Nästan som förr
Och visst är det mysigt och visst är det viktigt att man då och då får komma ihåg hur härligt det är att strosa fram på kullerstensgatorna i Gamla Stan tillsammans med sin älskare. Hand i hand, titta i skyltfönster, förundras över vad ungdomarna har på sig, att älgar är så poppis bland turisterna och prata gamla minnen från tiderna på Ängelen och Kolingen och diverse andra diken.
I total tystnad flanerade vi längs Pers favoritgata som är smal, slingrig och helt befriad från neon, krims krams och älgar. Uppe på Kryp In kröp vi in och hittade ett bord där vi klämde i oss allt från löjrom, champagne till äppel och päronkompott och ostar tills vi storknade. Och bara en gång råkade jag sjunga "jipp jipp jipp jipp, masken dansar polka" vilket ju är rekordbra och bara en gång pratade vi om hur fantastisk lilleman är.
Och fast vi sedan låg på rygg som två jästa flodhästar och jämrade oss hela natten över våra sprängfyllda magar så var det så skönt att ha sängen för sig själv. Helt befriade från hårdragningar, pungsparkar och stulna kuddar. Om det är någon som vill låna ett barn, som hos alla andra utom oss, sover själv hela natten i sin säng är det bara att hojta. Vi kan tänka oss att låna ut honom fler gånger.
Juno
Sudda sudda bort din sura min
På fredag ska man städa, det gör varenda tant.
Och pojkens snälla mamma hon gjorde likadant.
Hon fejade i sovrum och trappa och tambur.
När kvällen kom var mamman så trött att hon var sur.
Ja ungefär så är det. Lördag är städdag och mamman vet att pappan tycker att det kan kvitta, om hon är så trött så får hon väl ge fan i att dammsuga, särskilt som hon får ont i ryggen av det. Och mamman vet att han har rätt men likförbannat så känns det så jädra viktigt just idag, och kanske tycker hon att han kunde erbjuda sig att ta övervåningen i alla fall, alltså surar hon lite.
Sudda, sudda, sudda bort din sura min.
Munnen den ska skratta och va gla.
Munnen den ska sjunga tralla la....
Okej, det är en idiotisk sång men när hon väl är klar känner hon sig nöjd. Trots allt är det hon som lider av de inbillade dammtussarna och alltså tar hon bort dem. Hellre det än tjat och gnäll. Och nu får hon några minuter för sig själv medan pappan läser Bamsetidning för sonen. Det är värt en dammsugning.
Juno
Luxury Spa - det är lyxigt
Och det är lyxigt. Att bara få ligga på en bänk i 40 minuter och bli ompysslad. Sen kommer man ut len och rödflammig, äter ett äpple, bastar lite och tar en promenad längs Österlånggatan på jakt efter mat. Så fördriver jag utan problem en halv dag inne i stan och nu sitter jag hemma i mörkret och känner mig lagom avslappnad medan jag väntar på att man och barn ska vakna ur sin eftermiddagslur.
Gud, tänker jag, varför gör jag inte sån't här lite oftare? Sen tittar jag ner i plånboken och kommer på varför. Det kostar mycket pengar. Men en gång om året, när det är slaskigt och mörkt och man är som tröttast. Jo, då är det värt varenda krona!
Juno
Buss 69 till Manilla
Godmorgon sade jag till busschauffören. Han ryckte till lite och ropade sedan HEJ efter mig med ett lätt förvånat tonfall. När jag satt mig tillrätta såg jag att ljusskylten meddelade att buss 69 går till Manilla. Urmysigt. Vem vill åka till Blockhusudden en onsdagmorgon? Nä, exakt. Vem vill sitta en kvart och drömma sig bort till Manilla?
Jag!
Juno
Mina snälla kollegor
Juno
Hej säng, här kommer jag
När väl filerna är skickade till tryckeriet, när det är tyst i huset för Joar sover och varken Per eller Lotta är hemma funderar jag på vad jag ska ta mig för med kvällen. Så är det varje gång som jag lite överrumplad får en frikväll.
Alternativen väller in, vattna blommorna måste jag ju bara göra, cykla. Jag klämmer missnöjt på min ballongliknande mage och tänker att cykla är viktigast av allt. Plocka in disken, bära in veden, betala räkningarna. Och sen om jag är vaken vid nio kan jag se House. Men så råkade jag passera badrummet där barnets badvatten stod oanvänt. Och hux flux så hade jag spolat i mer varmvatten och plask så låg jag där istället för att cykla. Svullen, trött och glad. Och nu medan jag ändå inte har påbörjat något annat viktigt ska jag gå och sova.
Ibland fattar man så kloka beslut så det är inte klokt.
Juno
Wii hade riktigt roligt igår
I ringen är det precis som på riktigt, slag framåt, högerkrok, finta och täck ansiktet. Trött som fan blir man men det positiva är att man inte får ont när man blir knockad. Fast jag skrek: Men ligg ner då din sugga, åt T så reste hon sig igen och igen och tillslut var det jag som låg och flämtade på backen. Boxas ska man inte göra efter en trerätters och rödtjut.
För typ tretusen spänn kan man alltså få in en tennisbana, en boxningsring, en bowlingbana, en basebollplan och mycket mer i sitt vardagsrum. Roligt och bra träning när barnet har somnat istället för att sätta sig och dega framför dåliga såpor. Wiill ha.
Juno
Skuggan över stenbänken
Vi har köpt en stenbänk och av någon anledning blir jag alldeles varm i hjärtat när jag tänker på det. En rejäl granitbänk är det. Den ska stå i en liten vrå på tomten och där jag ska sitta om några veckor och njuta av de sista solstrålarna medan höstlöven virvlar i luften. Ett drömscenario givetvis men varför inte, ibland slår blygsamma drömmar som dessa in.
Jag har sedan länge varit svag för bänkar, i alla år jag ägt en kamera har jag också fotograferat bänkar. Och inte förräns jag skrev rubriken nu slog det mig att det kanske är på grund av den som jag vurmar för bänkar så. Det var exakt tjugofem år sedan jag läste den första boken i Maria Gripes serie om Berta och Caroline. Och har ni inte läst den så gör det, en fantastisk bok. Tillsammans med Tordyveln flyger i skymningen är det hennes absolut bästa bok.
Nåja, när jag nu har sett sambandet är det ju glasklart. I boken ett fotografi på 'ta-da', en stenbänk, en liten flicka som sitter på den och skuggan av personen som tagit bilden. Caroline som faschineras av vad vi får veta om personen som inte är med på bild, hur hennes faschination förs över till Berta och i tjugo år har jag fotograferat stenbänkar och inte en enda gång tänkt tanken att faschinationen inte är min egen. Man tror att saker "bara är så". Varför tycker du om stenbänkar? Jag vet inte, det bara är så. Har alltid varit så.
Men så är det alltså inte, allt har en källa och jag känner mig besynnerligt glad över att ha upptäckt detta om mig själv. Först ska jag läsa om boken, sen ser jag fram emot att fotografera min egen bänk en dag när jag har solen i ryggen.
Juno
En sista minuten fest
Joar tog rygg på sexåriga Molly hela kvällen, och Molly var världens sötaste ängel och tog honom under sina vingar. När vi åkte hem var han trött men lycklig över att få åka taxi och han berättade för chauffören att flickan heter Molly, men inte Molly Mus, och att han tycker jättemycket om kladdkaka.
Själv njöt jag av en hink turkiska kräftor och några svenska kräftskallar som jag fick ärva av V när hon var klar med resten av kräftan. Men det handlar ju inte bara om kräftorna, för jag kunde lika gärna köpa en hink och äta hemma, men då är det ingen kräftskiva. Bara ett kräftät. Det är de gamla Ericssonarna som gör ätandet festligt.
Juno
Plötsligt slår det mig...
Juno
När man får oväntad energi
Igår sken solen. Då passade pappan på att bygga lite grann, mamman tog sig för första gången i år samman och drog ogräs ur lavendelhäcken. Och inte nog med det, sen började hon för första gången i år att dra lite ogräs även ur gräsmattan. På kvällen tog familjen med sig sallad, kött, glass och dunken med rödtjut till grannarna där T redan hade dragit igång grillen.
När mamman trött bar hem sonen i ösregnet var hon inställd på att somna före honom som vanligt. Men så hände något ovanligt. Barnet somnade av sig själv innan mamman ens hann lägga sig bredvid. Och vips, där fanns massor av tid kvar av lördagen. Då blev mamman hastigt pigg igen. Nu har hon för andra kvällen i rad hastigt och lustigt fått egen tid till något roligt.
Fram med dammsugaren, det är en stor fördel att ha hus när man får dammsugsbehov klockan halv tolv på natten, sen disken och...nej, sen kom pappan hem och tyckte:
- Är du inte riktigt klok? Du är trött, gå och lägg dig!
Hm, lydiga mamman gick och lade sig. Och när barnet hade ramlat ur sängen och krävde mammans plats i vuxensängen så lommade mamman till nittiosängen och sov gott hela natten. Klockan halv åtta var hon pigg och gick upp och sorterade tvätt och sydde nya gardiner till barnets rum.
Säg att hon är duktig.
Juno
Lisa för själen
- This was not very useful
Man kan lugnt säga att jag kände mig rätt tillplattad. Men då när allt är som mörkast hittar jag ett mail i min alldeles egen låda.
Lotta, älskade vän, hur kunde du veta att det var just det här jag behövde som mest just just nu? Tusen tack.
Juno
Ska Will Smith bli USA:s nästa president?
Idag försökte jag peppa mig själv. Är jag dummast i världen? Såklart inte. Jay Leno show visade en gång dumskallarnas jeopardy. Typ. Då var det en tjej som trodde att Bangkok var en maträtt, en annan tjej trodde att Tjernobylolyckan var samma sak som Pearl Harbour och vaddå, vem som kandiderar för USA presidentskap, jo men är det inte han som ser ut som Will Smith? (Barack Obama syftade hon till, inte Hillary Clinton).
Ungefär som jag själv och Bruce Lee alltid brukar bli förväxlade med varandra. Duh. Äntligen proportioner. Nu är jorden rund igen.
Juno
En glimt av sommaren
Det fick bli en tidig kväll, vi ska upp tidigt och jag har en viktig date på morgonen. Men det viktiga är, en stund på uteserveringen, titta på folk, surra lite, huttra först men sen mysa under gasolvärmaren. Precis det som gör en sommar. Ingen sommar utan Medis.
Nu mår jag bra.
Juno
Tränar, tränar inte, tränar...
Jag trodde jag skulle vara ensam men tvärtom har jag aldrig sett en så full lokal på ett enda pass i Farsta någonsin. Body Pump, sista dagen i midsommarhelgen vittnar om att det inte var så unikt av mig att känna mig överfull på godsaker efter festligheterna.
Själv kände jag mig så duktig så jag bestämde mig för att gå på Aerobics dagen efter. Och för att säkerställa att jag skulle komma iväg bokade jag plats via Internet. Men sen blev jag aningens sen från jobbet. Och sen föll det sig så att jag fick sällskap av en kollega till Centralen. Istället för att ånga fram som två tokar längs Karlavägen tog vi oss lugnt och sansat ner till 69:ans hållplats. Bussen kom inte när den borde och när den kom var den rätt full och stannade extra länge på varenda hållplats. Så det var med nöd och näppe jag hann med nästa tåg.
Och hux flux var tiden passerad för när passet började. Oj, vad jobbigt det blev nu då. Här står jag på Trångsund station och har storal val och kval. Antingen är jag duktig och åker till gymet i alla fall. Eller så är jag inte fullt lika duktig och åker hem och äter eftersom jag är hungrig. Ring ring till maken och hej, vad gör du? Han ska tvätta bilen och handla skaldjur och sen kommer han hem. Han är kvar i Nynäshamn.
Oj, vad jobbigt det blev nu då. Om han hade varit på väg hem redan hade valet varit enkelt. Mat. Om han hade haft massor kvar att göra på jobbet eftersom han räknade med att jag inte skulle vara hemma förräns halv åtta hade valet varit enkelt. Träna. Men nu, vad ska en hungrig tjej med fyra kilo extra göra?
Tänka tänka. Åker hem, kastar mig upp på träningscykeln och hinner trampa mig rejält svettig i fyrtiofem minuter innan maken kommer hem med räkorna. Även min hjärna har sina ljusglimtar.
Juno
Jag sade till min man...
Sen hittade jag bilder från förra helgen när jag är med på bild. Aldrig mer. Du får aldrig mer ta kort på mig, ropade jag i panik. Även om jag förstått att fyra kilo extra på vågen måste innebära fyra kilo extra på magen så var det först när jag fick se eländet på bild som det verkligen sjönk in.
Nu är det jag som tar på mig min plufsigaste t-shirt över gympabyxorna och åker till gymet. Right now.
Juno
Att dra ogräs är som att spela Tetris
Det börjar skymma och huden knottrar sig på armarna. Jag ignorerar att ryggen värker och att huden börjar skavas av på vänster pekfinger. Jag måste bara dra upp de sista grodbladen och tistlarna på det som ska bli en plätt med gräs på framsidan. Tjurigheten har inga gränser. Tydligen.
Då kommer Felicia fem år och undrar:
- Varför gör du det där så länge?
Jo, det kan man ju verkligen undra. För att det är svårt att sluta, för att "jag ska bara". Förra året kom jag inte igenom hela gräsmattan på hela sommaren och då var jag ändå ledig! Så jag har ju inga utsikter att få bort allt i år heller. Då är det ju ingen idé att jobba ihjäl sig. Egentligen. Kloka unge.
Felicias pappa hade i alla fall svar på frågan. Det är ungefär som att spela Tetris, det är inte så roligt men man klossarna ska fan bort. Ja. Så är det. Precis.
När jag stapplade in vid tiotiden började jag ta fram dammsugaren men då kom min make och frågade om vi inte ska dricka te istället. Kloka du. Det klart vi ska dricka te. Och vi ska sitta som två rara pensionärer på vår altan, sakta gungandes i sommarnatten i vår nyinköpta hammock. Mys.
Juno
Suratjejveckan
Idag hatade jag en gubbe med en glass. Själv stod jag vid hyllorna för avdelningen nyttigt frukostbröd. När jag klev in i kiosken sneglade jag lite på glassdisken men fnös åt mig själv och gick ståndaktigt vidare mot smörgåsarna. Fast jag hade svårt att fokusera för de små påsarna med ostkrokar flåsade mig i nacken.
Suckande betalar jag för min smörgås med ost på grovt bröd när jag krockar med en gubbe som stoltserar med en glasstrut framför näsan på mig. Jag tar demonstrativt upp klockan och säger surt " tjugo i sju" och sedan muttrar jag avundsjukt något om "glass mitt i natten, var vänlig och ta bort den ur mitt ansikte annars äter jag upp den för dig".
Åh, den här skitveckan när man sväller upp två storlekar och bara kommer i ett endaste par byxor. Den här skitveckan när jättefinnen Orvar kommer på besök mitt i fejan och stannar hur länge som helst, helt oinbjuden. Den här skitveckan när man går med ständiga tvångstankar om glass, chips och coca cola.
Jädra gubbe, jag har gått och tänkt på den där glassen hela dagen. Jag hoppas du inte kommer i dina byxor imorgon.
Juno
Det gäller att tänka positivt
Ett årskort på SATS kostar sextusentrehundrafyrtio kronor. Jag har bestämt mig för att det ska vara värt det. Min svåger menar att första gången jag gick och tränade kostade det mig exakt sextusentrehundrafyrtio kronor. Det känns ju rätt saftigt. Men andra gången kostar det mig ju bara hälften så mycket, då blir man ju genast mycket gladare.
Alltså, efter fyra träningstillfällen har det kostat mig ettusenfemhundraåttiofem kronor per gång. Det är ju ett klipp. Jag har snart tjäntat pengar på det här. Jag känner mig inte ett gram smalare men hellre fet och rik än fet och fattig. Eller hur det nu blev...
Juno
Och så är klockan snart elva
Idag klev mamman upp tio över fem på morgonen. Som en zombie. Varför, tänker hon, är det så svårt att gå och lägga sig före elva? Men okej, hon har stora må-bra-planer för den här dagen så det blir värt det i slutänden. Men oj, vad de sista minutrarna går fort, bilen går inte precis i femtio kilometer i timmen ner till tåget. Fast vad hjälper det, hej då tåget, hej hej tunnelbanan.
Plan A var att lämna kontoret kvart i tre. Så blev det förstås inte. Urlakad ångar hon genom allén ner till Karlaplan och vidare genom centralen, som hon gör varje dag. Kvart i fem på Trångsunds station undrar hon förvirrat var bilen har tagit vägen. Det kan väl inte vara någon som har tagit den?! Nej, visst fan. Den står vid tunnelbanan.
Plan B var att hämta sonen på dagis vid halv fyra och sedan åka och träna tillsammans. Dyra gymet har ju barnpassning för moderna föräldrar. Så blev det nu inte heller. Bussen upp till dagis, men snälla Joar kom med nu. Mor och son ångar genom dagis korridorer efter ytterkläder och sedan vidare över gården till hållplatsen.
Mamman känner sitter som en trasa på bussen. Sonen tycker det är äventyr. I ett svagt ögonblick, vilket av dem det nu var, fick han henne att lova pannkakor till middag. När den tredje pannkakan fastnar i stekpannan och glada sonen inte är så glad längre, varför kommer inte mina pannkakor snart, yl yl, rycker pappan in som en räddande ängel innan mamman har hunnit slänga en pannkaka i ansiktet på sin son.
Bada Joar, nej jag vill inte bada. Tvätta håret, nej inte tvätta håret. Borsta tänderna, nej nej nej inte tänderna. Och så den lilla berömda sovfighten. Dumma dumma, yl yl, vill inte, ska inte, kan inte. Snark....
Ja, så var den här må-bra-dagen slut. Inte hann hon träna något. Inte för att hon hade orkat heller. Och någonstans där innan den tredje pannkakan tog ändå lusten slut. Men kanske imorgon. Om hon orkar, för nu börjar ju den där nya serien på femman. Den som slutar elva ni vet.
Juno