Sjung om studentens lyckiga da'r...
Det är studentyra på stan. Jag tänker på när jag och mina vänner tog studenten. Nitton år gamla. Vuxna. Unga vuxna som gick klädda i kort-korta kjolar, små toppar som visade magen, högklackade skor. Och så gjorde vi folk glada, för vi sjöng hela tiden. Kanske texten "Fy fan vad vi är bra" var en anings tröttsam för folk omkring oss men vi hade andra på lager också, inga problem. Sjung och var glad.
När solen värmde på gick vi tidigt från skolan, på något sätt fick vi alltid ut en flaska billigt vitt vin, och sen satt vi moget och halsade Riesling på Djurgården. En gång näckade vi från en trampbåt i Djurgårdskanalen. Det var väl inget opassande med det? Naket är naturligt, vi är glada, det kan väl ni också vara? Kom igen nu din gamla stöt!
Och idag nästan tjugo år senare är det exakt samma studentyra som nittonhundranittio, den enda skillnaden är att jag, en gammal stöt, blir galen på att trafiken står helt stilla på grund av alla studentbilar som går kortege genom stan och att det är förjävligt med alla spyor som ligger i vartannat gathörn eller trappa. Och kära kära nån, där går alla småflickor runt i breda skärp över höftera, men lilla hjärtat - du har ju glömt att sätta på dig kjolen!
Juno
När solen värmde på gick vi tidigt från skolan, på något sätt fick vi alltid ut en flaska billigt vitt vin, och sen satt vi moget och halsade Riesling på Djurgården. En gång näckade vi från en trampbåt i Djurgårdskanalen. Det var väl inget opassande med det? Naket är naturligt, vi är glada, det kan väl ni också vara? Kom igen nu din gamla stöt!
Och idag nästan tjugo år senare är det exakt samma studentyra som nittonhundranittio, den enda skillnaden är att jag, en gammal stöt, blir galen på att trafiken står helt stilla på grund av alla studentbilar som går kortege genom stan och att det är förjävligt med alla spyor som ligger i vartannat gathörn eller trappa. Och kära kära nån, där går alla småflickor runt i breda skärp över höftera, men lilla hjärtat - du har ju glömt att sätta på dig kjolen!
Juno
En guld * till Dufweholms Herrgård
När tre-komma-elva-åringen bröt armen förra helgen tog vi i princip en springnota från hotellet där vi hade tänkt spendera vår romantiska weekend. Eller ja, vi kastade in nyckeln och ropade att vi måste upp till Astrid Lindgrens barnsjukhus och att vi lovar att betala när vi kommit hem igen. Och det var okej med dem, bara det är ganska ovanligt.
Vid vår ankomst kom två av ägarna, far och son Åström, och hälsade oss välkomna vilket kändes ovant trevligt och personligt. Vi hade bokat deras lyxsvit med breda trätiljor på golvet, en himmelssäng med två små nallar som värmde upp sängen åt oss, badrum med balkong och bubbelbadkar. Allt gav en känsla av att varje rum är speciellt, liksom deras gäster.
När jag ett par dagar senare ringde för att göra upp om räkningen funderade jag på om någon del av kostnaden skulle kunna täckas av någon sorts försäkring eller så. Typ. Inte för att pengarna är det viktiga när ens son har brutit armen men, ja ni vet, fyra tusen är fyra tusen. Och så visar det sig att dessa underbara personer som äger Dufweholms Herrgård inte vill ha betalt alls, inte för "afternoon tea" som vi drack, inte för världens godaste kolor som vi åt på rummet, inte för förlusten de själva gjorde på en tom svit och två sjurätters som ingen skulle äta.
Jag tror faktiskt inte att jag någon gång stött på en sådan snällhet från en vinstdrivande verksamhet. Det är en otrolig goodwill för dem, nu rekommenderar jag dem varmt, vilket jag hade gjort ändå, utan att ens ha bott där. Och så ser jag redan fram emot att kunna lämna bort två busungar om ungefär ett år och åka tillbaka för bubbelbad och champagne med min man.
Så, om ni funderar på en mysig weekend på två timmars bilfärd från Stockholm. Åk till Göran och Fredrik i Katrineholm www.dufweholm.se. Hälsa från oss!
Juno
Vid vår ankomst kom två av ägarna, far och son Åström, och hälsade oss välkomna vilket kändes ovant trevligt och personligt. Vi hade bokat deras lyxsvit med breda trätiljor på golvet, en himmelssäng med två små nallar som värmde upp sängen åt oss, badrum med balkong och bubbelbadkar. Allt gav en känsla av att varje rum är speciellt, liksom deras gäster.
När jag ett par dagar senare ringde för att göra upp om räkningen funderade jag på om någon del av kostnaden skulle kunna täckas av någon sorts försäkring eller så. Typ. Inte för att pengarna är det viktiga när ens son har brutit armen men, ja ni vet, fyra tusen är fyra tusen. Och så visar det sig att dessa underbara personer som äger Dufweholms Herrgård inte vill ha betalt alls, inte för "afternoon tea" som vi drack, inte för världens godaste kolor som vi åt på rummet, inte för förlusten de själva gjorde på en tom svit och två sjurätters som ingen skulle äta.
Jag tror faktiskt inte att jag någon gång stött på en sådan snällhet från en vinstdrivande verksamhet. Det är en otrolig goodwill för dem, nu rekommenderar jag dem varmt, vilket jag hade gjort ändå, utan att ens ha bott där. Och så ser jag redan fram emot att kunna lämna bort två busungar om ungefär ett år och åka tillbaka för bubbelbad och champagne med min man.
Så, om ni funderar på en mysig weekend på två timmars bilfärd från Stockholm. Åk till Göran och Fredrik i Katrineholm www.dufweholm.se. Hälsa från oss!
Juno
Ring ring - vem där?
En kväll förra veckan satt vi alla och jobbade lite extra när det ringer från ett dolt nummer på min telefon.
- Jenny Abrahamsson
- ehhh...(skrammel)....Joar Abrahamsson
- Hej älskling, ringer du!
- Jag har kissat på mig
- Nejmen har du det?
- Jaaaa, i hemliga skogen
- Oj då
- Och så gjorde jag mig illa i hemliga skogen också!
- Det var ju inte så roligt
- Nej då grät jag
- Ja, det förstår jag att du gjorde
- Och så skrek jag: AAAJ AJJ AJ, MAMMA, PAPPA!
- Ja... och så kom din pappa?
- Ja. Då kom pappa, vilken tur!
- Mamma, var är sagan om mitt tåg?
- Menar du sagan som du berättade för mig när vi åkte tåg (till Eslöv)?
- Ja den.
- Den ligger på mammas blogg
- Är det BLOD?
- Nej älskling, b-l-o-g-g =)
- Ha ha, kallar du mig för blod mamma? Då kallar jag dig för Gabriella!
- Kramar och pussar mamma! Hej då!
Man tror det bara är sorg att inte träffa sina barn men ett telefonsamtal kan också lysa upp hela kvällen.
Juno
- Jenny Abrahamsson
- ehhh...(skrammel)....Joar Abrahamsson
- Hej älskling, ringer du!
- Jag har kissat på mig
- Nejmen har du det?
- Jaaaa, i hemliga skogen
- Oj då
- Och så gjorde jag mig illa i hemliga skogen också!
- Det var ju inte så roligt
- Nej då grät jag
- Ja, det förstår jag att du gjorde
- Och så skrek jag: AAAJ AJJ AJ, MAMMA, PAPPA!
- Ja... och så kom din pappa?
- Ja. Då kom pappa, vilken tur!
- Mamma, var är sagan om mitt tåg?
- Menar du sagan som du berättade för mig när vi åkte tåg (till Eslöv)?
- Ja den.
- Den ligger på mammas blogg
- Är det BLOD?
- Nej älskling, b-l-o-g-g =)
- Ha ha, kallar du mig för blod mamma? Då kallar jag dig för Gabriella!
- Kramar och pussar mamma! Hej då!
Man tror det bara är sorg att inte träffa sina barn men ett telefonsamtal kan också lysa upp hela kvällen.
Juno
Huv'et ner och fötterna upp
Vi har varit och spanat in grodan som sprattlar omkring där inne. Kanske var det så att den liksom sin storebror hade satt sig upp i väntan på vecka fyrtio. Och kanske var det så att jag någonstans hoppades på just detta. För i så fall skulle jag ha någon referensram från förra gången och känna mig lite lugn i det. Och då skulle det bara vara två och en halv veckor kvar.
Men nu kastas jag alltså ut i det okända. Förlossningsskräcken får fria händer och härjar som bäst i min mage och hjärna. Plötsligt snurrar tankar om epidural, syrgas, kroppsdelar som spricker, blod och bajs och annat läskigt omkring huller om buller. Hjälp hjälp hjälp hjälp....
Människor har fler barn än ett, slutsats: det är trots allt värt allt det hemska och onda. Någon säger att det är det häftigaste de gjort, någon annan säger att det är det värsta de gjort. Min fantastiska granne säger att "det är bara att fokusera", hon ter sig lite som en motsvarighet till Ingemar Stenmark, världsmästare i barnafödning. Tips och glada hejarop kan med fördel delas med i kommentarsfältet - jag kan behöva det nu.
Och det värsta av allt, tänk om mina fyra veckor drar ut på tiden och jag går här och vaggar i sex veckor till! Ve och fasa. Fast å andra sidan, då blir jag kanske så trött på det hela att jag med glädje tar smärtan att bli av med min ballast. Under tiden försöker jag väl göra tvärtom och hålla huvudet upp och fötterna ner.
Juno
Men nu kastas jag alltså ut i det okända. Förlossningsskräcken får fria händer och härjar som bäst i min mage och hjärna. Plötsligt snurrar tankar om epidural, syrgas, kroppsdelar som spricker, blod och bajs och annat läskigt omkring huller om buller. Hjälp hjälp hjälp hjälp....
Människor har fler barn än ett, slutsats: det är trots allt värt allt det hemska och onda. Någon säger att det är det häftigaste de gjort, någon annan säger att det är det värsta de gjort. Min fantastiska granne säger att "det är bara att fokusera", hon ter sig lite som en motsvarighet till Ingemar Stenmark, världsmästare i barnafödning. Tips och glada hejarop kan med fördel delas med i kommentarsfältet - jag kan behöva det nu.
Och det värsta av allt, tänk om mina fyra veckor drar ut på tiden och jag går här och vaggar i sex veckor till! Ve och fasa. Fast å andra sidan, då blir jag kanske så trött på det hela att jag med glädje tar smärtan att bli av med min ballast. Under tiden försöker jag väl göra tvärtom och hålla huvudet upp och fötterna ner.
Juno
Komplimangerna haglar
Familjen A ska ta sig ett familjesov på lördagseftermiddagen. Plötsligt i tystnaden hörs ett litet zzzznark.
- Pappa, du låter som en gris!
- Oj, förlåt...zzzz
- Det gör ingenting pappa, du behöver inte säga förlåt. Du får låta som en gris.
--------------------------
Det är en lång och trist resa mellan Sandsjö och Länna. Barnet gör allt för att muntra upp stämningen.
- Mamma, ska jag berätta något super-super-superroligt?
- Ja gör det
- Trähäst!
- Jaaa, det var ju ganska kul?
- Mamma, ska jag säga något så du blir super-super-superglad?
- Ja det vill jag gärna
- Träskalle!
- HA HA HA HA HAAAAAH HA HA!
- Pappa, mamma blev super-super-superglad!
Juno
- Pappa, du låter som en gris!
- Oj, förlåt...zzzz
- Det gör ingenting pappa, du behöver inte säga förlåt. Du får låta som en gris.
--------------------------
Det är en lång och trist resa mellan Sandsjö och Länna. Barnet gör allt för att muntra upp stämningen.
- Mamma, ska jag berätta något super-super-superroligt?
- Ja gör det
- Trähäst!
- Jaaa, det var ju ganska kul?
- Mamma, ska jag säga något så du blir super-super-superglad?
- Ja det vill jag gärna
- Träskalle!
- HA HA HA HA HAAAAAH HA HA!
- Pappa, mamma blev super-super-superglad!
Juno
En välförtjänt långhelg
Med en bruten arm är det svårt att ta emot sig när man ramlar. Barnet tar det lite lugnare än vanligt men ramlar ändå och blir liggandes som en liten pingvin. Då ringer mammans telefon och varje gång det är ett Huddinge kommun nummer blir hon orolig. Sedan är det inte så farligt, det är trötthet och tårar så mamman skickar hem pappan som har kortare väg att ta sig dit.
När nu-är-det-dags-att-oroa-sig numret ringer idag är mamman redan på bristningsgränsen av trötthet. Barnet har ramlat, vägrar öppna ögonen och är otröstlig. Mamman känner sig pressad av personalen tidsmässigt (det går inte komma ner till dagis snabbare än det gör) och skulden över att ha lämnat barnet så länge på dagis när han inte orkar det hänger som ok över hennes axlar. Pappan far iväg och hämtar sonen. Först dagis, sen vårdcentralen och sen St:Eriks sjukhus eftersom barnet vägrar att ens öppna ögonen.
Mamman kommer efter till sjukhuset och möts av en pigg och glad unge med vidöppna ögon. De ser inte ens röda ut. Eh, va? Jo, det visar sig att när det var kö på akuten och pappan beslöt sig för att köpa en fika medan de väntar så öppnade sig barnets ögon som genom ett trollslag. Lilla råttunge. Men alla är glada för det, barnet stryks ur kön och bilarna rullar hemåt i sakta mak och mammans stress, tårar och skuld löser sakta upp sig och far iväg mot den blå himlen.
Imorgon är dagis stängt så nu packar familjen in sig i bilen och åker upp på en välförtjänt långhelg i Dalarna.
Juno
När nu-är-det-dags-att-oroa-sig numret ringer idag är mamman redan på bristningsgränsen av trötthet. Barnet har ramlat, vägrar öppna ögonen och är otröstlig. Mamman känner sig pressad av personalen tidsmässigt (det går inte komma ner till dagis snabbare än det gör) och skulden över att ha lämnat barnet så länge på dagis när han inte orkar det hänger som ok över hennes axlar. Pappan far iväg och hämtar sonen. Först dagis, sen vårdcentralen och sen St:Eriks sjukhus eftersom barnet vägrar att ens öppna ögonen.
Mamman kommer efter till sjukhuset och möts av en pigg och glad unge med vidöppna ögon. De ser inte ens röda ut. Eh, va? Jo, det visar sig att när det var kö på akuten och pappan beslöt sig för att köpa en fika medan de väntar så öppnade sig barnets ögon som genom ett trollslag. Lilla råttunge. Men alla är glada för det, barnet stryks ur kön och bilarna rullar hemåt i sakta mak och mammans stress, tårar och skuld löser sakta upp sig och far iväg mot den blå himlen.
Imorgon är dagis stängt så nu packar familjen in sig i bilen och åker upp på en välförtjänt långhelg i Dalarna.
Juno
Sömn - behövs det?
Det verkar som familjen har slutat sova på nätterna. Igår gick mamman raka vägen till den egna sängen efter att först ha somnat i den lilla sängen. På det viset hann hon sova någon timme i alla fall innan allt blev för varmt, krypigt, ont, kli-igt och jäkligt i största allmänhet.
Nu är hon duschad, påklädd, frukosterad och installerad vid jobbdatorn här hemma medan pappan och barnet kör omvänd taktik. Sova på morgonen istället. Om man är lite less på sin familj så är det här ett bra sätt att slippa umgås, ingen är vaken på samma tider så alla slipper prata med varandra.
Juno
Nu är hon duschad, påklädd, frukosterad och installerad vid jobbdatorn här hemma medan pappan och barnet kör omvänd taktik. Sova på morgonen istället. Om man är lite less på sin familj så är det här ett bra sätt att slippa umgås, ingen är vaken på samma tider så alla slipper prata med varandra.
Juno
Jordgubbar med mjölk
Det är inte sommar ute längre. Det är lite halvkallt och så men solen skiner lite till och från så det är inte höst heller. Jag for till Farsta idag för att leta efter stora munkjackor som går över ett bautagips. Torghandeln öppnar före butikerna och på torget hittade jag jordgubbar. Först smakade jag en. Sen smakade jag en till. Sen var det jävligt nära att jag klämde i mig hela asken i väntan på att H&M skulle öppna.
Men jag behärskade mig. Och kunde senare servera efterätt till familjen, jordgubbar (med pytte pytte lite socker) och mjölk. Världens bästa. Det är kallt ute men det är sommar inne.
Juno
Barn RLS
Sonen har ärvt mammans anlag för kryp i benen. Det sparkas av täcke och det sparkas med benen och det är för varmt. "Jag tål inte varmt" gråter barnet om och om igen. Och mamman vet precis hur det känns med vad fan ska hon göra? Hon kanske kan gå efter den berömda stekpannan. Då är bara frågan. Barnet eller mamman?
Juno
Juno
Ont det gör ont
Det är som i Lena PH:s sång, det gör inte så ont på dagen men på kvällen då är det eländigt. Det kliar i armen, under gipset, det är varmt att ha en kudde på magen för att armen måste ligga högt. Joar vill aldrig mer åka till Ljusterö och inte till Thailand heller när han tänker efter. Han vill inte gå till dagis, bara vara hemma, alltid vara hemma.
Han är ledsen för att han måste ha ett eget rum, det kommer tårar när han tänker på att armen är trasig där inne och egentligen vill han inte sova överhuvudtaget.
- Mamma, vad är mardrömmar?
- Det är när man drömmer något som man blir rädd för
- Jag är rädd för spöken
- Vilken tur då att det inte finns några spöken, då behöver du inte drömma om dem
- Men jag är rädd att jag ska drömma om spöken. Om du ligger hos mig ska jag inte drömma om spökena
Och mamman som slutat ligga bredvid sin stora pojke för länge sedan lägger sig lydigt ner, torkar hans tårar, smeker hans våta kinder medan hon håller tillbaka sina egna. Han försöker vara tapper men det klart han har ont, han har ju brutit armen. Hon försöker vara tapper men det klart det gör ont, varje mammahjärta i världen har ont när barnen är rädda och gråter.
Så det är lite synd om barnet, imorgon kanske det blir ledigt från dagis ändå. Nu hör hon hur han gråter fast pappan ligger bredvid, hennes hjärta blöder och hon är redan på väg tillbaka. Till sin lilla lilla lilla pojke....
Juno
Han är ledsen för att han måste ha ett eget rum, det kommer tårar när han tänker på att armen är trasig där inne och egentligen vill han inte sova överhuvudtaget.
- Mamma, vad är mardrömmar?
- Det är när man drömmer något som man blir rädd för
- Jag är rädd för spöken
- Vilken tur då att det inte finns några spöken, då behöver du inte drömma om dem
- Men jag är rädd att jag ska drömma om spöken. Om du ligger hos mig ska jag inte drömma om spökena
Och mamman som slutat ligga bredvid sin stora pojke för länge sedan lägger sig lydigt ner, torkar hans tårar, smeker hans våta kinder medan hon håller tillbaka sina egna. Han försöker vara tapper men det klart han har ont, han har ju brutit armen. Hon försöker vara tapper men det klart det gör ont, varje mammahjärta i världen har ont när barnen är rädda och gråter.
Så det är lite synd om barnet, imorgon kanske det blir ledigt från dagis ändå. Nu hör hon hur han gråter fast pappan ligger bredvid, hennes hjärta blöder och hon är redan på väg tillbaka. Till sin lilla lilla lilla pojke....
Juno
En romantisk weekend...
... på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Ibland blir det inte som man har tänkt sig. Barnet roade sig kungligt med sina kusiner på Ljusterö. Maken och jag hade nyligen checkat in i vår svit på Dufwenholms herrgård utanför Katrineholm, vi hade efter lite "afternoon tea" och en kort promenad tagit oss en välbehövlig tupplur - innan det var dags för bubbelpool på rummet, champagne och en sjurätters avsmakningsmeny.
Men plötsligt får barnet en felstuds och landar utanför den stora studsmattan. Moster konstaterar snabbt att så där ska man väl inte kunna göra med armen heller och kastar in barn och sig själv i bilen för en snabb tur mot KS. Tio minuter senare går bil nummer två från Katrineholm mot samma destination, även i den i hyfsat snabbt tempo.
Barnets arm är av strax över höger armbåge men det är lugnt på akuten och han får snabb hjälp. Vår lilla kråkunge är otroligt tapper och snart är armen fotograferad och lagad. Mannen som jag firar sexårig bröllopsdag med och jag har bytt ut vår sjurätters mot varsin automatmacka och yoggi med jordgubbsmak. Denna delikatess avnjuter vi vid elvatiden på kvällen medan vi väntar på att barnet ska vakna efter sin "operation", det vill säga tillrättaläggning av arm och montering av två "spikar" i armen. Nu blir det gips i fyra veckor och sedan ta det lite lugnt i tre veckor efter det, säger farbror doktorn.
Vid åttatiden på morgonen vaknar barnet och mår bra. Han får börja dagen med en isglass, frukost och film och så fort doktorn släpper ut oss åker vi hem till kusinerna och visar upp gipset. Plötsligt kommer Anton och säger att "Joar har klättrat upp i min våningsäng och nu vågar han inte klättra ner igen". Nej, det var väl lika bra det.
- Det är visst många saker du kan göra med bara en arm, säger pappan när han lyfter ner sonen ur våningsängen
- Jupp, svarar den enarmade banditen kavat
Det är inte så synd om honom men imorgon kanske han ska ta det lite lugnt i alla fall.
Juno
Men plötsligt får barnet en felstuds och landar utanför den stora studsmattan. Moster konstaterar snabbt att så där ska man väl inte kunna göra med armen heller och kastar in barn och sig själv i bilen för en snabb tur mot KS. Tio minuter senare går bil nummer två från Katrineholm mot samma destination, även i den i hyfsat snabbt tempo.
Barnets arm är av strax över höger armbåge men det är lugnt på akuten och han får snabb hjälp. Vår lilla kråkunge är otroligt tapper och snart är armen fotograferad och lagad. Mannen som jag firar sexårig bröllopsdag med och jag har bytt ut vår sjurätters mot varsin automatmacka och yoggi med jordgubbsmak. Denna delikatess avnjuter vi vid elvatiden på kvällen medan vi väntar på att barnet ska vakna efter sin "operation", det vill säga tillrättaläggning av arm och montering av två "spikar" i armen. Nu blir det gips i fyra veckor och sedan ta det lite lugnt i tre veckor efter det, säger farbror doktorn.
Vid åttatiden på morgonen vaknar barnet och mår bra. Han får börja dagen med en isglass, frukost och film och så fort doktorn släpper ut oss åker vi hem till kusinerna och visar upp gipset. Plötsligt kommer Anton och säger att "Joar har klättrat upp i min våningsäng och nu vågar han inte klättra ner igen". Nej, det var väl lika bra det.
- Det är visst många saker du kan göra med bara en arm, säger pappan när han lyfter ner sonen ur våningsängen
- Jupp, svarar den enarmade banditen kavat
Det är inte så synd om honom men imorgon kanske han ska ta det lite lugnt i alla fall.
Juno
Snacka om stenålders
Barnet har åkt med sin moster och kusinerna till Ljusterö. Mamman och pappan sitter ensamma i tevesoffan och filosoferar till Indiana Jones. Filmen är från 1989 och den första filmen om Dr Jones kom väl 1981. Då var mamman tio år. Nu släpps en ny Indyfilm i dagarna och de tänker att Harrison Ford är rätt så gammal för att spela tuff äventyrare nu.
Men det är inte bara Harrison Ford som är gammal, för bara det faktum att pappan inte orkar zappa sig från reklamen som visas är ett tecken på någon slags föråldring. I den första reklamen är det en banan och en gorilla som är ute och går och sen tar gorillan upp en påse och då kommer en helikopter och tar honom till finkan. För han har stulit en hamburgare från MAX. Typ. Mamman och pappan fattar ingenting.
Den andra reklamen handlar om något annat obegripligt, som båda dessutom tio minuter senare redan glömt. Bara det är ju ett ålderstecken i sig. Men efter detta kommer alltså den här reklamen med flickan som klipper pojkens hår och det är inte heller något som engagerar men nu skrattar i alla fall den gamla mamman och den gamla pappan lite grann. Det visar sig vara reklam från Coop.
Mamman och pappan sitter på sin barnlösa kväll och skrattar åt Coopreklamen på teve. Det är för sorgligt. Med hälsningar från herr och fru Hedenhös.
Juno
Men det är inte bara Harrison Ford som är gammal, för bara det faktum att pappan inte orkar zappa sig från reklamen som visas är ett tecken på någon slags föråldring. I den första reklamen är det en banan och en gorilla som är ute och går och sen tar gorillan upp en påse och då kommer en helikopter och tar honom till finkan. För han har stulit en hamburgare från MAX. Typ. Mamman och pappan fattar ingenting.
Den andra reklamen handlar om något annat obegripligt, som båda dessutom tio minuter senare redan glömt. Bara det är ju ett ålderstecken i sig. Men efter detta kommer alltså den här reklamen med flickan som klipper pojkens hår och det är inte heller något som engagerar men nu skrattar i alla fall den gamla mamman och den gamla pappan lite grann. Det visar sig vara reklam från Coop.
Mamman och pappan sitter på sin barnlösa kväll och skrattar åt Coopreklamen på teve. Det är för sorgligt. Med hälsningar från herr och fru Hedenhös.
Juno
Etthundrafemtio dagsböter
Det är vad en karl fick som straff efter att avlyssnat sin före detta flickväns sovrum i ett år. Då undrar jag förstås, hur mycket är en dagsbot? Jaha, minst femtio kronor och max tusen. Det beror vad den dömde tjänar. Så om han är en fattig stackare blev han skyldig sjutsenfemhundra spänn, låt oss hoppas att karlskrället är rik.
Först tänkte jag att "hur kan man missa att det sitter en mobiltelefon i sovrummet under ett helt år?" men sen inser jag att det är inte så ofta jag själv drar fram sängen för jag vet att det enda som finns där är dammråttor och varför sitta och spana på dem?
Sen tänker jag på hur jäkla förbannad jag skulle bli om någon tjuvlyssnade på mig i ett år. Och på hur sjukt det är i världen. Igen. Men allra sist undrar jag om han fick någon valuta för pengarna....
Juno
Först tänkte jag att "hur kan man missa att det sitter en mobiltelefon i sovrummet under ett helt år?" men sen inser jag att det är inte så ofta jag själv drar fram sängen för jag vet att det enda som finns där är dammråttor och varför sitta och spana på dem?
Sen tänker jag på hur jäkla förbannad jag skulle bli om någon tjuvlyssnade på mig i ett år. Och på hur sjukt det är i världen. Igen. Men allra sist undrar jag om han fick någon valuta för pengarna....
Juno
I väntans tider
Man vet att det börjar närma sig slutet när:
- man går så fort man kan men ändå är femtio meter efter alla andra
- man alltid måste ha en femma i fickan, för akuta kissbehov på offentliga toaletter
- man äter två glassar om dagen utan att det syns på magen (fast tyvärr syns det på hakan istället)
- man blir anfådd av att sitta i tevesoffan
- man går till jobbet i makens kläder, allt annat är för litet
- man tittar ner och inte ser annat än en boll med tår
- man plötsligt vet hur många veckor det är kvar efter att inte under trettiofem veckor har vetat hur många veckor som har gått
Det är fem veckor och två dagar kvar. Max.
Juno
- man går så fort man kan men ändå är femtio meter efter alla andra
- man alltid måste ha en femma i fickan, för akuta kissbehov på offentliga toaletter
- man äter två glassar om dagen utan att det syns på magen (fast tyvärr syns det på hakan istället)
- man blir anfådd av att sitta i tevesoffan
- man går till jobbet i makens kläder, allt annat är för litet
- man tittar ner och inte ser annat än en boll med tår
- man plötsligt vet hur många veckor det är kvar efter att inte under trettiofem veckor har vetat hur många veckor som har gått
Det är fem veckor och två dagar kvar. Max.
Juno
Sommar eller höst
Igår morse satt vi ute och åt frukost. Vi svettades och brändes av den heta sommarsolen och satt barfota, i linne och shorts.
Igår kväll luftsade vi fortfarande runt i våra sommarkläder och öppnade alla fönster på vid gavel för att få in lite korsdrag i det kokheta huset.
Idag är det jeans, långärmad tröja, gympadojjer och jacka (!) på. Hur kan det skilja så mycket på sex timmar?!
Juno
Igår kväll luftsade vi fortfarande runt i våra sommarkläder och öppnade alla fönster på vid gavel för att få in lite korsdrag i det kokheta huset.
Idag är det jeans, långärmad tröja, gympadojjer och jacka (!) på. Hur kan det skilja så mycket på sex timmar?!
Juno
Cirkus Wictoria
I fredags var familjen A och R på cirkus i Skogås. Pappa A och barnet A har aldrig varit på cirkus, mamma A har, men det var nog tjugofem år sedan. Alla turades om att sitta med stora ögon och öppna munnar.
Det stiliga äldre paret med glittrande kläder var såklart med. Han var en sån där karl med tjurnacke som balanserade både en lång ställning på pannan och sedan en kvinna på toppen av den, eller en kniv i munnen och sedan ett spjut på spetsen av den med en bricka glas på toppen. Åhhh, tänk er detta par i sin ungdoms dagar. Mamma A måste nästan gråta en skvätt vid tanken på hur vackra de måste ha varit en gång.
Roligast var utan tvekan två unga killar i något slags skottekläder och röda mamelucker under. Samtidigt som de sprang ihop med varandra så gjorde de komplicerade kullerbyttor och volter, såväl över som under ett bord. Här skrattade både treåringarna, femåringen och de vuxna.
Barnen tyckte nog bäst om djuren. Den lilla hästen och getarna som red på ryggen varv efter varv efter varv var ju toppen (zzzz). De stora djuren var inte lika kul och det verkade inte de själva heller tycka för den stora hästen var stissig och hade öronen platt bakåt. Här fick familjerna också erfara den enda nackdelen med att sitta längst fram eftersom den ena kamelen blev extremt nyfiken på vad storasyster R hade i knät och placerade sitt enorma huvud där till hennes stora förskräckelse.
Och sen känner sig Mamma A så kluven. Den här lilla cirkusen som heter Wictoria är ju söt och personlig och alla är superduktiga. Men vilket liv de lever. Av de tvåhundratjugo kronorna som en biljett kostade ska ATG ha sin del och Ticnet sin del och sen får de själva en liten del. Ett otroligt tungt arbete och direkt alla klivit ut från tältet började de riva för att resa vidare. Hur får de det att gå runt undrar man. Och varför i hela fridens namn ska de släpa runt på fyra stackars kameler? Som ska stå i en trailer eller på en liten plätt gräs eller sand i den lilla förorten där de för tillfället befinner sig.
Jag fattar, det är en livsstil men mitt blödiga hjärta står inte riktigt ut...
Juno
Det stiliga äldre paret med glittrande kläder var såklart med. Han var en sån där karl med tjurnacke som balanserade både en lång ställning på pannan och sedan en kvinna på toppen av den, eller en kniv i munnen och sedan ett spjut på spetsen av den med en bricka glas på toppen. Åhhh, tänk er detta par i sin ungdoms dagar. Mamma A måste nästan gråta en skvätt vid tanken på hur vackra de måste ha varit en gång.
Roligast var utan tvekan två unga killar i något slags skottekläder och röda mamelucker under. Samtidigt som de sprang ihop med varandra så gjorde de komplicerade kullerbyttor och volter, såväl över som under ett bord. Här skrattade både treåringarna, femåringen och de vuxna.
Barnen tyckte nog bäst om djuren. Den lilla hästen och getarna som red på ryggen varv efter varv efter varv var ju toppen (zzzz). De stora djuren var inte lika kul och det verkade inte de själva heller tycka för den stora hästen var stissig och hade öronen platt bakåt. Här fick familjerna också erfara den enda nackdelen med att sitta längst fram eftersom den ena kamelen blev extremt nyfiken på vad storasyster R hade i knät och placerade sitt enorma huvud där till hennes stora förskräckelse.
Och sen känner sig Mamma A så kluven. Den här lilla cirkusen som heter Wictoria är ju söt och personlig och alla är superduktiga. Men vilket liv de lever. Av de tvåhundratjugo kronorna som en biljett kostade ska ATG ha sin del och Ticnet sin del och sen får de själva en liten del. Ett otroligt tungt arbete och direkt alla klivit ut från tältet började de riva för att resa vidare. Hur får de det att gå runt undrar man. Och varför i hela fridens namn ska de släpa runt på fyra stackars kameler? Som ska stå i en trailer eller på en liten plätt gräs eller sand i den lilla förorten där de för tillfället befinner sig.
Jag fattar, det är en livsstil men mitt blödiga hjärta står inte riktigt ut...
Juno
Vilken är din favoritglass?
Lite sen från jobbet. Springer till bussen och hinner precis med den, om det bara inte är så mycket trafik kan jag hinna med tåget som går om fjorton minuter. Precis när det verkar lovande inser jag att sluthållplatsen är Sergels torg istället för T-centralen. Fyra minuter till godo ger inte mig en chans att hinna hämta barnet innan halv fem. Suck.
Nåja, jag passar på att dyka ner med näsan i GB glass frysboxen. Åh, en sandwich funkar ju alltid men nä det köper vi ju hem och äter så ofta. Magnum är för stor men en 88:an är ju alltid god men nä...kanske en laktrits puck då, det är ju nostalgi...smack smack med tungan, nä, inte sugen på lakrits idag. En nyhet som ser ut som en fotboll, kanske är mer för Joar. Suck.
Men se här: 
Cornetto Frutti Disc
Cheesecakeglass och skogsbärssås. Supergod. Världens bästa tröst när man har missat tåget hem.
Juno
SAGAN OM APAN JÖNNI
apan jönni gick i en skog. han kunde inte hitta till sin palm. han gick bland träden och han brukade alltid gå vilse. då träffade han en krabba som inte kunde komma upp, men då hjälpte apan jönni krabban. "gå till trädet där jag var så hittar du hem" sa krabban. det var en snäll krabba.
sen hittade krabban en myra som gick omkring, för han var inte vilse. myran och krabban hjälpte apan jönni hem till apan per och apan joar som är tre och en halvt år och kan klättra lika bra som en apa gör.
SAGAN OM FÅGELN
det var en gång en liten fågel som bodde med sin mamma. de gjorde en utflykt, fast så regnade det. då kunde de inte hitta hem. tillslut hittade de en krabba, det var samma krabba som apan jönni hade träffat. sen hittade de en liten myra.
snipp snapp snut, sen var sagan slut.
joar
(berättad 4 maj 2008 på x2000 tåget mellan lund och stockholm för mamma jenny så att hon inte ska vara baklängesåksjuk mer)
sen hittade krabban en myra som gick omkring, för han var inte vilse. myran och krabban hjälpte apan jönni hem till apan per och apan joar som är tre och en halvt år och kan klättra lika bra som en apa gör.
SAGAN OM FÅGELN
det var en gång en liten fågel som bodde med sin mamma. de gjorde en utflykt, fast så regnade det. då kunde de inte hitta hem. tillslut hittade de en krabba, det var samma krabba som apan jönni hade träffat. sen hittade de en liten myra.
snipp snapp snut, sen var sagan slut.
joar
(berättad 4 maj 2008 på x2000 tåget mellan lund och stockholm för mamma jenny så att hon inte ska vara baklängesåksjuk mer)
Jag mötte Lassie
Idag åt jag lunch med en granne som jobbar på svt. I deras lunchmatsal ser jag som förväntat i alla fall ett bekant ansikte, föruom grannens då'rå.
Karln är superbekant. Kanske i sextioårsåldern, grått hår, ganska smal och verkar sympatisk i rutan. Kanske från nyhterna, finns det någon som matchar den beskrivningen på nyheterna?
Först blir jag så frustrerad. När jag äntligen ser en kändis vet jag inte vem det är. Typiskt. Sen inser jag att det kanske är så hela tiden att jag ser kändisar som jag inte vet vilka det är, alltså tror jag inte att jag någonsin ser några kändisar.
Utom. En gång när vi bodde i Birkastan såg jag DiLeva, honom känner till och med jag igen. Och har jag berättat att jag i min ungdoms dagar blev bjuden på en drink av en snubbe med snusnäsduk på huvudet. Det visade sig vara sångaren i Just D, men på den tiden visste jag inte ens att det fanns ett band som hette så. Jag avisade tönten och min kompis som var med blev helt galen.
Juno
En treåring går snabbare än en sköldpadda
Det finns vissa personer som jag nästan per automatik gör tvärtemot vad deras råd är. En sådan person är min mamma. Jag tror det bara är så, jag ser redan samma drag gå igen i min snart-fylla-fyra-åring.
I onsdags började jag fundera på vad måste ha med till Eslöv. En av de saker som absolut måste med är en vagn till han-som-snart-ska-fylla-fyra. Nej, han har inte åkt vagn på säkert ett år men jag tänkte som så att mina vänner kommer ju dra vagn med sin lilla bebis i och då kommer vi att gå lite rejäla promenader och det blir smidigt om Joar och jag kan hänga med - utan att han ska gå där och dra benen efter sig.
Jo men eller hur. Snarare är det så att han springer tio meter före hela tiden och det är jag som vankar fram med mitt sköldpaddeskal i knappa tre kilometer i timmen. Och var det inte så att min mamma undrade om det verkligen var nödvändigt att släpa på den där vagnen? Och var det inte så att jag inte ens tänkte tanken att jag inte kan röra mig normalt själv utan bara joooo, vagnen ska med. Punkt.
Så nu ska jag snart släpa hem vagnen igen. Oanvänd. Gör som din mamma säger nu, unge.
Juno
I onsdags började jag fundera på vad måste ha med till Eslöv. En av de saker som absolut måste med är en vagn till han-som-snart-ska-fylla-fyra. Nej, han har inte åkt vagn på säkert ett år men jag tänkte som så att mina vänner kommer ju dra vagn med sin lilla bebis i och då kommer vi att gå lite rejäla promenader och det blir smidigt om Joar och jag kan hänga med - utan att han ska gå där och dra benen efter sig.
Jo men eller hur. Snarare är det så att han springer tio meter före hela tiden och det är jag som vankar fram med mitt sköldpaddeskal i knappa tre kilometer i timmen. Och var det inte så att min mamma undrade om det verkligen var nödvändigt att släpa på den där vagnen? Och var det inte så att jag inte ens tänkte tanken att jag inte kan röra mig normalt själv utan bara joooo, vagnen ska med. Punkt.
Så nu ska jag snart släpa hem vagnen igen. Oanvänd. Gör som din mamma säger nu, unge.
Juno
minisemester i eslöv
vi är på en minisemester mamma och jag. först åkte vi tåg jättelänge och sen kom c och bebisen och hämtade oss och det var bra för det regnade så.
men idag är det inte regn så idag åkte vi till djurparken. wow, där hade de grävmaskiner, stora gungor, älggungor och en jättejättejättelång bana i skogen med klättervägg, balansgång, rutschkanor och massa massa massa spännande saker. 
jo förresten, det fanns djur också....
en säl....................................................... en gris...................................................... en kronhjort............................................
jag orkade gå runt hela parken för jag har starka ben. det har c också men mamma orkade inte gå mer så vi fick åka hem. och sen när mamma hade sovit en stund så åt vi våfflor! jag vill åka på minisemester till eslöv fler gånger.
joar
Dagens enda besvikelse: ponnyn var inte lila
Varför regnar det alltid på Valborg? Oavsett hur varmt och soligt det har varit dagarna, eller till och med veckorna innan så är det alltid skitväder på Valborg. Jag kan knappt minnas någon torr Valborg, i dubbel bemärkelse, och årets Valborg blev också blöt.
Mor och son sov två timmar middag medan solen sken som bäst. Sen när det köades för ponnyridning började det regna förstås. Men som sonen säger, lite regn är inte farligt!
Det blev ridning och efter middagen tillsammans med mormor och morfar blev det braständning. En trevlig tillställning trots regnet och vi fick med oss lite lekkamrater hem på fika efteråt. En riktig fest tyckte han som snart ska fylla fyra och som sen var så uppe i varv att han inte somnade för'ns klockan slog tio.
Säger hon som senare ska fylla fyrtio och som också var så uppe i varv att hon inte kan gå och sova trots att klockan slagit midnatt. Nu är nog tvätten klar att hängas....
Juno
PS. Vi har skålat för våren och Kungens födelsedag, som sig bör.