Världens dyraste möbler
Det kommer ett chat från Spanien. Det är från maken och det innehåller en länk till en möbelgrupp han har spanat in och en kort text som säger att nu är den tusen kronor billigare. Jag tar det som en uppmaning till att åka en sväng till Bauhaus och shoppa. Men klantigt nog så fastnar jag hos trevliga grannarna med min kaffe vilket leder till att jag, tidsoptimist som jag är, kastar mig iväg tjugo i åtta och tror att jag ska vara hemma igen strax efter åtta, för hur lång tid kan det egentligen ta att handla en sak på Bauhaus som ligger så nära?!
Svar: att köpa en möbelgrupp tar femton minuter. Att få in den i bilen tar trettiofem. Helt galet. Den dumma dumma kartongen går inte på något vis att baxa in i bilen. Medan jag ondsint stirrar på kartongen ser jag en symbol som säger "skär inte i mig med kniv" och kommer på att JA, vi har ju en kniv i bilen, jag kan skära upp kartongen i något slags partiklar och sen går det nog som på räls!
Sagt och gjort. Jag skär och jag viker och stampar på kartongen som nu ser ut som ett kantigt U istället för en låda. Och så baxar jag. Från höger, via barnens dörrar, ut igen och vänder på varje möjlig och omöjlig kant och tillslut in i bakluckan så långt som det bara går. Sedan får jag spunk. Skiter i att kartongen sticker ut, skiter i att bakluckan inte går att stänga. Jag gör som Stenmark fast utan hans fantastiskt vinnarkänsla och tar skiten och åker därifrån. Inte en minut till står jag ut på den numer öde skitparkeringen!
Och efter att jag äntligen plockat upp spillrorna av mina övertrötta barn, ursäktat ihjäl mig till trevliga grannarna som haft hand om spillrorna till jättesent och hävt i mig ett glas vin så ringer jag till maken för att få mitt välförtjänta beröm. Nu känner ni ju honom så ni vet att det uteblev. När han hade skrattat klart sade han att "det var väl inte nödvändigt att stressa dit, han hade tänkt beställa det på nätet när han kom hem". Och ni känner ju mig så ni vet att jag tänkte att han inte behövde bemöda sig med att komma hem. Faktiskt.
Men så där då. Nu är ni välkomna hem på ett glas vin i utebaren! Vi sitter oavkortat i denna möbel som för att vara så billig kostade så mycket. Skål!
Juno
Kommentarer
Trackback