JUNO

Igår kände jag mig så dum så jag ville gråta av ren självömkan. Det var en skitgrej förstås, en borttappad timme på Fältöversten, en spenderad tusenlapp på Polarn och Pyret och en bil i Farsta fast jag själv stod i Trångsund. Vilket resulterade i en halvsur men mest förvånad make, en hungrig unge och att familjen kom en och en halv timme senare till vännerna än beräknat. Ingen fara på taket med andra ord. Men tröttheten slog ut alla mina sinnen för proportioner och jorden blev platt.

Idag försökte jag peppa mig själv. Är jag dummast i världen? Såklart inte. Jay Leno show visade en gång dumskallarnas jeopardy. Typ. Då var det en tjej som trodde att Bangkok var en maträtt, en annan tjej trodde att Tjernobylolyckan var samma sak som Pearl Harbour och vaddå, vem som kandiderar för USA presidentskap, jo men är det inte han som ser ut som Will Smith? (Barack Obama syftade hon till, inte Hillary Clinton).

Ungefär som jag själv och Bruce Lee alltid brukar bli förväxlade med varandra. Duh. Äntligen proportioner. Nu är jorden rund igen.