går på en räls i "luften". Idag har jag tagit mig från mitt hotell till kongresscentret med först Metro och sedan Skytrain utan att åka vilse. Hurra vad jag är bra!

Juno

Nu har hela personalstyrkan drabbats av förkylningar, ömma halsar och några med feber. Gårdagens tidiga arbetsdag och kvällens ledighet spenderades alltså i vertikalläge. På hotellrummet. I sängen. Ensam och snarkandes eftersom jag har hela näsan full med snor. Ji-ha. Eller nåt.

Juno