I am a taxidriver in Calcutta

Jag älskar att barnen börjar lyssna på annan musik än Bä bä vita lamm. Det gör långresor till landet lite lättare att stå ut med. Vi lyssnar på Eric Saade, Michael Jackson, nya Hits for Kids, gamla Hits for Kids. Och det finns ett aber med allting...

Callecallecuttacuttacutta. Callecallecutta. Eoeo. Calcutta. I am taxidriver in. Calcutta. Callecallecuttacuttacutta. Callecallecutta. Eoeo. Calcutta. I am taxidriver in. Calcutta. Callecallecuttacuttacutta. Callecallecutta. Eoeo. Calcutta. I am taxidriver in. Calcutta. Callecallecuttacuttacutta. Callecallecutta. Eoeo. Calcutta. I am taxidriver in. Calcutta. Callecallecuttacuttacutta. Callecallecutta. Eoeo. Calcutta. I am taxidriver in. Calcutta.

...säger det i mitt huvud. Om och om och om igen. Jag känner mig redo för att gästa det där populära stället där man får en vi tröja med en ärm mitt på magen.

Eoeo. I am a ...

Juno


Prinsessor och hjältar

Disney on Ice. Traditionen är att två mammakompisar tar med sina stora barn och går och spanar in skridskoåkarna. I år fick även papporna och småsystrarna följa med. Jättespännande tyckte Liten tills det började. Då pickade hennes lilla hjärta alldeles för fort och hon pressade ryggen mot mammans kropp. Men bara en stund för sen kom Jasmine, Ariel, Törnrosa, Bell och gud vet vad de heter alla prinsessorna. Fina är de i alla fall!

Tingeling var med hela tiden och likaså Musse Pigg, Mimmi Pigg och Långben. Och sen byttes den lillas skakningar snart ut mot gung och handklappningar. Och mamman kan slappna av, pappan med tydligen (lite väl avslappnad faktiskt) när alla barnen har roligt. Det är roligt nu när hela familjerna kan gå på samma aktiviteter och ha roligt ihop!





En avslutning på Donken med bästa kompisarna är alltid helt rätt, ett helt bord med prinsessor, prinsar och hjältar (som köper glass).

Juno


Ett riktigt spel

Hemma hos barnens mormor hittade vi ett Alfapet. Ett analogt Wordfeud liksom. Tjoho tyckte sonen, och börjar längta efter att spela detta roliga bokstavsspel. Och spelar gör vi. Killarna mot tjejerna.



Stenhårt tänker vi på olika ord. Men efter det femte ordet upptäcker vi föräldrar att det bara är vi som spelar. Var tog barnen vägen?



Jo men där sitter de ju. De spelar ett riktigt spel nu. Super Mario misstänker jag när jag hör dem.

- Nu ska vi rädda prinsessan, säger liten
- Först ska jag ta mini, säger stor
- Och sen räddar vi prinsessan! ropar liten

Juno

Vad blir det för mat?

Idag är det Elsa som lagar maten. Omsorgsfullt planerar hon sin meny. Drar försiktigt isär Hello Kitty bokmärken från kartan. Stekpanna, verktyg i plast och trä, en liten grill. Mamma, är du hungrig? Självklart är jag hungrig!


Stekt Hello Kitty till förrätt...


...och grillad Hello Kitty till huvudrätt.

Till efterrätt har hon beställt riktiga bullar och äppeljuice. Elsa ropar "Kom nu alla killarna, maten är klar!"

Juno

Vem vet?

Barnen sitter och resonerar vid matbordet. Mamman donar omkring och lyssnar egentligen inte på själva konversationen men plötsligt tränger slutklämmen igenom.

3-åringen:
- Ja du Joar, vem vet egentligen?

7-åringen:
- Ja du Elsa, det är ingen som vet!

De har kapslat in världsläget, de små.

Juno

Skogsutflykt

Mor och dotter skulle göra en utflykt till skogen. Speja efter svamp, fika på varm choklad och bullar. Promenera. Så de tar bilen till Ågesta, där hade mamman sett folk med stora svampkorgar dagen innan. Fast när de kom fram var det visst så här:



Så mamman idlade omkring i skogens utkant en liten stund i väntan på att dottern skulle vakna. Hon vågade inte gå så långt och det var ju tur det för hon lyckades gå en anings vilse i alla fall. Tjusigt är det i alla fall med soliga höstdagar.



Dottern ville inte bli väckt och de vänder hemåt igen. Precis när bilen kör in på parkeringen hemma slår den lilla upp ögonen och undrar "Är vi framme i skogen nu?" Hm. Fika på trappen gick inte så bilen rullar iväg igen. Till en annan skog. Där hittar de en svamp men den var så fin så den fick stå kvar.



Och så promenerar de. Eller det vill säga mamman promenerade och flickan blev buren. Man har så trötta ben när man bara är tre år, liten tjej är man då. Inte stor. Men tillslut kom de fram till vattnet och hittade en klippa att slå sig ner på. Slutet gott, choklad och bullar gott.



Juno


Hitta mig!

Tre små tjejer, tre och fyra år, ska leka kurragömma. Bredvid eller framför fåtöljen (beroende på var man står i förhållande till den) är det populärt att gömma sig.

- Här ska jag gömma mig, du får gömma dig någon annanstans, ropar Elsa till Filippa i den första omgången. I den andra omgången är det Filippas tur att gömma sig framför fåtöljen. Elsa ska räkna och leta. Meja tänker gömma sig på övervåningen och frågar Elsa:

- Ska jag gömma mig i ditt rum Elsa?
- Nej
- Ska jag gömma mig i Joars rum då?
- Nej
- I din mammas rum då?
- Nej
- Okej då gömmer jag mig vid teven

Elsa verkar gå med på detta och räknar snabbt till sju, sen börjar hon gå upp för trappan varpå Filippa protesterar högt:

- Hitta mig nu då Elsa!

Filippa är hittad under fnitter och stor förtjusning. Och de två kompisarna kan tillsammans ta upp jakten på den tredje kompisen som sitter under teven och väntar. I köket sitter en mamma och skrattar högt åt underbara ungar.

Juno

Elsa tolkar Aristoteles

Familjens treåring har konstant lekt med sina bästisar sedan fredag eftermiddag då hon följde med dem hem efter dagis. De lekte tillsammans, de åt tillsammans, de sov tillsammans, de vaknade tillsammans och de lekte lite mer. Tillsammans.

Mamman kom och plockade över alla tre tjejerna ett dygn senare. Så från T22 till R5 där tjejerna lekte tillsammans, fikade tillsammans, såg på snurfarna (så säger hon) tillsammans. Ända tills det var dags för kompisarna att gå hem. Ända tills det var dags för mamman och dottern att åka och handla lite middag och lördagsgodis.

Då kom lilltjejen på att hon ville leka lite mer.

- Mamma, jag vill gå och leka hos en kompis
- Men...du har ju lekt med Meja och Filippa jäääättemycket, räcker inte det?
- Nej. Jag vill leka med en annan kompis nu

Mamman lockar med att dottern får välja middag. Dottern vill leka med en kompis. Mamman lockar med att dottern får ta kalasskorna på sig till affären. Dottern vill leka med en kompis. Mamman lockar med popcorn till kvällsfilmen. Dottern vill leka med en kompis. Hon tittar på sin mamma med stora ögon och lägger ut sitt ess:

- Du älskar mig inte, mamma!

Aouch. Retorik när den slår som hårdast. Tänker mamman, mördar en död gammal filosof i fantasin, och tar sin dotter till affären för att handla grädde och färdiga pannkakor.

Juno


Nu tar vi fram cykeln!

Egentligen kan sjuåringen cykla. Egentligen lärde han sig det förra sommaren. Lite vingligt och så men det är bara finslipning som saknas. Fast han vet på något underligt vis inte om det. Han tror inte att han kan. Och han har inte velat träna heller eftersom han inte kan. Han gillar inte att göra saker som han inte kan.

Och så har det varit i sommar. Han har gått eller sprungit när hans kompisar har cyklat. Och glatt konstaterat att "Jag springer för jag kan inte cykla". Att föreslå att han ska träna lite cykling har mamman och pappan för längesedan slutat med, det blev så argt varje gång. Inte pressa fram, det kommer när det kommer. Andas, tålamod. Han cyklar väl när han cyklar.

Och så en dag, precis när sommaren defintivt är slut och det är kallt och höst ute. Då kommer han hem och står med sträckt rygg i köket. "Jag har något positivt att berätta" säger han och fortsätter stolt "nu jag kan cykla lite grann!" Wohooo, stående ovationer.

Han har kört en sväng på polarens hoj, fått några tips till livs av en som är jämnårig, inte halvvägs till hundra. Tips som faktiskt är värda att lyssna på. Och nu kanske det släpper, det där som mor och son har så mycket av, självkritiken. Hej då med den. Hej självförtroende. Hej cykel. Imorgon är det mamman som pumpar däcken på sonens cykel och kör träning tills snön faller eller fingrarna faller av.

Juno

Tvärdissad mamma

Efter mellis ska alla ut igen. Mamman som drar ogräs ur barnets sandlåda ser fram emot lite hjälp av sin dotter.

- Ska du hjälpa mig att gräva bort gräset ur din sandlåda, Elsa?
- Nej tack mamma, jag ska nog se om Thomas och Louise är ute.

Sa den artiga lilla skitungen och dissade sin mamma för att bära ved åt sina gudföräldrar istället.

Juno


En definitionsfråga

Det är dags att peta i lite mellis i det lilla barnet. En banan kanske eller en smörgås? Smörgås med smör och ost blir bra. Precis när hon skär ostskivor till sin smörgås tittar hon strängt på sin mamma och säger:

- Mamma. Det här är INTE ett fika!
- Nehej, vad är ett fika då?
- Ett fika är när man äter tårta och kaka. INTE smörgås!

Ja så är nog definitionen för ett fika. Mamman kan inte minnas att hon har nämnt något om ett fika så hon trugar på att en smörgås till mellis blir utmärkt. Barnet hyvlar och funderar.

- Okej då, jag äter väl den här smörgåsen då. Men nästa gång vi fikar får du faktiskt ordna en tårta.

Faktiskt. Hon lämnar inget utrymme för förhandling den här treåringen.

Juno


Vad tittar du på då?

Mamman är visst lite trött. Hon upptäcker plötsligt att House är slut. Och att tvättmaskinen har tystnat. Hm. Kanske är det så att hon har sovit en liten stund. Hon masar sig ur soffan och börjar leta efter korgen att bära tvätt i. Inte i tvättstugan, kanske i badrummet där uppe?

Framför teven på övervåningen hittar hon pappan som ligger och sover lite. Han är visst också trött. Tur att familjen har två teveapparater så båda får sova i fred.

Juno

Identitetsfråga

Barnen spelar Bamsespel. Det lilla barnet fördelar sedan ut karatärer till sina familjemedlemmar såhär:

- Joar är Bamse.
- Mamma, du är Skalman.
- Och pappa är Lilla Skutt.

Den logiska följdfrågan ställs av mamman:

- Vem är du då? Brumma eller Nalle-Maja?

Det mindre logiska svaret:

- Nej. Jag är elefanten!

Jaha, såklart.

Juno

Inget här att hämta

Mamman tittar på sina fina barn. Hon ger det stora barnet en kram och säger:
- Vet du Joar att jag tycker du är världens finaste kille?

Barnet ålar sig ur mammans famn och svarar:
- Tack mamma, kan jag gå till Anton nu?

Okej okej. Hon fattar att han vill leka med kompisarna. Det lilla barnet sitter för sig själv och donar med lite duplo. Mamman sticker in huvudet i hennes rum och säger:
- Vad söt du är Elsa, vill du ha hjälp att bygga?

Barnet bevärdigar inte modern med en enda blick när hon svarar, och nickar så den lilla tofsen vippar:
- Jag vet det. Jag bygger själv tack.

Mamman går och lagar mat.

Juno


Ettagluttare

Klockan åtta och trettio började sonen officiellt skolan. Riktiga skolan. Klass 1A ska han gå i. Ryggsäcken är bortbytt mot en axelbandsväska med Darth Vader på. Alla ungarna samlades i regnet först och sen i sitt nya klassrum. Föräldrarna var välkomna att vara med en liten stund...

Barnen sitter i ring i alfabetisk ordning på den röda mattan och fröken går igenom vad som ska ske under dagen. Raster, jobba hårt, lunch, sommarläxan som var att ta med en sten och berätta om... Barnen räcker lydigt och ivrigt upp händerna för att få prata.

Anton: Jag gillar att jobba hårt!
Julia: Jag har tappat min sten för det var ett hål i min väska.
Julias mamma: Jo, det är faktiskt sant...
Onur: Jag tycker också om att jobba hårt.
Robin: Måste jag sitta bredvid Onur?

Allt viktigt ska avhandlas.

Juno


Fett najs

På väg hem från barnens morföräldrar och det är fight om brevduvan. Eftersom det stora barnet hade brevduvan i sitt knä på vägen dit så var det följdaktligen det lilla barnets tur nu. Mamman bestämmer sig för att låta det stora barnet spela på mobilen men undrar direkt hur hon tänkte när det lilla barnet direkt undrar "men vilken telefon ska jag spela på då???"

Sonen löser det hela genom att låta lillasyster ha telefonen mot en brevduva (och sen ska han fråga Lotta var hon har köpt den för han kanske ska investera i en egen brevduva) varpå mamman berömmer honom. "Ja men såklart mamma, jag vill hellre spara min tid till att spela lite på nya PS3:an och varför skulle då inte Elsa få spela istället?". Supersnällt och bra tänkt tycker mamman och syrran som glatt utbrister:

- Fett najs Joar!

Juno

Tvärsnitt fredagkväll 12 augusti

Familjen gjorde en kvällsutflykt till Hamra. En riktigt fin och stilla kväll och typ lagom med knott.





Joar fiskar...





Elsa gungar...



Per idlade mest omkring tror jag och jag, jag testade att springa till den nya appen. Fast det var nog något fel på den för det var hiskeligt vad långsamt det gick...

Juno


Förhandlingsläge

Pappan har tiggt, bönat och bett, kommenderat och hotat. Var är min morgonpuss? Ge hit min morgonpuss! Snälla snälla Elsa ge pappa en morgonpuss. Men nej. Flickan är helt obeveklig, här delas inte ut massa pussar i tid och otid.

Här ska lekas. Det delades ut lego och Polly Pocket efter frukost och den lilla gummidockan ska ha klänning, skor och väska. Treåringen är helt med på att klä av dockan kläderna men det är väldigt jobbigt att försöka tråckla på dem igen.

- Mamma, kan du ta på dockan klänningen?
- Du kan försöka själv!

- Pappa, kan du ta på dockan klänningen?
- Om jag får en puss först

SMACK! Och så har pappan fått sin morgonpuss och dottern fått på dockan kläder. Vad bra det blev.

Juno

Inget tjafs tack.

I fredags skulle jag lämna min dotter på dagis. Som varje annan dag föranleddes detta av att pyjamasen ska tas av och andra kläder ska tas på. Jag tar fram kläder och tänker just hjälpa flickan att klä på sig när hon avmätt tar upp ett klädesplagg från sängen och säger:

- Mamma, vad är det här?
- Eh, det är dina trosor ju. Och så är det dina byxor och en tröja...
- Det här är inte mina trosor!
- Jo...
- Mamma. Treåringen drar i trosorna för att se ordentligt och sen fortsätter hon med långsam och tydlig röst:
- De här trosorna är gula. Och de har ingenting här (pekar på framsidan av det lilla klädesplagget). Mina trosor är rosa och har en prinsessa på.

Punkt.

Juno


Hjälp jag blöder!

Familjen kom tillbaka från de djupa skogarna mitt i natten. Och hur sorgligt det än är att fem veckors semester är slut om några dagar för alla vuxna så jublar barnen. Hemma. Mitt rum, mina leksaker, min prinsessklänning och mina kompisar!

När sonen drog till son kompis Erica stod hans lillasyster otåligt och väntade i dörröppningen. Hur länge ska Meja och Filippa borsta sina tänder egentligen?! Inte så länge visar det sig, nu leker de på hennes rum medan mamman är lycklig över bredband, denna välsignelse efter en och en halv vecka med GPRS.

Plötsligt hör mamman från övervåningen "Hjälp jag blöder! Uääääh, jag måste ha plåster!" följt av "Mamma, mamma!" varpå mamman flyger upp för trapporna och kastar sig in i dotterns rum. Där möts hon av tre förvånade ansikten. "Vad gör du här mamma?" Vem blöder? undrar mamman oroligt. "Va? Nej, vi pratade inte med dig mamma, vi pratade med Meja mamman".

Puh, den stora mamman lufsar lättad tillbaka till datorn.

Juno


Tidigare inlägg Nyare inlägg