JUNO

Och så satt jag där igen. Uppe på kanten till fritt-fall-rutschkanan. Med samma känsla av obehag som sist. Med lika mycket handsvett som förra gången. Men något var ändå annorlunda den här gången. Jag hade sällskap av elvaåriga brorsdottern. Medan vi satt där och svettades, Bella och jag så kom Joar och satte sig på kanten, sade tjena och svish svosh så hade han dragit iväg ner för backen.

"Ner ner ner, ner för backen ner..."

För när man är fyra år tycker man inte det är läskigt att kasta sig ut för en brant, bara spännande. Det satte ribban, kan kan så kan vi. Tillslut, efter många om och men så halkade således en elvaåring och en trettiosjuåring ner i bollhavet under högljudda skrik. Av både skräck och förtjusning. Mest förtjusning tror jag för Bella sprang genast upp för alla trapporna för att åka en gång till.

"...go go go, me' en jäkla fart."

Jag: Vad modiga vi var som vågade åka ner här...
Joar: Ja, jag var perfekt modig!

Juno

Det är höstlov, det är lite ruggigt och småregnigt väder. Barnen är rastlösa. De har lite energi att göra av med, så är det ju med ungdomar. Snart kommer pappan hem från möte på jobbet och vi ska åka till Andy's och förbruka lite av deras energi. Vi och våra Tyresövänner. Vi, våra Tyresövänner och resten av södra Storstockholm. Misstänker jag. Oj, vad trött jag blev helt plötsligt. Bara av tanken. Jag är visst ingen ungdom längre.

Juno

Plötsligt så bara nej nu jävlar är det faktiskt dags. Och så åkte jag till Farsta, köpte ett tiogångers träningskort och körde ett Body Pump pass. Trots mina löjliga vikter sladdrar det lite om både ben och armar. Undrar i mitt stilla sinne varför jag valde att göra detta just idag, kvällen innan jag planerar att åka till skogen med fyra ung(dom)ar. Hade jag tänkt att de skulle bära mig över stock och sten eller? För jag kommer nog inte kunna röra mig imorgon...

Juno

I familjen råder jackfeber. Maken brukar anklaga sin fru för att ha för många jackor, vilket är helt befogat, men inser inte att han själv har minst lika många (hoppas hon). Så nu är det sagt att för varje jacka som köps in måste en annan jacka ut. Detta är naturligtvis inget som följs och garderoben bångnar.

Mamman har letat efter en schysst höst/vårjacka. Eller två. En svart, lite sportig i halvlång modell och ganska smal i modellen vore fint tycker hon. Och på Länna Sport i helgen hittade hon en jääääättefin Peakjacka som stämde otroligt bra in på beskrivningen. Den kostade mer än två och ett halvt tusen på REA.

Att prova en fiiiin jacka och tro att man inte ska köpa den är ungefär som att åka och titta på kattungar och tror att man ska komma hem utan något som jamar i fickan. Lite naivt sådär. Det krävdes ungefär allt för att motså att prova jackan. Men mamman klarade det. Peakjackan hänger kvar på affären och hon är ändå glad över sin nya grå HMjacka för femhundra spänn.

Efter en snabb inventering av de jackor som hänger synliga i garderoben kan mamman inte bestämma sig för vilken av pappans jackor som ska åka ut efter hennes senaste nyförvärv.

Juno

Jaha ja, då var den här veckan slut. Mamman också. Och storebror också. Pappan har åkt till landet, det stora barnet däckade vid halv åtta och mamman hade gärna gjort likaså. Men tyvärr verkar lillasyster rätt så pigg. Hon ligger  i sitt Bamsegym och tjattrar med Jansson och Skutt. Söta lilla skitunge.

Juno

Hösten är min absoluta favoritårstid. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Visst finns det dagar som är trista när det är mörkt, blåser och regnar men alla de dagarna suddas ut ur kroppen när det finns dagar som idag.

Det är vindstilla, det är sol och klarblå himmel. Jag har unnat mig en lyxdag. Efter att ha lämnat han som är fyra på dagis körde jag hem och gav henne som snart är fyra månader lite käk. Sen drog vi vagn i en och en halv timme (ohhh, åttatusenfemhundra steg), och nu medan hon fortfarande sover där ute har jag ätit lunch, druckit latte och läst mama i solskenet.



Det är den 23 oktober och det är 22,5 grader i solen. Det kan inte bli bättre.

Juno

Det är dags att komma i form. Någon sade att rund också är en form, men det blev jag inget gladare av. Min stegmätare ligger på ett bedrövligt snitt. Cykeln i teverummet står och samlar damm allt för många dagar och roddmaskinen är inte ens uppmonterad. Och då tänker jag att jag måste träna på gym istället. Såklart.

Alltså har jag rekat lite. Stockholm Stads sim -och idrottshallar tar tretusenfyrahundra om året för att träna och simma på alla deras anläggningar. Jämfört med SATS som tar sexusen för att träna på alla deras anläggningar. Vad tror ni? Är det realistiskt att tro att jag kommer träna mer i år än förra året och faktiskt nyttja ett årskort- eller är det en naiv, rent utav korkad tanke?

Om jag tränade sex gånger förra året på SATS och fick en snittkostnad på typ niohundra spänn så blir det ju BARA femhundrasextio kronor per gång i år (fan, det måste ha varit fler gånger). Men tänk visionärt. Jag tränar en gång i veckan hela året, ha ha, okej glöm det. Halvera och låtsas att jag tränar tjugosex gånger i år. Då är jag nere i ynka hundratrettio kronor gången. Ett kap.

Inget gymkort är lika med rund resten av året. Drömmen med gymkort är beach 2009. Fast risken med gymkort är att jag likföbannat sitter i vassen och ugglar i sommar, och dessutom är tretusen spänn fattigare. Åhhhh. Ångest. Hjälp mig någon.

Juno

Jag tänkte att min bebis kanske saknade mig igår kväll när jag var borta ett par timmar. Att det var därför hon kinkade och tjurade. Ikväll var jag hemma hela kvällen och inte var hon lycklig för det. Man ska inte smickra sig själv i onödan.

Juno

Jag älskar hösten. Dagar som igår är det bästa som finns. Men tyvärr innehåller hösten även dagar som idag. När det regnar hela dagen och bebisen inte vill sova. Trots en förmiddag i soffan, trots en tupplur på eftermiddagen, trots att jag bara lagade prefabmiddag så är jag trött och låg. One of those days. Men imorgon är det dags för middag på stan och Sissela Kyle. Imorgon är en annan dag.

Juno

Det är en fantastisk höstdag. Efter att ha spenderat förmiddagen inomhus vid jobbdatorn tog jag mig en välförtjänt utomhuslunch i solen. Gräsmattan är fortfarande grön (den borde klippas, men inte idag) och på murkanten blommar ännu sensommarens krasse. Stenpartiet lyses upp av ljung och astrar medan infarten lyses upp av vår nymonterade lampa.

En kudde under rumpan, en sallad, en tidning och en bebis som sover bredvid mig i vagnen. Något mer att begära? En kaffe och en muffins kanske...



Juno

Min son har så tråkigt och jag försöker roa honom så gott jag kan. Samtidigt som jag ger lillasyster mat läser vi Madicken och istället för att sätta mig och jobba lite så tänker jag spela ballongspelet med honom. Jag kan alltid jobba lite senare när han sover tänker jag.

Men precis när han plockar bort Bamsespelet och fram ballongspelet ringer det på dörren och grannpojken kommer in. Fyraåringen ger upp ett primalt glädjetjut och ropar:

- Jihooo det är Nils som kommer! Är det okej om jag leker med Nils istället för att spela ballongspelet med dig? Blir du ledsen då mamma? Jag lovar att vi kan spela ballongspelet sen när vi har lekt färdigt.

Nej, jag blir inte ledsen underbara unge. Jag blir glad.

Juno

det är måndag. jag är ledig från dagis på måndagar. nils är också ledig från dagis på måndagar men idag är han inte hemma. det är tyyypiskt. så jag vet inte vem jag ska leka med...

när jag vaknade klockan sju, kuckeliku klockan är sju det är dags att vakna nu, tittade jag lite på backyardigans och sen åt vi frukost. när pappa åkte till jobbet spelade mamma och jag bamsespelet och sen tog vi bussen till skogås. jag var duktig och drog korgen med alla våra varor i.

sen sprang jag till nils för att se om han har kommti hem men det har han inte. typiskt. fast det var ändå dags att äta lunch. och efter lunch var mamma snäll och sa att jag får titta lite på barnteve. det var ju snällt. men nu är det bara m-u-s-i-k på teven och det tycker jag är tyyyyypiiiiiskt!

joar

Tack M för den här.



Juno

AC3 Comfort, vid ändtarmsbesvär. Säger en röst samtidigt som man ser en karl i sjukhuskläder som river sig i rumpan. Sponsring av programmet Sjukhuset. Jag undrar vad själva trailern visade nyss, det har jag redan glömt. Men jag minns snubben som kliar sig i röven. Och jag tror inte jag är så intresserad av att titta på den här sjukhusserien. Finns det inget trevligare sätt att få ett program att håva in pengar?

Juno

En av sonens dagiskompisars mamma som liksom jag är mammaledig brukar alltid se oförskämt fräsch ut. Hon säger att hon känner sig lite piggare om hon har sminkat sig lite och gjort i ordning håret på morgonen. Jag vill också se fräsch ut och känna mig piggare. Så jag bestämde mig för att testa knepet. Fram med mascara, rouge och lite kajal. Piffi piffi.

Det fungerar inte. Jag känner mig fortfarande trött och efter att ha gäspat och gnuggat mig i ögonen ser jag dessutom toktrött ut. Svarta skuggor under ögonen. Mascara...suck, det hade jag glömt. Det är nog bara att gilla läget, jag är inte en piffig tjej...

Juno