Antiklimax
- Neej, jag vill inte gå hem mamma. Jag vill vara med Nathalie.
- Men älskling...
- Gå då mamma. Jag vill inte att du ska vara här!
Så mamman fick gå hem igen. Utan sin son. Frigörelseprocessen har börjat. Mamman är positivt deprimerad =)
Juno
Lite efter tva flaskor vin filosofi
- Alla manniskor ar otroligt vanliga, nej inte vanliga, vaenliga. Och extremt barnkara. Det spelar ingen roll om det ar ett gang sjuttioaringar eller nittonaringar som passerar oos, alla stannar de till och pussar pa, eller busar med Elsa.
- Maten ar god och det inhemska vinet ocksa. Kanske lite val gott ikvall?
- De har jattefina lampor som jag vill ha i sovrummet...med betoning pa jag...
- Kaffe Latte ar supergott har, Turkiskt kaffe med grymt mycket socker ar inte supergott har, men det maste testas och nu har det testats.
- Vi aker garanterat tillbaka, det finns mycket mer att se.
- Det ar katter overallt pa dagen och hundar overallt pa kvallen. Var ar katterna pa kvallen och vad gor alla hundarna pa dagen?
Juno
Till Joar
Hej Joar!
Nu ar vi framme i Istanbul. Vi promenerar och promenerar, tills fotterna inte orkar promenera mer. Da satter vi oss pa ett stalle dar det gar att ata lite mat och dricka lite kaffe. Titta, de har jattefina koppar har! 
Vi sitter ute for det ar ganska soligt men det ar ocksa ganska kallt, sa fort solen inte lyser sa fryser vi. Men det borjar bli var och snart blommar alla tulpanerna.
Vi har varit pa ett museeum som ar en jattegammal kyrka och moske. Den heter Sophia. Har springer Elsa och Per omkring i museet, fast egentligen ska man ju ga sa det var lite busigt av dem.
Precis nara dar vi bor finns en stor moske som heter den bla mosken. Den ser ut sa har, vi ska ga till den imorgon for idag nar vi kom dit sa var det bonestund och da fick vi inte ga in.
Vi vet att du har det roligt hos Moster och kusinerna! Ge dem varsin stor kram fran oss. Vi langtar jattemycket efter dig alskling. Massor av kramar!
Mamma, pappa och Elsa
Ränderna går aldrig ur en zebra
Nu genast. Inte om en liten stund. Jag ska inte bara...
Juno
PS. Nästa gång, då har jag nog vuxit till mig och packar i god tid. Så länge det finns liv finns det hopp.
stora tjejen
jag sitter i vardagsrummet utan en enda leksak. mamma är i köket. jag ropar på henne nu.
- mamma?
- ja-a
- maammaa?
- ja-a
- maaaaaamma?
- ja-a
- MAAAMMA!
- JA-A
- MAAAAAAAAAAAAMMMMMMMMMAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!
nu kommer äntligen mamma, hon är nog lite trög som bara står kvar och ropar när jag tydligt förmedlat att jag vill att hon ska komma och ge mej en rolig leksak. nej men vad nu? hon bara vinkade och gick igen. va?
- mamma?
- ja-a
nä alltså. så här kan vi ju inte hålla på. där borta ser jag en leksak. men jag sitter ju här. dumma. okej, då tar jag sats nu. en hand fram, ett knä fram, en annan hand fram, ett annat knä fram. hand, knä, hand, knä, hand, knä...tungan rätt i mun. fokusera fokusera. jaaaaaa!!!!!!!! jag är framme. jag kröp till leksaken. jag är bäst!
- MMMMMMMMMMMMAMMA! IHHHHHHHHHHHHHHHHH!
- nämen gumman, du kryper! bravo! nu är du stora tjejen!
ja. jag är stora tjejen. åtta månader och tjugoen dagar stora tjejen är jag.
elsa
Årets första snuva
Om ungefär trettiotre timmar lämnar jag kylan till förmån aningens mer sol, lite varmare vindar och helt ny interiör i sovrummet. Så är det inte självklart att jag för första gången i år ska sitta här med snuva och ont i halsen? Åh crap.
Juno
Manodepressiv
Det är kallt ute men solen sken och jag funderade på att jag ville lämna kontoret och gå hem. Jag kände mig lite glad över solen. Fast nu, tre minuter senare, tittar jag ut igen och det känns som jag sitter mitt i en snöglob som en vild unge skakar sönder och samman. Urs. Så nu vill jag inte åka hem längre. Jag känner mig lite manodepressiv.
Juno
Face off
Vegamamman blev så himla fin! Och så är hon rätt så fotogenisk redan utan smink. Med lockar i håret blev hon helt enkelt jättevacker. Och hon poserade så naturligt för fotografen. Själv blev jag inte vacker. Tvärtom faktiskt. Sonen konstaterade att "mamma, jag känner inte igen dig". Och det gjorde inte jag heller. Maken sade bara "alltså, du ser ju lite läskig ut". Och det gjorde jag också. Det blev lite dracula parar sig med geisha över det hela.
Men vi kämpade framför kameran, barnen och jag. Och jag hade nog förväntat mig att någon bild skulle bli fin, trots mina svarta ögonlock och röda läppar. Men faktum är att det inte fanns en enda riktigt bra bild på hela "rullen". Och då har det klickat ungefär sjuttio gånger i våra ansikten. Så nu är det klart. Det jag redan visste. Jag ska hålla mig på andra sidan linsen.
Så efter tre timmar gick en mamma hem med en superfin portfolio om elva bilder. Hon kunde inte vänta innan hon skulle få visa upp sig för sin man och visa alla bilderna. Den andra mamman kunde inte vänta innan hon skulle få tvätta av sig sminket och våga visa sig för sin man och barn igen. Face off. Och sonen pussar och säger att "du ser finast ut så här, som vanliga mamma".
Juno
Ingen modellmamma
Hur i hela fridens namn ska hon kunna jaga ihop tre set med roliga kläder? Hon har inget kul att sätta på sig och känner sig rätt töntig i kjol. Hur ska hon hinna stryka dem? Hon hatar att stryka! Och vad ska barnen ha på sig? Och vad ska barnen roa sig med? Och vad ska barnen äta? Det känns väldigt jäktigt just nu. Och såklart fick hon hicka för hon åt för snabbt. På övervåningen tjuter strykjärnet över att inte ha blivit använt på väldigt länge. Det känns väldigt jäktigt just nu.
Lännamamman granskar sina påsiga ögonlock och inser att det är i alla fall inte hennes problem. Det ska ändå bli spännande att se hur de ska tackla den utmaningen. Hö hö. Ljusa jeansen blir nog bra.
Juno
Lavinfara!
På morgonen skottar vi snö...
Juno
Det haglar =(
Juno
Vuxenpoäng
Hon till och med kokar sina egna snabbmakaroner utan salt för att dottern ska kunna pilla, klämma och äta ett par. Inte för att hon fick något för det, varenda en åkte metodiskt ner i golvet. Men det var vuxet att sätta sitt barns o-behov av salt framför hennes egna behov av salt.
Usch vad präktigt. För att släta över det hela grabbar hon tag i resten av makaronerna med händerna och öser ner i en bunke. Så, nu känns det mer balanserat.
Juno
Dockan
Nathalie tycker det är toppen att ha en egen docka i huset bredvid som hon kan klä på, klä av, klä på...och sen när dockan tröttnar sjunger hon fint för den. Det är bra att ha lite bonussyskon.
Juno
Släpp fångarna loss det är vår!
Juno
Trångsund - Berwaldhallen
Det är verkligen kasst att åka kommunalt. Alla människor luktar så illa. Och snackar så mycket skit. Som jag som inte är van att åka pendel måste lyssna på eftersom jag inte tagit med min mp4-spelare. På tåg läser "man" metro och där står det bara om hemska saker. Så femtio minuter tog det innan den här dagen var fylld med illamående, huvudvärk och tårar. Dessutom regnar det fortfarande.
Juno
Regn är lika med vår
Vilket skitväder. Brrr! Men jag ska försöka se det från den ljusa sidan. Regn smälter snön och utan snö blir det äntligen vår. Och på vårkanten kanske ni hittar en halvdränkt rugguggla i ett dike, då är det bara att plocka upp, köra hem till maken så får han köra mig i torktumlaren. För nu måste jag för ovanlighetens skull bege mig ut längs vägarna och ta mig till kontoret så att pappan får vara pappaledig.
Juno
En vecka hit eller dit
Juno
Någon har vunnit i alla fall
Va? Vem? Jag trodde jag tittade på hela startfältet av årets melodifestivalfinal. Men kanske var jag ofokuserad. Vagga lillasyster och en vaken storebror gjorde i alla fall att jag missade partydelen med drink och ostkrokar som söta familjen R.C hade laddat med. Alternativt hade det ingenting med barnen att göra. Det kan vara så att jag helt enkelt har svårt att fokusera. Punkt liksom. Eller så snackade jag så mycket att jag inte hörde något.
För när vi kommit hem och barnen lagts i säng så slog jag på teven igen bara för att se att tjej, som jag överhuvudtaget inte har hört eller sett ikväll, har tagit hem hela klabbet. Mycket märkligt.
Juno
Drinkafton
Juno
En liten argbigga
Jag kanske var lite otydlig. Hon är åtta månader och a-r-g.
Elsa äter
Elsa leker
Elsa sover
Juno
Ingenting varar för evigt
I området bor det en familj med många barn. På sommaren när alla är ute brukar vi höra dem både tjoa och skrika. Och för fyra år sedan när Joar var en lite skrutt som bara skrattade och log undrade vi faschinerat hur någon kan skrika så på sina barn. Det är ju helt onödigt, överflödigt, omöjligt att bli arg på sina små underverk. Öh. Sen blev han fyra år och vi känner genast att vi har mycket gemensamt med denna andra familj.
För någon vecka sedan tittade jag på min dotter som bara var gladast av alla barnen i hela världen och jag tänkte att du är alltid glad, du kommer alltid att vara så här glad. Tja, sen blev hon åtta månader och arg. Hon är helt enkelt bara arg på dagarna, arg på kvällarna och arg på nätterna. Så det var det. Ingenting är beständigt.
Och den enda trösten i det är att jag kanske en dag inte kommer att vara tröttaste mamman i hela universum. Ha ha, och kanske min hängmage inte heller är beständig. Ha.
Juno
vad gör man med massor av snö?
det är snö ute. massor med snö. mamma har placerat mej här mitt i snöhögen och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mej till med den.
jaha, man ska tydligen göra en snökanin. okej, då behöver jag lite hjälp tack!
elsa
Oh, flashback!
Maken står vid kassan. Vi undrar vad den enda filmen som börjar nu är för sjanger. Typ en science fiction thriller förmedlar snubben i kassan. Vi betalar och går in och sätter oss. Känner oss aningens fundersamma över att vi är minst dubbelt så gamla som resten av publiken. Under reklamfilmen ringer en mobil envist i sätet bakom oss. Den hälften så gamla ägaren upprepar lika envist "A mä, ja e ju på bio. A mä, sluta ring hela tiden rå din idiot. Ba!" Vi gamlingar står ut.
Filmen börjar och jag undrar om tjejen kanske kan knäppa av sin telefon? "Va? Lägg av! Ba fö du inte har råd med en mobil. Ba!" Eh, nej jag behövde inte ha råd, mitt jobb betalade räkningen. Fortfarande paff tiger jag mig igenom introt av filmen. Det är en skola, det är ungdomar i skoluniformer, det är något slags utomjordingar, de kräver vatten för att leva, de är parasiter, vattenspridarna står ständigt på, det lilla gänget skapar pennor med knark i för knark torkar ut.
Han som då var min sambo och jag blir sittandes i våra stolar, som om vi var paralyserade. Vi vill gå därifrån men vi drabbas av något slags galenskapstjurighet båda två. Pennorna med knark börjar sina, en efter en har det lilla gänget ränt in pennorna i sina skolkamrater för att monstren i dem ska förtvina, den sötaste flickan med änglahår är i poolen och är naturligtvis den ondaste och största rymdvarelsen av dem alla. The end.
Medan en hel salong med skräniga tonåringar driver ut ur biografen sitter vi två äldre kvar i varsin fåtölj. Förlamade av fasa. Inte för att änglahåret visade sig vara ett så ondsint monster. Utan över det faktum att någon har skapat en så kass film och överlevt. Att vi har sett hela filmen och överlevt. Vi har slösat bort etthundrafyra minuter av våra liv. Det misstaget ska vi inte göra om. Elva år äldre måste vi har lärt oss någonting i alla fall. Vi zappar oss snabbt vidare till en annan kanal.
Juno
SLUTA SNÖA!!!
Juno
Stiligt svt!
Det är bara att klicka, höja volymen och titta. Inte en enda störning, inga irriterande pausningar medan bilden laddas, inget flimmer, ingenting att klaga på alls. Och om jag tar fram andra program så ligger filmen kvar i bakgrunden. Så det är precis som att ha teven på och ha datorn i knät. Man tittar en snutt på teven, en snutt på datorn. Teve i datorn. Var som helst och när som helst. Äntligen. Totally sweet. Det framgår till och med tydligt hur länge filmen kommer kvar on-line. För den som vill se samma film som jag går det bra till och med tjugosjunde mars. Heja svt!
Juno
PS. Olle är ju grymt bra.
min egen kudde
vi ska ha med en egen kudde till dagis. för det är mysigt när vi har vilan efter lunch. idag har jag med mej min kudde som det står joar på. min mamma har sytt bokstäverna av mina gamla trasiga jeans. det tycker jag var fiffigt. det sa jag till mamma så hon skulle bli glad. då blev hon också glad.
och idag när jag visar min kudde på dagis så kommer nog alla barnen vilja att mamma syr en kudde till dem med. jag tror nog att mamma blir jätteglad om alla barnen på dagis vill att hon ska sy en egen kudde till dem. blir du glad då mamma?
mamma svarar inte. mamma har sagt att man måste svara på frågor för annars är det inte trevligt. nu är min mamma inte så trevlig.
joar
Män som hatar kvinnor
Alla pratar om att Noomi Rapace är så brilliant som Lisbeth Salander, och det är hon. Att Michael Nyqvist faktiskt är helt lysnade som Mikael Blomkvist snackas det inte lika mycket om, kanske är det för att han helt enkelt levererar det som alla förväntar sig. För mig var det helt oväntat att få se Sven Bertil Taube i rollen som Henrik Vanger men det blev ju helt rätt det med. Och, jag är glad att vi slapp se de mest överrepresenterade skådisarna i svensk film just nu, Helena Bergström och Mikael Persbrandt, för det hade jag nog inte pallat med.
Sen är det självklart så, att en bok är en bok och en film är en film. I boken är det flera (färg)starka kvinnor, i filmen är Erika Berger totalt nedtonad och det är synd. Men på det hela taget känns filmen som boken och min kompis som inte har läst boken tyckte att det gick att hänga med ändå. Etthundratio spänn var den definitivt värd och två och en halv timme orkade man definitivt sitta. Fast det är på gränsen.
Juno
Om att vara filmig
- Va? undrade mamman lite oroligt, mår du dåligt?
- Jag känner mig filmig. Jag tror jag måste få titta på en film nu.
- Jaha, svarade hon lättat. Då är det väl bäst att du gör det då.
Juno
Näe alltså
Juno
Simply the best
Sen tog det två gånger till innan jag fattade vicket i början. Då hade jag lite lättare att hålla mig för skratt, nu satte tjurigheten in och dessvärre även surigheten. Men fan, skam den som ger sig. Jag lämnade det trygga hörnet och ställde min bräda mitt emot instruktören. Jag fick till starten, jag fick till en grej i mitten och så bara, hon é grejen, hon é värsta grymma tjejen....
Plötsligt längtar jag till torsdag. Min man är strängeligen förbjuden att gå ut och dricka öl och ha trevligt en torsdag. Den blev lite helig. Jag måste klara det här innan Therese byter program. Tjurig okej, men också glad. Den här främmande människan mitt emot mig gör mig glad.
Och idag. Äntligen. Tramp tramp tramp. Högerfoten upp på brädan, en två tre fyra, vrid, fem sex snurr och sju upp på brädan och tillbaka. Va? Det gick. Jag gjorde hela programmet. Jag är bäst. I bilen på vägen hem spelar radion Tina Turner och det är helt klockrent, You're simply the best...
Juno
Något att se fram emot
Min systers barn har blivit så stora. Längre än vad jag är har de varit i många år, vilket kanske inte är så märkvärdigt. Men nu är de också påtagligt vuxna. Fjorton, snart femton och särskilt tjejen är klart intresserad av att extraknäcka som barnvakt åt sina yngre kusiner. Även om det är en hel lördagkväll som ryker.
Så nu har min man och jag bokat en date med våra vänner på lördag. Det blir bio och middag. Vi behöver inte ens titta på tecknat utan har bokat in oss på vuxenfilmen Män som hatar kvinnor. Och det bästa av allt, vi slipper att äta på McDonalds efteråt, vi kan äta på en vanlig krog. Det känns väldigt lyxigt.
Juno
Som Lotta på Bråkmakargatan
Juno
Mitt hjärta är hos er
Ett hjärta har slutat att slå. En bebis har slutat andas. Det händer fast det inte borde få hända. Barn borde alltid alltid alltid få leva, andas, le, få oss andra att le, leka. Leva. Bli gamla. Leva. Men en liten bebis fick inte leva mer än tio dagar. Det är omöjligt att förstå, acceptera, sluta gråta.
H. J. Mitt hjärta brister om och om igen, det slår fast det är sprucket och det lämnar inte er sida även om jag själv inte varit nära på flera år. Era hjärtan kommer också att fortsätta slå även om de nog står stilla i era kroppar idag. De kommer att slå för storasyster, för varandra, för kärleken och livet, oavsett hur kort eller långt det är. Det kommer att finnas ljus i era hjärtan, i era liv igen. En dag.
Juno
Halv sju är okristligt tidigt
Juno