Två kalas och trettiotvå barn senare...
Idag var det den stora kalasdagen! Båda barnen körde järnet och vi föräldrar hängde på så bra vi kunde. Lekvegas klockan tio på förmiddagen och tjugoen barn som är typ fem år (samt deras två nioåriga barnvakter) stormar in. Leker, svettas, dansar lite, öppnar brutalt många presenter, käkar lite korv och åker genomblöta och utmattade hem igen. För att vila lite? Nä, för att leka lite såklart! Leker ute, leker inne, öppnar nya leksaker, testar nya akrylfärgerna på marimekkomattan, käkar ett par köttbullar.
Här är hon som har femårskalas med fem tofsar i sitt hår, våran fina Elsa!
Vi stora hinner med nöd och näppe räkna ungar, trycka i oss kaffe och lite lunch. Hiva ut en matta och några ungar och så är det dags för nästa kalas. Mot Brandbergen som inte ligger på vägen mot Älvsjö och bowlinghallen. Nio nioåringar tar det lite lugnare men bara lite. Fräcka skor, fula skor, obekväma skor? Det är en diskussion att följa upp men det är roligt att bowla, det är alla överens om! Tävlande, klotkastning (lite hit och dit), fyra strikes, hamburgare och glass och vääääldigt fina presenter och vips är dagens andra kalas till sin ända och vi åker hem.
Och här är han som har nioårskalas på bowlinghallen, våran fina Joar!
För att vila lite? Nä, för att leka lite såklart. Och spela nya legospelet. Men bara en stund för sen är de trötta även om de själva inte tror det. Duscha av svetten, göra re-cap på dagen, längta efter att få bygga nya legot imorgon och sova. Tidigare än på väldigt länge tystar huset och två kalas och trettiotvå barn senare tar jag min middag, min Harry och slänger mig ner i soffan. En lång dag, en intensiv dag och en riktigt bra dag!
Och här slipper ni titta på den som dog i soffan när dagen var slut...
Juno
Inget mys blir jättemys
JunoEller som M sa, omväxling förnöjer
Summan av ångest är konstant. Summan av stress är konstant. Likaså är summan av det dåliga samvetet. Är det inte ångest över att ha skrikit åt det stora barnet så är det över ha skrikit åt det lilla. Och finns det inga barn att skrika åt kan man ju testa att ha lite ångest över sin icketräning eller något annat irrelevant. Likaså kan man bara förflytta sin stress från att ta sig till jobbet i tid på morgonen, till att komma till dagis i tid på eftermiddagen. Och nu när det inte jobbas övertid som förra året finns det mer tid att stressa över alla hemmaprojekt som verkligen det finns tid att fixa nu när det jobbas så rimligt.
Med en mindre trivsam och gemytlig kväll i minnet skärpte både stora hon och lilla han ihop sig på morgonen. Visst var det trött och svårt att kliva upp men sen blev det dusch, kläder, frukost och kramar. Under tiden bestämmer sig då lilla hon som sov sig igenom kvällens strapatser för att inte kliva upp, inte ta av sig sin pyjamas, inte ta på sig sina kläder, inte kissa och verkligen inte borsta håret eller tänderna. Eftersom dagens överenskommelse var att inte åka till dagis i pyjamas (idag igen) så drog stora hon av pyjamasen som en hjälp på vägen. Plockade fram kläder, gjorde i ordning en tandborste och en timme senare bar hon ut den lilla nakna hon till bilen (där hon slutligen bestämde sig för att trots allt ta på sig kläderna). Och då surprise, ser mamman vad lilla hon har ägnat morgonen åt istället. Hon har tränat på att tatuera sig själv!
Det arga får ju lov att gå över. Det lämnas barn på dagis och på fritids och det är ingen trafik in till stan så plötsligt är stora hon på jobbet en kvart före utsatt tid. Så alltså kan hon skifta det dåliga samvetet hon hade över att alltid gå tidigt och komma sent mot dåligt samvete över att ha stressat barnen på morgonen. Och när hon öst ur sig allt över kloka och fina mammakompisen avslutar hon morgonen med ett uns av dåligt samvete över att ha tagit upp så mycket av hennes tid. Så kan det vara när summan av dåligt samvete är konstant.
Juno
kom hem!
en bra dag behöver inte nödvändigtvis övergå i en bra kväll. typ. och vad gör man med dåliga kvällar? när lilla han är redo att flytta och stora hon också tycker det verkar vara en bra idé. när stora han är bortrest och lilla han längtar och stora hon också.
jo men man kan sitta på en sten. eller så kan man fara runt som en galen person och städa vilket i och för sig verkar onödigt om ingen vill bo där längre. man kan sitta i varsitt hörn och titta på varandra. som tysta leken ungefär. eller så man sticka ut vid tioblecket som en annan halvgalning och rycka upp döda penseer och sånt ur sina krukor.
sen kan det hända att man har ångest över att inte ens kunna tröstäta för att man då utöver sin mindre bra kväll och sin ångest känner sig som ett dallrande fetto. men det kan också hända att lilla han ringer till stora han. eller att stora han skickar ett meddelande till stora hon som deklarerar att han älskar henne, fetto eller inte. och då kan det hända att lilla han ändå kan sova en snutt. och det kan hända att stora hon kan förlåta stora han för bauhaus kvällen innan och visst vill att han ska komma hem igen. jättefort!
juno
Världens dyraste möbler
Det kommer ett chat från Spanien. Det är från maken och det innehåller en länk till en möbelgrupp han har spanat in och en kort text som säger att nu är den tusen kronor billigare. Jag tar det som en uppmaning till att åka en sväng till Bauhaus och shoppa. Men klantigt nog så fastnar jag hos trevliga grannarna med min kaffe vilket leder till att jag, tidsoptimist som jag är, kastar mig iväg tjugo i åtta och tror att jag ska vara hemma igen strax efter åtta, för hur lång tid kan det egentligen ta att handla en sak på Bauhaus som ligger så nära?!
Svar: att köpa en möbelgrupp tar femton minuter. Att få in den i bilen tar trettiofem. Helt galet. Den dumma dumma kartongen går inte på något vis att baxa in i bilen. Medan jag ondsint stirrar på kartongen ser jag en symbol som säger "skär inte i mig med kniv" och kommer på att JA, vi har ju en kniv i bilen, jag kan skära upp kartongen i något slags partiklar och sen går det nog som på räls!
Sagt och gjort. Jag skär och jag viker och stampar på kartongen som nu ser ut som ett kantigt U istället för en låda. Och så baxar jag. Från höger, via barnens dörrar, ut igen och vänder på varje möjlig och omöjlig kant och tillslut in i bakluckan så långt som det bara går. Sedan får jag spunk. Skiter i att kartongen sticker ut, skiter i att bakluckan inte går att stänga. Jag gör som Stenmark fast utan hans fantastiskt vinnarkänsla och tar skiten och åker därifrån. Inte en minut till står jag ut på den numer öde skitparkeringen!
Och efter att jag äntligen plockat upp spillrorna av mina övertrötta barn, ursäktat ihjäl mig till trevliga grannarna som haft hand om spillrorna till jättesent och hävt i mig ett glas vin så ringer jag till maken för att få mitt välförtjänta beröm. Nu känner ni ju honom så ni vet att det uteblev. När han hade skrattat klart sade han att "det var väl inte nödvändigt att stressa dit, han hade tänkt beställa det på nätet när han kom hem". Och ni känner ju mig så ni vet att jag tänkte att han inte behövde bemöda sig med att komma hem. Faktiskt.
Men så där då. Nu är ni välkomna hem på ett glas vin i utebaren! Vi sitter oavkortat i denna möbel som för att vara så billig kostade så mycket. Skål!
Juno
När hon är bäst är hon busmamman!
Hola hola.Joar & Elsaps. vi fattar inte vad mamma fick glass för, det fanns ju ingen spruta till henne, men hon säger att hon är modig när pappa är i spanien. vi fattar inte det heller men även när man är hit och dit kanske man behöver en glassBusstrejk
Vaknar på morgonen och tänker att jag ska ta reda på hur drabbad jag kommer att bli av dagens busstrejk. Öppnar appen för DN och ser en lovande rubrik:
Vad förväntar man sig då? Kanske vilka bussar som är i drift. Kanske en varning om trafikkaos på infarterna. Kanske något annat men definitivt något mer än det här:
Typ den sämsta direktrapportering jag någonsin upplevt.
Juno
Två små systrar
Elsa och Sleepy.
Joar och Sotis.Lördag morgon och barnen längtar efter att gosa med sina nya kompisar. 'Lugn, du hinner. Du ska ju gosa med henne varje dag i två år' säger jag till lillan vilket inte skapade den förväntade extra sovmorgonen. Istället ropade hon förfärat 'Va? Ska hon bara bo här i två år?' så vi klev upp och gosade hamster.Våra nya systrar. Tja, våra och våra. Barnens. Barnens. Utom när barnen sover. Då mammans.Juno Sommartrafik!
Jag blev lite senare till dagis än jag planerat. Jag blev definitivt senare från dagis än jag planerat. Så jag tänkte så här att jaom jag tar tåget blir jag sen till jobbet så jag chansar och tar bilen. Trafiken har varit överjävlig den senaste tiden så förhoppningen om att komma i tid var minimal.
MEN, det var sommartrafik! Tjolahopp tjolahej. Det rullade ända in till Skanstullsbron och jag tog sträckan dagis - jobbet på tjugoåtta minuter. Superskönt!
Så stressen jag kände är borta, jag var på jobbet i god tid innan jag börjar och allt är nu frid och fröjd. Man får leva i momentet.
Juno
UÄCK!
Direkt jag öppnar dörren ner till köket på jobbet kommer den första kväljningen. Sedan är det kört. Springer in med handen hårt för näsan. Sliter fram min matlåda och kastar in den i micron. Skriker lite lätt hysteriskt åt kollegan som steker blodpudding, något osammanhängande om att det nog är förbjudet att steka blodpudding på arbetsplatsen, och kastar mig snabbt ut ur köket igen.
Jag hann! Nu sitter jag i lugn och ro vid mitt skrivbord och äter min halvljumna korvstroganoff direkt ur glassbyttan. Och andas. Och vet att jag inte kan hämta kaffe mer den här dagen. Uäck.
Juno
Länna gatufest, nu och då
Det blev en fest på vår lilla gatsnutt i år också. Till alla grannar runtomkring som inte var där säger vi förlåt för att vi störde och kom och var med nästa år - allt låter bättre när man är där och har ett glas rödvin i handen! Grannen tvärsöver tog sig från Åland för att vara med och vi tog oss från Dalarna så det säger lite om hur kul festen förväntades vara. Och mycket riktigt levde den upp till alla förväntningar och lite till, vi välkomnades av Thomas som ställt upp en exklusiv vin- och champagnebar à la Tattinger. Otroligt lyxigt för alla vuxna! Barnens höjdpunkt var nog när Anders öppnade SPA-badet, då blev det plötsligt påtagligt hur många barn det var där! Sedan fanns det inget att klaga över alls, grillarna brann, barnen lekte, regnet höll sig borta och Anders, Jalle och Gevva spelade tills de trillade av scenen.
Länk foton från Länna gatufest 2013.
Länk foton från Länna gatufest 2012.
Sommaren är officiellt inledd, på bästa tänkbara sätt och jag säger som värden skulle ha gjort:
TJOHO!
Juno
Nu surar jag
Bara för att man lägger in en länk betyder det inte att man vill att all text i hela bloggen plötsligt ska se ut som om det är en länk. Har ägnat allt för mycket tid mitt i natten med att försöka hitta var fan skräpkoden ligger. Men jag ger upp. Det ser ut som en länk allting men det är inte en länk, okej. Och om det är en länk så står det att här är en länk. Typ. Men framför allt går det att klicka på den riktiga länken, okej.
Juno
Det är illa...
Han i huset...
Hon i huset...Sen känner han sig klar och nöjd och njuter av öl i solen. Sen känner hon sig inte klar, aldrig klar, så hon tjatar lite till på barnen, dammsuger deras lego och fräser åt honom så att han inte heller ska känna sig så glad längre. Då blev det genast lite mer jämställt :)JunoSveriges nationaldag 2013
I år firar vi den sjätte juni uppe i Dalarna. Ja eller firar och firar, njuter av sol och ledighet och hel äng av blommor i alla fall. Barnen gnäller lite över att de måste vara med på kort och jag gnäller lite över det nya objektivet inte levererar bättre bilder än det gör. Va? Fotografen? Ja men okej då. Ledsen ungar, det betyder tyvärr att ni måste vara modeller många gånger till för jag är inte riktigt nöjd. Med tekniken, med programmet jag ska lära mig, med att få bort färgstick, med att få till en bättre skärpa... men jag är mer än nöjd med er två. Ni är nämligen superfina, tack för att ni står ut älskade ungarna.
Juno
Familjen godisråtta
Juno